Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


8 kommentarer

Kul-tur (5) Mer Dalmatien och en dans

Vad minns man mest några veckor efter en resa? När jag berättar om Dalmatien utan att visa några foton kommer lite annat snabbt upp till ytan än när jag har bilder att berätta till. Utan foton utgår jag mer från helheter och känslor; alltså allt sånt som låter sig beskrivas,  små roligheter som att Lotta och jag klev av hissen på fel våning för att hissällskapet var så trevligt, man försöker med ord måla upp anslående utsikter och miljöer, beskriva god mat och alla olika desserter man kunde äta från hotellets kvällsbuffé av hög klass, spännande möten med varma härliga personer och liknande. Men här gör jag tvärt om och visar bilder från några  ställen som jag tyckte om och därför tänker på en hel del, de gör sig bra här helt utan kommentarer!

Och för många som har frågat om resan har jag bubblat om Gunnels Carlsons sköna och okonstlade sätt att förmedla kunskaper om det gröna, men å andra sidan också Gunnels vals på mandarinodlingen! Egentligen var det ingen dans på själva odlingen, där i Nervetaflodens delta, för där plockade vi mandariner så klart. Efter plockningen blev det kanalbåtsfärd och sen rejäl och god mat i massor.

Vi blev rörda och överraskade då den sjungande kaptenen på kanalbåten, hela tiden  utklädd till maskeradpirat, visade sig vara seriös i sin roll som underhållare och gentleman. Han bjöd upp gruppens födelsedagsbarn till en för henne oväntad dans efter maten. Vår pigga och till synes ”lättfotade” 80-åring och snurrade och dansade i piratens famn så våra ögon tårades! Grattis igen, också så här i efterskott, kära Gunnel T från Göteborg! Här nere är beviset på att du skötte och klarade dansen alldeles utmärkt.

Som ni förstår hade vi två Gunnlar på resan och två Birgittor, två Christinor, två Lottor, nä, nu blev det lite ljug på slutet.
Den andra Gunnel, vår ciceron, med huvudansvar för ”de gröna kunskaperna” på resan var ständigt beredd att ta tag i någon fråga eller visa något intressant precis som jag beskrev i något tidigare inlägg. Kan de röda bären passa som örhängen…

Vi gjorde ett alldeles underbart besök i en botanisk trädgård som låg intill och runt en vanlig grundskola. När den byggdes på 70-talet fanns inte ens en buske i närheten. Nu är det 4 hektar trädgård och odlingar! Bl a en olivlund med 45 olika sorter med 170 träd.

En 85-årig professor i botanik/biologi ville absolut träffa oss och berätta om detta som var hennes livsverk!  Hennes ögon lyste som fyrbåkar av stolthet och glädje. Hon hade varit både lärare och rektor och redan från början haft idén att anlägga en botanisk trädgård här och att låta eleverna vara med vid anläggningen. Kanske den enda grundskolan i Europa med en botanisk trädgård! Skolans slogan är Låt barn och blommor växa tillsammans! Trädgården hade förutom stora träd och olivlund en citrusodling, succulenter, kamelior  mandelträdgård… och vi som var fd lärare hade väl gärna hört lite mer om HUR eleverna nu var delaktiga eller fick undervisning genom trädgården men det blev liksom inte plats för det. Här fanns mycket skönt, grönt och fint att titta på!

Detta var sammantaget en helt fantastisk resa med många fler spännande upplevelser och inslag som jag inte har skrivit om här. Dalmatien är i alla fall ett hett tips för en resa.

Det gäller att ha en god gammal vän som ringer och frågar: Vill du följa med på en resa, i så fall åker vi på lördag! /Agneta – som svarade JA på den frågan

PST Om någon, som var med på resan, råkar se sitt vackra ansikte här så hoppas jag att det är okej, dumt att vi inte fick någon deltagarlista! Gunnel T är dock tillfrågad!


4 kommentarer

Kul-tur (4) Bergigt och grönt i Dalmatien

Vi bodde vid Medelhavets strand och med några få steg från hotellet var vi i vattnet – alltså den dagen vi badade. Vattentemperaturen var kanske 19 grader men kalendern visade att det var sista veckan i oktober så…IMG_20181020_102412600_HDR

Från havsytan är det 1762 m upp till bergskedjan Biokovos högsta topp som heter Sv. Jure.  (St George, kanske). Biokovo är en massiv och dramatisk bergvägg, en ljusgrå jättekuliss som placerats bakom vår lilla stad Makarska.
En av dagarna lämnade vi hotellet i två minibussar eftersom en vanlig buss inte skulle kunna komma upp för de vindlande smala vägarna upp till toppen. Vi skulle upp och se på utsikten, kanske Italien på andra sidan Adriatiska havet.

Om det var klart väder, vill säga.

På 1200 m ö h blev det ett stopp, där sista toalettbesöket kunde göras, och de mest höjdrädda kunde samla mod för att åka med hela vägen upp. Lucija satte sig på muren och berättade om djurlivet, endemiska arter,  övergivna stenhus i små byar och de vilda hästarna här uppe och om potatisodlarna som odlade den godaste potatisen i Dalmatien på små åkrar här och där på ställen som såg helt omöjliga ut.

20181026 Minibuss upp 5 LucijaAlla i gruppen bestämde sig för att hänga med ända upp till toppen trots att bromslamellerna hade osat bränt och att minibussarna i riktiga hårnålskurvor hade behövt backa bakåt för att komma runt i kurvan. På videon syns en bit av den smala vägen upp, en bit när det ändå var ganska plant. Vi fick några möten och chauffören tröstade oss med att han alltid blundade om det blev för ruskigt!

Ni kan ju gissa om ni tror att vi såg ända till Italien…
Högst upp fanns ett litet kapell med en vacker mosaik på insidan. Här kikas det:

En helt annan dag var vi i Nationalparken Krka, efter floden med samma namn. Säg nu namnet på floden konsonant för konsonant utan vokalljud mellan Krk och sen ett a. Krka, så heter alltså floden, som rinner genom nationalparken, och vars trappsteg eller barriärer av travertin, kalksinter, blir till forsar och vattenfall allt eftersom vattnet letar sig neråt och framåt i sin väg mot havet.

Vad är härligare än vatten som porlar och forsar? Den lilla pojken, vars röst fångades på den här lilla videon har sitt svar: I love the fish!
Han visste också vad fiskarna gjorde: De köar! Lyssna noga så hör ni hur rar den där lilla pojken var!

En vattenkvarn byggdes för länge sedan för att utnyttja vattenkraften och senare ett kraftverk för elproduktion.

Nu är allt skyddat och turistifierat, där fanns promenad- och cykelstråk, utomhusrestauranger och annat för turisterna. Det strömmade in folk i området från alla håll. Vi åkte buss, gick till fots och åkte båt till en liten stad där bussen tog upp oss. Man kan det där med turism i Kroatien! Detta var ingen cynism utan är dagsens sanning.

På väg tillbaka till Makarska stannade vi i kvällningen på ett fågelcenter där de rehabiliterade vilda fåglar som skulle tillbaka till frihet i det vilda efteråt. Den här berguven hade blivit tillfångatagen som liten och blivit domesticerade av en människa. Det fanns ingen bot för den eftersom den inte skulle klara sig i det vilda. Mannen berättade mycket intressant och kunnigt men berguven var absolut stiligast!
På resan var det så många trevliga människor. De som kom allra längst bortifrån var Pitebor. Häromdagen var jag hemma hos Christina… det visade sig nämligen att det endast är ca en mil mellan våra ställen på landet utanför Ystad. Visst är det roliga sammanträffanden och när vi träffades  så… ja, just, fikade vi och tittade på bilder från Dalmatien!
Ett inlägg till måste det bli!/Agneta

 


6 kommentarer

Kul-tur (3) Trsteno och Dubrovnik

– Kom! utropade vår guide Lucija frejdigt, höjde i samma stund armen med en tydlig kom-efter-mig-gest, vände på klacken och promenerade till nästa utvalda plats. Överallt hade hon mängder av kunskaper att leverera men när det gällde de gröna platserna var det Gunnel Carlson som höll i trådarna. Kunnigt och intressant berättade hon ute på fält så att säga och inne i bussen förstås. Hon svarade också på ideliga frågor från oss nyfikna resenärer. Om det var en knepig fråga var Gunnel full av svar dagen efter.
Men det första gröna mötet var ett dramatiskt och underbart landskap i sig.

Dagen efter ankomstdagen gick turen söderut mot Dubrovnik men första stoppet var i ett arboretum i Trsteno, uttala bara varje konsonant utan att peta in vokaler som inte står där så blir uttalet rätt. Ett arboretum är en trädsamling och på den här platsen byggdes ett sommarresidens och anlades en trädgård i slutet av 1400-talet. Under århundraden har träd från närregionen, Medelhavet och mer exotiska platser planterats här. På 1660-talet var det jordbävning i området och trädgården fick restaureras efter det.

Fontänen i trädgården får sitt vatten via en urgammal 70 m lång akvedukt. Fontänen gjordes om på 1700-talet med barockmässiga nymfer och i mitten Neptunus men bakom honom är det nog alldeles säkert Fantomens grotta – som någon föreslog  mig!

Med handen i luften, om en frukt, fingrande på en kvist eller på en stam blev vi vana att se Gunnel Carlson under besöken i det gröna. I bussen efter ett besök vandrade nästan alltid ett exempel på något, att titta närmare på, runt i bussen. Här nere ett äkta kvitten Cydonia oblonga som får sig en bussrunda!IMG_20181023_110218798_HDR.jpg

Här nedanför är det en enorm Magnolia grandiflora, kungsmagnolia, som vi beundrade mycket i Trstenos arboretum. Den som ändå kunde odla ett sådant. Om jag så skulle dö i morgon skulle jag vilja kunna plantera ett sådant praktträd!

Det tjockstammiga gamla trädet är en 500-årig platan och i arboretet fanns en liten skog av bambu. Någon behagade skämta eller skrämma besökarna med mannen i fönstret!

Samma dag besökte vi Dubrovnik och om den staden finns så mycket att berätta att jag avstår. Där hörde vi absolut historiens vingslag men också ett rätt intensivt blött sensommarregn. Regnet gjorde att vi inte kom runt på ringmuren men vi såg mycket ändå. Efter gemensam tur gick vi på upptäcktsfärd. Kvinnan i grön kofta är min fina reskamrat Lotta! Vi lät oss bli inkastade på ett litet ställe och åt en värmande sopplunch medan vi blev lite torrare. Vi höll oss mest innanför ringmuren, där det nu mer finns endast ca 800 fast boende. Den stora strömmen turister var, enligt vår guide Lucija, faktiskt över för säsongen. I de smala trappgränderna var det ganska luftigt. Turismen är oerhört viktig för Kroatiens ekonomi och de nya strömmarna kommer från Asien.

Här nere är en förbudsskylt utanför en av kyrkorna i Dubrovnik. Med mitt sinnelag så kan jag inte låta bli att tolka vad man inte får inne i kyrkan:  inte ta in en räv, inte äta mjukglass, inte ha boxerkallingar på sig!

Sladoled åt vi minsann, men ingen mjukglass, utan underbart god med äkta bär och frukter. Hot eller löfte; bestäm själv, men det kommer mer!/Agneta


10 kommentarer

Kul-tur (2) Dalmatien

Tänk dig att du får ett samtal där en välbekant stämma frågar om du skulle kunna tänka dig att åka på en resa till Kroatiska Dalmatien. Du hinner tänka att det har du inte riktigt plats för i din budget men…tiden har du. Tänk dig då att i samma stund säger den välbekanta röstena att resan redan är betalad och flyget lyfter från Kastrup om en vecka! Så sjunker det in lite. Den egentliga reskamraten måste stanna hemma så om resebyrån får dina personuppgifter så är allt klart! Bara så där! Lite skakis hör du dig själv säga JA, men, men, men…

… inga men, jag följde med!
Jag bjuder er en fotomeny, helt enkelt ett smakprov, en liten del av allt det vi upplevde i det vackra Dalmatien, mer kommer sen. Lyckliga jag blev bjuden till: Det gröna Kroatien med Gunnel Carlson. Förstår ni!? Fast det var förstås inte Gunnel som ringde, det var min vän Lotta. Vi som just detta år firar 60 år som vänner. Vilken kalasresa!

Mycket varierat och gott att förtära och dricka blev det från morgon till kväll!

Ett välplanerat grönt program erbjöd naturpark, nationalpark, oväntade botaniska trädgårdar, även vinodling, olivodling och mandarinodling fick vi se och lära mycket om.

Dalmatien med den dramatiska kusten, många öar och bergsmassivet Biokovo mot inlandet bjuder hisnande naturscenerier som man aldrig kan få nog av!

En kvinna i sin trädgård med en jättespecialgrapefrukt, och en dadelpalm i Makarska,  får knyta samman den första stolta odlaren med nästa lilla svartklädda kvinna som säkert i minst eviga tider sålt sina grönsaker på torget i Split.

Kultur finns överallt; i Makarska, Dubrovnik och Split; sång, musik, dans och icke minst sjörövare; på ett besök såg vi dem i en mandarinodling men se de var fake pirates! Kultur får vi genom odling och mat, och de gröna platserna som en biblisk trädgård; en kommunal skola med en botanisk trädgård. Roliga och gripande fakta och kunskaper från lokalguider och vår ciceron Gunnel Carlson berikar och kryddar resans upplevelser. Man blir nästan matt men inte mätt!
Om det berättar jag mer i nästa blogg. / Agneta

 

 


8 kommentarer

Kul-turer (1)

”Ja, men tiden går ju så fort”  har jag som underrubrik till den här bloggen. Tiden går fort när man odlar sina rosor och sköter om sin åker, det som är du.

Jag kan inte finnas till utan kultur och förmodligen inte du heller. Häromkring i trakterna är det alltid en massa kultur på gång. Jorden och jaget kultiveras och besås, sen växer och utvecklas det något som kan skördas. Visst är det livsviktiga grejer det där som skördas. Om det är torka så blir det alldeles för lite att skörda!  Då uppstår tomhet precis som när man inte har umgåtts med familj och vänner på ett tag.

Igår träffade vi kära vänner på Ystad Teatercafé och avnjöt tillsammans en kväll med franska sånger framförda av mor och son Ringquist. Två röster och ett piano, fint varmt och uttrycksfullt. Kvällen började med utmärkt soppa, bröd och vin.

Kanske du också är en kulturkofta eller kulturtant eller linnehäxa? (Vad kallar man kulturintresserade män)?  För mig är det där inga skällssord! – Tack, Gullet, skulle jag nog säga om någon skulle klistra ett sånt epitet på mig. Ändå är jag ingen riktig kulturkofta eftersom jag alldeles för sällan bevistar en maffig konsert eller besöker en operaföreställning. Jag tänker ofta alldeles för sent: Det där skulle jag ha velat se och uppleva!
För så är det om man är nyfiken och öppen för massor med saker.

Parker är för mig kultur i hög grad. I många städer finns det verkliga pärlor anlagda för människor i stenstaden som behöver gröna och vackra platser. Men vi som bor på landet kan ju tjuvnjuta av det välordnade och storslagna som en stadsträdgårdsmästare kan åstadkomma.
I början av oktober besökte jag den vackra Pildammsparken tillsammans med vännerna från Nyköping. Vi såg en stelbent häger och många brunänder, inte så vanliga, sa min ornitologiska vän. Och så vimlade en massa joggare på gångarna och ett stort gäng blivande landskapsarkitekter var i parken för att få en känsla av ytor och former.

Vi åkte Öresund runt med tåg och insöp den danska atmosfären.  Vi strosade länge i gamla pittoreska Helsingör, struntade i Louisiana, men blev för sena till Karen Blixens hem. Köpenhamn är inte heller så dumt när skymningen faller och ljusen tänds…

På bilden finns två passager som tål att särskådas och jämföras. Den gamla passagen från Helsingör och den överglasade är från Köpenhamn.
Vad berättar foton egentligen om människors liv, tid och kultur? En massa förstås!

Det har allt varit lite mer kulturellt under sommar och höst. Min tanke är att fortsätta med fler kul-turer. Till Kulturen i Lund kanske och till detta:
IMG_20180929_211822507

Vad kan det vara? Det kommer alltså mera! Nu kallar brittsommaren på mig, jag ska gå ut och flytta på lite fler stora krukor. Tur att jag har en bra pirra!

Pirr på er, från gamla Agneta, som skyndar ut i fågelkvittret


8 kommentarer

En gröngulröd röra

Jag serverar er en gröngulröd röra idag. Jag skrev ett långt och genomarbetat blogginlägg som försvann, mest mitt eget fel, och jag  tappade faktiskt sugen! Men för att återfå kraft och lust så letade jag upp en gammal sommarvideo från trädgården! Den lägger jag sist för den tillhör inte riktigt den där höstgröngulröda röran. Alla bilderna är annars tagna idag, tisdag 9 oktober på förmiddagen innan solen riktigt hade orkat tränga igenom morgondiset.
I år är färgerna extra starka och många ute i naturen.  Det är så vackert och gör hjärtat mjukt och ömt medan rapporterna om klimatförändringarna når in i oss. De gör många rädda och modlösa medan andra blir beslutsamma och vill göra vad som går att göra för efterlevande. Vi kan i alla fall inte smita undan men för att orka måste vi försöka glädjas åt det vi kan! Hösten är vacker och ännu mild här i sydligaste delen av Skåne.

Jag gick en kort trädgårdsrunda och fångade lite höst i mobilen. Det blåste ännu lite från fel håll för att Brittsommaren ska infinna sig så som det var lovat! Här ovan  är lite vilda snår. Oxbär, vild benved och annat.
Om hösten  är den vingade benveden riktigt färgstark i vinkeln bakom huset. Den har vi full spej på inifrån huset! Papegojbusken, Parrotia persica, stretar sakta uppåt. Några grenar når nu äntligen över murkanten, jag ropar uppmuntrande ord hela tiden. Smällspirean ‘Diabolo’ får snarare ett ljusare bladverk vartefter hösten infinner sig.

Nyponen är viktiga och jag fotade bara två olika typer idag men här i trädgården finns många. De röda och blanka från Rosa rubignosa, äppelrosen och de svarta från favoritrosen Pimpinellen Single Cherry. Kronbladen har en silveraktig utsida och karminröd insida och en fin samling ståndare och stora knappar, i gult ahhh!

Än blommar det lite här och lite där men det är inte så lätt att få ihop en maffig bukett längre. Snart blir det kvistar, kottar, strån och sånt i vaserna.

På olivträdet intill, muren här nere, är det massor med gröna oliver i rätt storlek. Jag kanske prövar att lägga in dem i saltlag. Det kan ju vara spännande.

 

Och här kommer en video från sommaren 2016. Det var året före flaggstångsfällningen! Kanske kan du som deppar när sommaren är slut finna lite tröst här! /Agneta


10 kommentarer

Trädgården (29) sensommar

Hur minns man en sommar? Jag var höggravid och riktigt tung och tjock om magen den varma sommaren 1969 då jag väntade mitt första barn. Orden sval och regnig är mer lämpliga för 2017. Man kan minnas en getingsommar, 1959 var en sån sommar. Om 2018 kommer vi att säga; en mycket varm och extremt torr sommar! Det var den sommaren då betena och fodret tog slut och en del bönder fick nödslakta djur. Sommaren då skördarna i vissa delar av Sverige var mycket sämre än vanligt.
Och vi trädgårdsägare undrade hur växterna skulle klara den intensiva värmen som hade parkerat över vårt land. Här hos oss i Ystad kommun var det aldrig något vattningsförbud men vi var många som var försiktiga ändå med vattningen. Man kan ju inte göra slut på det gemensamma vattnet för att gräsmattan skulle vara grön. Här i trädgården blev gräset brunt, en del växter och mindre träd slokade.

IMG_20180919_184243779

Än kan man få ihop en och annan bukett.

Jag sitter på kammaren och hör vindens sus och det känns lite som höst. En och annan regnskur sköljde över oss och kraftigt blåsväder var det igår.  Men sommaren var här nyss och meteorologiskt är det fortfarande sommar. Det betyder att dygnsmedel-temperaturen fortfarande ligger över tio plusgrader. Det är alltså september och sensommar i Skåne.
Det är grönt och gult och rött och äpplena drösar ner från träden. De är totalt övermogna. Och övermogen har jag nog börjat känna mig själv. Värmen, åldern eller något annat har gjort att jag har vilat ofta, strosat, cyklat och tagit det lugnt. Jag har inte gjort mycket i trädgården men tyckt mycket om att bada i det uppvärmda havet.

20180918 Innergården ljus

Kanske tycker innergårdens växter om att få vara i skugga ett tag nu när solen står lägre på himlen!

Ibland saknar jag kaffemuggar i skåpet. Då har jag ställt ifrån mig koppen och sett något i trädgården som jag har fått lust att ta itu med. Krukan med hjärtreva ska flyttas så att den nya bänken kan härbärgera två sittande. Tag plats! Sol eller skugga?

20180919 Kaffe på nya bänken

Här står ju en mugg på nya bänken.

Fikon ska skördas i tid lärde vi oss i år. Vi kom nämligen för sent. Nu finns redan nya små fikon redo att övervintra på plantan och växa till sig till nästa sommar.

Sol, skugga och vissa växter har redan börjat få höstfärger. Persikoträdet ‘Riga’ gav en hyfsad skörd med söta och saftiga persikor, trädet är ju ännu ganska litet.
Varning om du inte tycker om att se döda smådjur. Sensommaren är den tid då mössen letar sig in i hus för att hitta en övervintringsplats att bo på. Därför händer det att vi hittar döda möss i vårt proppskåp. De begår inte harakiri utan dras dit av värmen och så poff, så är deras liv slut. I år hittade vi fyra samtidigt i proppskåpet och på verandan samma dag låg en vacker liten rödstjärt alldeles stilla utan pickande hjärta. Den hade flugit rakt in i en fönsterruta. Jag la ut den på åkerkanten och tänkte på att naturen får ha sin gång.

Förra sommaren åt vi ofta och gärna i Kråkvinkeln, vårt uterum, ja, det är mer regel än undantag. Då var det svalt ute men lagom temperatur där inne. I år har det blivit mycket hett i Kråkvinkeln dagtid. Det blev mer ett mysrum för sena SPA-badare och förstås kvällsgemenskap för oss och gäster. Kanalplasttaket håller kvar värmen och det är perfekt höst och vår. Den 19 september var det 34 grader visar termometern.

Snart kommer den tid då växter måste flyttas. Det är diverse pelargoner som ska in i huset eller vinterträdgården. Några får klara sig i det kalla växthuset. I krukan på bilden är det vår lilla kamelia och till höger vinterträdgården. Där ska den in tillsammans med; den stora kamelian, några olivträd, flera stora pelargoner,  Alstroemeria x 2, Afrikas blå lilja, vildvitlöken… Bara några få år till kan vi, orkar vi dessa ut- och inflyttningar med tunga krukor. Kameliakrukorna är inte av terracotta eftersom det blev för tungt till slut.
201809 Lilla kamelian

Övriga trädgården, som är den större delen, är i kaos på grund av värme,  yviga och förväxta buskar som borde ha beskurits under JAS, bristande skötsel eller nerfallna päron och äpplen, hinkar med ännu fler övermogna frukter,  eller att många växter i år kastar iväg långa spjut till grenar, antagligen för att överleva det som torkan kan ha åsamkat dem. Men vet ni, jag oroar mig inte för det där. Jag ska vara ute i trädgården hela oktober, andas den sköna höstluften och ställa mina kaffekoppar än här och än där!

En liten sensommarvideo med herr Mozart, stora kamelian i sin kruka bland Bergenia-bladen, svavelpionen, röd kärleksört, Viburnum davidii, som syns i nederkanten, och Gillenia trifoliata i höstskrud. Växterna syns på en av miljöbilderna högre upp i texten.

Drygt en vecka till är det september och vi hoppas på några glesa regnskurar och sen skön sensommar ett tag till. När fem dagar i rad har dygnsmedeltemperatur lägre än tio plusgrader räknar vi, precis som meteorologerna, att det är höst! Brittsommar får det gärna bli runt Birgittadagen i oktober- men varken förr eller senare!

Svenska höstäpplen på er allihop!/Agneta