Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


Lämna en kommentar

Trädgården (28) torr, torrare torrast

Som vi har fantiserat och längtat efter Medhavsklimat! Nektarinbilden är från en trädgård ute på Österlen, plantan står mot en husvägg i skyddad läge och med mängder av hästdynga i botten, nu i mitten av juli är de redan så här pass mogna. Vi väntar på våra egna persikor som snart är mogna, det blir 25-30 i år och nästa år kanske ännu fler!
IMG_20180710_171414689

Våra drömmar handlar om att kunna odla fikon, persikor, nektariner, aprikoser och annat som kräver ett varmare klimat än det vanliga svenska med de fyra årstidernas variation av temperatur, sol, moln och nederbörd i någon form. Hårda vindar har vi helt sorterat bort från de där dagdrömmarna.

Persikorna som gungar i vinden är våra egna.
Vi murade faktiskt upp några murar, som putsades och vitmålades, och tillsammans med ett par huskroppar samlar de in sol och värme. Värmen stannar villigt kvar och vips har vi ett Medelhavsliknande mikroklimat som skiljer sig markant från andra delar av trädgården. Nu i hettan 2018 är det nästan olidligt varmt inom detta område!

Men inte har vi fantiserat om det där bränt bruna som vi har sett på vissa platser söderut. Ändå är våra gröna ytor bruna. Som tur är har vi inga stora krävande gräsmattor. Men brunt är det!20180716 Brunt gräs

Denna sommar är jag tacksam över att det är tung och svårbearbetad lerjord som bottnar vår trädgård. Lerjorden brukar jag inte hylla eftersom det är så otroligt tungt och jobbigt att gräva i den. Jag är också tacksam över träd som fanns från början och att vi under åren har planterat flera träd och buskar. Jag är otroligt glad att vädret var superdåligt i mars och april. Jag blev inte så sugen på att gå ut eller det gick helt enkelt inte! Jag hann inte rensa rabatterna eftersom  vi var borta en hel del i maj. När torkan nu är ett faktum inser jag att det är solklart (!) bäst med heltäckta jordytor.

Torkan fortsätter och jag vet inte när… Jo, 1955 kommer jag ihåg som en mycket torr sommar för jag var sex år och skar mig illa på en kapsyl som någon kastat i gräset. Jo, så fungerar minnet. Mamma, pappa och jag satt på en filt och fikade, det var mycket varmt och torrt i gräset och jag skuttade plötsligt iväg från filten. Vänsterfoten hamnade på en vass kapsyl och blodet sprutade och jag grät. Och 1959 var jag i Ångermanland på sommarbete, det var getingsommar och jag lärde mig simma i Ångermanälven, Ingmar Johansson blev världsmästare i boxning och det var varmt, varmt, varmt. Sommaren 1969 var jag höggravid och det var värmebölja i Stockholm. Mitt första älskade barn behagade vänta i magen lite för länge. Jag trodde jag skulle spricka för magen var stor. Det var sååå svettigt. När han väl ville ut så tog det tid och när både värkar och hjärtljud blev lite svagare så fick han hjälp ut av en sugklocka. Den sommarmorgonen kändes extra fin! En tillväxt på den familjegrenen har nog växt färdigt nu, barnbarnet Pontus med sin flickvän Jonna. Rätt granna växter som inte alls är särskilt torra!
IMG_20180716 Pontus o Jonna

Den långvariga torkan och hettan i år tycks inte ha något slut. Här hemma i trädgården är det glest med blommor och få rosor men ändå är det fortfarande grönt. Jag har då och då rotvattnat vissa växter eftersom här inte har varit bevattningsförbud. Ändå har jag varit  återhållsam med vårt gemensamma goda kommunala vatten,  vårt ”guld”  H2O. Jag har också tagit vara på disk- och sköljvatten i ett par månader nu. Grönskan nära köksdörren är påtaglig jämfört med andra ställen i trädgången.

Dessvärre läste jag ett oerhört provocerande inlägg från tankesmedjan Timbro om en idé att sälja ut vårt kommunala grundvatten till högst betalande som därmed skulle kapitalisera vattnet.
Detta privatägda vatten skulle alltså i sin tur säljas till folket i vårt land och tänk så bra det skulle bli… Det påstods till exempel att miljön skulle bli bättre om man bara betalade det rätta priset och tillät vinster för friskvattenägaren. Som vanligt blir följden att den som har gott om sekiner kommer att köpa sig rätten att använda hur mycket vatten som helst till sina pooler och gräsmattor.
Det påstods att avloppsnät och rörledningar kommer att skötas bättre och inte att gå sönderlika mycket om vattnet ägs privat… tänk bara på hur det gick med utförsäljningen av järnvägen! Oklarhet om ansvar leder ofta till stora och onödiga problem.
Skäms Timbro och näringslivet – artikelförfattaren måste vara snurrig och blandar potatisar med mangos på ett manipulativt sätt! HU!

Lantbrukarna har det inte lätt i år. Åkrarna var så torra under groningsperioden att många frön inte grodde. Några ynka mm regn på 2-3 månader, här i Sydskåne, sätter sina spår. Glesa är sädesfälten runt om där vi bor. Man brukar se ett vajande hav av täta ax. I år ser man marken emellan…  Djuren har svårt att hitta beten och i Skurups kommun, och säkert andra, upplåter man ängsmark till behövande djurägare.
Vill vi verkligen ha Medelhavsklimat, undrar jag. Kanske både och – men hur som helst vädret kan vi ju inte välja men på lång sikt försöka påverka.20180712 Sädesfält - glest

Det kan bli riktigt tråkiga följder av torkan även om det känns ovant för oss att behöva inse det. Snart kan vi själva skörda våra persikor och glädjas åt det en liten stund. Vi är många som längtar, längtar efter en nattlig frisk regnskur. En morgon med regnvåta växter och återigen grönt gräs under våra fötter. Till sist en grann sommarkvällsbild från i förrgår. Gult gräs vid vägkanten förvandlades till guld.
20180716 Solnegång i torkans tid

Hoppas inte du lider för mycket av värmen och torkan! Själv går jag med solhatt och sekatör i värmen och dricker mycket av vårt goda vatten! /Agneta

 


8 kommentarer

B12-brist en realitet

B12 låter lite som ett bombplan från det sorgliga Vietnamkriget eller något sådant. Istället för Vietnam kan man sätta in ordet VITAMIN före B12.

IMG_20180612_173628154

Brist på vitamin B12 kan få förödande konsekvenser. B12 behövs för produktionen av röda blodkroppar, det behövs för cellernas nybildning och ämnesomsättning. Brist på B12 kan bl a ge allvarliga skador på nervsystemet.
Kroppen kan inte tillverka  vitamin B12 själv utan vi måste få det i oss via maten. Genom att äta kött, fisk, ägg och mejeriprodukter får vi i oss B12.
Vi är av naturen allätare och inte vegetarianer eller veganer som en del tror. Jag känner flera som valt att undvika animalisk föda och självklart respekterar jag deras val.  Det viktiga är att särskilt veganer måste äta kosttillskott med vitamin B12 för att inte dra på sig allvarliga skador för resten av livet.

20180608 Dolomiti

Sent i höstas blev min brist på B12 helt uppenbar för mig. Jag hade långsamt märkt vissa förändringar i känslan av att vara jag. Jag menar den fysiska känslan men eftersom åren går så är det väl inte konstigt att man blir lite svag och att annat händer med kroppen.

20180529 Poppius i vas

En vinterkväll skulle jag hämta min man som var ute och åt julbord med arbetskamrater. Jag hade en längre tid haft yrsel och känt mig svag men inte klagat. Mina tår var ömma och brukade domna och ibland även fingrarna, jag tog det inte för så allvarliga problem men den här kvällen fick jag en fruktansvärd kramp i fötter och tår.

– Vad är det som händer? ropade jag rakt ut i min ensamhet. Krampen gjorde att tårna spretade uppåt. Smärtan var nästan outhärdlig. Jag försökte stampa omkring på golvet för att ”ruska liv” i fötterna. Den normala känseln försvann precis samtidigt från båda fötterna. Värst var det under fotsulorna och det tog tvärstopp precis där ett par gammaldags sockor brukar sluta en bit upp på vristen. Fötterna domnade, det stack och bråkade lika mycket på den vänstra foten som den högra.

20180611 Alred Colomb

Påföljande vardag ringde jag vårdcentralen och fick ganska snabbt tid till en läkare. Han frågade mig lite om olika saker och jag fick gå till laboratoriet. Efter provtagning och kort väntan på svar fick jag veta att några blodvärden var dåliga.

– Du har blodbrist och behöver B12, sa doktorn, du kan välja tablettform eller injektion.
– Vilket är det effektivaste? frågade jag fast jag egentligen förstod vad svaret skulle bli.

Jag fick receptet och hämtade snart min kartong med ampuller på apoteket och har just nu fått den tredje sprutan av distriktsköterskan. Var tredje månad tar jag en ampull till vårdcentralen och får en injektion.

20180611 John Davies
Vilken lycka att bo i ett land där man kan lösa ett ganska vanligt åldersproblem så pass enkelt! Om inte bristen på B12 upptäcks i tid så kan skadorna bli bestående. Då kan det till exempel handla om svåra nervskador.
Nu när jag precis har fått sprutan så väntar jag på effekten som ger mig en skjuts och gör mig pigg igen. Mot slutet, de sista två veckorna, så känner jag mig seg och konstig, tårna gör ont och  yrseln finns åter där. Nu frågade jag om det bara var något som satt i knoppen på mig men jag fick bekräftat att andra känner likadant. Depån är slut och man behöver påfyllning igen! Nästa gång jag träffar doktorn ska jag fråga om man kan förtäta injektionerna något lite. Jag har inte utforskat allt på nätet om B12 men det finns massor av kunskap att hämta där. Jag hade verkligen ingen aning om att man kunde få brist på något trots att man äter rätt typ av balanserad kost.

20180604 Rosa Officinalis

Någonstans läste jag att var femte person över 70 år har någon form av B12-brist. Jag hade ju ingen aning om att det var det som förorsakat mig en del problem. Det kan ha pågått en längre tid och jag hade bara tänkt att det hörde till det normala åldrandet. Kanske ska du kontrollera dina värden, även om du är yngre, det är lätt som en plätt med ett vanligt blodprov! / Agneta

IMG_20180607_100010117

PS Handfatsvasen har olika blommor hela året. Så här års går jag ut i trädgården och plockar något. På vintern botaniserar jag oftast inomhus, nyper av gröna blad och tar stänglar från blommande krukväxter eller nåra kvistar utifrån. Lev väl!


7 kommentarer

Våra inneboende

Det kan vara besvärligt att ha inneboende eller så fungerar allt smärtfritt och neutralt eller så är man mycket goda vänner som förstår och accepterar varandras vanor och ovanor. Man kanske till och med har glädje av varandra, hjälper till med något, ger varandra fina stunder och så där…

Våra senaste gäster, inbjudna till vårt hem, sa att våra inneboende på andra sidan väggen om vårt gästrum hade skramlat och fört oväsen mitt i natten. Underliga läten och ljud trängde genom väggen.  En av våra egna gäster klev ur sängen, gick upp och försökte bättre lokalisera varifrån ljuden kom eftersom det är en tjock vägg mellan oss. En del av ljuden var mycket små och ynkliga och vår undersökande gäst funderade på om det var småbarn på andra sidan väggen. Hemska fantasier for genom vår gästs huvud.

Själva har vi ibland känt en stickande otrevlig doft och undrat lite över deras matvanor och vad det är som de kokar ihop på andra sidan väggen. Vi inser att deras kultur och vår inte alls är lika utan mer olika. Det tycker vi oftast är spännande och en bra tillgång. Vi har ju faktiskt inte bjudit in dem att bo här men vi tycker ju att vi har utrymmen som vi inte använder och som vi gärna lånar ut.
Man brukar ju se sina grannar lite då och då men här har det varit stört omöjligt att få syn på dem. Kanske blev vår undersökande gäst dem på spåren. De är troligtvis mer aktiva och lever sina liv om natten och då sover vi.

20180625 Morgon med Mozart

Idag när vi öppnade köksdörren mot en ny fin dag så föreslog min semesterlediga man att vi skulle ta en cykeltur i omgivningarna. Jag älskar att cykla så; JA, ABSOLUT, vi tar vattenflaska plånbok och…! Under frukosten, på vår öppna veranda, planerade vi en rundtur på några mil med ett par inköpsärenden, en lunchrestaurang, avslutningsstopp med glass vid stranden och sen uppför långa backarna hem.

Så berättade jag vad en vän hade sagt till mig om oönskade inneboenden; de gillar inte höga ljud, opera eller hårdrock som pågår i flera timmar. Då tar de sitt pick och pack och drar. Så innan vi cyklade iväg så riggade vi en ljudstorm mot väggen där vår gäst hade hört dem. Detta skulle sedan få fortgå under hela natten så att det blev riktigt jobbigt för dem. Vi avgränsade ljudet hjälpligt inåt vårt hus och cyklade sedan iväg.

20180625 Skurups systembolag

IMG_20180625_135152842

20180625 Havet vid Hörte

Det blev en underbar cykeltur på knappt fyra mil och efter lunchpytten i Abbekås var vi så småningom redo för en smarrig fisksoppa hemma på verandan. Vi hade ju köpt vitt vin i Skurup. Ljudmattan fortgick i bortre änden av huset och vi bara njöt av det fina sommarvädret.

– Vad tror du, sa min man, är det råttor? Som de som gnagde sönder kablarna under motorhuven eller är det en musfamilj kanske?
– Som dom som åt säkerhetsbälten och sömmarna i sätena i vår stackar bil och dessutom bajsade multum under reservdäcket, sa jag.
– Eller en mård som den som plötsligt fanns i vävstugan i Västra Nöbbelöv. Eller är det kanske en liten gullig hermelinfamilj…

Där avbröt jag för det är lite äckligt att tänka att alla dessa djur skulle föda upp nya avkommor som också skulle tycka att det vore störtmysigt att vara inneboende hos oss. Vi kom överens om att problemet måste få en lösning i alla fall. Jag skulle vilja lösa det giftfritt, halshuggningsfritt och så vidare men det är inte lätt.

Men käre läsare, du trodde väl aldrig att jag verkligen skrev om människor? Nej , här handlade det om genuina fyrbenta och pälsklädda varelser som bara gör vad de kan för att deras släkte ska fortsätta att leva. Precis som alla vi andra!

Anticimex kan vi ringa men finns det annat vi kan göra?/ Sommarhälsning från Agneta

 

 

 

 

 


10 kommentarer

Victor, 10 år, är tillbaka!

Victor, din farmor måste väl vara en uråldrig människa! Ja, men, tänk, hon har två barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn! Du är ju hennes yngsta barnbarn. Otroligt och underbart, tycker hon säkert. Hennes äldsta barnbarn är din storasyster som blir 26 år senare i sommar. Det är ju hon som har ordnat det så fint att du redan är morbror till en fyraåring och en ettåring. Visst är det fantastiskt!

Idag den 11 juni är det din födelsedag Victor (som om du inte redan visste det);
STORT VARMT GRATTIS TIOÅRINGEN! Du får en bukett gamla och nyare  fotografier till att börja med från oss här. Du önskade återigen en skattjakt, för tredje året, plus en upplevelse i födelsedagspresent och det blir det så klart. Du får se fram emot det!

Här ovanför är bilder som vår vän Allan tog för nio år sedan när du var ett år. Du var en rar och fin kille som iakttog allting noga och registrerade mycket redan då!
Farmor och pappa hade 100-årsfest ihop i trädgården.

Så några bilder på sånt som har fastnat i mobilen eller kameran! Kommer du ihåg vad du gjorde och var du är? Hur gammal är du på bilderna?

Så några lite äldre bilder när du var ännu yngre! Tror du att det finns ännu fler?

Slutligen vill jag ta med några bilder från min sista resa till Thailand, då när ni bodde där för andra året. Nu är nu och det där var då – så känns det rätt bra att kunna säga – men det var spännande år för er och mycket längtan för alla! Det viktigaste för mig var att få vara med er och för min del var nog dagarna när vi bodde i små flotthus på den där dammen det mest spännande. Det var så vackert med bergen och regnskogen.  Jag undrar vilka saker du skulle räkna upp? Du har fått så många roliga och intressanta upplevelser med dig hem till Sverige. Du har mycket du kan berätta!

… PST inte ett enda foto tog jag när vi senast träffades här hemma. Jag var så upptagen med att vara glad över att få träffa dig, din mamma och pappa igen och att ni kommit hem till Sverige!
Jag uppskattade att att du ville göra de gamla vanliga sakerna. Planera vad vi skulle göra: Jobba i trädgården, spela spel och leka, laga mat, bada, fotografera… det hann vi ju aldrig göra men darttavlan hänger kvar i trädet!
Jag kommer att planera en skattjakt och… nä, mer får du inte veta, Victor! STOR KRAM! Ha det fint och vi hörs!/ Stort RÖTT HJÄRTA från din farmor

 

 

 


4 kommentarer

Stort och smått i en pytt

Stora och små saker händer. Världen är full av förenklingar och förväxlingar. Jag vill skriva ett seriöst inlägg om… nej, hellre mer ett roligt om vad som…  men nu blir det nog pyttipanna av alltihop. Du får tugga i dig pytten, helt enkelt, eller stänga av om något inte smakar! Inlägget börjar med en liten morgonhälsning på video.

Stora och små saker. En liten ettåring tycker inte jag är någon småsak precis.  Mitt andra barnbarnsbarn fyllde ett år häromdagen och nu mer iakttar han mig noga. Vem är du, jag tycker allt jag känner igen dig, ser han ut att tänka. Mitt hjärta blir mjukt och  varmt. Han föddes samma dag som hans pappa fyllde 30 år. Därför var jag på dubbelkalas i en av Helsingborgs vackra parker en mycket varm söndag.

Ett vackert bröllop njöt vi av i slutet av maj. På väg till vigsel och fest fastnade vi i svettiga och tidsödande bilköer efter en seriekrock på Essingebron. Vi höll på att missa vigseln men man väntade, vilken tur, min man är far till bruden.
Vi kom fram, tack vare en skickligt rattande vän, men stressade och svettiga var vi. Ett glas bubbel sattes direkt i handen och så kom brudparet in till trumpet och trumvirvlar. Inte fotade jag det stiliga brudparet jag bara upplevde. Senare får vi del av någon annans foton…Vigseln skedde utomhus i Marabouparken, en speciell park belägen i Sundbyberg. Färgglad klädsel var påbjuden och en liten trio spelade så fint medan minglet pågick före den goda, goda middagen. Många fina och roliga tal blev det, speciellt det som brudens far höll…  och så dans till långt in på natten. Ett härligt minne inte minst för brudparets barn; sjuåringen sprang ikapp med springvilliga festdeltagare; iklädd festklänning tog hans lillasyster ett dopp i den avlånga dammen på bilden här nere… På gruppbilden borde den tjusige brudgummen ha varit med men han minglade väl runt bland gästerna. Jag lyckades inte fästa honom på en enda bild – men undertecknad och alla andra kan garantera att han var med!

I lördags promenerade jag i fina Ystad.  Halva stan cyklade med packning för att leva strandliv vid havet. Andra halvan, plus en hel massa turister flanerade och fotade miljön runt klostret, de flockades på torg, fik och i affärer. Jag hade utfört mina ärenden och tog det långa steget före till parkeringen. Tätt bakom mig gick två unga män och diskuterade så här hörde jag:

– …demograferna ska man rösta på.
– Nej, nej de kallar sig nationalister men innerst inne är de nazister.

Jag tittade uppmuntrande på den som försökte bena upp något politiskt för sin kamrat.
Det är mycket politik nu, förenklingar  och valfläsk som brinner. Jag blir förskräckt att ingen frågar efter kärnan i politiken. Vilket sorts samhälle vill vi ha? Vad brinner politikerna för? Inte bara av att ta själva makten hoppas jag.

Jag anser att rika och giriga, som redan har mycket pengar, på skumma vägar trollar bort och gömmer undan sina ännu större förmögenheter därmed förstörs samhället. Detta innebär en större fara, för alla oss som lever här, än man vågar tala om. Alla bugar för pengarnas makt. Det är säkert bra att driva företag och vara kreativ men måste man ha så mycket pengar att  man smiter från skatt och det gemensamma? På så sätt göds annan slags kriminalitet. Kan de så kan jag, tänker kanske den som har lite, och på så vis får vi ett fuffens fifflar-samhälle som vi inte vill ha. Kom inte till mig och påstå att det är migrationen som förstör, det är girighetens fula nuna vi borde skylla på och göra något åt.  Ojämlikheten som har växt fram under några årtionden är det farligaste av allt.

Nu blev det en sån pytt, både lite sött och salt, stort och smått. Jag borde väl ha serverat ett stekt ägg till det hela!/ Agneta

 

 


9 kommentarer

Trädgården (27) i slutet av maj

Snart är magiska maj över! Vi har gått omkring i sommarkläder dag efter dag i flera veckor nu. Onaturligt och ovanligt på samma gång. Om man kan bortse från varför det är så extremt varmt, att grönytorna blev bruna redan ett par veckor in i maj, så ska det erkännas att värmen är en befrielse. Bara att haka upp köksdörren, ta kaffekoppen ut i solen och slå sig ner på kökstrappen är så ljuvligt. I en kruka vid dörren har vi en Alstroemria som gillar att vara befriad från trängseln på övervintringsplatsen i vår vinterträdgård. En Karinfådd planta har blivit två stora krukor, så jag kan dela med mig!

IMG_20180515_184216470

Det knoppas, blommor slår ut och har blommat över medan man blinkar. Åtminstone kändes det så med Paeonia mlokosewitscchii, den älskade svavelpionen.  Underbart är kort, så formulerade Povel Ramel det. Men den var verkligen inte snabb att BÖRJA blomma utan flerårigt långsam. Du ska inte tro att trädgård är någon ‘quick fix’ menade den säkert.

 

Jag går omkring och spanar in hur vissa växter vill ta över hela trädgården. Kastar sina långa grenar upp i träden, ut på marken för att på många ställen vira sig kring vilken annan växtlighet som helst. Om man skulle slå sig ner på en stol i närheten och läsa en bok skulle man bli helt omslingrad!  Akebia quinata, på svenska blir det fembladig akebia, är en slags infiltratör en så kallad invasiv växt. För att motverka att den ska ta över världen så får man, efter blomningen, klippa ner den vart tredje år… så står det i litteraturen i alla fall.
Efter en inspirerande resa till Bornholm planterade jag vår akebia 2004 och har ännu bara klippt den fläckvis, men vet man att den kan bli 10 meter hög så får man nog ta till storsaxen och slå till med en snagg – kanske är det dags i år!?
Den växer vackert och är så underbar i sin ljusgröna lövdräkt och när de lustiga blommorna slår ut doftar det fantastiskt gott och det är precis vad som pågår nu.  Ursprungligen är växten från Japan, Korea och Kina och den har något riktigt exotiskt över sig. Jag är osäker på hur den klarar våra svenska zoner uppåt landet.

 

Här är några foton på vår fembladiga akebia, ibland sexbladig som synes ovan, det är honblommorna som blir stora. Den klättrar mest i ett gammalt men stadigt äppelträd som inte har särskilt god frukt.  Akebian har på ena sidan en rosablommande prydnadsapel som blommat mycket rikligt i år.
Här är några andra som gärna breder ut sig med rotskott eller slanor.

 

Växter som kan konsten att bre ut sig är ju blåregn. Vår heter Wisteria Chinensis ‘Formosa’ och jag tycker den är så vacker.  De kinesiska blåregnen är de allra vanligaste. Efter blomningen skär man tillbaka plantorna om man vill hålla dem lite i schack och man kan/ska skära en gång på vintern också. Uppgifterna och råden går lite isär och så är det nästan alltid. Man lär sig med tiden eller faktiskt aldrig när det gäller somliga saker.
Vi står och virrar och undrar vad vi ska beundra först eller allra mest… Värmen gör att allt blommar samtidigt och redan nu blommar ganska många rosor. Förra helgen slog Louise Bugnet ut och nu blommar den för fullt. Vackra rosavita knoppar som i blom blir mer kritvita mot de mörkgröna bladen. LB är en hög, upprättväxande och frisk rugosahybrid som jag gillar skarpt. En tålig buskros från Kanada, med fint bladverk  och rosen är skuggtolerant och tål kyla bra men passar även i Skåne förstås.
Så kom de andra tidiga rosorna, en efter en, under de här senaste dagarna; Mandarinrosen,  Single Cherry, Therese Bugnet, Poppius utslagen och i knopp. Så livskraftiga, vackra och fina allihop. Blåsten gjorde det svårt att fota så jag tog hjälp av några gamla bilder också. Lite ‘fake news’ blev det för den röda enkelblommande mandarinrosen blommar inte fullt så ymnigt ännu…

 

Nu önskar jag bara något viktigt till trädgården; några nätter i rad med strilande ljummet regn från sen kväll till tidig morgon; ett stort lass med brunnen hästgödsel som  blivit utlagd på lämpliga ställen och en liten flitig trädgårdstomte som varsamt drar upp all kirskål med rötter och allt!/ Sköna majhälsningar från Agneta


4 kommentarer

Bokklubbens möte i maj

Jag är så lyckligt lottad att jag i många år har varit med i en liten bokklubb. Från början var vi några fler men nu är vi bara fyra skarpa hjärnor med analys i blick och… äh, idag kände jag mig varken skarp eller analytisk men jag hade läst, upplevt, funderat och var riktigt sugen på att utbyta tankar med de andra.
Det var vi nog alla och när vi diskuterar våra böcker så lyssnar vi seriöst på varandra. Man suger upp nya tankar eller får fler infallsvinklar på något vi inte förstått eller missat. Det är guld värt.

20180516 Främlingen_

Till dagens möte hade vi Främlingen, skriven av den flamländske författaren Stefan Hertmans, i våra tankar. SH har fått flera litterära priser för sitt författarskap men är även konstprofessor. Något som förstås måste påverka skrivandet. Med fantastisk känslighet beskriver han i poetiska penseldrag naturen, människornas utseenden, smått och stort men också det fula och det otäcka precis som det vackra.20180515 Akebia o äppelblom

Människorna i boken är mycket lika oss som lever nästan tusen år senare. Våra kulturella uttryck är inte likadana men våra känslor, behov och luften vi måste andas för att leva – överleva.

Jag får för mig att SH är en särdeles klok och kunnig man och jag skulle personligen vilja tacka honom för den härliga läsupplevelsen. Jag har några frågor att ställa men jag tror jag behåller dem för mig själv.

20180515 Från kökstrappen
Vi valde att läsa boken enbart från bokförlagets beskrivning av innehållet, det har aldrig hänt tidigare, oftast har en recension, ett radioprogram eller kanske Babel lockat oss till läsning. Vi kände inte ens till den här utmärkte författaren. Vi hade kunnat bli lurade av bokförlagets säljande text men mellan pärmarna fanns det en skatt!

Boken växlar med en huvudhandling om en ung normandisk kristen kvinna, vars häftiga förälskelse och sedan plågsamma öde vi följer, från år 1070 och cirka trettio år framåt, och en sorts bihandling; det reflekterande och sökande författarjaget som i nutid följer händelsernas fotspår.  Det är finurligt att på så sätt göra oss läsare vaksamma; detta är inte bara fiktion utan verkliga händelser och som på liknande sätt fortgår än idag. Världens eviga plågor och det idiotiska med att människor inte kan acceptera och tolerera varandra.

Några citat; här har hon, Hamoutal, blivit förälskad i en judisk ung man s. 59:  ”Hon kastar sig in i ovissheten, blind och upphetsad, obetänksam och utan att veta. Hon gör det för ögonens skull, för det lilla skägget, för leendet och den märkliga atmosfären runt honom, för den lilla gula hatten på hans huvud, för det okända äventyret som ödesdigert suger henne till sig, för molnet av bländande glitter i hennes huvud.”

Här från tiden efter det att korstågsriddarna med följe har lämnat den tidigare så trygga byn i chocktillstånd s.191: ”Månaderna efter pogromen tillbringar de överlevande i kollektiv chock. Oliverna plockas och pressas under dödstystnad; de gamla sångerna förblir osjungna. Vintern är på väg, alla förråd är förlorade, åkrarna nertrampade…”

Här när Hamoutal är på väg söderut med båt längs Italiens kust, båten har tillfälligt lagt till i Porto San Sefino s. 215: ”Borta är de fina tygernas och vita fingrarnas tid, hennes händer stinker av fisk och salt. Vinden är len och skön, himlen lyser över henne. Inga korsfarare här, inte ens några normander; stillhet och ro. Hon slumrar en timme under ett myrtenträd med barnet intill sig…”

20180515 Fluga o svavelpion

Bokklubbsmötet idag var bland gutefår och hönor i bokskogens kant men jag hade faktiskt varken mobil eller kamera med mig. Jag bjuder på lite godis från trädgården här hemma i stället.
20180515 Vas med syrénkvistar

Till nästa träff ska vi läsa AEdnan  av Linnea Axelsson men om DU inte redan har läst Främlingen så gör det, BASTA!/Agneta