Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!


12 kommentarer

Första advent med Pladder i Rabatten, trädgårdskalender

SONY DSC

,

En julivarm bild från sommarnatten

inleder 2014 års Pladder i Rabatten

där blommor pratar vitt och brett

om högt och lågt – på sitt eget sätt!

I morgon kommer lucka ett.

En liten förklaring tarvas kanske…Det är femte året jag gör en kalender på det här sättet. Många av de gamla bilderna o texterna (luckorna) finns här i min blogg just under rubriken Pladder i Rabatten. Jag kommer att använda många nya och en del gamla klassiker. Håll till godo en ny lucka öppnas varje dag. Den finns också i AoT Trädgårdsforum om det är lättare att läsa där!


14 kommentarer

Död mus luktar!

Men, kära nån, vilka associationer hade du när du började läsa det här inlägget?

Vi bor på landet och om höstarna flyttar mössen in i huset. Men ett år flyttade de in i bilen som står utomhus fast under tak. Det dröjde lång tid innan vi upptäckte dem. Det började se konstigt ut i bilen. Små högar på golvet med diverse småsmul av olika material. Först trodde vi att det var något som kom in med våra skor… men sen började vi hitta gnagskador. Säkerhetsbältena bak och fina sömmar på baksätena var tydligen väldigt mumsiga… så vi satte ut några musfällor i bilen och fångade faktiskt ett antal möss.

Vi kunde inte begripa hur eller var de kom in, inte heller att de kunde vara så pass många, men de kan ju tränga sig igenom de smalaste springor om de bara vill. De ville väldigt gärna boa i vår bil som ju emellanåt är varm och god för en liten, nä, till synes en stor musfamilj som hittat en underbar boplats under golvet i bagageutrymmet. Där hade de boat in sig i vår utflyktspläd och bajsat flera kilo under den. Senare när vi hade bilen på verkstad så sa mekanikerna upplysande att vi hade haft möss i motorrummet där de hade gnagt på lite slangar och annat.

Hur som helst, vi blev av med dem.  Bilens värde sjönk väl lite med deras framfart – men må de vila i frid!

Höst och vår vädrar och hänger vi om våra kläder. Sommarförvarade vinterkläder ska in i husets få garderober på hösten och sommarkläderna ska samtidigt hängas ut i ett förråd. Nu i höstas blev klädställningen stående några dagar för länge på fel ställe. Det var sen skörd i år och det är då mössen bestämmer sig för att lämna sommarvistet och flytta in till människorna. Tiden sammanföll i år med den omnämnda vädringen av våra kläder. På vägen passerade mössen klädställningen och passade på att tugga sönder sex vackert trådslagna knappar på en kappa jag tycker mycket om. Jag blev purken på odågorna men de sökte väl bara material för att kunna bygga ett fint bo åt sig och de sina. Det måste man väl ha förståelse för!

När vi kom hem efter en tur till Stockholm, för ett par veckor sen,  så kände vi igen den. Lukten alltså. Lukten av död mus. Den lite sötaktiga likdoften slog emot oss när vi öppnade ytterdörren och klev in. Home sweet home! Vi gick genast på spaning. Inga möss i fällorna men när vi närmade oss proppskåpet förstod vi att nu är  det en mus som har begått harakiri i väggen bakom proppskåpet. Kanske har musen gnagt på något eller inte kunnat vända. Ja, vad vet vi, för vi kan inte komma åt den där inne i väggen.Vi lär aldrig få veta hur det gick till!

Jag erkänner att jag lite belåtet tänkte på att det kunde  vara ett välförtjänt straff, som elektriska stolen, om det nu var samma mus som ätit knappar som dött där inne i väggen. Men fy, är jag nu en sån primitiv människa? Lite väl långsökt med samma mus…och dödsstraff är verkligen inget jag förordar men är man tvungen att ha fördragsamhet med alla sina grannar så här på landet!?

 

 

 

 

 


9 kommentarer

Trädgården (9) och alla dessa rosor

Lady Emma HamiltonMina lägre rosor och de höga som jag aldrig skrev om i föregående rosinlägg har gnällt lite och beklagat sig! Ja, det är så där med skönheter! De är vana vid ständig bekräftelse och uppmärksamhet och känner sig förbigångna och har tjatat på mig att inte hålla på och skriva en massa trams om mig själv och hur kunde jag skriva ett helt inlägg som hette VACKERT utan att ens nämna rosorna själva…Den orangegula rosen heter Lady Emma Hamilton och var en av dem som klagade ganska gällt och högt! Ja, ja Emma, jag hörde dig!

Så nu följer ett längre inlägg om och med bilder på en del av mina rosor.
Jag har ju alltid lyssnat på dem och pratat med dem så ganska många finns redan i mitt Pladdergalleri men jag tänkte faktiskt bara visa bilder och berätta lite om några av dem. De får säga vad de vill om det! Jag avhåller mig att ta upp fakta om alla och jag berör heller inte de sjukdomar som kan drabba rosor.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

SAMSUNG DIGITAL CAMERADen här rosen kom med posten  som en lång och virad slana inlagd i ett stort kuvert från min syster på Gotland. Den växte på en gård som hette Gimrings från början. Så vi kallade den för Gimringsrosen. En pimpinell lärde jag mig…nu spinosissima.
Knopparna är underbara, blomningen tidig och överdådig och se såna fina nypon det blir. Jag visade stolt den här speciella Gotlandsrosen på AoT:s Rosforum och fick veta: ”Det är ju en vanlig Poppius!” Nåväl rosen är lika vacker för det. Den sprider sig och behöver rejält med plats! Köp mer jord till tomten och låt den sprida sig eller dra rotskott och skänk till vänner och bekanta.

Jag har inte räknat efter hur många olika sorters rosor jag har. Jag är ingen samlare på det sättet men nog har det blivit ett drygt hundratal olika sorter. Vad jag vet är att man ska följa rosen noga. Titta på knoppar, njuta av dem och stoppa näsan i blommorna när de slår ut och njuta av doften för att sedan spana efter nyponen. Tyvärr finns rosor utan doft och en del har inga nypon. Om jag möter en ros på min vindlande promenad genom sommaren så måste jag ner med näsan. Oundvikligt.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Det är alltid spännande att titta på knoppar och följa hela utvecklingen.    Varje ros har sitt speciella förlopp från knopp till utslagen och till det nästan  färdigblommade stadiet. Här intill syns den udda lilla guldpärlan, Perle  d’Or, som  är mer svårodlad än Poppius. Den här lilla måste ha en skyddad  och varm plats, mycket  gödsel och kärlek men då blommar den mycket och  långt ut på hösten.  Den lär ha en  teros som den ena föräldern men  ursprunget är lite oklar. Lär klara zon 3, kan med fördel odlas i kruka.

När man studerar en ros utveckling såSONY DSC
blir bilder med alla stadier så bra och
tydliga eftersom de visar så bra hur  rosen verkligen ser ut. Om någon pekar  på en enkelblommande ros och frågar mig: ”Vad är det där för nåt?” och jag berättar att det är en ros så blir många mycket förvånade. Det finns hos många en vanföreställning om att en ros bara  kan se ut som bukettrosor eller s.k. rabattrosor.

Den sämskinnsgula rosen är en gåva men jag tror att den heter Amber Cover. Knoppen är orange och sedan bleknar blomman ju äldre den är.  Det här är också en liten och söt ros. Den är tåligare och mindre krävande än Perle d’Or. Det finns White Cover och Lavendel Cover också. Ibland kan man köpa flera lite billigare samtidigt, bra om man har några hål i rabatten. Tyvärr har de ingen doft men å andra sidan har man ju inget luktorgan i knähöjd! Inte jag i alla fall.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Det här är en storväxt Mme Plantier som blir så stor som  den får lov att bli! Söta rödrosaknoppar som slår ut i stora
vita fluffiga klasar och samtidigt omges plantan av en fantastisk doft. De ca fyra veckorna den blommar är magiska! Jag vill ha både engångsblommande rosor och de som remonterar, blommar om, eller blommar kontinuerligt. Den rosa bortanför madammen heter Maria Lisa. Jag är så förtjust i de enkelblommande men storväxta höga rosorna och som har tusentals små blommor på varje planta och som med sin massverkan slår knockout på rosägaren. Jag älskar också de fyllda, stora och väldoftande rosorna som man kan borra in näsan i. Här syns båda typerna. Det är tio-tolv meter dem emellan.

SONY DSC

SONY DSC Den lilarosa rosen heter  Schneekoppe, snökullar, och  tillhör gruppen rugosarosor. Deras  bladverk är lite  annorlunda och jag tror att det är anledningen att vissa rosälskare förskjuter rosorna i den här  gruppen! Louise Bugnet är t. ex.en  känd  ros i  samma grupp. De flesta  rugosor är enkla att sköta och de blommar mycket och länge. Jag slår  gärna ett slag för dem!

SONY DSC

SONY DSC

Bakifrån och uppifrån syns en gul knopp och en nästan vitrosa blomma som är på väg att slå ut. Framifrån tittar vi in i en ros med ett rosarött öga men med det konstiga namnet Blue eyes. Den är korsad mellan en ros och en annan växt ur rosfamiljen. Det här är en alltså halvros som antagligen har fått sitt namn för att förädlaren hoppades att partiet runt ståndarna skulle bli blått. Tji, så här blev det och jag tycker att den är rolig och fräck och den är ovanlig, vilket är kul för en rostok. Den här kan ni leta upp i Pladdergalleriet och läsa om!

Agnpkull12

Den krämvita rosen är en favoritros som heter Crocus rose och är framtagen av den engelska rosförädlaren David Austin. Han har tagit fram många rosor som ska se ut som gammaldags rosor och dofta mycket. Det stämmer bra och det speciella är ju att de blommar länge och mycket. Den gula småblommiga rosen på samma bild kallar jag Bromsrosen. Vi körde i Malmö och den stod i ett vanligt blomsterhandelsfönster och lyste mig i ögonen. Jag ropade genast ”Bromsa!” till min man som körde. Jag skyndade in och köpte krukrosen som var namnlös…en ros bara! Planterade den i trädgården och den trivs, man kan chansa alltså!

1 (70)

Lady Emma Hamilton här nedanför är en av de vackra David Austin-rosorna.  Jag har några stycken just för de fina egenskaperna. Det jag har  märkt är att några av dem har en svacka efter ca tio år. Jag får följa  noga och se om en del av  dem har en begränsad storhetstid. De har ju vi andra så det kan man ju ha förståelse för!

Oj, nu har jag helt glömt tid och rum. Jag har massor kvar att visa och berätta, men det gör jag framöver i ett annat inlägg! Är du själv en rostok med en eller många rosor?
Lady Emma Hamilton


11 kommentarer

En liten gumma kom förbi…

Jag skyndade mig gatan fram och plötsligt kutade en liten gumma upp jämte mig! Jag såg henne först skymta förbi i skyltfönstrets spegling. Hastigt hann hon  ifatt mig någonstans ifrån och inte vet jag varifrån hon kom. Hon kutade för benen var verkligen snabba, precis som mina, men hon kutade också på ett annat sätt för ryggen var böjd och hela överkroppen framåtlutad.

Hon såg så gammal ut!  Jag tvärbromsade och stirrade på den lilla kvinnan i fönstret – det var ju JAG!

Förvirrad och lite förskräckt! Vad hade plötsligt hänt?

Men, nej, det hände inte plötsligt men min varseblivning kom som ett slag. Vart hade min hållning tagit vägen? Så nu försöker jag tänka på att någon lyfter mig varsamt i håret men rakt upp. Rakt upp så att kroppen rätas ut och hållningen blir bättre…jag får inte glömma bort det bara. Så länge benen pinnar på och huvudet hålls högt så…

På natten efteråt tänkte jag: I morgon måste jag återuppta min träning! I morgon ska jag börja något nytt, absolut, det ska jag!

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Man är ingen rosenknopp längre!

Jag tror inte jag är ensam om den här typen av upplevelser men den var omvälvande!