Till midsommar vill man dekorera sillbordet och andra platser med vilda blommor men i år blev det naturligt att hämta de flesta blommorna från vår trädgårdsdjungel. Vi hade bestämt att plocka blommor till vaser men avstå midsommarstång. Istället ville vi göra en stor krans som skulle dekorera vårt uterum. Där kan man vara på kvällen när det eventuellt blir för kyligt på vår öppna veranda. Vi plockade och klippte flera olika rosor, klasar från schersminen, pioner, daggkåpa, blåklint och annat som kunde passa in.

Vi var tre, yngsta barnbarnet, gamla vännen och jag, se här ovan, som hjälptes åt att fritt skapa en förgänglig skönhet av björklöv och blommor. En metallring skulle kläs och hängas vågrätt mitt över bordet. Torkställningen kom till pass och höll upp kransen som blev allt tyngre ju fler blommor vi stack in i de virade björkgrenarna.

Titta så charmigt snyggt det blev!

Om man inte har en trädgård finns det mycket i vägkanten eller i skogen eller på ängen som man kan göra fina buketter av. Ta med en sax, gå en blomsterplockarpromenad! Det är ju så roligt!

Lev väl och blomstra!/Agneta

Jag känner en kille som har beskrivits som klok, snäll och finurlig. Det kan jag skriva under på! Man skulle också kunna säga att han är smart, bra på dans och är uppmärksam på ett fint sätt. Vi känner varandra mycket väl Victor och jag, vi har gjort många kul saker tillsammans sedan han var liten, lekt, spelat spel och jobbat mycket i köket till exempel. Tiden går och nu i dagarna slutar han mellanstadiet och efter sommarlovet väntar högstadiet. Vart tar tiden vägen? Lite längre ner ska jag berätta vad vi gjorde mellan pastalunch i luften ovanför Ven och födelsedagstårtan på kvällen.

Nu skriver jag till dig, Victor! Klicka gärna upp bilderna.
I fredags blev du ju13 år och blev firad med paket och ”upplevelsepresenter”. I sommar ska du få vara med om flera mysiga och trevliga saker. En liten skämtsam punkt på din önskelista var att få en roll i den nya filmen om Jurrasic Park! Storebror hade kokat ihop något roligt så att du kan medverka där. Manuset var ju skrivet och klart men det var hemligstämplat för utomstående, undertecknad farmor tillhör den kategorin. Det hela blir säkert mycket underhållande!

Victor, du överraskade mig rejält när du berättade att du hade börjat med geocaching. Jag berättade för dig att vi här hemma hade gjort det vid några tillfällen och på olika platser för ca tio år sen. Om jag kommer ihåg rätt hade vi fått låna något litet instrument med vilket man tog in koordinater.
Du har ju allt i mobilen och ger dig ut efter en geocache i närheten där du är.
Din önskelunch blev Carbonara på ett bra pastaställe och efteråt skulle vi en kort bilresa bort och sen ut i skogen.

Lite information: Så här fungerar Geocaching med en enkel förklaring. Läs mer på nätet om du blir intresserad. Nästan var du än är i världen kan du ägna dig åt denna aktivitet i städer eller i naturen. På en utvald plats har någon gömt en sorts låda. Det ska finnas en logga och en penna och några ”skatter”. En studsboll, en liten minifigur, en glaskula, ett hårspänne man tar en sak och lägger i en annan. Det är själva sökandet som är det viktiga och att hitta stället. När man har hittat skatten ska man fylla i datum och signatur.
Den här geocachen i skogen var gömd 2013 och några hade skrivit kommentarer om den finurligt kamouflerade väskan som låg gömd i snåren. En annan besökare från juni förra året skrev om brännässlorna som vi också tvingades vada genom. Vi ville absolut inte vända om utan slog med en grov pinne eller trampade stigar åt varandra!
Visst var vårt möte med räven i skogen fantastiskt! En sån vacker ung räv. Huvudet och öronen var så stora och pälsen så röd att vi blev helt förstummade. Vi och räven stod stilla och iakttog varandra. Räven tänkte säkert: Äsch, de där är bara ute på geocaching! Sedan passerade den oss på ganska nära håll. Det var speciellt.

Det var en finfin och underbar dag och helg med dig, Victor! Det var kul att träffa dina syskon och alla andra, hälsa mamma och pappa!

Lev väl och blomstra!/ Kram från farmor Agneta

Ibland händer saker som inte borde hända, som den att en mur slås omkull av en kastvind. En ganska hög mur som vi själva hade rest för att få ett varmare mikroklimat i vårt eget ”Medelhav”. Genom att ha sju stora fönster i muren behöll vi den vida utsikten som vi älskar.

Muren som vette mot sydost var skyddad från alla vindar utom de som kom från just sydost. Men sydostan är aldrig hård utan bara lite mer kylig vissa årstider eftersom den kommer från havet.
Den dagen det hände blåste det hårt från västsydväst och somliga byar var långt över stormbyar. En sådan vind måste ha passerat bostadshuset klämts ihop vid mötet med huskroppar och en annan mur, i ilskan över att inte komma framåt vred sig vinden i ett häftigt kast och tryckte på allt vad den var värd från nordväst. Där låg muren platt på åkern, utåt från tomten. Vi var inomhus och hade inte märkt något. Armeringen höll ihop själva muren så den låg med sina fönster alla nästan intakta och murgrönan under sig, den klängde på utsidan… Det blev ett rejält röjningsarbete och sen kunde vi börja fundera på hur vi ville ha det.

Hela förra sommaren älskade vi den öppna vyn mot det vackra landskapet. Hur skulle vi lösa det hela? Vi pratade fram och tillbaka, murgrönan fick ligga på marken och bara vegetera medan vi tänkte, vi skissade lite, vi pratade om en fallen vacker antik mur, drömde och fantiserade om olika lösningar. Vi närmade oss en ganska enkel lösning men…

Vi kom fram till hur vi ville ha det och den händigaste av oss pensionärer, på det här stället, slutförde jobbet. Den med många idéer hade en fantasi om murgröna som slingrade sig runt amforor och annat. På så vis skulle den låga muren få en speciell karaktär. En stor dyr rackare beställdes på nätet och kördes hem. Den stod ordentligt på en kvadratisk pall och hade ett rejält och helt intakt emballage. Vi var fulla av förväntan men när vi kom in under lager av papp och bubbelplast så var amforan helt trasig. Kaputt. I skärvor, stora skärvor och genomgående skärvor!
Besvikna? Ja-a, verkligen! Samtal direkt med den som sålt urnan. Tyvärr var just den här fina modellen slut och ingen ny i sikte förrän i slutet av sommaren.

Säljaren erbjöd några andra modeller till bättre pris, men näää, vet man vad som är rätt så kan man vänta! Vi önskar att urnan kunde tala om vad som hade hänt och i vilket skede den sprack. Men nu får vi vackert vänta tills det försäljaren får hem en ny sändning eller om vi kommer på något annat.

Hur muren blev? Det kommer så småningom, lev väl och blomstra!/Agneta

PS Jag skrev som en liten novell, OTURSTIDER, om själva händelsen med fler bilder. DS