Det kan vara besvärligt att ha inneboende eller så fungerar allt smärtfritt och neutralt eller så är man mycket goda vänner som förstår och accepterar varandras vanor och ovanor. Man kanske till och med har glädje av varandra, hjälper till med något, ger varandra fina stunder och så där…
Våra senaste gäster, inbjudna till vårt hem, sa att våra inneboende på andra sidan väggen om vårt gästrum hade skramlat och fört oväsen mitt i natten. Underliga läten och ljud trängde genom väggen. En av våra egna gäster klev ur sängen, gick upp och försökte bättre lokalisera varifrån ljuden kom eftersom det är en tjock vägg mellan oss. En del av ljuden var mycket små och ynkliga och vår undersökande gäst funderade på om det var småbarn på andra sidan väggen. Hemska fantasier for genom vår gästs huvud.
Själva har vi ibland känt en stickande otrevlig doft och undrat lite över deras matvanor och vad det är som de kokar ihop på andra sidan väggen. Vi inser att deras kultur och vår inte alls är lika utan mer olika. Det tycker vi oftast är spännande och en bra tillgång. Vi har ju faktiskt inte bjudit in dem att bo här men vi tycker ju att vi har utrymmen som vi inte använder och som vi gärna lånar ut.
Man brukar ju se sina grannar lite då och då men här har det varit stört omöjligt att få syn på dem. Kanske blev vår undersökande gäst dem på spåren. De är troligtvis mer aktiva och lever sina liv om natten och då sover vi.
Idag när vi öppnade köksdörren mot en ny fin dag så föreslog min semesterlediga man att vi skulle ta en cykeltur i omgivningarna. Jag älskar att cykla så; JA, ABSOLUT, vi tar vattenflaska plånbok och…! Under frukosten, på vår öppna veranda, planerade vi en rundtur på några mil med ett par inköpsärenden, en lunchrestaurang, avslutningsstopp med glass vid stranden och sen uppför långa backarna hem.
Så berättade jag vad en vän hade sagt till mig om oönskade inneboenden; de gillar inte höga ljud, opera eller hårdrock som pågår i flera timmar. Då tar de sitt pick och pack och drar. Så innan vi cyklade iväg så riggade vi en ljudstorm mot väggen där vår gäst hade hört dem. Detta skulle sedan få fortgå under hela natten så att det blev riktigt jobbigt för dem. Vi avgränsade ljudet hjälpligt inåt vårt hus och cyklade sedan iväg.
Det blev en underbar cykeltur på knappt fyra mil och efter lunchpytten i Abbekås var vi så småningom redo för en smarrig fisksoppa hemma på verandan. Vi hade ju köpt vitt vin i Skurup. Ljudmattan fortgick i bortre änden av huset och vi bara njöt av det fina sommarvädret.
– Vad tror du, sa min man, är det råttor? Som de som gnagde sönder kablarna under motorhuven eller är det en musfamilj kanske?
– Som dom som åt säkerhetsbälten och sömmarna i sätena i vår stackar bil och dessutom bajsade multum under reservdäcket, sa jag.
– Eller en mård som den som plötsligt fanns i vävstugan i Västra Nöbbelöv. Eller är det kanske en liten gullig hermelinfamilj…
Där avbröt jag för det är lite äckligt att tänka att alla dessa djur skulle föda upp nya avkommor som också skulle tycka att det vore störtmysigt att vara inneboende hos oss. Vi kom överens om att problemet måste få en lösning i alla fall. Jag skulle vilja lösa det giftfritt, halshuggningsfritt och så vidare men det är inte lätt.
Men käre läsare, du trodde väl aldrig att jag verkligen skrev om människor? Nej , här handlade det om genuina fyrbenta och pälsklädda varelser som bara gör vad de kan för att deras släkte ska fortsätta att leva. Precis som alla vi andra!
Anticimex kan vi ringa men finns det annat vi kan göra?/ Sommarhälsning från Agneta
