Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


4 kommentarer

Vädrar tankar och mitt bildskafferi

– Hej månen!
En tidig morgon, för ett par dagar sen, tittade månen in genom vårt sovrumsfönster.
IMG_20190421_053408294

Men vi sa inte: – Hej, ökensand från Sahara! Inte heller: – Mors, alla småpartiklar från Polen, och industrier ännu längre bort, kul att ni hittat hit…
Sydliga vindar förde det oönskade stoffet hit. Himlen blev gråaktig och underlig och vi kände ett slags obehag. Det underliga ”vädret” lät sig inte dokumenteras på rätt sätt så därför har jag ingen intressant bild att visa. Jag gick i stället in i vårt uterum, Kråkvinkeln, och beundrade en floribundaros som fått hålla till i en kruka i Kråkvinkeln den gångna vintern. Torkan förra sommaren gjorde jorden till cement och omöjlig att gräva ner en ros i. Inte ens en livskraftig ros som Odyssey! Se här nere…så fin.

Idag öppnades de första vackra knopparna och vecklade ut sina kronblad och vi kunde sniffa in den söta och fina rosdoften. Må inte den kommande sommaren bli lika torr som förra årets. Då blir det verkligen kris.

Här ovan är bilder från juni 2018 då visste vi inte att torkan skulle hålla i sig i några månader till. Då var det ännu bara gräsmattan som hade tagit stryk. Jag lovprisade många gånger vår fukthållande lerjord. När vi skulle byta spabadsvatten så…
Läste i en artikel att man inte ska använda spabadsvatten på odlingar. Nej, inte på sånt man äter men förra året ledde vi ut det använda badvattnet till rabatterna. Det var nog tur det.

Jag lekte pollinatör, för en dryg vecka sedan, med en pensel svepte jag frömjöl från blomma till blomma på lilla aprikosträdet och gjorde detsamma på persikoträdet. Jag såg inga bin eller någon annan som var villig att pollinera våra tidigblommande växter.
Kan man ens föreställa sig en värd utan våra små bevingade arbetare i trädgårdarna, i fruktodlingarna … näää, hu! Som tur är har jag nu sett flera humlor och många bin!

Jag hade hjälp att laga mat och koka vaniljkräm till påsktårtan och att pynta lite lagom och göra påsk inne. Ser du förresten hönan som tittar ut genom fönstret?
Med yngsta barnbarnet Victor och äldsta barnbarnsbarnet Lovisa gjorde vi en skön pannkaksutflykt också. Vi lekte i solen på stranden i Abbekås och jag är så innerligt glad att glaciärerna ännu inte har smält bort och att havet därför höll sig på sin kant.
Man vill ju alltid att kommande generationer också ska kunna leka, leva och uppleva skönheten, plocka bär, dricka rent vatten och få vara glada över en tallrik bra mat!

Visst unnar vi dem det!? Heja, heja, Greta Thunberg, förresten!/Agneta


8 kommentarer

Mitt textila intresse (7) litet urval från Nationalmuseum

Vi kom gående i snålblåsten över slottsbacken och tittade förväntansfullt över vattnet mot nyrenoverade Nationalmuseum. Det stod en massa människor utanför ingången. Ja, ja, tänkte vi, det har ju blivit invasion efter renovering och omdaning av muséets salar. Folksamlingen var försvunnen när vi kom fram och det var bara att gå in. Kultur för alla sorters plånböcker, gratis att titta på hela härligheten som fanns där inne.
Min gamla bästis pappa var intendent där när vi var barn och jag minns i princip bara stora tavlor och mörka vrår. Så ser det inte ut nu;  vackra takvalv, glada mättade färger, äggskal och tegel, ljus och finesser. Vackert i allra högsta grad. Här kan man se lite av de härliga färgerna.

Men mest fastnar blicken på den underbara väven. Den fanns med i TIDSLINJEN som började med konst från 1500-talet. Man visade konst, möbler och ting som hörde ihop under olika tidsepoker. Den här väven från 1908 hörde ihop med möbler och konst från Karin och Carl Larssons tid.
20190405 Naturen är skön

Väven här ovan heter Månsken. Månskenets glitter leder blicken förbi hängpilens grenar. Den skulle man äga eller ännu hellre ha vävt! Konstnären Gunnar G:son Wennerberg har använt sig av principer som är vanliga i japansk bildkonst kan man läsa på informationstavlan. Jag letar förstås efter namnet på vem det är som har vävt… Förmodligen är den vävd av Handarbetets Vänner.

En tillfällig utställning visade danskt, för oss okänt, måleri från i huvudsak 1800-talet. Här nere en stickande jylländsk fåraherde, målad 1855 av Fredrik Vermehren. Vad jag förstår så hade konstnären själv känt oro inför tidens förändringar. Han längtade tillbaka till en lugnare tid. Kanske applicerade han sin egen oro hos fåraherden som i själva verket gick där så nöjd med sin stickning och fårhjord.

20190405 Jylländs fåraherde NM

‘Den danska guldåldern’  var en omfattande utställning med fantastiskt fin konst och ibland dök man in i tavlorna och såg allt och läste texterna. Ibland var kärlet fullt och det gick inte att ta emot mer.

Målningen av den unga kvinnan som tar en paus och skriver sin kärestas namn på det fuktiga fönsterglaset fastnade jag för. Vad är det hon tar paus från, jo, hon har en härva ullgarn som hon nystar och snett bakom henne ligger ett färdigt nystan.  Målad av Christen Dalsgaard 1852  som en lovsång till en vardaglig tillvaro.IMG_20190405_133448651

Nästa gång på Nationalmuseum ska jag koncentrera mig på att följa tidslinjen mer ordentligt. Sängen med sänghimmel, här ovan togs till Sverige av Nils Bielke som var ambassadör i Frankrike vid Ludvig den XIV: hov 1679-1682.  Dyrbara textilier, broderier i det här fallet, som monterats på sammet, drogs över en enkel stomme av trä. ”Fina människor” tog emot gäster av hög rang i sovrummet.

Har elefanter klor, eller? Titta på detaljer, klicka upp elefanten på den här gobelängen. På orientaliska och exotiska motiv förvrängdes och romantiserades verkligheten – men de fantastiska textila arbetena kan man bara beundra.

Här nere är ett mycket modernare uttryck i Ulla Anderssons broderi Rosa stolen från 2016. Allt handlar om kvinnans kamp för lika rättigheter. Jag hittade både humor och allvar i texter och bilder. Under en bild står det: FRIHET JÄMLIKHET OCH BRODERI.     Jag läser att hantverk kopplat till politisk aktivism ibland kallas för craft-ivism.

IMG_20190405_155225807

Sista textilen är vävd av Elisabet Hasselmark som har gjort det välkända motivet med kobbar och skär som hänger i riksdagens plenisal. Jag vet inte vad EH vill säga med den här ljusa damkappan på vit galge som liksom försvinner. Fascinerande idé och kanske inte så lätt att lägga märke eller ta till sig i vår virvlande tid med mängder av intryck. Många känner sig osynliga i flödet… nu spekulerar jag.  Jag glömde läsa skylten vid väven, kärlet var överfullt efter att ha gått runt i nästan fem timmar… tyvärr omöjligt att ta in allt!

IMG_20190405_155814024 (2)

Om du har tillfälle att besöka Nationalmuseum så gör det, ja, gör det. Konsten och det andra i huset tillhör oss!/Agneta