Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


9 kommentarer

Utflykter (4) Dressin i Björnstorp

En av de få fina dagarna i somras lyckades vi pricka in för en dressintur. Det var när mitt barnbarn Victor var här hemma på besök från Thailand och bodde hos oss några veckor.

Dressin_20170719_solglänta

Ja, så klart, hans föräldrar var förstås med…  För några år sedan cyklade jag dressin i Fyledalen och nu var vi nyfikna på turen som utgår från Björnstorp för då skulle vi kunna fika hos Systrarna på solhjulet i samband med dressincyklingen. Det gjorde vi också. Mysigt ställe med möjlighet att göra lite annat än bara fika! Gunga och klättra till exempel.

20170719_Fika
Systrarna på Solhjulet har bara öppet under sommarsäsongen. Den fina dagen gjorde att vi valde att sitta ute och solen silade ner genom löven på de stora träden runt omkring.
Turen börjar i Björnstorp och går mot Veberöd men först vill man ju bekanta sig med hur dressinen fungerar.
20170719_Starten

I Veberöd vid gamla tegelbruket vänder man dressinen och cyklar tillbaka och förbi startplatsen i Björnstorp och sen i riktning mot Dalby. Rälsen upphör tvärt vid en väg. Det känns nästan lite snopet men då vänder man igen och cyklar tillbaka till Björnstorp.

Vi turades om att cykla eller åka och jag ville ju dokumentera lite. Några gånger var det skumpigt värre. Lite slamrigt är det med dressincykling också men det var ändå roligt. Ungefär halvvägs finns en trevlig rastplats med rustika bord och bänkar. Den utnyttjade inte vi men det är ju utmärkt för medhavd fika. Då lyfter man bara av dressinen från spåren. Där får den stå och vila sig medan man tar fikapaus!

IMG_20170719_173434604

Victor hade lite svårt att nå ner till pedalerna. Det var inte heller så lätt att sänka sadeln, men han fick slita lite på byxbaken och kasa lite fram och tillbaka. Med hjälp av lätt nerförslut så rullade dressinen ganska lätt. Det var lite märkligt för det kändes som om det var lite nerförslut mest hela tiden… alltså åt båda hållen!

Det var härligt när sträckan gick i en lång tunnel av grönska. Vi såg också Romeleåsens sluttningar, betesdjur i hagar, odlingar och öppna landskap.

IMG_20170719_ Mot Veberöd

 

Skulle jag jämföra Fyledalens dressin och Björnstorps så… tror jag att jag struntar i det! Den här turen bjöd hur som helst på allra bästa sällskapet!
Det är härligt att sitta och titta på bilder från sommaren. Regniga och kyliga dagar bleknar och det är såna här dagar och stunder som man minns. /Agneta


2 kommentarer

Mitt textila intresse (4) Vävmässa i Växjö

Kvinnorna i vävstugan kallar jag för mina VÄVINNOR för jag tycker om att leka med ord. På torsdagskvällarna träffas vi och väver. Ja, man kan förstås gå till vävstugan när man vill. Jag håller på med tunna servetter i olika färger. Entrådigt inslag i lin, bara tuskaft så tekniken är enkel. Det spännande är hur inslaget och varpen blandar sig.

Väv20170928_Just nu servietter
Just en torsdag, fast tidigt på morgonen, var vi sju vävinnor som tog tåget från Rydsgård (två stationer efter Ystad) till Växjö. Vi skulle besöka den stora vävmässan där, VÄV 2017.
Många resenärer på stationen i Rydsgård, kom efter oss och blev lite nervösa eftersom  vi tabbade oss när vi skulle lösa biljetter i Skånetrafikens automat. Jag vill inte påstå att det var något större fel på automaten… Tills sist hade vi alla biljetter till Växjö utom en av oss som skulle lösa resten av resan från Hässleholm. Där blev det en språngmarsch och ett perrongbyte i sista stund och precis sekunden före ”sista stund” fick den sjunde vävinnan sin nya biljett till resten av resan. På håret – men vi hann!

VÄV 0170921 Stickerskor
Pust, många glada skratt, och en del stickat, blev det på Krösatåget ända fram till Växjö. Vi var bra fikasugna men såg att buss nr 3, som var vår anslutning till mässområdet, stod inne och var färdig för avgång. Vi skyndade oss till bussen och sa till busschauffören att vi skulle till vävmässan, vi sa INTE namnet på hållplatsen utan bara VÄVMÄSSAN. Jag tyckte chauffören såg lite osäker ut men han viftade in oss i bussen.
Tack vare att vi diskuterade mässan på bussen så var det en ung passagerare som upplyste oss: Ni åker bussen åt fel håll… men ni kan gå av här framme… där är övergångsstället… gå bort till hållplatsen på andra sidan gatan och åk tillbaka till Resecentrum. Fortsätt sedan till Arenastaden där mässan är!

IMG_20170921_095125082_HDR

VÄV 20170921 Bussbyte
Pedagogiskt, lugnt och stilla, hade hon förklarat! Det är så de tar hand om vilsna tanter i Växjö! Och tänk, skyltarna som upplyser om VÄV 2017 är högre än själva domkyrkans två smala spiror!
Sitt fint, var lugn, jag ska berätta om mässan men…
När vi väl kommit in på mässan behövde vi fika, helst med det samma. En extra bussutflykt hade gjort oss än mer kaffesugna. Precis framför oss tog kaffet tvärt slut, men nå, ja, det tog tid men till slut fick vi äntligen vårt kaffe. Nu var vi äntligen redo att ta in det som fanns att se. Det var mycket och varierat; färgglatt, enkelt och avancerat, en hel del om ull, vävda saker, spännande och annorlunda jämte traditionella dukar och annat, dämpade färgskalor, vävtillbehör, kläder, stilrent grått och vitt och mycket mycket mer.   Vi var nyfikna och började storögda ströva omkring. Då gick plötsligt brandlarmet! Ingen övning, utan på riktigt, det var rökutveckling och alla mässbesökare, säljare och personal fick använda nödutgångarna och snällt gå ut i friska luften. Där stod vi ett tag och undrade om det var det trista slutet på vävmässan för vår del. Det visade sig vara överhettning i en hisstrumma som var orsaken. Efter någon halvtimme kunde vi gå in igen! Äntligen blev det sedan några timmars hel koncentration på det vi hade kommit dit för! Här nere kommer foton och videosnuttar. De kan synas vara på tvären men det blir rätt när man klickar igång dem!

Det första jag fäste ögonen på var vävar av en grupp studerande på Grimslövs folkhögskola. De hade inspirerats av Karin Boyes fjärde diktsamling För trädets skull.  Resultatet tycker jag är tilltalande. Kanske inte originellt men varför måste allt vara det? Det är fint när vävarna kommer i rörelse. Jag är så glad om unga människor kan hitta det textila uttrycket över huvud taget. Se på videon ovan!

VÄV_20170921 Konst eller kläder

Konst eller kläder? En monter från HDK Högskolan för design och konsthantverk,  vid Steneby, som hör till Göteborgs universitet. Textil/kropp/rum så kallades montern.

IMG_20170921_144241320_BURST000_COVER_TOP

Den här väven med trasor och garner påminner mig om något jag gjorde till det första egna hemmet. Jag hade visserligen gått fackkurs i vävning men sydde fast återvunna trasor med hjälp av symaskin – se inget är nytt under solen! Det blev något färgglatt som hängdes på väggen. Det var i slutet av 60-talet då jag drömde ett par år om att bli textilkonstnär. HDK:s verksamhet presenterades ganska ingående på VÄVTORGET där ‘speakers corners’ fanns. Hade jag varit ung så…

IMG_20170921_145711078 Jag har lite svårt att gå i grupp när jag vill se mycket t.ex. på en utställning. Då blir jag mer koncentrerad på gruppen och vad de ser eller önskar se och jag går miste om en massa egna intryck. Därför gick jag runt för mig själv ganska mycket. Men då blir man så glad av välkända ryggtavlor… Titta där står ju Lotta och Paula! Att spinna är vardag för dem men också något att njuta av.

Här prövar Paula hur det är att spinna merinoull med elkraft!

Svensk Hemslöjds monter hade många smakfullt utvalda saker. Men som helhet blir det lite för stiligt och stelt i mina ögon – även om varje detalj är just vacker. Den här skillnaden mellan montrarna är väldigt trevlig och inspirerande. Det är en stor mängd intryck som tränger sig på och vill bli uppmärksammade under några timmar. Den som hade ro kunde sätta sig och väva en bit! Bra för den som skulle vara där två eller tre mässdagar. Vi skulle ju så småningom ta rätt buss och tåga hemåt igen.
VÄV 20170921 Maratonväv

Vi strålade samman några gånger och bytte lite åsikter och gav varandra idéer var man kunde se något särskilt. Ni måste se våffelväven! Musmattan är kul. Det finns en väldigt  fin julduk i Dragsnörenas monter. Har ni sett de där vackra vävarna utmed väggen nära kaféet Jag upplevde mässan utan att dokumentera allt.

Juldukarna syns precis i början av den här videon. Du kanske ser något annat du tycker är fint eller skulle vilja väva!

I en monter visade man stickade och vävda saker av Gotlandsull. Vilka underbara naturliga ullfärger! Det var i Solkustens spinnverkstads monter. Där blev jag förälskad i en stickad kofta…men den syns inte på just denna lilla video!

En liten video på ett ställe där det såldes rullar med entrådigt och tvåtrådigt lingarn i underbara kulörter. Jag stod och fingrad länge på några rullar och tänkte på mina servetter! Jag köpte ingenting där heller!

När vi samlade ihop oss på eftermiddagen var de flesta ganska trötta och mätta på intryck. Jag hade inte hunnit runt till alla montrar men sett mig till en massa inspiration!

Att man blir glad av att spinna och jobba med händerna syns på  Lotta här!

Nu dröjer det visst tre år innan nästa stora vävmässa genomförs någonstans i Sverige. Jag hoppas innerligt att vävningen inte försvinner utan att intresset kan väckas bland de unga i samhället. Du har fått några skärvor av allt som fanns på VÄV 2017. Det var kul att du tittade och kanske såg du något intressant!/ Agneta

 


2 kommentarer

KONST: essäer om extas och skamlöshet

Så heter en essä-samling av brittiska Jeanette Winterson. Ni vet hon med ‘Det finns andra frukter än apelsiner’! JW skriver rappt och roligt, tycker jag.  När jag skrattade högt och min käre undrade vad jag skrattade åt så läste jag en bit och det blev direkt tummen ner därifrån. Han tyckte att det var mest ordbajseri. Därför är det ganska vanskligt att rekommendera böcker.

20170913 Fåren hos K o B

För ett par veckor sedan så träffades vi i lilla bokklubben. Vi var hos Kersti i den rent pastorala miljön med gröna kullar, en liten djup dödissjö, en röd stuga med höns som springer omkring och får i hagen. Det var en av de regniga dagarna men vi satte oss vid det vackert dukade bordet och åt en härlig lunch tillsammans utan att oja oss särskilt över vädret. Vi hade utsikt mot fåren som betade.
Vi brukar börja med att äta tillsammans och ibland kan vi inte låta bli att börja diskutera boken med en gång. För det mesta pratar vi lite annat först.
Roligast blir diskussionerna när vi tycker lite olika. Denna gång tyckte vi lika bra om boken alla fyra men det blev ändå en livlig och rolig diskussion! Så många roliga åsikter och citat som krävde att få bli upplästa tycker jag att det var längesedan vi hade! Boken innehåller essäer om den konst som vi upplever i musik, litteratur och de klassiska konstformerna. Om författandet skriver Jeanette Winterson: Det finns många verktyg som en författare kan tigga sig till eller låna, men sin mejsel måste hon tillverka själv, precis som Michelangelo gjorde.
Alla citat är ur den här essäsamlingen och skrivs med kursiv stil.

20170913_Höns hos K o B

Jag försöker ju skriva lite annat än bloggen och jag kan lova er att det är inte lätt att tillverka den där mejseln!  Om en författare ska lyckas på sina egna villkor måste hon ägna dag och natt åt att göra sin stil med sin mejsel.  Ja, så klart det är också därför det tar kraft att skriva. Det går inte att sitta och vänta på att inspirationen ska komma. Jobba på och gör det natt och dag! Jag tänker att det här är kanske Wintersons beskrivning av en sån som jag: Varje kompetent tillfällighetsskrivare kan spika ihop en habilt gjord litterär möbel… men det duger ju inte, man måste ha sin egen mejsel för att skapa riktig litteratur.

20170913 Tittar till bikuporna

De två bikuporna är nya för året och de ska inspekteras. Ett särskilt lugn infinner sig tills vi börjar, på riktigt, tala om boken vi alla gillade. De första essäerna handlar bl a om konsten att få syn på konst på till exempel ett konstmuseum. Hur svårt det är att verkligen uppleva något.  Betraktaren ser inte färgerna på duken, han ser färgen på pengarna.
Senare skriver JW så här: När välbekantskänslan blir för stark tränger sig historien, populariteten, associationerna in mellan betraktaren och bilden och blockerar den. Det är inte bara målningar som råkar ut för detta, all konst gör det.
Detta är ett av skälen till att konstnärer, oavsett medium, har förnyelsen som sitt kall. Jag menar inte att det förflutna ska förkastas i ett nytt verk, tvärtom: det förflutna ska återerövras. Det ska inte  gå förlorat i auktoritetstro, det ska inte sugas upp i välbekantheten. Det ska återbekräftas och återinföras i sin egen ursprungliga kraft. Leonardo är närvarande i Cézanne, Michelangelo strömmar genom Picasso och vidare in i Hockney. Detta är inte förfädersdyrkan, det är konstens linearitet. Det är snarare sambandssökande än påverkan. 
De där sista meningarna tycker jag är så underbart självklara att det är trist att det inte är jag själv som kom på det, haha!

Sann konst, när den drabbar oss, utmanar det ”jag” vi är.  Jag tänker på när jag, för några år sedan, såg Michelangelos marmorstaty Pietà i Peterskyrkan och bara ville börja gråta. Marmorstenen var så full av utmejslad sorg och kärlek hos Maria som håller sin döde son i sina armar Jag drabbades verkligen helt oförberedd av något äkta som fanns där. Och jag är alls icke troende.

20170913 Hönsen i fårhagen

Jeanette Winterson kan sin brittiska litteraturhistoria och i avsnitten om litteratur förstår jag att jag kan mycket lite  – men jag blir sugen på att studera litteraturhistoria. Men min usla långsamhet vid läsning gör det omöjligt för mig. Men kanske en kurs i konsthistoria… hur som helst jag blev mycket inspirerad av den här boken.
Ännu är jag väl inte för gammal för att jobba på det där med att att hitta min mejsel eller att utveckla min begreppsvärld över huvud taget.

Här slutar jag med ett av de roliga citaten: För många år sedan, då jag helt kort levde tillsammans med en börsmäklare som hade en bra vinkällare, frågade jag honom hur jag skulle lära mig något om vin. ”Drick det”, sa han.

Det är ju just det; för att förstå och uppskatta litteratur måste man läsa och för att kunna njuta och ta emot konst måste man titta på konst av alla de slag.
Eller som att lära sig att tycka om en smak. Man måste kanske smaka den många gånger innan man tycker om den! Sen älskar man den -.

Kvällarna mörknar nu och skuggorna blir längre. Tack för att du läste! /Agneta

IMG_4954

Bilden ovan är utsikten hemifrån, den jag aldrig tröttnar på, från september 2016./A

 

 


4 kommentarer

Utflykter (3) Bergs slussar

Vi gjorde en  liten avstickare från en längre bilresa i somras. Vi lämnade Europavägen och körde till Bergs slussar. Vi behövde en paus, röra på benen lite, se den fina miljön och kanske vara med om någon slussning. För länge sedan färdades jag många gånger på Göta kanal med båt i ett ”tidigare liv” och ville visa en liten bit den gamla pärlan .

20170725 Sädesfälten mognar

Ingen kanal här ovan men ett vackert sädesfält som fångade min uppmärksamhet medan vi parkerade.  När Göta kanal byggdes grävdes nästan 90 km för hand av de 190 km mellan Östersjön och Vänern. Många spadar med jord, tunga stenar och… ja, pust, det måste ha varit slitigt och svettigt värre! Det var många soldater som kommenderades att delta i bygget. Jag läste någonstans att det som mest var 7000 man som samtidigt jobbade med bygget under 1812. Bland annat lär det ha varit en mindre del ryska desertörer som var med och byggde.
Tillsammans med mina barn och deras far har jag gått med båt och slussat genom alla sträckor från Mem vid Slätbaken, Östersjön till Sjötorp i Vänern. Fast olika sträckor olika år – vackra och rofyllda sträckor och mer spännande slussningar emellanåt. En galning kastade en gång i ett ankare i slussen och gjorde inte an på rätt sätt. Det höll på att gå åt fanders men ordnade sig till sist. En annan gång satt ett gäng vuxna och snapsade och åt sill medan ett par grabbar i tolvårsåldern skulle ta hand om båtens väl och ve, hålla i tampar och rep samt se till att båten rörde sig i samma riktning som de andra båtarna i slussen. Det var för svårt för dem och de där stackars grabbarna fick ta emot mycket ovett från kaptenen ombord.

IMG_20170725_164717077_HDR

Men oftast är det ju lugnt och fint både vid kanalgång och slussar. Skilsmässodiket som kanalen kallas ibland. Nu är det ju bara fritidsbåtar och turbåtar i kanalen.  Men från början var det ju tänkt som en transportled och fungerade så ända fram till 1950-talet.
Balzar von Platen hette mannen som, fram till 1810, ivrigt pläderade för att kanalen skulle byggas. Då togs äntligen beslutet av regeringen men idén om ett kanalbygge var riktigt gammal och hade funnits redan på 1500-talet.  Jag gillar skarpt såna där projekt och att läsa om dem och titta på  kartor och läsa statistik.

20170725_Vid Kanalen

Vid Berg, en bit utanför Linköping, finns det många slussar i rad och där måste slussande båtarägarna räkna med att få publik som följer hela skådespelet. Både turbåten Wasa Lejon och segelbåten här ovan stävar österut. Efter sista slussningen neråt har man kommit ut på Roxens västra sida.
Hur som helst kanalen finns där även för icke båtägare och är som sagt en pärla. Besök Göta kanal, åk båt på den om du har chansen, cykla längs sträckor av den och så kan man ju äta glass och fika intill den! Ett fint och enkelt utflyktsmål om man befinner sig i närheten.

Kanske någon redan har förstått att jag håller på med lite utfyllnad här…  Jag har inte varit så inspirerad att skriva i min blogg just nu men vill inte överge den.
För just nu skriver jag något annat och det är möjligt att jag framöver delar med mig av det på något sätt.
Man vet aldrig! /Agneta

 

 


6 kommentarer

Utflykter (2) En regnig dag

Ganska nyligen så hade vi ett ärende ut på Österlen. Vet ni, Österlen är vackert även en regnig dag! Vi tycker att det är minst lika vackert hemma hos oss på ‘Västerlen’ men det där speciella ljuset finns bara på Österlen. Det blir väl så när havet ramar in landskapet både söder och österut! Jag har aldrig lyckats fånga det ljuset och den där dan regnade det så förbålt så det var inte värt ett försök ens.

Hemma hos oss sken solen när vi körde iväg men på vackra Österlen vräkte regnet ner! Det var ett litet uppehåll mellan skurarna så att vi kunde få i oss en sillamacka i hamnen i Simrishamn. Vi hade tänkt oss till Kivik men himlen var kolsvart och över Stenshuvud ljungade blixtarna. Vi vände om västerut och tänkte att det fick väl bli just bara en sån dag. Bara en bilpromenad i regn när ärendet var ordnat.
20170827 En liten bit... fasaden

En ganska kaxig text på ett hus i Hammenhög fick oss att stanna. En bit av Medelhavet kunde passa med den där Lucifer-värmen som har legat still hela sommaren. Vi har för vår del frusit mest hela juni och juli.  Den här augustidagens temperatur var trots allt behaglig och vi behövde bara skula lite för regnet. Vilket bra skånskt ord för att ta skydd någonstans när det regnar eller är allmänt dåligt väder; att s-k-ula som i s-k-ola!

20170827 En liten bit... keramikhylla

Oj, här fanns mycket att titta på. Den mesta keramiken tillverkas i Grekland efter en idé och prototyp tillverkad av butiksägarinnan. De mustiga färgerna gjorde oss glada och vi köpte några rödglaserade fat. Jag älskar kannor… men hur många kan man ha?

20170827 En liten bit... trädgård 3

På baksidan av huset fanns en utgång till en liten omgärdad trädgård. Hade det inte regnat så hade vi gärna slagit oss ner. Det fanns flera mysiga sittplatser – men som sagt!

20170827 En liten bit... fikaplats

 

Här hade jag gärna suttit i solen  och njutit en fikastund. Det får bli en annan utflyktsdag. Det fanns inte bara keramik att köpa utan tvålar, goda oljor,  olika typer av fetaost och oliver. Smakprov av bröd, ost och oliver kändes rätt för stället men fel i ösregnet!
20170827 En liten bit... vinrankor o stöd 2

20170827 En liten bit ... stöd nära

Vi gick runt där under vinrankorna ganska länge och skrotade. I ett gammalt hem som vårt behöver man inte så mycket saker – och vi hade ju köpt de röda faten!

20170827 En liten bit... keramik inne

20170827 En liten bit... vinrankor o krukor

20170827 En liten bit... skylfönster

Innan vi tackade för oss hörde vi att ägarna skulle åka till sitt Grekland i september. Men vi, vi körde hem genom regnet. Vi var  nöjda med vår lilla bit av Medelhavet som var noga nerstoppat i en påse och hemma var grusvägen torr./ Agneta

 

 


4 kommentarer

Utflykter ( 1 ) Flotten i Malmö

Min käre man har i år blivit varse att man inte kan fly från sin jämna födelsedag. Först blir man firad på den plats man har flytt till. Efteråt, i mer än ett halvår, blir man i alla fall uppmärksammad på olika finurliga sätt av goda vänner. Några vänner kom t.ex. vid ett tillfälle hem till oss med en stor låda med goda viner, några andra bjöd på festdagar i Nyköping och så var det då våra vänner Lena och Hasse. De ville också fira Mats och de konfererade med mig.  Jag trodde att jag visste allt men se det gjorde jag inte.  En tur med Flotten i Malmö, sa de, och det blev det ju! Följ med här vet ja’! Det var i sköna maj.
Passagerarbyte
Flotten hämtar passagerarna här mitt i centrala Malmö. De unga kvinnorna som åkt på flotten före oss sjöng och dansade medan den la till. Vi kom ju i feststämning direkt!

Från Lund dök Margareta och Alf upp, de som redan hade firat Mats med fina viner… men vad kul! Det var en extra överraskning.  Hasse öppnade bubbel och Lena dokumenterade. Ja, jag med förstås. Jag var ju glad över att få uppleva den mysiga stunden och flotten hade vi inte åkt med tidigare.
Jag tycker M också ser mycket nöjd ut!
Nöjd förväntan på paj...

Solen sken och det kom raskt en duk på bordet, pajer, dryck och en fin skål med sallad.

Vackert o gott

Bilderna här nere är före vår utsökta måltid med efterrätt  och allt. Ingenting saknades! För resten av långbordet är det ett foto  på ett annat sällskap och efter deras måltid.

Regementsgatan i kvällsljus och vi i kanalen – fast vi är PÅ flotten får man väl säga. Jag tror att det hade varit olidligt kallt i vattnet.

Lämnat land i kvällssolen

Staden blir så annorlunda ur ett nytt perspektiv. Under den första biten av kanalen har vi en del av stenstaden till vänster och den gamla vackra kyrkogården till höger.

Här nere syns Turning torso i fjärran på en av bilderna och så är det tid för kastanjerna att blomma! Så skålar vi med jubilaren, äter och vrider våra huvuden fram och tillbaka. Kungsparken och Slottsparken skiljs åt av kanalen här.

Ombord fanns också en gitarrspelande trubadur som underhöll med sommarvisor på ett eller annat sätt under en stor den av färden som blev något lite kyligare vartefter.

Flottfärden hade en stunds paus vid bryggan nedanför kasinot i Kungsparken. Då kunde, den som behövde, uppsöka en bekvämlighetsinrättning! Man hann också ta en liten runda till fots. Då hittade vi en ljuvligt komponerad rabatt runt den fina fontänen i närheten. Den beundrade vi. Malmö har flera stora och vackra parker. Flotten stävade sedan tillbaka till startplatsen. En lugn och mysig upplevelse är precis vad det var!
Innan vi sedan blev hemskjutsade av Hasse och Lena så gick vi till Bullens och drack en öl. Livet på sjön är hårt och havsluften gör att… ja, kanalen går ju ut till Öresund som är en del av havet – alla hav faktiskt. Men det är nog bäst att Flotten i Malmö håller till i kända vatten!
Tusen tack säger vi båda till er H+L+A+M!
Jag återkommer med några fler utflykter! Häng med!/Agneta

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Sommarbilder 2017 – ett mellanspel

Jag vet att sommaren inte är över men jag vet också att det skvalpar omkring en massa trevliga sommarminnen i mobilen och kanske också i kameran. Jag samlar några såna enstaka bilder här i ett inlägg i väntan på att skrivlust ska infinna sig. Man blir bedövad och bedrövad i en tid när känslostörda idioter runt om i världen tar sig frihet att döda oskyldiga människor. Då kan kanske lite vackert för ögat eller annat lustbetonat får bli ett litet, ack så litet, men dock ett slags plåster….

Bilderna kommer huller om buller och utan struktur.

IMG_7938

En Campanula hos keramikern Maria Malmström

Raringar

IMG_20170715_141012285_HDR

Hängmatta

Rosor 20170705 La Belle Sultane närbild.jpg

 

20170709_Dopfika

IMG_20170707_174538570_HDR

Hanna på traktorsläpet till Roots

 

20170719_Dressincykling

20170801_Min vän fotografen

20170803 Hänga tavla

Stockrosnatt utanför köksdörren

20170721_Monopoly med V o P

20170801 Chrystahemum på åkern

20170809_Fint på bordet

Vårt hus från grannen

Jag gick över till grannen och insåg att jag sällan ser vårt hus från det här hållet! I juli tog vi ner vår gamla rostiga flaggstång, icke utan en del funderingar, här är alltså en bild på vårt hus och ställe från tiden före flaggstångsfällningen alltså; TFF! Återkommer!/Agneta