Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


8 kommentarer

Kul-tur (9) … ett restlager

I albumen i molnet hittar jag bilder, fångar upp några tappade trådar från hösten 2019.
Som den här nere: en liten flicka tittar ner på sin T-shirt medan många av  nötkreaturen bakom henne liksom  studerar henne. Lite längre ner hittar du mer text om fotografen.

IMG_20191024_135810904_BURST001

Tappade trådar från hösten var det, jag menar inte bokstavligen tappade trådar från mina textila grejer jag håller på med. De trådarna ligger just nu överallt i min tillfälliga textilverkstad och på husets längsta bord i matsalen. Kanske blir det ett slags textilt verk som blir något att visa så småningom. Jag jobbar på det!

Det har blivit ett litet lager med bilder från utställningar som jag vill dela med mig av.  Under höstens regnande och gråväder höll vi helt enkelt på att bli innekatter, såna som stannar i dörren, vänder om och går in igen, såna som bara vill slumra vid den varma kaminen. Alldeles mjuka och slöa blev vi.

När vi var på Fotografiska muséet i Stockholm såg vi flera utställningar som gav oss näst intill andnöd. En av dem var Saga Wendottes ”In between realities” och här gör mina mobilfoton nästan narr av de fantastiska bilder som visades. Efter gymnasiet kom SW direkt in på Fotoskolan i Stockholm. Saga Wendottes fotobarn är ett resultat av hennes genomarbetade bilder. Fotografering, klippa, klistra, flera gånger och  förstås däremellan manipulationer i datorn om jag begrep det rätt. Det skulle ha varit lätt att bara släntra förbi, nickande mot de docklika barnen, men, tack, vi stannade upp. Här fanns rysansvärda undertoner och rättfram eller underförstådd samhällskritik.

Barnen ser så gulliga ut med sina stora huvuden och fina drag, miljöerna där barnen befinner sig är trolska och sagolika men allt är en chimär. I träden ovanför ‘Rödluvan’ sitter mängder av svartfåglar vakande i hotfull stillhet. I handen har den förtjusande lilla flickan, med den blommiga klänningen, en kniv. Håll utkik efter namnet, Saga Wendotte, och om det finns en utställning i närheten åk på direkten!

IMG_20191024_122338551

Nästa stora och mäktiga utställning fick oss tårögda!  Fotografen har rest runt jorden i flera år och dokumenterat olika minoritetsfolk i sina högtidskläder och i deras naturliga miljö. Fotot ovan är från Anderna. Det går inte att återge utställningen så ett enda simpelt mobilfoto får räcka. Fotografen heter Jimmy Nelsson: ”…utan att vilja romantisera deras svåra liv, eller förneka de privilegier vi åtnjuter, blir det mer och mer tydligt att den industrialiserade världen inte har monopol på visdom.”

Nä, just det!

Inträdet till Fotografiska är rätt saftigt och det var dyrt att ta en fika där men skåda utsikten över Saltsjön och Stockholms inlopp! Maten på restaurangen, ytterligare en trappa upp, lär inte gå av för hackor men så tjocka plånböcker hade inte vi.

En konstnär som Stina Wollter mötte jag första gången för flera år sedan i radion som en röst med ett personligt tilltal, så såg jag hennes härliga dans i underkläder på You Tube, då fick hon en kropp till rösten och i början av december var vi på Pumphuset i Borstahusen, Landskrona och såg hennes måleri, collage och andra uttryck. Återigen vill jag framhålla att dessa mobilfoton inte gynnar konstverken men ni får en aning om vad denna kvinna kan! På Pumphuset bidrog man med en frivillig slant i en låda. Konstlokalen och ett litet lokalmuseum ligger beläget alldeles intill Öresund.

Jag fick ett tips av en vän att det fanns ett sommarprogram från 26 juni 2019 på SR-play som  jag borde lyssna på. Stina Wollter berättar där hur hon hade en fyra månader lång relation med en mycket, mycket sjuk flicka. Jag satt trollbunden i soffan, alldeles varm i hjärtat och grät tyst. Vilken flicka och vilken Stina! Programmet finns kvar, lyssna!

IMG_20191024_121722359
Och vi kommer ihåg att den industrialiserade världen inte har monopol på visdom!

Lev väl!/Kram från Agneta

 

 

 


6 kommentarer

Skyltar av emalj

Jag kanske minns fel – men som jag minns det är det ganska vanligt att småstäder har emaljerade gatuskyltar. Till hundra procent säker är jag att jag har stannat många gånger och beundrat vackra, gamla och kanske nya, emaljerade reklam- och gatuskyltar. Lite här, lite där och lite varstans.

Det första hus som jag 1970 blev delägare till hade numret 26 på en vacker liten nummerskylt i blåvit emalj. Om det var fel ursäktar jag mitt sviktande minne, för det är så jag minns det och jag gillar hur-som-helst fortfarande emaljskyltar väldigt mycket. De här skyltarna här nere såg jag hos Skillinge Emalj i förra veckan.20200130 Skillinge emalj
Jag vet att jag har tagit foton av trevliga emaljskyltar…gatuskyltar och andra…men eftersom mitt albumsystem är, har en, hrm, bohemisk ordning, så hittade jag inte en enda bild på dito sorts skylt trots att jag letade i ett par timmar. Väldigt många bilder på trädgården, interiörer, tekannor och Victor fanns det och ännu fler tekannor förstås.
Men inga emaljskyltar dök upp i något av de många album jag tittade genom, de kommer säkert nästa vecka när jag söker något annat.
För några veckor sedan satt vi och åt vår goda pensionärsfrukost som vanligt vid köksbordet. Därifrån är det tre meter till ytterdörren. Om någon kommer med bil HÖR vi det och på dörren finns en bra dörr-knack; KNACK, KNACK, KNACK!
Den förmiddagen väntade vi en leverans till dörren men ingen bil kom.
Ni vet att den moderna världen tillåter att en ser var leveransen befinner sig och var den är just för tillfället.
Så läste vi om besöket för vår leverans: Varit där, ingen hemma!
Vi regerade: Va!
Vi hade ju suttit minst i en timme och väntat, druckit svart kinesiskt te, ätit goda mackor med mycket grönt och druckit vår pro-viva ur små marockanska glas samtidigt som någon påstod att vi inte hade varit hemma!

På något sätt hade vi båda gått och väntat, i nästan 25 år, på det där tillfället: Vi bara måste ha en skylt med tydlig gatuadress på gaveln av huset. Ingen kommer någonsin kunna påstå att hen har varit här utan att ha kunnat hitta oss!

Så beställde vi en klassisk gatuskylt från Skillinge Emalj. Lite senare körde vi till Skillinge  och hämtade den underbart vackra skylten! Nu kan vi säga till chauffören: Du ser direkt när du är framme, skylten sitter på gaveln!
20200130 Skillinge emalj utomhus
Emaljering av klassiska gatuskyltar görs här varje vecka och man kan beställa direkt via Skillinge Emaljs webshop. Det gjorde vi här: http://www.skillingeemalj.se

Du kanske hittar något emaljeringsföretag närmare
dig annars skickar Skillinge Emalj med post hem tillIMG_20191215
dig. Vi är så glada över skylten som är ett smycke
på vår husgavel.
Lev väl och blomstra!/Agneta