Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


4 kommentarer

Vädrar tankar och mitt bildskafferi

– Hej månen!
En tidig morgon, för ett par dagar sen, tittade månen in genom vårt sovrumsfönster.
IMG_20190421_053408294

Men vi sa inte: – Hej, ökensand från Sahara! Inte heller: – Mors, alla småpartiklar från Polen, och industrier ännu längre bort, kul att ni hittat hit…
Sydliga vindar förde det oönskade stoffet hit. Himlen blev gråaktig och underlig och vi kände ett slags obehag. Det underliga ”vädret” lät sig inte dokumenteras på rätt sätt så därför har jag ingen intressant bild att visa. Jag gick i stället in i vårt uterum, Kråkvinkeln, och beundrade en floribundaros som fått hålla till i en kruka i Kråkvinkeln den gångna vintern. Torkan förra sommaren gjorde jorden till cement och omöjlig att gräva ner en ros i. Inte ens en livskraftig ros som Odyssey! Se här nere…så fin.

Idag öppnades de första vackra knopparna och vecklade ut sina kronblad och vi kunde sniffa in den söta och fina rosdoften. Må inte den kommande sommaren bli lika torr som förra årets. Då blir det verkligen kris.

Jag lovprisade många gånger vår fukthållande lerjord. När vi skulle byta spabadsvatten så…
Läste i en artikel att man inte ska använda spabadsvatten på odlingar. Nej, inte på sånt man äter men förra året ledde vi ut det använda badvattnet till rabatterna. Det var nog tur det.

Jag lekte pollinatör, för en dryg vecka sedan, med en pensel svepte jag frömjöl från blomma till blomma på lilla aprikosträdet och gjorde detsamma på persikoträdet. Jag såg inga bin eller någon annan som var villig att pollinera våra tidigblommande växter.
Kan man ens föreställa sig en värd utan våra små bevingade arbetare i trädgårdarna, i fruktodlingarna … näää, hu! Som tur är har jag nu sett flera humlor och många bin!

Jag hade hjälp att laga mat och koka vaniljkräm till påsktårtan och att pynta lite lagom och göra påsk inne. Ser du förresten hönan som tittar ut genom fönstret?
Med yngsta barnbarnet Victor och äldsta barnbarnsbarnet Lovisa gjorde vi en skön pannkaksutflykt också. Vi lekte i solen på stranden i Abbekås och jag är så innerligt glad att glaciärerna ännu inte har smält bort och att havet därför höll sig på sin kant.
Man vill ju alltid att kommande generationer också ska kunna leka, leva och uppleva skönheten, plocka bär, dricka rent vatten och få vara glada över en tallrik bra mat!

Visst unnar vi dem det!? Heja, heja, Greta Thunberg, förresten!/Agneta