Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


4 kommentarer

Man är väl rik!

Jag är rik på många sätt! Du med!

Vi suktar efter så mycket vi kanske inte kan köpa och ändå är vi ofantligt rika. Vi är rika på himlar utan hotande bombplan. Vi kan gå ut och vara oss själva. Vi har rätt att ha vilken religion vi vill eller att låta det där med religion bero eftersom vi inte är beroende av någon gudstro. Vi är fria i tanken och kan lösa problem utan att behöva använda vapen och inte ens hata någon. Förstår vi vidden av detta? Jag hoppas det och att fler vill värna det!/ Agneta


10 kommentarer

Blomsterpigan inspirerar

Törstar du efter färg och form och levande växter så här års? Här kommer en vitaminkick; det finns en blomsteraffär i Malmö som jag gärna besöker för att uppleva det vackra, ljuva och fantastiska med kvistar, växter och blommor!

Butiken heter Blomsterpigan och ligger mellan Malmö C och Stortorget. Centralt och bra!

Jag hade först bestämt träff med min tandhygienist i storstaden för jämfört med Ystad är Malmö en storstad men jämfört med… tänk själv ut något lämpligt jämförelseobjekt… är Malmö en liten stad förstås. När den mörka årstiden drabbar oss är det extra viktigt att få den där vitamindrinken gjord på det som välarrangerade och utvalda växter ger en törstande. Just nu törstar jag väldigt mycket. En sorts lämplig dryck att dricka när man precis har blivit väldigt ren och fin i munnen!

Det är att bara kliva in i Blomsterpigan eller för all del en annan blomsteraffär med lite känsla. Just igår var det sista chansen att se skyltfönstrets speciella jularrangemang. Jag blev väl inte så glad över fönsterlaven och annat men uttrycket var ju speciellt.

Till jul fanns säkert något smakfullt juligt i titthålet. Igår var det tulpanernas dag och inifrån tog jag bilden på titthålet med det fina arrangemanget med tulpaner och annat.

20190115 bp malmövasen

För cirka två år sedan köpte jag Malmövasen (billigare då) och den har jag mestadels haft på vårt handfat. Jag fyller den med färska blommor och blad från ute och inne. Här tänkte jag först: Oj, så mycket de fick plats med i vasen, men se, det står två vaser bakom varandra. Hålen för vatten och stjälkar är ganska trånga så tjockstjälkiga växter måste  man undvika.
Bortse från att fotot är skevt! Det är en rolig vas som många gäster har frågor om hos oss.


Så här är det: Jag äger en mycket liten blogg och är inte sponsrad av något företag! Det här har jag skrivit för att dela med mig av något som jag själv tycker om. Jag vill vara helt fri och har absolut inga fuskföljare heller! Nu skrev jag ett fult ord men det skar sig mot den vackra miljön här ovan, men LEV VÄL OCH BLOMSTRA!/Agneta


6 kommentarer

Tolv snabba från 2018

Årets snabba är väl inte så snabb kanske, det handlar ganska mycket om natur och kultur, nej, inte bokförlaget men litteratur och där emellan enstaka bilder på sånt jag har gjort eller skrivit om.

Januari: Jag läste ‘Återstoden av dagen’ skriven av Kazuo Ishiguro, 2017s Nobelpristagare i litteratur. Jag älskade boken lika mycket som filmen där Anthony Hopkins spelar huvudrollen som betjänten. Läs den, se den!

Vintervyer i januari med fiskare, högra bilden, stranden och havet vid Abbekås.

Februari:  Boken Susan Faludis ‘Mörkrummet’ var en komplicerad men mycket bra roman. Den tog jag med på långresa till Thailand där jag hälsade på min son och hans fina familj. De bodde i södra Thailand för andra året då.

Mars: En bok som fått många positiva recensioner som nydanande inom romankonsten är ‘Konturer’ skriven av engelskan Rachel Cusk.  En sådan bok man kanske ska ge en andra chans om man tyckte den var så-där-bra!

Besökte trädgårdsmässa, nej, inte alls med Rachel Cusk, utan med barnbarnet Rebecka.

April: Det snöade precis i början av april men inomhus blommade tulpanerna i krukor.

I bokklubben läste vi ‘Främlingen’, en helt fantastisk bok av belgaren Stefan Hertmans.

Maj:  Bokklubbsmötet i maj blev en hyllning till boken ‘Främlingen’ jag skrev rätt utförligt här i min blogg.

Vi var på bröllop i slutet av maj. Min mans dotter skulle gifta sig och vi höll på att missa vigseln på grund av trafikproblem! Det var på håret… På gruppbilden här nere har brudgummen lyckats kila iväg någonstans, jag försäkrar att han var mycket stilig och matchade sin söta brud!


Juni:
Mitt andra barnbarnsbarn fylld ett år och det var kalas i en vacker park i Helsingborg. I juni kom Victor äntligen hem från Thailand, ja han hade sina föräldrar med sig förstås! Det firade vi här hemma och födelsedag och sommaren lovade mycket! Inte kunde vi väl föreställa oss att det skulle bli så varmt och så torrt!

Juli: Under sommaren läste vi något som vi i bokklubben omfamnade helt. Det var Linnea Axelssons bok ‘Aednan’, skriven på orimmad vers om samisk historia under 100 år. En luftig tegelsten! Jag älskade beskrivningarna av naturen och miljöerna och detta: ” Vid renhornets ludna gren fastnade vi, där blev vi hängande farande för vinden.” En del personer kan eller försöker acceptera samhällets utveckling medan andra tappar fotfästet. Läs!

Fotona här ovan är från juli, somriga aktiviteter pågick hela tiden under varma sommaren. Cykelturer, bad i havet, många trevliga besök som  barnbarnet Pontus med flickvänhär ovan . Trädgården prunkar men gräsmattorna torkar in helt och hållet.

Augusti: En hel del handlar om det stundande valet i september. Min avsky för mycket som SD står för och det som USAs president och andra fake-news-omfamnare håller på med fick mig att publicera ett par inlägg om hur man kan undvika att bli faktaresistent!

Jag tar paus från hemma och besöker min dotter på Öland och träffar mina barnbarn där och sedan åkte jag till Lotta i Närke, vi firade 60 år som vänner! Det ni!

Det skördas på de torra åkrarna och baden och sommarutfykterna fortsätter i värmen.

September: I bokklubben skulle vi läsa den kanadensiska författaren George Saunders som har skrivit en riktigt originell, näst intill burlesk roman, eller vad man ska kalla det; ‘Lincoln i bardo.’ Boken handlar om sorg och omsorg men det tar ett tag att förstå hur den är uppbyggd! Var öppen i tanken och läs!

Det blev val och resultatet förskräckte många med mig. Nu efteråt vet vi också hur svettigt det är att bilda regering med det utfallet.

Men det vanliga livet, den varma sommaren och allt fortsätter. Den 19 september var det 35 grader i Kråkvinkeln – vårt uterum

Oktober: Jag blev helt oväntat bjuden på en fantastisk resa till Dalmatien! Skickade ”dagens Lotta” till hennes generösa man från olika ställen. Skrev fler inlägg om resan.

November: Med iskalla händer och upprördhet följer man den mördade huvudpersonens egna berättelse om sitt liv och om varför det blev som det blev.
Jag har skrivit om Sara Stridsbergs mästerverk ‘Kärlekens Antarktis’ här i bloggen.

Vi var helt under isen och sjuka av en långvarig virusinfektion när vi var i Lybeck för att fira min svägerskas 60-årsdag. Härlig stad och fina minnen – trots allt!

December: på 2018s sista bokklubbsmöte diskuterade vi ivrigt Patria av Fernando Aramburo. Jag snubblade i början på återkommande språkliga trix författaren tog till men väl inne i den omfattande berättelsen kunde jag knappt lägga boken åt sidan. Vi var fascinerade allihop och tyckte om dessa komplexa personer eller inte, älskade vissa skeenden och avskydde andra. Utvecklingen mot ett allt mer polariserat Baskien är skickligt fångat med alla fasor och lidanden, men där finns också vardagar med stekos från dagens fiskrätt, frihetslängtan och det kuperade landskapet med havets närhet. Absolut mycket mer än bara läsvärd!

img_20190106_204154632_hdr

I december hade mitt barnbarn Sara och jag en härlig dag i Malmö. Vi sprang i second-hand-affärer och var på Folk & Rock vid Lilla Torg. Sen tog hon tåget till Göteborg där hon har många vänner och passade på att bli 22 år!

Julen firades i fin gemenskap hemma hos oss. Azalean blommar fortfarande och vi har ännu inte tagit bort julen. 20 dag Knut kastar vi julen ut! /God fortsättning önskar Agneta

 

 


5 kommentarer

Lev väl och blomstra

Den vackra rubriken är ett citat från en för mig okänd mormor. Varje gång hon skrev ett brev till sitt barnbarn avslutades brevet med dessa både uppfordrande och uppmuntrande ord: Lev väl och blomstra!

Ganska nyligen såg jag citatet i en butik som jag besökte. Det satt på väggen bakom ägaren till butiken och jag tänkte genast: Det där hade jag velat komma på! Mannen som ägde butiken berättade att han i sin tur hade läst ett kåseri av en för honom okänd kvinna. Den kvinnan hade berättat om sin mormor och breven från henne som alltid avslutades: Lev väl och blomstra!

Jamen, kära alla; vänner, bekanta och följare.  Följ en gammal kvinnas kloka och kärleksfulla ord till sitt barnbarn, gör det!  Det passar väl inför ett nytt år och allt gott önskar jag er 2019. Vi ska leva väl och blomstra!/Agneta

IMG_20181230_135834054_BURST000_COVER

 

 


6 kommentarer

Kul-tur (6) vad knoppen behöver

Pyttipannadags! Lite rester från tidigare upplevda kulturyttringar. Det är sånt som knoppen behöver! Man frågar sig ibland vad som är konst. Inte bara insmickrande eller dekorativa verk är mitt svar. Det här fotot får en ju att undra, vad är nu detta för något!? Små målade träsaker på hyllor i långa rader. Ingen lik den andra. Många fler hyllor än den som man ser här och så en skylt där det bland annat stod att antalet var 17 000.

IMG_20180929_211822507

En för varje ensamkommande barn/ungdom från Afghanistan…många var det och jag börjar genast fundera på hur många som har fått nytt hopp om ett bättre liv. Finns de som har det bra eller åtminstone ganska bra? Sover några i källare, i tunnlar eller ligger utomhus för att de inte ”omfattas av den så kallade gymnsielagen” och har fyllt 18 och därför inte längre automatiskt får bo kvar och… kanske dras in i den undre världen som erbjuder sina skitiga och farliga alternativ.
Det här var en av de utställningar som såg vi på Gallerinatten i Malmö tidigt i höstas. Vi passade på att fira en 70-årig vän, vi var ett gäng som travade runt mellan gallerier och olika konsthantverkare tillsammans med många andra glada och nyfikna människor. Med hemlig post hade Hasse fått små mystiska bilder och meddelande. Delar av en Millesstaty, en skylt, en helhet. Det sista meddelandet angav tid och plats för ett möte och där smög vi fram ur buskagen med bubbel och tilltugg. Så efter en riklig och smaklig gemensam måltid på en restaurang i närheten började den härliga Gallerinatten.

Det bjöds på upplysta innegårdar och ställen man aldrig annars ser i staden. Vi smakade på vin och tilltugg och styrde kosan dit festföremålet önskade gå! Ibland ner i underliga källare med icke direkt barnvänliga märkligheter, hahaha, vi visste ju inte precis vad de hade för sig bakom draperiet… Med överraskande spänstiga ben gick Hasse först  med sin Lena och vi efter för att hitta fler upplevelser för såväl ögon som öron!

Redan i mitten av september hade vi gått en hel annan runda i Malmö. Då bjöd staden på Malmö by light. Ljussatta stadsmiljöer, bildprojektioner, tillfälliga installationer och olika skojiga saker för barn som att försöka springa ikapp ljuset eller få möjlighet att styra ljus upp mot stjärnorna. Rädd att gå i Malmö? Nej, faktiskt aldrig.

I Malmö finns vackra parker, kanaler och Öresund plaskande mot kajerna och man hittar både små och stora pärlor bara man har ögonen öppna.

Jag har en dansk och mycket klok väninna som jag tyvärr träffar alldeles för sällan. Eftersom vi bor ca tio mil från varandra brukar vi försöka träffas lite mitt emellan i Lund, Malmö eller så. Ibland gör vi besök i Helsingborg eller i hennes Köpenhamn. Ofta gör vi något kulturellt, äter en bit och snackar om de viktiga sakerna! Nja, inte vad som finns på den libanesiska tallriken, se nere, utan mer politik och djuplodande om varför man gör som man gör som människa. Knoppen behöver mycket mer sånt inte bara fluff och skvaller.
I Helsingborg finns en finfin trädslinga som bjuder sköna vyer och så får man massor kunskap på kuppen! Vi har halva kvar att promenera en vacker vårdag, kanske.

I Köpenhamn finns det utställningar och mysiga matställen i parti och minut! Knoppen behöver som kroppen lite mat ibland! Vilken tur!

Knoppen kan behöva lite knäpp och härlig teater på en liten scen på Söder i Stockholm. Scenografin satte absolut djupast spår om jag ska vara alldeles ärlig – men pjäsens innehåll sjönk in och har med tiden bleknat – trots att jag tyckte om det som upplevelse.

Här nere ser du mig med gamle vännen från ungdomens dagar. Inte den målade på skåpdörrarna utan mannen till höger av kött och blod! Kultur är inte bara att bevara det gamla som redan finns på muséer. Vi är många skapande människor som vill utveckla, göra om, lägga till och hitta nya vägar utan att behöva leva på det. Vi kan vara kreativa och komma på lösningar på problem. Man behöver inte heller bli ett namn utan skapar av tvång, glädje och lust och på olika sätt.
Alla barn, jag menar verkligen ALLA barn måste få möjlighet till detta både i skolan och på fritiden slöjd, musik, bild, idrott, dans, teater… Kultur är nämligen något livsviktigt!

Så nu är det mellan helger, 2018 är snart över och 2019 kommer oavsett hur vi tänker och gör. Tills dess ger jag dig en klimatsmart julklapp på kinden./Agneta

 

 

 

 


11 kommentarer

Genväg från en punkt till en annan

En del bilder har blivit liggande, eller hur man nu säger när man har dem i mobilen eller i datorn eller i sitt moln, andra har eventuellt publicerats på min blogg.
Jag plockar ihop några som det knappt kommer att finnas text till! Du har ju ändå inte tid att läsa just nu! Jag vill gärna samla HELA vår i så fall mycket stora familj men huset vårt, avstånden och så vidare gör det hela omöjligt. Förra året valde vi att fira bara vi två men i år får vi i alla fall sällskap bara jag blir alert igen! En mycket segdragen förkylning… jo, tyvärr, jag har tappat både fart och ork. Det måste vända, bli ändring och komma lust att ta nya tag, eller för den delen ha ork.
Självpeppning: Titta på några ganska neutrala julbilder från olika år och fatta mod! Rusta dig för att komma längst in under trappen för att hämta saker!

I år kanske det inte blir av med ett besök i min favoritblomsteraffär… En genväg är att titta på de foton som ändå finns från Blomsterpigan i Malmö. Året runt en inspiration!

Ljus, speglingar och mörker fascinerar mig och jag kan fastna i sådana bilder.

Den stora inspirationskällan är absolut naturen och det skiftande vädret i det öppna landskapet här på vår kulle med utsikt över Östersjön.

Framför allt är ändå våra vuxna och rara barn och deras familjer; våra barnbarn, bonus eller inte, barnbarnsbarn och alla vänner vår stora inspirationskälla även om de flesta bor långt bort. Alldeles för långt bort!
20180227 Snö rött glas

Lite snö efterfrågas men det ser inte så ljust ut.
Jag måste bli frisk och Sverige måste väl ändå få en regering! Båda åkommorna verkar nästan lika segdragna!/Agneta

 

 


4 kommentarer

Förkylning på resa och en jubilar

Redan i januari bokade min söta och pigga svägerska, Åsa, plats för fyra på ett litet mysigt lägenhetshotell, mycket centralt beläget, i Hansastaden Lybeck.

IMG_20181129_165019444

Vi var med på noterna att där fira hennes 60-årsdag i slutet av november. Månaderna gick och ju närmare avresedagen kom desto mer noga planerades allt. Ordentlig picknicklunch för resan, frukostmat och grejer, bubbel, glas och tilltugg, allt man kan behöva för en lyckad resa och ett fint firande.
Nja, inte planerades det av oss precis – bara några dagar före avresan bröt våra eländiga förkylningar ut. Vi var glada att vi orkade packa och att vi hade ordnat en present.

Redan från början fick vi rådet att koka en dunderdryck på ingefära, lime och honung.

Så det gjorde vi och drack en dunderkopp varje timme utom när vi sov. För nu skulle vi bli friska så fort som det bara gick. Jag tänkte: När vi sticker iväg så är vi bra eller i alla fall nästan bra! Vi hade ju ingen feber så saken skulle snart vara biff!

Avresedagen kom. Vi hade precis fått vår sju år gamla bil lagad så den var i mycket gott skick. Men det var inte vi. Bara vi fick vila lite till och ta hostmedicin så skulle… Vi låg mer eller mindre utslagna i det rymliga baksätet medan jubilarens man Peter var chaufför.  När vi är framme är vi så klart bättre, sa vi till varandra! Vi checkade in med hjälp av en glad granne. Frisk luft behövdes och vi tog en mycket kort runda i en julpyntad stad medan kvällsljuset föll.

Mysiga Lybeck som laddat upp för julmarknad och förberett för invasion. Stan var knökfull med folk från alla håll och kanter. Det var juldekorerat överallt, ett stort upplyst Pariserhjul var uppsatt på ett torg, pynt, småsaker och mat langades överallt ur små bruna stugor på många av de upplysta gatorna. Det var smågranar, stjärnor, lyktor, girlanger och lampor och… men vi orkade inte så långt utan gick hem och skålade i bubbel för 60-åringen. Skååål och hurraaaa, Åsa!

Där satt Åsa och glittrade med sina vackra ögon och om jag minns rätt så försökte vi se pigga ut. Vi skulle bara hitta en bra restaurang som passade jubilaren. En viss rekognosering hade visat att det var svårt att hitta bord för fyra denna kväll…

Vi hade tur! Åsa kvittrade och Peter jublade, vi var alla glada att—!
Hemifrån vårt ställe på Engelsgrube till den trevliga och mysiga italienaren var det ungefär 200 meter. Fantastisk härligt och inbjudande ställe, riktigt god mat, goda viner och trevligt bemötande! Jag åt smulor av kökets ”treat” men såg de andra njuta! (Om du har försökt att se trevlig och intresserad ut medan hela kroppen är i upplösningstillstånd så vet du hur jag mådde. Kanske hade den effektiva hostmedicinen C påverkat min mage, inte vet jag men…)
Just då var min man i alla fall lite piggare, det var tur. Det var ju ändå födelsedagsmiddag för hans syster och jag ville inte förstöra allt. Jag hängde över bordet och min tallrik, tvingade i mig en enda ynka tugga. Svalde och ”allt” ville genast upp… men man kräks absolut inte på en fin restaurang. Spände hela min kropp medan de andra åt och min mat kallnade. Sen vacklade jag ut i friska luften och fick sällskap av min käresta. Bedrövad, å, vilken barlast jag var men visste att Å o P inte tänkte så. Nu kunde de njuta utan att ha en hängbjörk vid bordet.

Till och från blev vi gradvis lite bättre. Det fanns fantastiskt mycket att se i staden. Härlig arkitektur, roliga och annorlunda affärer, härliga ställen att intaga mat och dryck på och …  det blev helt enkelt så bra det kunde bli!

 

Efter första natten hemma kan jag säga att jag inte är helt okej ännu – men det går åt rätt håll. Det är decemberförmiddag och fönstret står öppet mot Östersjön och kanske Lybeck medan solen skiner.

Tack, Åsa och Peter för allt ni ordnade, vi gör om Lybeck vid tillfälle!

Hetsa inte i advent och drick varmt!/ Agneta