Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!


12 kommentarer

En cykel måste rulla! (2)

Vid frukosten ute på verandan föreslog min käre man en cykeltur i det fina vädret. Eftersom vi har några ärenden i Ystad idag så tog vi beslutet att det får bli målet för vår första gemensamma cykeltur i sommar. Jag rebloggar ett inlägg som jag skrev  för tre år sedan. Efter det tror jag ni förstår hur glad jag känner mig inför en cykeltur längs den underbara kustvägen till och från Ystad. Nu blir det cykelsommarnjutning! Vassego’!

En cykel måste rulla! (1)  Det finns en gammal bild på mig när jag är ungefär sju år. Bakom mig står min mellansyster som är fem år äldre än jag. Fotot är taget i Småland där vi var hos hennes sommarföräldrar och jag hade min röda cykel med mig. Den hängdes på bussen och fick följa med på den långa resan från Stockholm via Norrköping och till Virbo kvarn, tror jag det hette, och sedan samma resa fast åt andra hållet hem igen. Bilden är svartvit men cykeln var vackert röd. Den där cykeln var för stor eller så var jag för liten. Den skulle räcka länge och var köpt begagnad och i början kunde jag inte sitta och cykla utan fick stå upp. Tja, detta var på 50-talet och även en begagnad cykel kostade mycket pengar och man fick nöja sig… Jag nöjde mig inte, nej tvärt om; jag var överlycklig över cykeln och hade den sedan i många, många år.
Agneta  och Lene

Nu, nästan sextio år senare, har jag en elcykel som hjälper mig att kunna cykla både långt och kort i det här backiga och blåsiga landskapet som vi bor i. Jag är lika lycklig över den här cykeln faktiskt som över min första cykel. Cykelturerna hade alldeles glesnat och min gamla cykel stod mest lutad mot en vägg och fick till slut vänta på cyklisten alldeles för länge mellan gångerna. Det var innan jag skaffade den här modellen som har växlar och som jag kan reglera hur mycket hjälp från batteriet jag vill ha. Man kan inte sitta och bara åka, nänä, man måste trampa hela tiden men ta stöd av batteriet när vinden eller backarna gör livet surt.
En natt, när elcyklarna var nya, hade vi varit på fest en knapp mil bort och då hände följande; I ett långt svagt uppförslut såg jag en ung man knega uppför backen med gungande rörelser ganska långt före oss. Jag cyklade före min man men ökade hjälpen på batteriet och trampade på. Snart cyklade jag lätt förbi den unge mannen som såg en aning rödsvettig och förvånad ut när tanten gled om honom med lätta tramp och glad min. Min man kom efter och informerade om att vi hade investerat i elcyklar nyligen.
– Ja, jag tänkte väl…pustade den mycket yngre mannen en aning stukad.

För några dagar sedan var vi på Ven och…ja, cyklade! Fast på hyrcyklar. Ven är en fantastisk sommarö och så fin att cykla på. Ingen trafik att tala om och många smala cykelstigar att välja på och alla bjuder på de skönaste utsikter man kan tänka sig. Blå linfält, sädesfält i gult, havet och många fina hus. Problemet är att matställena ligger tätt men ön är liten så intaget blir större än uttaget kan man väl säga utan att ljuga.
Det här var en gåva till en god vän som fick det i 60-årspresent. En övernattning på ett alldeles utmärkt B&B ingick förstås och det bästa av allt: Vi hade sagolik tur med vädret.
Vencykling, juni,-14

Precis för en vecka sedan så var vi i Ystad på morgonen och vinkade av ett par vänner som transporterat sina cyklar från hemstaden Nyköping till Ystad för att starta en 250 mil lång cykeltur till Haparanda.
Jag överräckte en cykelbrosch som ska följa med på deras cykling och så blev det kramar och lycka-till-rop. Tänk vad en idé och mycket jäklaranamma kan leda till!
De har under våren tränat styrka och cykling med och utan packning och räknar med 10 mil om dagen i 25 dagar. Max en månad ska turen ta med några vilodagar.
Den där morgonen i Ystad var först grå och kall och 100 meter efter start fick de dra på sig alla sina regnkläder.
Efter starten körde vi sedan till Hammars backar där de höga kullarna och himlen får ett speciellt ljus från havet. Vi väntade bekvämt vid bilen på cyklisterna och solen sken igen, två glada cyklister gled lätt fram på cykelvägen. Vi tog några bilder också med deras padda på vilken de dokumenterar cyklingen. Vill någon följa deras tur så ska jag länka till bloggen de skriver för att man ska kunna följa deras äventyr.
Bara 248 mil kvar...

Deras cyklar ska nu rulla vidare varje dag i ca tre veckor till, 10 mil om dagen… Vår lyxcykling på Ven var en riktig lättviktare i jämförelse men vår upplevelse var alldeles, alldeles underbar!
Jag för min del tar min älskade cykel när jag vill och låter den rulla så länge den och jag orkar! Att höra däcken mot vägen och njuta av omgivningen är frihet och lyckokänsla!

Tillägg 6 juli 2017: Mina vänner har numer cyklat runt hela Sveriges kust. Etapp två började en annan sommar med sämre väder vid norska gränsen och slutade här i Ystad. Jag cyklade med på turen härifrån till Ystad… på min elcykel förstås!
Gillar du att cykla?/A


5 kommentarer

Junipladder i rabatten!

Junipladder i rabatten… Ja, här kommer några passande pladder i denna ljuvliga sommartid. Det är sanslöst tidig blomning i år och jag plockar rosor och nävor och sätter i vaser. Jag sniffar och njuter och går förbi ogräset! Njut, människa, njut!
Jag tar några pladder från den här ljuvliga tiden! Låt dig bara inte nedslås av pladdret som ibland avslöjar just det där att växterna är precis som alla vi andra!
Edulis och myra
Duc de Guiche funderarLa Belle Sultane filosoferarTrollhassel och klockaConstance Spry fantiserar


7 kommentarer

Det tar tid att vara ledig!

Oj, oj, att alla andra jämt ska få rätt! Jag visste ju precis vad jag ville göra och hinna med varje dag och så upptäcker jag vilken tid det tar att vara ledig. Precis det som alla pratade om när de ville dämpa min iver inför pensionen och den lååånga ledigheten.
– Men Agneta, hur tror du att du ska hinna allt? Tiden räcker inte till, det kommer du att märka!
– Ha,ha, du tror bara att du ska hinna allt det där! Du får se sen…

Det tar verkligen mycket tid att vara ledig!
Det tar till exempel tid att läsa tidningen ordentligt varje morgon. Dessa ljuvliga sommarmorgnar går också åt till att gå rundor i trädgården och spana in vad som har hänt sedan igår. Dofta och lyssna. Se det lilla och det stora.
Jag är aktiv i en trädgårdsförening och där finna alltid mejl att skriva, samtal att svara på och det tar mer tid än någon kan förstå. Att sitta på kökstrappen och fika till P1 kräver också sin tid.

Jag vill absolut åka till de kära; barn, barnbarnen och vänner långt borta – men det måste planeras in så att det stämmer med allas almanackor! Jag måste hinna sticka på min vita mjuka halskrage i entrådigt ullgarn – snart är det ju vinter igen! Så ligger den aktuella boken i bokklubben och väntar på mig… Jag skulle ju reflektera och filosofera också, skriva lite, fota mycket och…
Igår var det underbart väder och jag jobbade i trädgården hela dagen. När kvällen kom var jag så nöjd trots att jag bara hade hunnit hälften av vad min planering innehöll och tiden hade gått så fort så fort.

Hur ska man egentligen förhålla sig till tiden?

Våren är här och solstolarna är utburna.

Våren är här och solstolarna är utburna.

Nu är det sommar!

Nu är det sommar!

Sen blir det ju höst!

Sen blir det ju höst!