Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!


6 kommentarer

Juni blev en ljuvlig juvel

Vilken smakstart på sommaren – redan i mitten av maj var det sommartemperaturer  hos oss här i Skåne! Juni har skimrat och strålat, det var  till och med tropisk hetta här under midsommarhelgen och åskoväder och en hel del regn på nätterna.
Ljuvlig, underbar och fantastisk månad både här hemma i trädgården runt huset och där ute i Den Stora Trädgården – som en trädgårdsägare i Jämtland brukar benämna den där mer otyglade naturen!  Jordbrukslandskapet som vi bor i är mer lik en välordnad trädgård än något man skulle kunna kalla otyglat och vilt men lite då och då passerar vi en bokskog, en havsnära strandäng eller någon annan mer vild natur.
Här är en bildkavalkad från juni men först en liten video när det äntligen kom lite regn i skarven mellan maj och juni för i den skarven var det väldigt torrt …
Jag tänkte att regnvideon var bra för mina gamla kollegor på SFI i Skurup så jag skickade den dit med lite övningsförslag… Man måste ju lära sig några fraser om vädret på svenska om man kommer hit. Fraserna kan du nog tänka ut själv.
Det finns mycket att säga om regn!

Första bildsvepet innehåller en finfin fågelskådningsutflykt, med kunnig ledning, som gick till östra sidan av Sövdesjön. Vi såg bland annat en trastsångare som kommit lite fel och ensam ropade efter en hona.
På sommaren är det fint att turista i vår egen lilla stad! Utanför många hus blommar rosorna och i klosterområdet finns mycket fint att se. Pionparken är underbar i juni. Hurra för Ystad som har ryckt upp sig väsentligt sedan vi flyttade hit för drygt 20 år sedan!

Carl Victor fyllde åtta år och önskade sig en skattjakt hos farmor. Verkställdes när halva juni hade passerat och hans kalas och firning hemma var avklarad. Vi hade en hel helg tillsammans och det är alltid det bästa jag vet! Skattjakten började med ett kuvert med första destinationen och sen gick turen runt i trädgården där en del kluriga uppgifter skulle lösas. Halvvägs gick en  ledtråd till Onyttiga Skåpet och…på sista bilden dokumenterar åttaåringen självklart vad han hittat och fått!

SONY DSC

Midsommar med många glada skratt, liten stång och dans, glada bad, sköna stunder god sill och senare grill. Midnattsdoppet i regn och åskmuller med nattmat i Kråkvinkeln för tre av herrarna blir ett minne för fler än dem! Vi som såg hur de trivdes och njöt bäddade in den synen inne i oss – att försöka fota hade förstört det fridfulla och fina!

Den sista måndagen i månaden betalas räkningar hemma vid köksbordet medan vi, som syns på bilderna, tar en hundpromenad vid havet med Pricken. Det är Lotta, Magnus och jag. Perfekt väder och vi njuter för fullt där i Den Stora Trädgården.
Jag har under hela midsommarhelgen gjort lyckosamma försök att ställa mig in hos Pricken som ska bo hos oss i oktober. Hon minns nog bussiga klappar, många sköna och goda ställen att krypa ihop i, små mumsiga smakbitar och en härlig trädgård att skutta omkring i, det vill jag i alla fall tro att hon inte kan glömma!
Här nere går hon med matte som undrar hur det är med fästingar i området…efteråt pillade jag bort en precis när den skulle borra sig in genom min hud.

Efter promenaden tar vi farväl till dessa våra sista midsommargäster som kör hem norrut.
Juni månad och inte minst midsommarhelgen 2016 kommer vi att minnas för gemenskap, glädje, solvärme och allt det vackra!
Det ligger i ena vågskålen och i andra; ett regeringsbeslut från juni som jag inte gillar och den chockerande valutgången i Storbritannien rör till det i mina sinnen. Associerar: Det fanns en man med brun uniform och liten  mustasch som också vann demokratiska val och blev ledare i sitt land…/A
Om du har tid kan du ju läsa om och strunta i det sista stycket! STOR KRAM!

 


16 kommentarer

Mobila försök!

Att med hjälp av en liten mobil och försöka visa sin trädgård är något helt nytt för mig. Privat är jag är trög när det gäller nya saker. Nej, nej, jag har ingen ny mobil men en mobil var ju allra först bara en praktisk grej som man kunde ringa med från bilen eller affären. Sen så småningom så upptäckte jag kameran och hur lättanvänd den är… ja, trög är jag med ”nya” tekniska grejer! Hjälp, sen började jag sms:a hej vilt och spela wordfeud, ladda ner appar om väder och annat och så vips surfade jag ut i världen även med telefonen.
Så praktiskt, upptäckte jag som i mig själv är en ganska mobil enhet. Men minsann lägger jag ifrån mig den lilla beroendeframkallande saken ganska ofta! Vill inte vara en zombie!
En ovanligt lugn morgon, vid halvåttatiden, för några dagar sedan gick jag runt och testade videofunktionen.

Den första snutten, som du förhoppningsvis har kunnat se, är från den del av trädgården som ligger på husets nordvästsida. Vårt hus ligger inte i den ofta förekommande väst-ostlig riktningen utan hela tomten är vriden så syd-nordlinjen är dragen mellan två hörn och själva huset följer inte den linjen heller…
Trots 21 år här på platsen så är det lite, men bara lite, förvirrande när man börjar tala om väderstreck.
Den andra  korta sekvensen är från den del i trädgården som vi kallar innergården. Eftersom vi bor på en kulle, eller egentligen en liten höjdsträckning 67 meter över havet, så är stället utsatt för mycket väder och vind. Vi har lä-at in oss med hjälp av en öppen ”veranda” åt sydväst och en vinterträdgård åt andra  hållet… På videosnutten syns vinterträdgården men inte verandan eller utsikten över Östersjön.

Jag är inte helt nöjd men visar de här två korta sekvenserna från vår trädgård. Det vore intressant att veta om du kan se videon och höra vindsus och fåglar. Tog det längre tid att öppna just det här inlägget?
Jag var så koncentrerad att försöka röra mig på ett lämpligt sätt att jag blev helt knäpp tyst men nästa gång kanske jag kan berätta växternas namn eller något annat –  om det här känns bra för både mig och dig! Ge gärna lite respons hur det funkade!

Fin midsommar önskar jag alla!/A


6 kommentarer

En imaginär gungstol

…har jag skrivit om några gånger. När man har tid över kan man sitta var som helst i en sån gungstol och filura. Man behöver ju inte ens sitta man kan rent av stå, eller till och med gå, medan man sitter i en sån stol!
Oftast filurar man utifrån tankar och minnen som sätts igång bara för att man tar sig tid att gå igenom gamla fotoalbum eller stöka runt i lådor med alla möjliga sorts dokument. I morse hittade jag den här bilden instucken mellan några riktigt gamla skolböcker. Varför i all sin dar låg den inte i lådan tillsammans med de andra gamla fotografierna? Jag studerar bilden noga. Jag tittar på helheten, ansiktena, kroppshållning, händer och fötter…

SONY DSC

Vad ser man? Ett tidstypiskt ungt par klädda i fritidskläder från 1930-talet. Den unga mannen och kvinnan håller om varandra. Det gör att man tänker att de hör ihop och tycker om varandra. Han är någon dryg decimeter längre än henne och  de ser lediga och avspända ut. Fotot är taget på en strand med träd längre bort och kanske är det ett tält i bakgrunden.

En dag för minst 15 år sedan kom den här  bilden i ett kuvert avsänt från Gotland där min i ålder närmaste storasyster bor. Likadana kuvert hade hon också skickat till vår bror i Stockholm och vår äldsta syster, hon som fyllde 80 i januari och som sedan länge bor i Skåne.

Vår kära syster på Gotland ville glädja oss med denna bild som hon låtit en fotograf ordna kopior på. Hon hade i sin ägo några andra foton från just 30-talet. De flesta var suddiga och alla var ganska små så det var verkligen en fin gåva att få detta överraskande foto – som jag i alla fall inte kände igen från det mörkt vinröda familjealbumet som haft sin förvaringsplats i chiffonjéns övre låda i enrumslägenheten på Krukmakargatan, på Södermalm i Stockholm, där jag växte upp.

Jag blev så glad över kortet att jag tog det till jobbet och visade det för flera arbetskamrater. Pekade på pappas dress som säkert var i mörkblå ulltrikå och mammas utställda byxor och la till att hon hade kallats för Dockan av sina kamrater. Jag kopierade fotot och skickade det till mina barn – ja, det har jag i alla fall för mig att jag gjorde…

-Nä, sa äldsta systern bestämt i telefonen, det där är fjällan pappa hade före mamma! Titta på händerna, så ser man det!

Hrm…! Men i så fall varför blev kortet kvar i alla år? Jag som bara jämför med andra små och suddiga bilderna vet inte säkert, vet fortfarande inte. Men kvinnan på bilden är lite för lång, tänker jag. Näsan lite för stor kanske…händerna, tja, svårt att avgöra. Jag som var så glad…hur ska jag nu förhålla mig!?

Egentligen, egentligen hade jag inte behövt sanningen – om det nu är så! Jag hade kunnat leva med bilden och så som den var uttolkad innan  min äldsta storasyster sa vad hon trodde! Jag kände mig förvirras av motsägelsefulla uppgifter och tror att det inte är någon idé att forska i saken. Så blev det att jag stoppade in fotot någonstans på en irrelevant plats. Jag tror jag ska lägga det i lådan med andra gamla bilder. I det långa loppet spelar det ingen roll… mamma och pappa är döda nu och denna eventuella tredje personen är för mig bara eventuell. Tänk, om jag ändå fick veta…det vore mycket speciellt och spännande!SONY DSC

Vad göms i våra byrålådor egentligen?/A

 


6 kommentarer

Fnasiga funderingar

Jag har alltid gillat dokumentärer, undersökande journalistik, avslöjande sanningar och transparens – fast just det begreppet är ganska nytt så har  det kanske blivit överanvänt i dagens läge men eftersom jag verkligen vill VETA hur det står till i gamla Sverige, Norden, Europa så håller jag mig vanligtvis à jour med utvecklingen och vad som händer…känner mig ganska glokal, som jag hörde någon på radion uttrycka saken, alltså både lokal och global. Nyheterna ger oss ju en massa kunskaper hela tiden men, men – men!

Ibland är allt tydligt och klart. Jag vet precis var jag står, är fast förankrad och vet vad jag tycker i olika sammanhang. Kan förhålla mig till det jag hör och väga informationen mot mina tidigare kunskaper. Men så plötsligt har jag blivit velig och fundersam. Tankar som funnits länge kastas över bord och skeppet lättar och så flyter man iväg utan direkt styrning…

Känner ni igen er? Att få insikter, byta åsikt eller pröva sina gamla värderingar är spännande men också jobbigt! Något jag verkligen alltid försökt är att förstå hur människor tänker. Vad är deras grund till åsikterna? Hur menar de? Finns det baktankar som driver dem i en speciell riktning? Eller blir det som det blir och det som sker är bara en kedja av händelser? Då är min danska vän en god lyssnare till mina undringar!

20140218_104002

Nu tycker jag plötsligt att de där kunskaperna som blottas för oss tränger in i mig med hårdare slagkraft och jag känner mig skör eller så gör de rent av ont i mig trots att jag borde bli arg i stället! Har plötsligt börjat stänga av av radion när det är för jäkligt och jag precis hört hur biståndspengar gått i fel fickor eller slå ihop tidningen när jag läst om barn som tvingas arbeta i giftiga miljöer eller utnyttjats på annat otillbörligt sätt. Det där har jag hört och läst förr men nu gör det ont. Ja, väldigt ont.

Är det åldern eller har jag börjat tänka världsfrånvänt? Jag värjer mig också mot avslöjanden om girigheten överallt. Att man skor sig på andra är väl inget nytt men nu avslöjas i rask takt den ena skandalen efter den andra…är det inte skatteparadisiska möjligheter för rika människor att gömma pengar (undanhålla skatt till vård, skola osv) så är det svenska kyrkan som förlustar sig på resor. Jag betalar skatt till svenska kyrkan för kulturarvets skull, troende är jag inte och inte heller en ivrig kyrkobesökare, men ska jag verkligen var kvar som medlem?

Jag vill inte tappa hoppet om att de flesta människorna är goda och inte alls bara giriga eller illvilliga.
Kanske kan vi bli serverade lite goda nyheter på tallriken med alla tunga hemskheter och avslöjanden. En tallriksmodell med lika delar positiva men sanna nyheter, tveklösa avslöjanden och så en del förståndiga kommentarer av pålästa och duktiga  människor som kan spegla verkligheten. Jag behöver framtidstro just nu! Jag vill inte bli en gamling som gräver ner mig. Tillsammans kan vi göra verkligheten både vackrare och mer jämlik, så det så! Punkt. Slut!/A

DSC07314.JPG

PS mina kära gamla SFI- elever; ordet fnasig har inte med funderingar att göra. När hud är lite fjällig och skrovlig kan man säga att den är fnasig. Knasiga funderingar är något annat än fnasiga funderingar…lite litterärt kanske, något som kallas allitteration! / DS er A