Pensionär, nyss pensionär!

…kan jag sitta som pensionär och när som helst fundera på min barndom och annat. Den där imaginära gungstolen kan jag ha placerad precis var som helst och den tar absolut ingen plats i anspråk!

Jag är inte så värst nostalgisk av mig men naturligtvis leker jag med mina minnen ibland. Jag vrider och vänder på saker för att försöka få svar på en del funderingar jag har. Vi har väl alla minnen som vi rört ihop med sånt som vi fått berättat för oss om det där som hände! När jag var liten så fotade man inte i den utsträckning som idag men det finns ändå några svartvita bilder från min barndom. La dem på tangentbordet och tog foton av dem med min mobil – också en slags dokumentation av vår tid.

Ett svartvitt foto taget på balkongen på Onsdagsvägen 1 i Hökarängen, en förort till Stockholm som då,  alldeles i början av  50-talet, var nybyggd. Jag är nog cirka 3 år gammal och  äter på en macka. Jag var inte så förtjust i mat när jag var liten men smörgås och mjölk gick alltid hem. Det där kommer jag inte alls ihåg men jag vet att mamma gick till doktorn med mig och pratade om min dåliga matlust. Jag gillar fortfarande bröd och ost men vill gärna ha dagobertmacka med mycket grönt i olika lager…

Mamma sa några gånger att jag som nyfödd var ett blåaktigt och magert barn och att jag döptes redan på sjukhuset…gjorde man så i något slags gruppdop, eller, eller var jag så klen att…jag vet faktiskt inte och jag kom mig inte för att fråga medan mamma levde. Min mamma och jag hade aldrig en särskilt nära relation.

Naknare än så här lär ni aldrig se mig. Jag har nyss badat och sitter i sängen med grönt överkast och pillar mig mellan tårna, tror jag. Möjligen är den översta och den här bilden tagna samma dag. Jag har en känsla av det.

Vi flyttade till Hökarängen när tvåan inne på Södermalm blev för liten för en fyrabarnsfamilj. Jag var aldrig meningen utan ”ett prassel i nattskjortan”  som pappa sa då-och-då på ett skämtsamt sätt. Det är väl därifrån jag har min drastiska humor. Det var alltså jag som kom och ställde till det.
Mamma trivdes aldrig så bra i Hökarängen trots att vi bodde i ny fin trea med stort kök och inbyggt kylskåp med isfack…där man kunde göra glass! Mums för oss icke bortskämda barn. Det hjälpte inte henne hon längtade till stadens brus och kanske ett annat sorts liv. Jag borde ha frågat!

Jag hade det bra på barns vis i trygga Sverige efter kriget, det fanns fullt med lekkamrater, grönområden, kojbyggarplatser och lekpark i Hökarängen. Jag gick på lekis där och i även första klass. Sedan hamnade familjen efter diverse kråkvinklar och omständigheter på Södermalm igen. Men innan dess fick jag vara lekparksprinsessa en särskild dag i den fina Parkleken som fanns i parken i slutet av gatan. Jag var sex år då – eller var jag sju?!

Man tog väl vad som fanns hemma och förvandlades till årets lekparksprinsessa och sattes på en liten tron i en trävagn. Den drogs runt i omgivningen av två större pojkar  i en parad som slutade  med ett uppträdande i lekparken. Efter vagnen gick två lakejer och höll svenska flaggor över mitt huvud med guldpapperskronan på. Det är nog det närmaste kunglig fägring jag har varit!
Jag var väldigt stolt och kände mig så fin, så fin, det kommer jag ihåg! På fotot syns det att jag koncentrerat följer uppträdandet stående på vagnen. Därifrån såg jag fint vad som hände bland jonglörer, clowner och gymnaster!

I skogen bakom byggde vi kojor men där härjade också de farliga ungarna från Salt- och Pepparvägen. Om man blev deras fånge så pillade de loss ens sårskorpor och  strödde salt där i… Så sas det!

Med hjälp av några ganska medfarna fotografier i svartvitt kan man på enkelt vis resa runt i sina minnen, stanna till en stund och vältra sig i olika känslor och väckta frågor. Jag lägger ner mina foton i lådor igen, kanske vill någon ta vara på dem efter mig. /A

En 50-tals-inspirerad Trädgårdspraktika, tryckt på en lin/bomullshandduk, fick vi i present för några år sedan  och mestadels har jag den vid diskhon i vinterträdgården. Så torkar man något och läser de enkla råden och tänker att…ja, just, ja…

SONY DSC

SONY DSC

Skaka av snö från buskar och träd! Ja, jisses vad ett ymnigt snöfall ställde till min idegran! I brist på bra snöre hittade jag ett elastiskt bandage och gav första hjälpen!

Idag ser idegranen helt återställd ut! Bandaget satt på i ett par veckor, snön försvann och februari kom! Har faktiskt slarvat med praktikans alla tre råden för februari. Har redan flera hyllmeter med trädgårdsböcker som jag återvänder till när behov o lust infaller!
Tog skott på pelargoner och klippte ner en del av dem. Planterar om vartefter jag tycker det behövs…

Varven i trädgården, de längtande, suktande och njutningsfyllda, blir fler och fler i snöfria februari månad – men visst ser man också vad man absolut måste ta itu med! Trädgårdsarbetet kan både börja och vänta!
Barmark och en del ljuvliga  soldagar och tuvor med vitt av snödroppar och julrosor i olika kulörer…mums för den som njuter av sånt!

Tar alltid in några julrosor i vas trots att jag vet att de inte gillar sitt liv i en vas, nä, frisk sval luft och jordkontakt så står de länge, länge! Den ljusa julrosknoppen var helt upptuggad och borta häromdagen. Harar, kanske fasaner och rådjur – det många här som gillar att tugga! Som pensionär kan man göra livet lite mer obekvämt för dem genom att bara vara ute och störa dem.

I vinterträdgården blommar båda kameliorna länge och ute förgyller trollhasseln, Hamamelis mollis ‘Pallida’ de här första lite gråtunga månaderna av året.

Likaså ormhasseln,Corylus avellana ‘Contorta’ vars ormande grenar aldrig är så vackra som dessa tider utan löv  men med många hängen. Vi har beskurit fruktträd och hamlat/stivlat våra pilar och nu i mars börjar rensningen av vinterståndare i rabatter och nerblåsta grenar och…allt roligt man måste ta itu med. Främst längtar vi efter S-O-L!/A

Förutsättning ett: Människa ligger på kvällen utan att kunna sova.

Människan kan vara en liten flicka på fem år, eller en som just blivit tio, tretton eller sexton. Flickan kan absolut vara en ung mamma, så en lite mognare och studerande mamma som sen är en yrkesarbetande kvinna. Åren går och människan blir farmor och mormor och livet förändras med ojämna mellanrum och ibland ligger den här lite äldre människan fortfarande och väntar på sömnen. Även när pensionärsåldern har inträtt händer det att sömnen icke infinner sig trots att dagen har varit full med göromål.

Förutsättning två: En fristad i form av en koja ska byggas.

Det är sommar och när flickan är liten bygger hon alltid med skogens material. Granris i botten och flätade grenar runt granens stam som tak. En sorts vadderad blå sovsäck har hon fått med sig och i den kryper hon ner och somnar ensam till skogens sövande sus.

Förutsättning tre: Saker och material väljs ut i alfabetisk ordning.

Det är sommar när  skolflickan bygger en koja i en kilformad bergsklyfta och täcker noga så att det är torrt och fint inne i kojan. Utanför kan lägerelden brinna och djuren hållas borta. Hon får ha saker i kojan från A till Ö. Hon börjar med  f…ficklampa…men a?  Anorak, ja, vindtät och bra… men b? Byxor…så klart byxor måste hon ha. C…vänta, c…

En senare period, när människan studerar, och sömnen inte infaller som den ska består kojbygget av saker på engelska; from A to Z och om orden infinner sig och kojan blir färdig så kan abstrakta substantiv från a till ö vara en hjälp in i sömnen!
Den förlösande sömnen kommer alltid innan bokstäverna är slut!

Under en ganska lång period är inte årstiden så bestämd och i kojbyggarleken väljs nu material i alfabetisk ordning utifrån de saker som finns inne hus eller uthus. Lite olika förutsättningar varje gång. Eller så inrättar den sömnlösa en liten bostad i jordkällaren eller i föräldrarnas pyttelilla gäststuga. Det smattrar mot taket av regn eller hagel och elden knastrar gemytligt i vedspisen. Det där är den bekväma vägen till sömnen.

Så småningom är det senhöst och vintern är på väg till den täta granskogen och den lite mer mogna, eller säg äldre, människan vrider sig i sängen för att sova. Flyttar kudden och ja, börjar bygga en konstruktion som ska hålla för väder och vind och vara möjlig att värma upp!  Ibland är inga detaljer med men ibland ingår, förutom byggmaterial, mat, kläder och saker…

Alpackapläd… brädgolv… chinchillapäls… duntäcke… e…e… fårskinn… gasolkamin, H2O-kärl, isolermaterial… j… jeanstygrulle… kupoltält…  l… l… madrass… n… n…o… o… presenningar… q… q-  rep… stör… t… tändsticksförpackning…  ullmatta… vedkamin… x… x-  yxa… zebraskinn… å… å… ä… älgskinn… ö… ö…

En grov stör fästs mellan två stammar och en stor presenning läggs över och fästs i backen med trädklykor. Ett litet kupoltält sätts upp under presenningen och…

Så där ja, jag har alltså hållit på hela livet med dessa insomningsfantasier och det har aldrig handlat om någon fara för min del! Det har bara handlat om att få bygga en ombonad och mysig koja att få somna i! Det är bara det att kojan sällan hinner bli färdig eftersom jag somnar innan jag har tänkt ut saker på alla bokstäver!  Natti, natti!

Jag bygger fortfarande kojor eller inreder jordkulor om jag inte kan somna!

Det här var en repris från 2016, lev väl och blomstra!/Agneta

Jag blev farmor när jag var drygt 40 år och jag var mitt uppe i yrkeslivet! Jo, visst, jag var mycket i farten och upptagen men… Å, så stolt jag var när jag kom tillbaka den höstterminen och mitt första barnbarn, en fin liten flicka, var född. Jag skrev FARMOR på en sån där namnskylt  man sätter i en bit plast med säkerhetsnål. Den hade jag hela första veckan så ingen kunde missa detta. Under de närmaste åren föddes sen de andra tre så jag blev först farmor igen och sen dubbelmormor och så en liten Amanda som inte hade kraft att vara kvar i detta liv.
Ganska många år senare föddes Victor och jag hade kommit in i en mer normal farmorsålder och det kände jag som en ynnest att få uppleva! Mitt yngsta barnbarn går nu i första klass och blir åtta år till sommaren. Tack vare minskat avstånd och mer tid så har jag kunnat vara med honom lite mer och sedan jag inträdde i pensionsålder så…oj, så annorlunda det blev!  Tänk att kunna hämta i skarven mellan skola och fritids och åka hem och gå ut titta på fåglar eller åka pulka, leka, laga mat ihop, spela spel och…ja, ni förstår!

Jag fyllde 67 i veckan och brukar inte ta det där med mina födelsedagar så högtidligt. Särskilt inte de ojämna men vilken härlig dag det här blev. Tulpaner vill jag gärna ha under hela februari så, ja, tack! De stod på bordet på morgonen, blekgula och vita…mmm!  Under dagen så talade jag med mina syskon och barn och alla mina barnbarn! Det kändes fint och gott!
Gott var det också med födelsedagslunchen  som intogs på en bra Thai-restaurang i Malmö med min son och hans familj. Dagens bästa var att jag hade önskat mig en speciell födelsedagspresent och den slog in! Jag fick ta med mig Victor hem! Han har inte velat sova själv hos oss men nu gick det galant i två nätter. Jag ler fortfarande stort!  Det har tagit tid för mig att riktigt förstå vad som har stoppat honom från att sova över men nu har vi pratat igenom det! Alla frågetecken är uträtade!

Philip Starcks snygga flugsmälla samt två ”odjurstavlor” av Stine van Wynsberge…HUUU!

Illustration till två härliga dygn kommer här och finns överst, det fanns ju knappt tid att fotografera! Vi levererade gossen till föräldrarna och hemma hos Victor gjorde vi experiment som bubblade och jäste över…och så blev bjudna på sydostasiatisk mat!

SONY DSC

”Jag hade så himla roligt hos farmor att jag inte tänkte på er!” Så sa gossen till sin mamma och jag tror att det var alldeles sant!/A

Så där vart tredje eller vart fjärde år beskär vi våra fjorton pileträd. I februari när detta sker kan det vara vår på gång eller full vinter. Vi väntar med pilbeskärningen några dagar om det regnar, det är så jobbigt att hantera alla våta grenar. Idag var det mestadels soligt men en kraftig västlig vind gjorde att hela min trädgårds-chicka vintermundering åkte på!

En varm men tämligen ful mössa köpt på den tiden när jag vaktade på skolgårdar och det var vinter och snö. Man ska inte frysa om öron, hals eller någon stans alls, så en ca 20 år gammal kappa som inte är särskilt praktisk för trädgårdsarbete men är stryktålig, varm och vindtät blir mitt val. Det ska mycket till innan jag går och köper en ny jacka bara för att jobba i. Jag köpte ett par nya ljusa och blommiga Garden-Girl-hängselbyxor för några år sedan men de var inte till mig utan till min gamla bästis som fyllde 60! Jag tänkte att hon nog är likadan som jag, inte skulle hon köpa såna nya trädgårdsbyxor till sig själv!

Mina trekvartslånga trädgårdsbrallor är säkert snart femton år, köpta på Granngården och med ett hopplöst blixtlås i gylfen men, men…de har många fickor och bra istoppskuddar som  skyddar knäna – man vet aldrig när man behöver gå ner på knäna för att göra något på marken (eller fota en av de här; julrosorna som nickar så de söta ansiktena inte syns),

och gylfen går att dra igen… Trädgårdssäsongen börjar nu, tänkte jag när jag hoppade i dem i förmiddags! Nu har de rentvättade fått vila hela vintern på sin krok.  På fötterna har jag så här års fukt- och stryktåliga och rejäla stövlar; Canadian Snow heter de och är mycket sköna men de blir för det mesta mer leriga här hos oss i feta myllan än snöiga.
Idag räckte ett par enkla arbetshandskar för det var i alla fall plusgrader. Titta så supernöjd jag är över att ha fixat de första sex pilarna!
Nä, den bilden är ett falsarium. Tyvärr kan jag inte, under särskilt långa stunder, hantera saker som orsakar vibrationer, motorgräsklippare exempelvis, eftersom mina händer har bestämt sig för att domna bort då! Men min käre kan hantera en yxa, en såg…(här sjunger den gamla gruppen Contact ‘Hon kom över mon’ i mitt huvud)…hammare, vinkelslip, murslev, ja,  allt i byggväg helt enkelt! Mycket har blivit gjort tack vare honom!

Så medan han sågar så fyller jag släpkärran med nedsågat, dukar fram matig lunchsoppa åt oss, tar rundor och tittar på vad som sticker upp ur myllan…njuter av att vara ute igen!

Narcisser sticker upp på många ställen, det är både gamla och nya sorter här och där. Se så långt de har kommit redan!
Vi har flera olika så här (nedan) ser t.ex. Narcissus ‘Ice Follies’ ut i miljön mellan miniaprikoserna och persikoträdet när de blommade förra våren:

Nu har vi en fin tid framför oss och med trädgårdskläderna blir det bara enklare o enklare! Då sommaren kommer klär jag mig i sekatör, shorts och linne – och kanske en hatt!

Kan fantasi lyfta en människa från att drunkna i bekymmer eller tråkighet? Jo, det VET jag men kan en människa erövra eller skapa fantasi genom träning? Som lärare har jag under årens lopp mött elever som med bestämdhet hävdat att de inte har  någon fantasi och att de lider av det. Dessa elever njuter och kan ha stor glädje av andras skapade fantasier. Böcker, TV, dataspel och filmer konsumeras i dessa dagar i stora mängder i denna del av världen av såväl vuxna som barn. Någon annans fantasi och kreativitet konsumeras med lätthet om man gillar mediet förstås.

Dessa kan fördriva tristess i vardagslivet och lysa upp ensamma stunder och för barn ge stoff till lekar där man stjäl någon annans påhitt och kanske persongalleri. Nej, inte stjäl, man lånar bara exempelvis Pippis eller Harry Potters identiteter så klart. Barn använder dessa i socialisationsprocessen och sätter guldkant på tillvaron utan att ha en aning om vad de gör eller så förstår de omedvetet att de måste träna inför framtiden. Man hjälps i stunden åt att få ihop leken med sina lekkamrater eller för egen del i ensamhet i tysta tankar och småprat med sig själv medan man tar ett bad eller precis ska till att somna. Jag var full av mest egna men också lånade fantasier som barn och har fortsatt hela livet att drömma och tänka i fantasier. För mig har nog den egna fantasin varit en livlina som hjälpt mig att slippa långtråkighet och fått jobbiga stunder att blomma.
Det hjälper inte alltid eller alla gånger men vilken medicin hjälper mot alla sjukdomar och skavanker?

När jag nu ser filmer från sönderbombade samhällen så undrar jag varifrån barnen, som man ser på filmer från krigsområden, hämtar sin inspiration. Var hittar de en livlina? Kan de hitta något att bygga en fantasi runt som inte har med sorg, grymhet och hat att göra? Är det över huvud taget möjligt att fantisera och skapa inre världar som innehåller glädje och värme när man växer upp och ska utvecklas i sådan miljö? Måste man inte det för att överleva och fortsätta vara människa? Jag vet inte men jag tänker mycket på det här och på de vi brukar kalla för maskrosbarn. De klarar sig  på något vis ändå!  Kanske kan man klara sig utan livlig fantasi men … å, vad jag önskar att alla kunde få känna hur härligt det är att fantisera sig bort till något annat! En tankeflykt som ger kraft!

Jag är inte älskare av fantasy-litteratur men har förstås som tonåring läst Sagan om ringens alla delar men inte njutit filmerna helt och fullt. En bok är en bok. För mig handlar litteratur över huvud taget om att skapa egna bilder i huvudet utifrån författarens förmåga att beskriva personer, miljöer och att frammana trovärdiga känslor.

Jag har precis läst en fantastisk bok ‘Ljuset vi inte ser’ av Anthony Doerr. Jag tycker den behandlar precis det jag skriver om fast ändå inte! Att läsa boken kändes som att vara tonåring på nytt ville läsa vidare men önskade att boken aldrig någonsin skulle ta slut!
Boken tar oss med på ett fruktansvärt men också sinnligt beskrivet äventyr, en fantasiresa  i verkligheten som är både vacker och fasansfull och har handlingen mestadels förlagd till åren före och under andra världskriget.
Jag tycker författaren har lyckats skapa något ovanligt och hoppingivande trots skräck och hemskheter som huvudpersonerna får uppleva under årens lopp.

Jag berättar inte mer utan tänker att du ska uppleva den själv. Jag är säker på att någon i detta nu vill gör film av den och jag, jag är så tveksam om jag skulle vilja se den filmen!

Ha det fint och stort hjärta till er från mig/A

I mitt fall sker all läsning av litteratur på min älskade Letto. Man väljer själv textstorlek och ljusstyrka! Jag har skrivit om den i tidigare inlägg!

Den vintriga inledningen av januari fortsatte förra veckan men idag smälter snön. Snödrift och kyla ställer alltid till livet lite för oss, man kör hem med hjärtat i halsgropen och undrar om man kommer ända fram…men det har mest varit vackert och tilltalande med rimfrost i träd och buskar.
Människor drunknar fortfarande i det nu vinterkyliga Medelhavet och fryser i flyktinglägren så de problem vi har med vädret är små och obetydliga i det stora hela.

SONY DSC

SONY DSC

I måndags åt vi inte pyttipanna eftersom min man och jag har startat med 5:2 dieten som ska leda oss in på en nyttigare väg och då äter man helst inte pyttipanna –  men på stickcaféets första träff för året visade jag vad jag hade börjat sticka av det melerade garnet jag köpte i Lissabon i höstas. Jösses, tänker läsaren här, nu har hon tappat konceptet helt.
Inte alls! Mönstret till trekantssjalen med uddkant, som jag stickar,  kallas för Pyttipanna för det är en mix av olika liknande sjalar. Det har tagit tid för mig att få till början men nu flyter det på. Minst två meter lång ska uddkanten bli innan man kan fortsätta med resten.

I tisdags ägnade jag mig åt en enda pyttipanna av sånt man bara måste göra ibland; tvätt, handling, fågelmatning, tråkig sortering av skräp som har samlat sig.  Återvinningsstationer är ganska fula platser men alltid när jag har varit där och sorterat glas, tidningar och annat så känner jag mig präktigt nöjd på något underligt vis.
Klockan två satt jag klistrad vid radions P1 och lyssnade på Språket med Emmy Rasper som programledare. Före jul spelades programmet in och jag var lite spänd på hur jag lät när jag frågade om den nya användningen av ordet anal som jag mött i texter ett par gånger under hösten. Programmet går att höra på SR Play om någon blir intresserad!

Jag ägnade också tid åt minnen genom bilder från julhelgens träffar och fester. Julen firades på Öland hos min dotters familj. Det var en skön julhelg med god mat och fin gemenskap. Spela spel är något som jag men inte min man gillar så ÄNTLIGEN…
Vi spelade ett för mig nytt spel som heter Rummykub, det var mycket stimulerande!

Jag hittade andra bilder, oftast är de finaste motiven på de mysiga barnbarnen (både ovan och nedan), tycker jag! De här trevliga pojkarna kom hit dagen före nyårsafton tågandes från Helsingborg. Nej, de gick inte, de åkte tåg förstås, språkets roliga och förvillande vändningar för dem som ska lära sig det! Jag gillar ju att leka med språkligheter men det kan ju bli helt galet! Här nere viks det svåra och enkla pappersflygpan och 20-åringen blir insugen i en svår beskrivning så farmor får rycka in och hjälpa 7-åringen!

På kvällen badade vi i spabadet men den starka sydliga vinden från havet satte frost i hår och kinder, brrrr. Det kortaste badet hittills men väl inne i brasvärmen kändes det gott!

I onsdags förmiddag var det soft träning med roliga och inspirerande Cecilia på Friskis och Svettis i Ystad. En del nya ansikten dök upp; drygt 40 kvinnor och två män! Min vän Åse från vävningen och jag tränar två gånger i veckan och känner att vi mår så bra av det!

Sen tog jag tåget till Helsingborg för att vara några dagar hos svärdotter och yngsta barnbarnet medan min son var i London. Vi levde vardagsliv med hämtning och lämning på skola och arbete, lekkamrater hemma men också pulkaåkning en solig eftermiddag efter skolan. Olyckligtvis behövde ambulansen och hämta en pojke som hade skadat sig precis när vi kom.  Vi pratade en hel del om det där innan vi gick hem igen efter några åk!

Vi lekte som vanligt våra TV-matlagningsprogram när vi lagade mat. Då talar vi informerande till en låtsaskamera som sitter under fläkten. Det är alltid lika roligt och det blir ju olika beroende på situationen. Vi lagade inte pyttipanna utan en påhittad variant av chevapchichi med hackade tomater och…gott blev det med potatisgratäng till!
På kvällarna hörde jag på läsläxan och läste högt ur en rolig bok av Roald Dahl. Nattningsprocedurer är trevliga och skapar närhet och förtrolighet.
Jag fick för övrigt lära mig något nytt…hur man får figurer att röra sig och agera i x-box-spel. Kul men svårt, jag måste träna mycket mer, farmor A vill spela mer x-box!
Något jag inser att jag också måste träna mycket mer är att köra deras automatare mjukt och fint – det är svårt men man kan minsann lära sig nya grejer även som pensionär!

I fredags eftermiddag satt jag på fiket Hos Mortens i Ystad där jag klev av tåget hungrig och tagen av boken jag hade läst på tåget. Det blev soppa och sen en kopp starkt kaffe och en stunds läsning i ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr innan min man var färdig med sitt jobb för veckan och redo för en skön fredagskväll! 

När vi körde den vackra vintervägen hem var ljuset blått och månen nästan full. Fantastiskt badväder! Minus fyra grader ute, mössor på, nakna kroppar ner i 36-gradigt vatten som pulserar, masserar och är avslappning, det ger guldkant på tillvaron. Nu planerar vi att jobba hårt så att ALLT blir klart i år.
Det är väl knappast troligt för ett stort mål är det!

I lördags planerade vi vad vi skulle ha med för skivor och mat till proggfesten i Svarte.  Vi letade också i garderober och fick ihop varsin klädsel. Tyvärr, haha, finns detta icke på någon bild! Men det blev en rolig och trevlig fest med massor med god mat och dessert, mängder med proggmusik, gitarrspel, allsång och till slut vild dans.

I söndags sov vi länge och hade en riktig slappardag men fåglarna fick mat och utebadet sin dos av klor. Jag är utsedd, av min käre, till förste kemikalieansvarig och försöker balansera mängden kemikalier så pH-värdet ligger som det ska att vattnet inte stinker klor men ändå håller det klart och är skönt att nedsänka sin lekamen i!
Vi avslutade söndagskvällen med en gammal fin filmklassiker Stekta gröna tomater!

Min ”redovisning” av en pyttipannavecka är slut men jag stickar vidare på sjalen, läser min bok, gör både roliga och lite trista saker ibland – precis som de flesta som har lyckan att få leva ett ganska normalt liv. Måtte fler få människor få det så!/A