Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


22 kommentarer

Bloggare och pensionär, två i en och samma!

SONY DSC

Jag blev nyss pensionär! Hur länge kan det kännas så? Många tror att jag var lite korttänkt när jag bestämde mig för vad min blogg skulle heta men…se jag hade tänkt ganska mycket. När det inte känns som nyss så ska jag nog sluta blogga eller hitta på något annat.

Det har gått ett år sedan första blogginlägget, ca 10 000 visningar och besökare från massor med olika länder. Det är ju inget om man jämför med storheter inom bloggvärlden som har hundratusentals följare men för mig är det fint att ni vill läsa och ibland kommentera. Vill ni fortsätta att följa min inte rakt utstakade blogg så blir jag mycket glad och tillika nöjd!

Välkommen välj ett glas för jubileums-skålen! Vilket glas tar du?

Sen är det fiffigt ordnat så att om du laddar ner ett specialaktiverat tangentbord kommer det att fungera i ca en veckas tid… H2O = gott kallt kranvatten, C= champagne,  Ö = öl,  VV = vitt vin, RV = rött vin, M= mjölk, J=Juice, D = drink,

pvdv = precis vad du vill!

Tyvärr misslyckades jag med försöket att fixa tilltugg via cyber space men det kan du väl fixa själv!?

Skickar många tack och goda tankar! /Agneta


20 kommentarer

Inte pånyttfödd precis men nästan!

SONY DSC

Varje år när vintern har släppt sitt grepp, då våren är här och solen skiner, börjar det egentliga året. Trädgårdskläderna åker på, lite fula och slitna, koftan har hål, snusnäsduk så det inte ska dra om nacken. Sekatören i ena fickan och det lilla fina redskapet Lucko i den andra. Så går jag ut, stänger dörren och kommer tillbaka in igen i oktober – i princip alltså!

SONY DSC

Leende möter jag trädgården och går ner på knä på jorden, man har väl knäskydd i trädgårdsbrallorna, så rensar jag jorden runt miniaprikosen, mellan narcissorna ‘Ice follies’ och runt persikoträdet, vinet och vitlöken. Tittar på fikonets knoppar och tar en flukt in i växthuset, 27 plusgrader i mitten av mars, klockan har stannat, jag måste hämta ett nytt batteri och…hrm, teburken har rostat. Så dumt av mig att ha den där ute hela vintern! Varje år gör man misstag och glömmer somligt som på höstkanten planterades i rabatterna…och drar i värsta fall upp det som varande något ovälkommet ogräs!

SONY DSC

SONY DSC

Fåglarna underhåller mig och tankarna kommer och går. Jag brottas lite med växternas latinska namn vad heter murgröna på latin? Heder…lig någonting, så var det…jo, Hedera men den där, bakom röda soffan, den gulvariegerade murgrönan som har klarat vintern så bra i år… vilket sortnamn hade den? Nä, det minns jag inte. Jag har ju lärt mig dem sent i vuxen ålder och då sitter det inte bergsäkert. Jag  bestämmer mig för att läsa igenom min ofullständiga växtlista som repetition. Försöka hitta namnlappar så att jag kan skriva i det som fattas – men inte nu utan SEDAN! En annan dag kanske!

För varje år blir jag lite stelare i kroppen, efter nästan två timmar på knä reser jag mig lite kryckigt, sträcker på mig och sätter mig med näsan mot solen en stund. Sluter ögonen och är fullständigt avslappnad. Med värmen kvar i kinderna går jag beslutsamt och hämtar kameran innan jag glider runt och söker lämpliga motiv. Måste alltid dokumentera…hur många bilder har jag på ormhasselns hängen? Men idag såg jag de söta minimala röda hanblommorna också! Och trollhasseln? Men idag var det så fint solljus på de blekgula blommorna…

SONY DSC
SONY DSC

Fiskar upp sekatören ur fickan och börjar klippa vinterståndare.  Väljer en av rabatterna i lä för  vinden  från ost känns vass. I lä är det gott att vara och här börjar andra träningspasset för dagen med hukande  rörelser  och  böjningar på ryggen. Sträcker på mig och ser ett litet hasselträd med hängen som  jag  inte har  sett  tidigare. Den har valt att växa inne i en  stor  gammal  häck  med trädgårdsprakttry och där  får det  inte vara. Funderar på att  hämta min effektiva  tigersåg men inser att stammen är för  tjock. Det pågår saker i trädgården som är helt utanför min kontroll! Precis  som hararnas eller rådjurens  framfart bland de lägre rosorna. Nya rosskott måste vara mums i de där marodörernas söta små käftar.  Jo, de är söta, och bambi är vacker men det de gör får inte mig att sjunga lovsånger precis!

Kommer på  att rosorna ändå måste beskäras hårt i år så jag bestämmer mig för att inte gräma mig utan att fortsätta den här underbara dagen och låta den vara just underbar. Vad är väl lite har-gnag i en trädgård på norra halvklotet? Inget att beklaga sig över i alla fall, perspektivet är absolut vidare än så!

 

 


17 kommentarer

Min sällskapshund och mitt universitet

SONY DSCSå här års blommar mina kamelior i vår lilla vinterträdgård. Jag går ofta dit för att hämta något, fylla  vattenkannan men när kameliorna blommar måste jag stanna en extra stund. Automatiskt sätter jag på radion och så reser jag ut i världen på resor jag aldrig skulle kunna ha gjort i verkligheten! Men jag upptäcker också att jag hamnar i min imaginära gungstol igen. Jag tror att jag trivs i den där gungstolen och lyssnar samtidigt på radion medan pekfingret undersöker om krukorna har rätt fuktighet. Händerna plockar bort fula blad, någon kruka vrids och gamla krukor diskas.
Jag glömmer tid och rum och bara är…

SONY DSC

Vi hade inte TV förrän pappa hade vunnit pengar på tipset i början av 60-talet men radion var väsentlig under hela min uppväxt. Jag minns när vi satt i det stora köket i Hökarängen i mitten av 50-talet och lyssnade på Lennart Hyland som programledare i Snurran. Jag var fem eller sex år och det var ett familjeprogram. Jag kan faktiskt fortfarande sjunga en bit av signaturlåten…
Runt, runt, runt…det snurrar, det snurrar… Det hörs väl att jag sjunger!?

Å, vad jag gillade Nicke Lilltroll och hans: Må så grankott allihop!
Är det någon mer än jag som minns de kluriga hälsningarna från granskogen? Jag känner mig lite som hundra år när jag skriver det här för medievärlden idag är helt annorlunda än när jag började lyssna på radion för sextio år sedan!

Fragment av mysiga  radiostunder kommer till mig. Mamma och jag sitter i lilla köket på Krukmakargatan och lyssnar spänt på radioteater eller en radiodeckare med flera avsnitt och spännande cliffhangers (fast det visste vi inte att det hette) som lämnade en spänd förväntan kvar hos oss. Nästa vecka…

Jag blev väldigt bekant med de där politikerna som satt länge i riksdag och regering Tage Erlander, Hedlund och Sträng. Jag kände igen deras röster och såg i tidningen hur de såg ut. Sven Stolpes intensiva röst åt sig in, det var mest gubbar. Lena Larsson röst gillade jag och beundrade hennes inredningsstil som jag sett i tidningar någonstans.
Vi hörde monotona rapporter om aktier på börsen och den lika trist sjörapporten i väntan på något annat värt att lyssna på. Jo, vi satt faktiskt och väntade. Jag ritade inredningar efter inspiration från Lena Larsson, min mellansyster sydde kläder och hattar för hand eftersom vi inte hade någon symaskin och mamma stoppade strumpor. Allt medan radio stod på.

Jag upptäckte legendarer som Barbro Alving, Bang, och andra genom att lyssna brett och stort och gärna! Sommarpratarna till exempel kunde både roa och oroa, det är ett program jag fortfarande njuter av att lyssna på. På sextiotalet var det också Radio Nord, piratradio från en båt på Östersjön, och sena kvällar Radio Luxemburg med den senaste popmusiken. På lördagarna satt jag i köket med Tio i Topp och sminkade mig. Sotsvart mascara och ljust läppstift – så skulle det vara!

Jag tror På minuten började på sextiotalet med Moltas Eriksson och Stig Järrel, inte så pratigt o tjafsigt som idag men lika roligt, tyckte vi. Humoristiska Mosebacke Monarki med underbara underfundiga skämt och fyndigheter…

En kväll kom jag hem från min kompis Lotta och när jag öppnade dörren hörde jag upprörda radioröster från mammas transistor. Det var släckt och mörkt och mamma bara hyssjade på mig: Schschsch!!!
Lägenheten var liten och hon sov i hallen men just den här kvällen låg hon påklädd i mörkret och hörde direktsända nyheter från Dallas. John Kennedy hade just blivit skjuten.

Lotta och jag skrev till ett ungdomsprogram en liten betraktelse över hur man kunde se olika människor som frukter; vindruvor är söta och hänger ihop i grupper, bananer kan vara lite sega i början med under ytan är de softa och medgörliga… Till vår förtjusning blev vår text uppläst och vi pös av stolthet.

Radion har alltid varit viktigare än TV för mig. Jag är alltså en riktig radiot, och att laga mat utan P1 är mördande trist. Då känner jag mig halv, en viktig ingrediens saknas! Min man älskar att höra musik strömma ut i huset och så fort vi sätter oss till bords byter vi från prat till musik. Då är det ju inte alltid radion utan Spotify eller musikanläggningen som susar i bakgrunden så man kan prata med varandra.
Att stå i vinterträdgården och lyssna på radion samtidigt som jag  håller på med sådder, sticklingsförökning och omplantering är, som sagt, lyckliga stunder. Jag lyssnar på dokumentärer, allt som har med litteratur och kultur att göra, nyheter, ja, faktiskt nästan alla typer av program och hänger med på vad som händer inom olika sfärer. Jag gillar att vara allmänbildad och hålla mig a jour.
Man kan nog säga att P1 är min rara trevliga sällskapshunds som får mig att mysa och skratta och samtidigt mitt universitet som bjuder mig kunskaper och insikt.
Lyssna på P1 hälsar radioten Agneta!