När jag berättar något om min nya gamla vän Margit, säger jag; min danska väninna – detta trots att hon har bott i Sverige i decennier. Riktigt hur många år vet jag faktiskt inte. Vi talar om viktigare saker än så. Jag benämner henne också helt enkelt som min roliga vän. Det är bara hon som spontant plockar av sig sina egna kängor, när vi är i Malmö, och så står hon i snålblåsten i bara strumplästen bredvid de där raderna av skor, de fina konstverken på David Hallsbron. En liten stund får hennes kängor sällskapa med de andra. Samtidigt plirar hon pillemariskt mot mig medan fötterna blir kalla.
Vi hade aldrig mött varandra om det inte varit för Allt-om-Trädgårds ursprungliga nätforum för trädgårdsmänniskor. Ett forum som nu är nerlagt men var viktigt för mig och många andra som ville prata om odling och trädgård, ställa frågor, själv ge svar, visa bilder och knyta kontakter. Ett gäng träffades i Malmö på Trädgårdsmässa, besökte Trädgårdspaletten och åt senare tapas på en restaurang. Där träffade jag Margit första gången.
På detta forum fanns också Margits dotter Charlotte som ordnade en annan rolig forumträff hemma hos sig i stugan ute i skogen sydväst om Hässleholm.
Jag var galen i rosor och det var även Charlotte och Margit. På AoT:s forum bubblade vi i en större intressegrupp om rosor, det visades bilder på rosor, tipsades om olika sorter och var dessa kunde införskaffas. Ibland blev det inköps-hausse av en viss ros, helt enkelt som en feberepidemi av rosbegär över landet.
Minnet sviker mig men hur det nu var så fick jag ett överraskande meddelande från Charlotte ungefär så här: – Jag har köpt City of York till dig och eftersom jag tror att du och mamma skulle tycka om varandra så får du hämta rosen hos henne i Råå. Här har du hennes e-postadress… Och sen höll Margit och jag kontakten med korta roliga och kärnfulla mail! V hade samma typ av lite absurd och associationsrik humor.
Av någon anledning som jag inte minns så dröjde det innan jag kunde hämta City of York. Det var ytterligare vid en annan forumträff som började med växtbyten utanför Cedergrens plantskola (så fräckt av oss!) i Råå och sen bjöds vi på fikalunch hemma hos Margit.
Fotona här nedan är tagna på Cedergrens flera år senare då M och jag var där. Vi fick veta av Krister Cedergren att det fina familjeföretaget skulle stängas. Det tog tid att smälta den informationen.
En epok med trädgårdshistoria och kunskap har nu gått i graven!
På de där forumträffarna knöts roliga och intressanta kontakter med människor man diskuterat trädgård med flera gånger och det gjorde man på nätet. Det kändes revolutionerande för mig. På så sätt lärde jag känna Margit och vi två började träffas och göra olika saker tillsammans. Man kan säga, utan någon grov anspelning, att Charlotte drivit koppleriverksamhet som tussat ihop mig med Margit – det är jag tacksam för.
Ibland har vi ett himla sjå att få ihop när vi ska träffas men till slut står vi på någon station och spanar efter varandra. Så går vi mot dagens mål och lutar oss mot varandra och pratar om allt som känns viktigt. Vi såg t. ex. en utställning om Sapmi på Kulturen i Lund. Vi brukar äta eller fika tillsammans också, sitter länge och talar om världens tillstånd, relationer, och om PASCHOOOUN som Margit skulle ha sagt på sitt härliga skandinaviska sätt.
I Köpenhamn i december kan man se på konst, ljusinstallationer och annat, leta upp ett trevligt och bra, men inte så dyrt, matställe en halvtrappa ner. För det mesta blir det ganska långa promenader på våra träffar, bra skodon är nödvändigt! Och så kan vi prata om fötter som kan bli problem när man är lite äldre eller fötter som kanske alltid har varit problematiska. Men det blir inte mycket sånt om kroppens förfall utan mer om livet och hur det ter sig. Fast visst har jag berättat om mina hörselproblem; som att jag hörde på radion att det är stor bokstavsbrist i Sverige, hann tänka några roliga snabba tankar innan jag förstod. Vi kan skratta åt vissa problem för det måste man.
I Helsingborg har vi besökt Dunkers kulturhus med olika utställningar och så har vi gått den vackra Trädslingan, uppe på Landborgen. Fantastiskt många vackra gamla och fler mer ovanliga träd. Det är mycket att ta in om varje träd och det måste få ta tid, ja, och så behöver man prata om lite annat också. Till exempel tiggarna som Margit har kommit nära och pratat mycket med. Hon är så bra på kommunikation och kan prata med hela kroppen för att göra sig förstådd.
Vi har besökt Malmö många gånger och på senaste träffen där åt vi gott på Jord på Falsterbogatan rätt nära Folkets Park i Malmö. Ett ungdomligt skönt ställe med veganskt och vegetariskt där vi tanter blir bemötta på ett trevligt sätt.
Men först tittade vi på en konstutställning på Malmö Konsthall där tomheten var ett av de viktiga inslagen. Konstnären Michael Rakowitz visar inte bara tomheten efter kulturskatter som förvunnit/stulits/förstörts från mellanöstern. Utan också:
I konsthallen har han återskapat reliefer som förstördes i den historiska staden Nimrud när ISIS 2015 körde med bulldozers genom tempelväggar. Han har tillverkat allt av varuförpackningar från mellanöstern där det har varit, godis, dadlar, tvättmedel och annat. Michael Rakowitz säger att ”…föremålen som försvunnit behöver sitt spöke…”
Där gick vi tysta och läste och tittade storögt och vi kan bara rekommendera ett besök till den som är i närheten. Utställningen pågar en bit in i januari. Glöm inte filmen och också att läsa om konstnärens pågående projekt Enemy Kitchen!
För oss moderna pensionärer går tiden fort och vi har ännu inte bestämt nästa träff, men rätt som det är hittar vi en tid och plats för det. Vi kanske börjar bli lite trötta, trots allt är vi ju ändå 145 år, men det är bara att stramme sig op, eller hur?
Det är aldrig för sent i livet att få en god vän! Lev väl och blomstra!/Agneta
Pensionär, nyss pensionär! 