Den vintriga inledningen av januari fortsatte förra veckan men idag smälter snön. Snödrift och kyla ställer alltid till livet lite för oss, man kör hem med hjärtat i halsgropen och undrar om man kommer ända fram…men det har mest varit vackert och tilltalande med rimfrost i träd och buskar.
Människor drunknar fortfarande i det nu vinterkyliga Medelhavet och fryser i flyktinglägren så de problem vi har med vädret är små och obetydliga i det stora hela.

I måndags åt vi inte pyttipanna eftersom min man och jag har startat med 5:2 dieten som ska leda oss in på en nyttigare väg och då äter man helst inte pyttipanna –  men på stickcaféets första träff för året visade jag vad jag hade börjat sticka av det melerade garnet jag köpte i Lissabon i höstas. Jösses, tänker läsaren här, nu har hon tappat konceptet helt.
Inte alls! Mönstret till trekantssjalen med uddkant, som jag stickar,  kallas för Pyttipanna för det är en mix av olika liknande sjalar. Det har tagit tid för mig att få till början men nu flyter det på. Minst två meter lång ska uddkanten bli innan man kan fortsätta med resten.

I tisdags ägnade jag mig åt en enda pyttipanna av sånt man bara måste göra ibland; tvätt, handling, fågelmatning, tråkig sortering av skräp som har samlat sig.  Återvinningsstationer är ganska fula platser men alltid när jag har varit där och sorterat glas, tidningar och annat så känner jag mig präktigt nöjd på något underligt vis.
Klockan två satt jag klistrad vid radions P1 och lyssnade på Språket med Emmy Rasper som programledare. Före jul spelades programmet in och jag var lite spänd på hur jag lät när jag frågade om den nya användningen av ordet anal som jag mött i texter ett par gånger under hösten. Programmet går att höra på SR Play om någon blir intresserad!

Jag ägnade också tid åt minnen genom bilder från julhelgens träffar och fester. Julen firades på Öland hos min dotters familj. Det var en skön julhelg med god mat och fin gemenskap. Spela spel är något som jag men inte min man gillar så ÄNTLIGEN…
Vi spelade ett för mig nytt spel som heter Rummykub, det var mycket stimulerande!

 

 

 

Jag hittade andra bilder, oftast är de finaste motiven på de mysiga barnbarnen (både ovan och nedan), tycker jag! De här trevliga pojkarna kom hit dagen före nyårsafton tågandes från Helsingborg. Nej, de gick inte, de åkte tåg förstås, språkets roliga och förvillande vändningar för dem som ska lära sig det! Jag gillar ju att leka med språkligheter men det kan ju bli helt galet! Här nere viks det svåra och enkla pappersflygpan och 20-åringen blir insugen i en svår beskrivning så farmor får rycka in och hjälpa 7-åringen!

På kvällen badade vi i spabadet men den starka sydliga vinden från havet satte frost i hår och kinder, brrrr. Det kortaste badet hittills men väl inne i brasvärmen kändes det gott!

 

I onsdags förmiddag var det soft träning med roliga och inspirerande Cecilia på Friskis och Svettis i Ystad. En del nya ansikten dök upp; drygt 40 kvinnor och två män! Min vän Åse från vävningen och jag tränar två gånger i veckan och känner att vi mår så bra av det!

Sen tog jag tåget till Helsingborg för att vara några dagar hos svärdotter och yngsta barnbarnet medan min son var i London. Vi levde vardagsliv med hämtning och lämning på skola och arbete, lekkamrater hemma men också pulkaåkning en solig eftermiddag efter skolan. Olyckligtvis behövde ambulansen och hämta en pojke som hade skadat sig precis när vi kom.  Vi pratade en hel del om det där innan vi gick hem igen efter några åk!

Vi lekte som vanligt våra TV-matlagningsprogram när vi lagade mat. Då talar vi informerande till en låtsaskamera som sitter under fläkten. Det är alltid lika roligt och det blir ju olika beroende på situationen. Vi lagade inte pyttipanna utan en påhittad variant av chevapchichi med hackade tomater och…gott blev det med potatisgratäng till!
På kvällarna hörde jag på läsläxan och läste högt ur en rolig bok av Roald Dahl. Nattningsprocedurer är trevliga och skapar närhet och förtrolighet.
Jag fick för övrigt lära mig något nytt…hur man får figurer att röra sig och agera i x-box-spel. Kul men svårt, jag måste träna mycket mer, farmor A vill spela mer x-box!
Något jag inser att jag också måste träna mycket mer är att köra deras automatare mjukt och fint – det är svårt men man kan minsann lära sig nya grejer även som pensionär!

I fredags eftermiddag satt jag på fiket Hos Mortens i Ystad där jag klev av tåget hungrig och tagen av boken jag hade läst på tåget. Det blev soppa och sen en kopp starkt kaffe och en stunds läsning i ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr innan min man var färdig med sitt jobb för veckan och redo för en skön fredagskväll! 

När vi körde den vackra vintervägen hem var ljuset blått och månen nästan full. Fantastiskt badväder! Minus fyra grader ute, mössor på, nakna kroppar ner i 36-gradigt vatten som pulserar, masserar och är avslappning, det ger guldkant på tillvaron. Nu planerar vi att jobba hårt så att ALLT blir klart i år.
Det är väl knappast troligt för ett stort mål är det!

I lördags planerade vi vad vi skulle ha med för skivor och mat till proggfesten i Svarte.  Vi letade också i garderober och fick ihop varsin klädsel. Tyvärr, haha, finns detta icke på någon bild! Men det blev en rolig och trevlig fest med massor med god mat och dessert, mängder med proggmusik, gitarrspel, allsång och till slut vild dans.

I söndags sov vi länge och hade en riktig slappardag men fåglarna fick mat och utebadet sin dos av klor. Jag är utsedd, av min käre, till förste kemikalieansvarig och försöker balansera mängden kemikalier så pH-värdet ligger som det ska att vattnet inte stinker klor men ändå håller det klart och är skönt att nedsänka sin lekamen i!
Vi avslutade söndagskvällen med en gammal fin filmklassiker Stekta gröna tomater!

Min ”redovisning” av en pyttipannavecka är slut men jag stickar vidare på sjalen, läser min bok, gör både roliga och lite trista saker ibland – precis som de flesta som har lyckan att få leva ett ganska normalt liv. Måtte fler få människor få det så!/A