Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


4 kommentarer

Mitt textila intresse (5) Annika Ekdahl

Annika Ekdahl är själv högst levande i en kropp av kött och blod men hon är sina vävar. Det måste vara så, annars hade jag inte stått där, i en sal på Waldemarsudde, känt mig alldeles uppfylld och börjat gråta. En lycklig gråt över att få ha upplevt konsten! Tårarna bara kom när jag långsamt rört mig fram och tillbaka flera gånger genom salarna med hennes stora VÄVDA BILDVÄRLDAR för min blick.
Kombinationen av hantverksskicklighet, färgkänsla och bildkompositioner smälte ihop och blev för mig en genomgripande och stark konstupplevelse!

IMG_20171123_152247880

Fotografierna här kan inte göra hennes verk rättvisa!  Parkteatern till höger är från 2006 och på håll syns guldmedaljongerna, nära ser man myllret av djur och människor. T. ex en hare som tycks bli bjuden på en semla… Här nere en närbild på en mindre del av gobelängen Parkteatern. Färgåtergivningen är tyvärr inte heller riktigt rättvis men ni får en aning av det hela. Utställningen håller på till den 11 februari 2018 så åk, bara åk!

IMG_20171123_152523138_BURST001

IMG_20171123_151433932 (2)

Många vävar är ca 3×3 meter och vävda i en helhet på en bred vävstol med liggande varp i lin. Här ovan ser vi Darlings från 2003 som är 1×3 meter.  I ett rum för sig visas en intressant dokumentär där Annika Ekdahl berättar hur hon jobbar. Det var en snutt ur den på You Tube som gjorde att jag satte upp Walemarsudde på agendan inför höstens Stockholmsresa. Bara några få gånger i livet har jag upplevt konst som verkligen drabbat och förfört mig så här.Post festum o Barockfesten 20171123

Mellan mattan på golvet och gobelängen på väggen är det 17 år – och många andra vävda alster. Det tar mellan ett och ett och ett halvt år eller ännu mer att väva de här riktigt stora vävarna. Allt garn färgar Annika hemma hos sig i Kyrkhult i Blekinge. Barockfesten är från år 2000 och rölakansmattan på golvet heter Post festum (4,50 x 2,80m)  och blev färdig i år. Min vän Kjerstin som går där är väl kanske ca 1, 68 meter över havet.

Här nedanför är det detaljer ur två olika vävar. Follow me – Shine med pianisten
Follow me - Shine 20171123 fr 2015

Follow me - Grow 20171123 fr 2015

och Follow me – Grow.  Ser hur mannens ansikte blir ljust av skärmljuset! Jag beundrar och blir inspirerad även om jag vet att jag aldrig skulle kunna göra något liknande. Men jag känner mig glad och upplyft! Vilken konstnär och vilken fantastisk utställning! Nu efteråt känns det fortfarande så när jag tittar på bilderna.
I många av Annika Ekdahls motiv finns det avbildade människor som på Bröllopet i Queens från 2002. På gobelängen finns både levande och döda familjemedlemmar och vänner till brudparet.

Bröllopet i Queens_20171123 fr 2002

Här är lite information om tekniken. Den bör nog läsas på datorns skärm, skylten var stor och det var lite skumt där. Men är du intresserad så kan du nog uttyda texten!

IMG_20171123_150854231_BURST000_COVER

Avslutar med ännu en underbar väv, Road Movie, som berättar om intryck från en bilresa från Blekinge till Norrland. Man kan hitta en pyttebil om man tittar noga och kan klicka upp bilden. Den här gobelängen var med i en utställning, på Nationalmuséum 2012, utställningen hette Slow art. Och det är du ju det med vävning; det tar tid, det ska ta tid, det får ta tid.

Road Movie (verdure) visiting Mom 20171123 fr 2010

På något sätt tycker jag att den invävda tiden i gobelänger och mattor är kärnan till hur enastående den här textila konsten av Annika Ekdahl är.
Om  du har möjligheter – avstå inte från att besöka Waldemarsudde i Stockholm senast elfte februari 2018!/Agneta

 


Lämna en kommentar

Sparade stunder är tomtebloss (3)

Från sommaren och hösten finns en hel del guldklimpar att gräva fram. En del har jag redan publicerat här i andra sammanhang men vad gör det? Bilder blir ju inte utslitna av att tittas på! Eller blir de?

Utsikt åt öster 20170929 - kopia (2)

Det har blivit september och en gyllene morgon såg det ut så här mot sydost. Rapsen är skördad från åkern runt tre sidor av vår tomt. September blev en oväntat fin månad efter en kall vår och rätt kylslagen sommar i övrigt.  Men när Lisa och Peter kom så skvalade regnet nästan hela tiden. Det enda vi kunde göra var att sitta inne och äta och dricka vin! Sååå synd om oss!
Vad roligt att påminna varandra och dela många minnen men också att tala om det där att faktiskt våga sig på nya saker i livet – oavsett ålder. Peter lutar sig mot Sören Kierkegård och citerar: ”Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.”
Här nere ser Lisa och jag på pricken ut som när vi träffades i Närke på Östansjö skola i början av 80-talet…visst! Så roligt det är att träffas igen efter många, många år!

 

På en av bilderna här ovan gör Lisa o Peter en sittande  antiregndans ”… oh, rain, rain, oh, get away…” Följden blev en fin solskensdag då det var dags för avfärd, så dags då, ja!.

Men samma dag fast på kvällen anlände andra gamla vänner som vi har träffat mer frekvent. För att jag t.ex. ska kunna vara hundvakt… eller för all del bara för att vi har så mycket gemensamt i livet! Det textila, storfamiljen, husrenoveringar, trädgård…

 

Här är vi ute och promenerar i Beddingestrand med vännerna Lotta, Magnus och Pricken. Lotta och jag har känt varandra i nästan 60 år! Om ett år, 2018, måste det bli något slags jubileum! Det är inte klokt vad tiden går. Jag kommer ihåg hur vi letade i hela Stockholm efter lila eller oranga strumpbyxor. Oftast  fanns det bara beiga, svarta och vita. Då var vi tonåringar och nu… är vi så här glada och varenda människa som vill kan gå omkring med färgglada strumpbyxor – och blommiga – och randiga – och prickiga.
Vilken tur att världen utvecklas åt rätt håll, he, he!
Om man inte ska bli rå av det brutala som händer i världen så måste man kunna njuta av vänner och naturen här där man bor!  En kvartett odlingslandskap och natur från vår omgivning.  Här kan man cykla runt och bara njuta!

 


I förra veckan var vi i Stockholm och vi besökte en utställning på Waldemarsudde som fick mig att gråta för den var så bra! Jag ska skriva om det i nästa blogginlägg. /Agneta

 


2 kommentarer

Sparade stunder är tomtebloss (2)

Jag packar upp ännu ett minne som  gnistrar o glimmar lite i småkyliga november månad. Under somrarna har vi ofta många besök hos oss. Trogna gäster är de gamla vännerna Allan o Kjerstin. Här fikar vi på caféet inne på Kulturen i Lund.

20170731 Kulturen 8

Om man har känt varandra sedan tonåren så vet man ungefär nästan allt om varandra. Vi gillar alla att åka på olika utflykter och i somras besökte vi Kulturen i Lund. Där var det  en fotoutställning och en Hasse&Tagedito. Vår mesta tid ägnade vi nog ändå åt de gamla husmiljöerna.
Och så är ju fikaaspekten viktig. Här nedan en låtsasfika i en riktigt gammal stugmiljö.

Vår ambition var att se mycket men inte allt. En runda i botaniska trädgården efteråt fick mig att vilja plantera den här buskvallmon i trädgården! Så praktiskt med skylten!

Min vän den gamle fotografen fastnade för åkern hemmavid med Chrystanthemum coronarium, kranskrage. Bonden tar fröna och säljer till Kina. Där odlar man den som grönsak och äter den i ett tidigt skede! Intressant och vackert!

20170801_Min vän fotografen

20170801 Chrystahemum på åkern

Tomtebloss på er allihop!
Finns det såna nu för tiden? Jag har i alla fall fler i den här formen så jag återkommer./Agneta


Lämna en kommentar

Sparade stunder är tomtebloss (1)

Det finns stunder som man vill spara! När man fingrar lite på sådana minnen blir de  sköna tomtebloss som gnistrar till i snålblåsten i gråaste november.
En fin sommardag samlades vår ganska spridda familj utanför Fleninge kyrka någon mil från Helsingborg. Tyvärr kunde inte alla närstående vara med den här dagen.

Det var början av juli och mitt andra barnbarnsbarn skulle döpas. I familjen finns en dopfunt som är över hundra år gammal och som gossens morfars farfar en gång var först att döpas i. Den putsade jag upp och levererade så den fanns på plats då vi kom in i kyrkan. Vi var inte en särskilt stor skara men stämningen var varm och god.

Prästens  ton var naturligtvis seriös men lättsam och ganska rolig. Det blev en fin stund för oss alla som var med. Även vi som inte är troende kan uppskatta en sådan stund och högtid om den hanteras just på det sättet. Lille August skötte sig för övrigt alldeles utmärkt. Mitt barnbarn Victor, som är morbror till August, var mycket uppmärksam på vad som hände och uppfattade prästens skämt vid några tillfällen. Pontus, som också är morbror till  August, sjöng vackert till kantorns fina pianospel. Vi åhörare bara njöt!

Här ovan är de stolta föräldrarna till vänster och gudföräldrarna till höger. Efteråt var det dopfika och presentöppning hemma hos den nydöpte gossen. Jag måste påpeka att vi noterade Augusts sprittande glädje över alla fina gåvor han fick! Han sken som en sol!

Om man nu har lagt ner så mycket jobb på att baka och fixa fina bakverk så måste man så klart föreviga dem innan de fikasugna gästerna börjar demolera dem.
Josefin, du är helt suverän! Tack, hela unga familjen Croneld, för ett fin minne!

Jag återkommer snart med några fler sparade stunder av helt annan karaktär!/Agneta

 

 


8 kommentarer

Håll i hatten

Det är blåsigt i Skåne och särskilt här vid kusten! En gammal kvinna, som hette Selma och bodde nära oss när vi flyttade hit, hade en grov stickad luva på huvudet året om. Jag tyckte det såg uråldrigt ut. Men hon gillade väl inte när det ven om öronen.

Luvan gör så att håret inte kan blåsa in i ögonen och kanske hålls tankarna lite bättre på plats också. Den där luvan hjälper till att skapa en fredad zon. Fast på på somrarna så känns det bättre med en solhatt. Den på bordet kan man inte ha när det blåser för den sitter inte kvar. Just nu får den vila på en krok. Den hade Selma inte gillat alls. Och inte heller solhatten som jag provade 1967- eller – 68. Jag gillade den men den var för dyr för min portmonnä. Slokhattar och baskrar hade jag flera stycken.

Det gäller att hålla i hatten när man är ute i blåsväder. Häromdagen hörde jag, i en påa inför nyheterna, den kvinnliga nyhetsuppläsaren använda en metafor bland de andra mer seriösa rubrikerna. Hon sa: Sverige är ute i blåsväder…  
För mig betyder det inte bokstavligt att det blåser hårt. Politiker och kändisar hamnar väl i blåsväder efter skandaler och felsägningar emellanåt men nu lät det som om Sverige som nation hade hamnat i blåsväder. VAD kunde det vara? VAD var det nu för skandalösa saker som upprörde…?
De kommer ju tätt ibland de där avslöjandena om folk som ogenerat skor sig på skattebetalarnas bekostnad eller om nepotism och insiderbrott. Jag väntade alltså lite oroligt på vad det handlade om.

Det visade sig att det faktiskt handlade om VÄDRET. Det var helt enkelt oväder med stormar och blåsväder som drog in över Sverige och delar av Europa den helgen. Flera människor dödades och skadade i det där blåsvädret. Då tycker jag att det är helt fel att uttrycka sig med en metafor och ”skoja” med språket som en annan dålig rubriksättare i någon blaska! Fy,  P1 och ekot!

Privat kan man ju leka med ord och uttryck, jag skriver vad jag vill i min egen blogg, krönikörer och författare, diktare och gycklare kan leka med språket helt fritt men, men vad gäller nyheter ska man vara strikt!

Jag tycker faktiskt att Sverige är ute i blåsväder med så mycket som avslöjas genom alla granskningar och avslöjanden.  Uttrycket HÅLL I HATTEN kan man ju använda bokstavligt men också bildligt. I dessa dagar när det viner runt knutarna på alla möjliga sätt är det nog bäst att man håller i hatten! Så man inte spricker av ilska och avsky för vissa människor!
Allvarligt talat så skulle jag önska att en storm av just avsky fick hattarna att blåsa av dem som tjänar massor med pengar och som är synnerligen omoraliska och undanhåller miljarder i skatt. Girigheten tror jag är det värsta som har drabbat samhället. Människor blir korrupta och vältrar sig i lyx men missunnar andra den välfärd som man skulle kunna ha i ett samhället om alla bidrog på bästa sätt. En skitstövel sa på TV att han redan betalar så mycket i skatt så han liksom förtjänar att hålla undan miljonersmiljoner!
VAD ÄR DET FÖR MORAL?
I vårt land sitter kvinnor med så små pensioner att de faktiskt inget har! Dessa kvinnor kan vara lika intelligenta och påhittiga som en ”där uppe” men omständigheterna i livet har varit helt, helt annorlunda!
Här i Sverige far faktiskt  vissa barn och unga illa på grund av för små och usla bostäder. Här i vårt land finns hela familjer utan framtidshopp! Gamlingar som som lever i misär. Sjukvård som verkar bryta samman. Fattar inte de där omoraliska människorna att deras beteende skapar en fruktansvärt osund inställning till demokratin. De är aktivt med och bryter ner välfärden och det som demokrati står för. Det som skulle bli SÅ MYCKET BÄTTRE här i Sverige och överallt om det osunda beteendet kunde manglas över, rivas ner, malas till smulor och försvinna.  Generellt borde de överförmögna fatta att det skulle bli ett lyckligare liv för dem själva om de betalade mycket mer i skatt. Nu gömmer de undan pengarna i off-shore- eller brevlådeföretag i stället! Smyger och bufflar som andra kriminella och är faktiskt i mångas ögon INTE ETT DUGG BÄTTRE eftersom deras beteende triggar dumma och våghalsar att begå brott…!

De riktigt rika skulle vara med och bygga upp istället för att gröpa ur moral och utarma välfärden. För så här blir det: Kan han fiffla med skatten så kan jag… Kan de… ni vet och förstår!
Herregud vad jag går igång på det här. Hade bara tänkt en bisats. Drar ett streck—–
Om man har pengar över dricker man förmodligen mycket Champagne och blir glad i hatten. Men det blir förstås svårare att hålla i hatten om man samtidigt är lite i mössan. Då kanske det känns så här!

IMG_3231

Här ovan syns jag vara i hatten tillsammans med barnbarnet Sara. Men det är bara barnkalas med en hög hatt av tapetpapper. Det där är många år sedan. Även så fotot med flera lärare från Östergårdsskolan i Skurup. Vi skulle ha medeltidstema och jag, i blått, skulle vara en gift och respekterad kvinna som inte gick barhuvad. Min man var riddare och skulle ut på korståg…

Jag återkommer äntligen till Selma den gamla damen som använde luva året runt. Hon kanske var arg på överheten och behövde ha en åskmolnsmössa. Vad vet jag!  Idag är ju det mest unga grabbar som måste hålla hjärnan på plats med hjälp av en ful keps.
En mycket solig sommardag kan jag känna att solhatten verkligen är bra för skallen och behövs. Annars är jag mest för baskrar och luvor. Den svarta baskern är sydd i mocka och jag har haft den höstar och vårar i mer än trettio år. Det är min favoritmössa alla kategorier. Det är ingen åskmolnsmössa i alla fall!

Den grå luvan är en riktigt skön mössa som värmer gott om öronen när det är kallt och blåser snålt! Vilken dag som helst ska jag ta tag i en mössa som jag stickade förra vintern. Den syns halvfärdig här nere men är färdigstickad nu. Trådar skall fästas och tofs ska göras…

Tack, för att du höll ut och läste! Sätt på dig en åskmolnsmössa och håll i hatten!/ Agneta


Lämna en kommentar

Apropå metoo: Vad är det med män?

Återpublicererar något jag skrev i juli 2016:

Så ställs frågan öppet då och då i min närhet och på mediala platser. Alltför många terrordåd och våldsbrott har ägt rum på kort tid och nyheter i radio, TV och tidningar svämmar över av berättelser om övergrepp, våldsdåd som dödar och förstör. Jag kan inte förbise dessa attentat och sexuella övergrepp. Det går inte att blunda och låta sommaren släta över allt. Jag måste lufta mina enkla och kanske något naiva tankar.
Kvinnor begår ytterst sällan liknande dåd. Så vad är det med män? Vissa män är det på sin plats att tillägga.SONY DSCMan ska aldrig generalisera men jag vet hur det är med de män jag känner mycket nära eller de som finns i min bekantskapskrets! De männen är alldeles normala och fungerande och tar sig samman och löser problem om de har några. De löser naturligtvis problemen utan våld och förhoppningsvis genom samtal med någon närstående eller likasinnad.
Skor jobbardito.JPGDe flesta män jag känner är varma, upplysta och tillmötesgående. De är medvetna om människors lika värde och är generösa och tillåter andra människor ha sin egen tro och sina egna åsikter, de följer med vad som händer i världen och blir förbannade när de hör om dumheter som andra män gör. ”Kastrera den jäveln” är en spontan reaktion jag har hört från en normal pappa men det betyder inte att han själv ville se till att straffet verkligen genomfördes.
SONY DSCDe flesta män som jag känner har vänner som de gillar och gör trevliga saker med då och då, de älskar och respekterar sina sambos och skurar badrummet utan diskussion för att det är bara sånt jobb man delar på, trötta fruar uppskattas och kan överraskas och få njuta goda frukostbrickor! De flesta små barn som jag känner och hör talas om får under en tid ha sin föräldralediga pappa hemma, de där förskolebarnen blir hämtade på förskolan av en storebror, pappa eller en morfar och sjuåringarna får läsa läxan för en lyssnande far eller farfar.
Det är normalt idag i vårt moderna land och görs av plikt och kärlek i en lagom blandning!SONY DSCSå där fortsätter det med omtanke och omsorg  för växande barn, tonåringar och unga vuxna…far och son delar tankar om livet, morfar och barnbarn bygger upp en gemenskap med respekt för varandra. Jämlikhet kan vi också kalla det för.SONY DSCVisst finns det, även bland män som jag känner, de som lider av någon slags tillfällig frustration eller som drabbas av depression. De blir förbannade på sin partner, gör dumheter och tar ett glas för mycket, äter fel och är allmänt mänskliga…och önskar att de vore någon annan stans eller äntligen fick ett jobb eller hade ett annat jobb, en annan flickvän/fru/partner och så vidare – men vi vet alla vad dessa män INTE gör trots nedstämdhet eller frustration — inga övergrepp alls mot någon annan människa!SONY DSCDe är intelligenta och slåss i de stunderna med sina egna tankar därför att de vet att vänskap och kärlek är större, starkare och bättre än våld, hat och förstörelse. Kvinnor och män borde vara oslagbara tillsammans! Inte bara för dig och mig utan för alla! SONY DSCOch jag antar att det är så de allra flesta tänkande och kännande män är och därför önskar jag att alla ni vanliga vänliga män orkar förklara detta för de andra männen som uppför sig som idioter på musikfestivaler, på offentliga platser, i hemmets ”lugna vrå” och ofta i skydd av mörker precis var som helst i samhället!
Jag begär inte att ni ska nå dem som tillverkar bomber och…nej, det gör jag faktiskt inte./ASONY DSC

22 oktober 2017, jag återpublicerar den här texten som är lite mer än ett år gammal. Idag, i ljuset av alla diskussioner om sexuella trakasserier, tycker jag att den bär MEN kanske är alltför snäll.
Vad jag ändå tycker är att det är mycket viktigt är att framhålla alla män som INTE gör allt det där som beskrivs i medier under hashtaggen metoo!
Måste dessutom påpeka att jag absolut inte har något emot samkönade familjeförhållanden. Alla har rätt till sin kärlek så länge det är efter eget val!
Jag fick en muntlig kommentar/fråga om det efter detta inlägg förra året. /Agneta


17 kommentarer

Trädgården (26) säsongen -17

Trädgårdssäsongen 2017 är snart över… Det rodnar och vissnar och faller ihop överallt i trädgården. Det är okej så här års får jag väl medge. Årstiden ger mig också tillåtelse att sitta och läsa eller skriva eller bara vara ute utan krav och bara ströva runt. Ännu finns det krukor som måste in men annars så kan jag luta sig tillbaka. Men den flitiga sidan vill sätta lökar och rensa och flytta runt växter som måste delas. Det tar aldrig slut med trädgård och än tänker jag inte göra slut med den – även om jag har funderat på det!

Jag vill fortsätta men… Ett tag blev jag trött och less bara av att veta vad som krävs för att trädgården ska fortsätta vara fin. Förvaltningsskötsel tänkte jag, det får bli satsning på förvaltning och att minska antalet växter. Helt osentimentalt så där! MEN:

Tänker tillbaka på årets säsong. Vårlökarnas villiga blomning väller upp ur jorden, ogräset vet ännu sin plats. Endast glädje och fröjd över att det växer och blir vackert!
Jorden berikas med guldvatten och överallt spirar och knoppas det i ett överflöd.

I maj överrumplar frost och biter sig fast. Allt böjer sig i stelnade formationer mot marken. Nä, ska det verkligen vara så här?
Det gör riktigt ont inuti att se mot jorden böjda nackar och känna hur stelt allt är.

2 Svavelpionen med 3 knoppar

Hur går det då med min Paeonia mlokosewtschii? Fryser den ihjäl så är åtta, kanske tio års längtan och väntan bortkastad. Jag lägger av, då lägger jag av, jag lägger helt enkelt ner det här med trädgård. Ska man behöva ha det som med småbarn? Oroa sig hela tiden… inget kul.
Ser ni så bra det blev! Över förväntan fint klarade de sig och en stor lättnad infann sig!
Grönskan går inte att hindra, floran tar sin plats och dofter sprider sig. Pioner knoppas och allt är ljuvt och underbart. Svavelpionen reser sig, är kraftfull och levererar tre fulländade knoppar. Underbart är kort men just UNDERBART!
IMG_7980

Regnet öser ner och de stora gamla blommande multiflororna blir till gröna buskar med bruna skrynkliga påsar. Årets blomning av de stora rosbuskarna går nästan helt åt skogen.  Njutningens stund inhibiteras! Jag tröttnar på trädgård igen. Vill inte hålla på. Går mest och glor lite, har sekatören i handen som av gammal vana. Pliktskyldigast klipper jag lite ändå. Ser inte riktigt men fotar ändå ibland. Vilken tur!

Flera sommargäster uttalar sig om hur fin trädgården ändå är. Då rapar själv upp sånt jag INTE gillar höra från andra; Jag pekar på något fult och säger … Jamen, titta på den där busken! Helt ur slag – jag borde ha… och så allt jag borde ha gjort för fem, för två år sedan eller i våras eller förra månaden eller alldeles nyss.

Gör lite vad jag måste men vänder ofta ryggen åt det jag borde ta itu med. Det är inte så att jag sitter på rumpan och sippar drinkar hela tiden – jo, ibland – men inget känns riktigt roligt med trädgården som bara kräver något av mig! Då är det mycket roligare att vara med alla trevliga och kära gäster som denna sommar kom och besökte oss.

SONY DSC

Någon dag mellan besöken tog jag skottkärran och gjorde lite grovjobb. Tänk, det piggade upp!

Hittar en del motbevis nu EFTERÅT genom det linsen har sett och minnet har sparat!
Lite tur är det att ha snälla gäster och gamla AoT-forum-vänner som är positiva och peppande. Här nere morgonbilder från svala augusti med morgondimmor.
Till vänster klockan sex och till höger en timme senare!

Jodå, gäster har peppat mig och september blev nästan sommarens pärla utom några mycket regniga dagar. Eller tänk att få bli glad så här: igår öppnade jag ett frankerat kuvert och hittade tre sorters tomatfrön som en stilig man, med en kolonistuga på Söder, av pur snällhet skickat till mig utan att jag själv frågat efter det. STORT VARMT TACK!
KLART jag vill fortsätta med min trädgård. Ser fram emot en ny säsong. Jag har rent av börjat planera något för den nya säsongen. Givetvis ska jag fortsätta med trädgård!
Har jag någonsin yppat något annat?

SONY DSC

Det här är den gamla marockanska väggbrunnen som frös sönder. Den nya är har samma vattenutkast och är snarlik. Den har åkt in på frostfri vinterförvaring i huset. Vi har höstat och nu är det bara stora krukor kvar ute.

Tyvärr har de flesta bilderna inget växtnamn alls. Kanske kommer jag någon gång att sysselsätta mig med det och att rensa i mitt enorma bildarkiv – men det är en annan historia! Tack för att du kom hit och tog dig tid att titta runt i vissa delar av trädgården! Välkommen tillbaka!/Agneta