Jag brukar säga att jag går ut i mars och kommer in igen i oktober. I år gick jag ut i mars och in i april!  Jag har frusit  nästan varenda dag. Fy, elände, vilken ovanligt ruskig och kall april! I världspolitiken såväl som meteorologiskt i vårt avlånga land. Våren tuffar ändå framåt på något vis trots att bakåtsträvande länder ändrar lagar så att skyddet  för kvinnor försämras. Skamligt! Jag försöker undkomma apati genom att söka tröst i mångahanda vackra narcisser som står i ruggar här och var. Det hjälper mig lite.
När jag börjar skriva är det Valborgsmässoafton 2017 och snudd på …
Vad tänkte jag skriva? Minns inte för jag kröp tillbaka till sängvärmen, kaminen, ulltofflorna och parkerade mig på väntläge.

Nu i slutet av maj exploderar allt med den sommarvärme som kom för några dagar sedan. Växter som varit stelfrusna under flera isande kalla frostnätter tinade upp ett tag innan värsta hettan och överlevde mirakulöst!
Och jag med! Tjo, vad jag är glad för det. Världsläget är som det är. Jag lägger mig under korkeken och luktar på mina blommor.
Här nere syns frostens framfart på första bilden och hur bra det ändå kan bli. Jag trodde att det var helt kört för min svavelpion när stjälkarna stod i brygga mot marken, den är finfin Paeonia mlokosewitschii. Svavelpionen som jag fick vänta på i många år innan jag fick se den frösådda plantans rätta färg! Stor lycka att den klarade flera frostangrepp så fint! Men underbart är kort. Nu har den tappat sina kronblad.

Den vanliga tidsplanen för vårarbete i trädgården är spräckt med råge men vad gör det? Jorden sprutar upp grönt och skönt likaväl som allehanda ogräs. Det blev sommar med en gång! Än blommar rapsfälten intensivt gult. Det är guld värt!

Lite huller om buller foton som lockar en frusen själ till liv igen! Är det någon som kan hjälpa mig att identifiera den rosa pionen? Jag har aldrig sagt något annat än Barbaras pion. Jag har en Märits pion också men den blommar senare och Lenas pion finns…

Inomhus kan vi glädja oss åt att den gamla svärmorstungan blommar i år igen. Intensiv söt doft och vita futuristiska stjärnor. Den behöver nog en större kruka kan tänkas.

Den här långhelgen har haft högsommartemperaturer  men äppelblom, syrén, rododendron, näva vid fontänen, kinesiskt blåregn som just slagit ut på taket och ett par röda pelargoner, som vänjer sig vid att vara ute, pekar på att det bara är försommar än så länge – högsommarvärme till trots.
Jag är lite lat ikväll och stryker de vetenskapliga namnen. Ett tag tyckte jag det var snobbigt att använda de namnen men det är bara praktiskt. Då vet man ju vad man pratar om. Nu mer minns jag inte namnen automatiskt utan måste kontrollera hela tiden. Det är lite tröttsamt efter en dag i omskolningsbranschen! Luktärter, tomater och alunrot som jag förökat vegetativt från den förväxta plantan, alla har fått större krukor.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Plötsligt kom jag på att jag inte har skrivit det sista inlägget som jag har planerat från besöket i Stockholm i början av maj.  Jag, ja, jag bara klämde in lite trädgård emellan.

En bamsekram från en fysiskt lagom trött människa!/A

Näää, ingen dansbandsorkester, det är inte vad detta handlar om! Sven-Harry Karlsson har bara ett sånt där dubbelnamn som många födda på 30- och 40-talet fick av sina kära föräldrar. Men han hade visst ingen kärleksfull uppväxt. Inte enligt vad han själv har sagt. Han kände sig tvungen att ständigt bevisa för sin far (och kanske sig själv) att han klarade av något, att han kunde tjäna pengar och lyckas i livet.

Lagom när han fyllde 80 år 2011 invigdes hans ‘guldhus’ vid Vasaparken i Stockholm. Han säger i en dokumentärfilm att det var först då, efter sin faders död, som han kände att han fått upprättelse i livet. Han har skänkt sin konstsamling och huset till Stockholm stad. En stiftelse driver hela verksamheten. Nu var det ‘En annan Zorn’ i den vackert formgivna konsthallen på bottenplan men mer Zorn fanns att se längre upp i huset.

– Bosporen, en fantastisk akvarell.

– Ramen är formgiven av Zorn själv.

Så roligt för mig att träffa min bror J och svägerska Y som bor kvar i Stockholm – men mannen här ovan till vänster är en roddare i Bosporen. En fantastisk underbar akvarell av Zorn. Till höger hänger en olja av en elvaårig flicka som jag tycker inte är så särskilt lyckad. Flickan ser mer ut som en dam i ansiktet. Zorn har själv formgivit den ganska grova guldfärgade ramen som var charmig på sitt sätt. Här nere ses mitt sällskap!

-Den kära Y visste mycket om Zorns utsvävningar.

-Tyst och lugnt här innanför!

-Vacker konsthall men Zorn känner vi.

– Brorsan är han till höger!

Vi var nog intresserade alla tre men det var Y som förmedlade en massa kunskap om Zorns utlevande och kanske lösaktiga liv. Jo, hon kan mycket vanlig konsthistoria också.

Uppe på taket blev jag först besviken eftersom det inte stod ett 1700-talshus där så som jag hade fantiserat. Men sen…  vi hade en duktig ung kvinna som berättade livfullt om såväl konsten som intressanta saker om konstnärerna och Sven-Harry själv.

En av mina favoritkonstnärer genom tiderna är Helene Schjerfbeck. De här två porträtten mötte vi i entrén till ”bostaden” där det luktade nybryggt kaffe innanför dörrarna. Sven-Harry ville att det skulle var så. På bordet i vardagsrummet skulle det också ligga en dagsfärsk tidning. Lister, fönster och dörrar, möbler och mattor är som i originalhuset. Här nere i vardagsrummet finns många fina målningar av Carl Fredrik Hill. Titta på ljuset som kastar sig ut ur tavlan bakom konstguiden, hur kan man måla så?

Rakt fram från entrén finns ett stort sällskapsrum. I taket ett målat plexiglas; ett runt modernt konstverk, på golvet en mycket stor och vacker matta och över soffan med det skrynkliga överdraget en målning av Ernst Josephson. Jag tror att detta är ett självporträtt. Han blev psykiskt sjuk och trodde att han själv var Gud eller Jesus. Han kunde signera målningar med en erkänd eller till och med en världsberömd konstnär så här: Rembrandt genom Ernst Josephson.
I detta rum, och i resten av bostaden, finns andra konstverk också men jag stoppar här. Jag tycker att du ska besöka muséet, ha god tid på dig, se dokumentärfilmen om Sven-Harry Karlsson i källarvåningens mediasal och följa med på en guidning i huset på taket.  Och se tillfälliga stora utställningar i konsthallen förstås – som den om ‘En annan Zorn’!

Utanför på taket fanns en liten varierad skulptursamling. Marja-leena Sillanpää  har skapat konstverket ‘Helene Schjerfbecks vänstra och högra sko. Ernst Josephsons vänstra och högra medicin’.  Ha, ha, ha! Hon, Marja-leena, behagar skämta med oss. Född 1965 – då måste det vara så.

Från Sven-Harry till… så var rubriken men jag sparar det!
Jag vill inte slita ut er arma människor och här börjar magarna knorra efter mat!
Kultur kräver sitt, eller hur?/A

En förlängd helg i Kungliga Hufvudstaden ger massor med intryck.  Tillbringade den mesta tiden med familj, gamla vänner och olika utställningar. På lördagen den 6 maj var vi på Vernissage på  Galleri Hantverket, Götgatan 63 på Södermalm. Är du i Stockholm, nu i maj, ta dig dit och titta!

Allan Larson började som lärling i fotoateljé när han var mycket ung, lämnade ganska snart modefotograferingar bakom sig och kom att arbeta på sjukhus med medicinsk fotografering fram till pensioneringen. Om man står hela dagarna och ingående dokumenterar operationer, tumörer, utslag och söndriga kroppsöppningar kan man behöva söka motvikter. Motivvalet var motsats nog och så började han experimentera med levande blommor. Jag lägger en länk till Allans hemsida allra sist så att du kan läsa lite mer ingående och se bilderna bättre än här! Allans bilder får mig att tänka på skånska yllebroderier och annan landskapssömnad. Annat är sensuellt, romantiskt, fantasieggande och … alldeles underbart!

– Är du inte hungrig pappa?

– Men hur har du gjort?

– De i bussen där ute missar vitsipporna!

– Kära gamla vänner, kul att ses igen!

– Undrar om det kommer nån?

– Har du sett de rektangulära visar från knopp – vissen?

– Visst var tulpaner ett favoritmotiv under lång tid!

Dessa bilder ger kanske mer ett hum om hur man inte ska fota en utställning; försök att undvika strålkastare, blänk och speglingar och folk som  står i vägen – om du kan! Men man får en aning om vad det rör sig om. När vernissagedagen var över satt det en del röda lappar intill vissa konstverk – och prickarna gick ton i ton med Allans väst!

Det här motivet sätter jag absolut en stor röd lapp intill! Riddarholmskyrkan, Riddarhuset och andra välkända byggnader och siluetter. En dag luffade jag på egen hand runt i stan och slank bland annat in på Svensk Hemslöjd. En färgglad trasmatta och en blåmålad pall med blomsterkorg leder passande nog in i butiken på Norrlandsgatan.

Jag kom dagen efter Karin Ferner hade öppnat sin utställning ”Jag tänker om sommaren” som var en rolig och inspirerande utställning på hög nivå. Silverarbeten, textil och många kombinationer med annat. Jag gillar när man går över gamla stela gränser för vad hemslöjd är för något. Humor, hantverk och konst möter varandra! Detta var också en mycket sevärd utställning!

En del av  Stockholms muséer har fri entré! Ett sådant är Medelhavsmuséet. Det rekommenderar jag varmt och naturligtvis husets fik Bagdad café som serverar luncher och fika till bra priser. I fikarummet var favoritbordet med utsikt mot operan ledigt!

Det blir ytterligare ett inlägg från Stockholmsbesöket: Från Sven-Harrys till Knatteskutt!

Vila fötterna så återkommer jag…
Nu har jag försökt att rätta till det som blev fel. Här är länkarna!

http://www.herbariumdigitalis.se

http://www.gallerihantverket.se

Vi ses igen!/ Agneta