Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


7 kommentarer

Våra inneboende

Det kan vara besvärligt att ha inneboende eller så fungerar allt smärtfritt och neutralt eller så är man mycket goda vänner som förstår och accepterar varandras vanor och ovanor. Man kanske till och med har glädje av varandra, hjälper till med något, ger varandra fina stunder och så där…

Våra senaste gäster, inbjudna till vårt hem, sa att våra inneboende på andra sidan väggen om vårt gästrum hade skramlat och fört oväsen mitt i natten. Underliga läten och ljud trängde genom väggen.  En av våra egna gäster klev ur sängen, gick upp och försökte bättre lokalisera varifrån ljuden kom eftersom det är en tjock vägg mellan oss. En del av ljuden var mycket små och ynkliga och vår undersökande gäst funderade på om det var småbarn på andra sidan väggen. Hemska fantasier for genom vår gästs huvud.

Själva har vi ibland känt en stickande otrevlig doft och undrat lite över deras matvanor och vad det är som de kokar ihop på andra sidan väggen. Vi inser att deras kultur och vår inte alls är lika utan mer olika. Det tycker vi oftast är spännande och en bra tillgång. Vi har ju faktiskt inte bjudit in dem att bo här men vi tycker ju att vi har utrymmen som vi inte använder och som vi gärna lånar ut.
Man brukar ju se sina grannar lite då och då men här har det varit stört omöjligt att få syn på dem. Kanske blev vår undersökande gäst dem på spåren. De är troligtvis mer aktiva och lever sina liv om natten och då sover vi.

20180625 Morgon med Mozart

Idag när vi öppnade köksdörren mot en ny fin dag så föreslog min semesterlediga man att vi skulle ta en cykeltur i omgivningarna. Jag älskar att cykla så; JA, ABSOLUT, vi tar vattenflaska plånbok och…! Under frukosten, på vår öppna veranda, planerade vi en rundtur på några mil med ett par inköpsärenden, en lunchrestaurang, avslutningsstopp med glass vid stranden och sen uppför långa backarna hem.

Så berättade jag vad en vän hade sagt till mig om oönskade inneboenden; de gillar inte höga ljud, opera eller hårdrock som pågår i flera timmar. Då tar de sitt pick och pack och drar. Så innan vi cyklade iväg så riggade vi en ljudstorm mot väggen där vår gäst hade hört dem. Detta skulle sedan få fortgå under hela natten så att det blev riktigt jobbigt för dem. Vi avgränsade ljudet hjälpligt inåt vårt hus och cyklade sedan iväg.

20180625 Skurups systembolag

IMG_20180625_135152842

20180625 Havet vid Hörte

Det blev en underbar cykeltur på knappt fyra mil och efter lunchpytten i Abbekås var vi så småningom redo för en smarrig fisksoppa hemma på verandan. Vi hade ju köpt vitt vin i Skurup. Ljudmattan fortgick i bortre änden av huset och vi bara njöt av det fina sommarvädret.

– Vad tror du, sa min man, är det råttor? Som de som gnagde sönder kablarna under motorhuven eller är det en musfamilj kanske?
– Som dom som åt säkerhetsbälten och sömmarna i sätena i vår stackar bil och dessutom bajsade multum under reservdäcket, sa jag.
– Eller en mård som den som plötsligt fanns i vävstugan i Västra Nöbbelöv. Eller är det kanske en liten gullig hermelinfamilj…

Där avbröt jag för det är lite äckligt att tänka att alla dessa djur skulle föda upp nya avkommor som också skulle tycka att det vore störtmysigt att vara inneboende hos oss. Vi kom överens om att problemet måste få en lösning i alla fall. Jag skulle vilja lösa det giftfritt, halshuggningsfritt och så vidare men det är inte lätt.

Men käre läsare, du trodde väl aldrig att jag verkligen skrev om människor? Nej , här handlade det om genuina fyrbenta och pälsklädda varelser som bara gör vad de kan för att deras släkte ska fortsätta att leva. Precis som alla vi andra!

Anticimex kan vi ringa men finns det annat vi kan göra?/ Sommarhälsning från Agneta

 

 

 

 

 


10 kommentarer

Victor, 10 år, är tillbaka!

Victor, din farmor måste väl vara en uråldrig människa! Ja, men, tänk, hon har två barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn! Du är ju hennes yngsta barnbarn. Otroligt och underbart, tycker hon säkert. Hennes äldsta barnbarn är din storasyster som blir 26 år senare i sommar. Det är ju hon som har ordnat det så fint att du redan är morbror till en fyraåring och en ettåring. Visst är det fantastiskt!

Idag den 11 juni är det din födelsedag Victor (som om du inte redan visste det);
STORT VARMT GRATTIS TIOÅRINGEN! Du får en bukett gamla och nyare  fotografier till att börja med från oss här. Du önskade återigen en skattjakt, för tredje året, plus en upplevelse i födelsedagspresent och det blir det så klart. Du får se fram emot det!

Här ovanför är bilder som vår vän Allan tog för nio år sedan när du var ett år. Du var en rar och fin kille som iakttog allting noga och registrerade mycket redan då!
Farmor och pappa hade 100-årsfest ihop i trädgården.

Så några bilder på sånt som har fastnat i mobilen eller kameran! Kommer du ihåg vad du gjorde och var du är? Hur gammal är du på bilderna?

Så några lite äldre bilder när du var ännu yngre! Tror du att det finns ännu fler?

Slutligen vill jag ta med några bilder från min sista resa till Thailand, då när ni bodde där för andra året. Nu är nu och det där var då – så känns det rätt bra att kunna säga – men det var spännande år för er och mycket längtan för alla! Det viktigaste för mig var att få vara med er och för min del var nog dagarna när vi bodde i små flotthus på den där dammen det mest spännande. Det var så vackert med bergen och regnskogen.  Jag undrar vilka saker du skulle räkna upp? Du har fått så många roliga och intressanta upplevelser med dig hem till Sverige. Du har mycket du kan berätta!

… PST inte ett enda foto tog jag när vi senast träffades här hemma. Jag var så upptagen med att vara glad över att få träffa dig, din mamma och pappa igen och att ni kommit hem till Sverige!
Jag uppskattade att att du ville göra de gamla vanliga sakerna. Planera vad vi skulle göra: Jobba i trädgården, spela spel och leka, laga mat, bada, fotografera… det hann vi ju aldrig göra men darttavlan hänger kvar i trädet!
Jag kommer att planera en skattjakt och… nä, mer får du inte veta, Victor! STOR KRAM! Ha det fint och vi hörs!/ Stort RÖTT HJÄRTA från din farmor

 

 

 


4 kommentarer

Stort och smått i en pytt

Stora och små saker händer. Världen är full av förenklingar och förväxlingar. Jag vill skriva ett seriöst inlägg om… nej, hellre mer ett roligt om vad som…  men nu blir det nog pyttipanna av alltihop. Du får tugga i dig pytten, helt enkelt, eller stänga av om något inte smakar! Inlägget börjar med en liten morgonhälsning på video.

Stora och små saker. En liten ettåring tycker inte jag är någon småsak precis.  Mitt andra barnbarnsbarn fyllde ett år häromdagen och nu mer iakttar han mig noga. Vem är du, jag tycker allt jag känner igen dig, ser han ut att tänka. Mitt hjärta blir mjukt och  varmt. Han föddes samma dag som hans pappa fyllde 30 år. Därför var jag på dubbelkalas i en av Helsingborgs vackra parker en mycket varm söndag.

Ett vackert bröllop njöt vi av i slutet av maj. På väg till vigsel och fest fastnade vi i svettiga och tidsödande bilköer efter en seriekrock på Essingebron. Vi höll på att missa vigseln men man väntade, vilken tur, min man är far till bruden.
Vi kom fram, tack vare en skickligt rattande vän, men stressade och svettiga var vi. Ett glas bubbel sattes direkt i handen och så kom brudparet in till trumpet och trumvirvlar. Inte fotade jag det stiliga brudparet jag bara upplevde. Senare får vi del av någon annans foton…Vigseln skedde utomhus i Marabouparken, en speciell park belägen i Sundbyberg. Färgglad klädsel var påbjuden och en liten trio spelade så fint medan minglet pågick före den goda, goda middagen. Många fina och roliga tal blev det, speciellt det som brudens far höll…  och så dans till långt in på natten. Ett härligt minne inte minst för brudparets barn; sjuåringen sprang ikapp med springvilliga festdeltagare; iklädd festklänning tog hans lillasyster ett dopp i den avlånga dammen på bilden här nere… På gruppbilden borde den tjusige brudgummen ha varit med men han minglade väl runt bland gästerna. Jag lyckades inte fästa honom på en enda bild – men undertecknad och alla andra kan garantera att han var med!

I lördags promenerade jag i fina Ystad.  Halva stan cyklade med packning för att leva strandliv vid havet. Andra halvan, plus en hel massa turister flanerade och fotade miljön runt klostret, de flockades på torg, fik och i affärer. Jag hade utfört mina ärenden och tog det långa steget före till parkeringen. Tätt bakom mig gick två unga män och diskuterade så här hörde jag:

– …demograferna ska man rösta på.
– Nej, nej de kallar sig nationalister men innerst inne är de nazister.

Jag tittade uppmuntrande på den som försökte bena upp något politiskt för sin kamrat.
Det är mycket politik nu, förenklingar  och valfläsk som brinner. Jag blir förskräckt att ingen frågar efter kärnan i politiken. Vilket sorts samhälle vill vi ha? Vad brinner politikerna för? Inte bara av att ta själva makten hoppas jag.

Jag anser att rika och giriga, som redan har mycket pengar, på skumma vägar trollar bort och gömmer undan sina ännu större förmögenheter därmed förstörs samhället. Detta innebär en större fara, för alla oss som lever här, än man vågar tala om. Alla bugar för pengarnas makt. Det är säkert bra att driva företag och vara kreativ men måste man ha så mycket pengar att  man smiter från skatt och det gemensamma? På så sätt göds annan slags kriminalitet. Kan de så kan jag, tänker kanske den som har lite, och på så vis får vi ett fuffens fifflar-samhälle som vi inte vill ha. Kom inte till mig och påstå att det är migrationen som förstör, det är girighetens fula nuna vi borde skylla på och göra något åt.  Ojämlikheten som har växt fram under några årtionden är det farligaste av allt.

Nu blev det en sån pytt, både lite sött och salt, stort och smått. Jag borde väl ha serverat ett stekt ägg till det hela!/ Agneta