– Vad finns i din pipeline, just nu? så ställdes frågan till en författare i radion.

Jag började fundera på om man alltid måste HA något där – i sin pipeline alltså. Ställer vi inte onödiga krav på oss?  Att vi måste ha något att presentera om någon skulle fråga vad vi har på gång just nu. Vi vill självklart vara effektiva, tänka kloka tankar,  producera kreativa saker eller jobba för ett vällovligt syfte och göra nytta på något sätt!

Efter mitt förra inlägg om prokrastinering, det att skjuta vanliga och viktiga saker till morgondagen, så har jag fått rådet att veckoplanera.

Det är någonting i mig som direkt slår bakut för jag VILL inte planera så noga. Jag vill vara driven av lust mer än måsten så här dags i livet. Ha flera saker på gång samtidigt kanske…det blir så trögflytande i den där rörledningen, ingenting blir klart bara halvfärdigt.

Måsten måste man ju ändå göra men man kanske kan lära sig att ta lättare på såna måsten som man absolut inte måste – om man säger så. En pipeline ur vars munstycke det flyter soluppgångsguld, vinterblekt solljus eller månsken vore ju alldeles fantastiskt.

I hela mitt yrkesliv har jag grovplanerat varje läsår, termin, månad och finplanerat varje vecka, dag och lektion. Tänkt igenom och sett över allting, haft koll på ett helt spektra av olika förutsättningar och möjligheter. Och till det kommer att vara flexibel och öppna planeringen för elevönskemål, infall och nya ändrade förutsättningar…

Jag behöver nog inte förklara varför jag varken vill planera så noga eller alltid producera något till min pipeline. Alltså att alltid kunna svara något positivt på den där frågan.

 Snart nog finns det ändå något i min pipeline. Jag vet i alla fall vad som pockar på i ATT-GÖRA-LISTAN som härmed nedtecknas för första gången. Egentligen är det en slags halvfull pipeline med saker som jag har tankar på att göra:

• Förbered syplats –  Jag gjorde en plats i matsalen, sydde o skapade fram till sommaren, denna vinter blev tyvärr inget sytt, projektet väntar otåligt!
• Skapa nya fotomappar – Bara skapat ny mappar till nya foton, inte ordnat upp något gammalt, detta känns som seeeg deg, kanske jag aldrig kommer till skott…
• Läs Susan Faludi ‘Mörkrummet’  (28 feb hos Gunilla) – Läste ut på min resa, en intressant och givande bok, själv fick jag perspektiv på Ungern idag  utifrån den.
• Rensa bokhyllorna – Gjorde det grundligt, våttorkade alla hyllor och de böcker som jag sparade, mycket nöjd men länge stod kassarna med böcker här, tungt att slänga.
• Skissa och samla material (tyg, äfsingar, trikå, garn, band, spets…) – Har samlat ihop från skåp och lådor och vet i grova dag hur jag ska fortsätta mitt påbörjade projekt!
• Se över sommarkläder o packa – Det gjorde jag och köpte tom några nya baddräkter.
• Anteckna skrividéer – nästa uppdrag för K – Har snarare jobbat med att förbättra de gamla texterna om farmor K, tänker att jag ska låta trycka upp ett antal böcker själv. Lämpliga julklappar i år kanske.  
• Klippa ner och plantera om – ta skott – Gjorde jag till viss del, det är sent med allt i år också, allt arbete i trädgården går långsamt för min del, men många växter kommer artigt och snällt trots det! Nu slår till exempel svavelpionen ut när som helst – oavsett!
• Fröså – Gjorde det knappast i fjol,  inte i år heller, man kan köpa plantor så det så!
• Samla gamla frottéhanddukar o klipp remsor – Blev inte av, ändrade tankar om mattorna, första fina ullmattan är på gång och nästa matta blir med vanliga klippta bomullstrasor, ska använda den lite läskiga skärmaskinen i vävstugan till det.
• Brodera mera – Det blev inget fritt broderi modell större, inga broderier på den tunna filtkappan heller, men i glada färger broderade jag fast rundlar av en trasig ullkofta på en ullklänning med små hål, så himla bra det blev, gillar återbruk skarpt.                                                                                                                    

Årstider och åren rullar på.

Att ha månen som sällskap är inte så dumt. Brukar du göra såna här listor?

Jag återanvänder det här inlägget mest för egen del. Himla fina foton om jag får tycka det själv! Ja, det får jag.

Lev väl och blomstra!/Agneta

Jag tror att jag mötte ordet prokrastinering i radioprogrammet ”Spanarna” i höstas. Eller om det var en krönikör som skrev roligt om det där. För mig var det hur som helst ett helt nytt ord men vi förstår snabbt vad det handlar om när innebörden analyseras. Jag drar lite på munnen och tänker att jag är och alltid har varit en prokrastinerare – om man nu kan använda ordet på detta sätt.

Inte tror jag att jag kommer använda det här ordet så ofta men som psykologiskt fenomen förekommer det i en del texter.

Alla bilder i den här texten har jag plockat ur mitt enorma fotogalleri som är ordnat i olika oordnade mappar. Jag tänker hela tiden att jag verkligen måste rensa , sortera och kasta.  Bilderna och mapparna ska döpas om så jag vet vad jag har och var jag kan hitta just den bilden eller typen av bilder.  Det kan väl inte vara så ruskigt jobbigt?!

– Jag ska göra det där under kommande höst och vinter, sa jag bestämt i somras. Under den mörka årstiden ska jag sitta och göra det systematiska utrensningsarbetet, sa jag. Så det äntligen blir ordning, sa jag… Men har jag? – Näää, och nu blir det ju ljusare tider… Fotona är mest från privata trädgårdar som jag har besökt någon gång men inte är helt säker på VAR de är ifrån.

 Under mitt liv har jag skrivit mycket, som sedan har hamnat i byrålådan, redan innan jag har knutit ihop eller löst upp alla trådarna i handlingen. Jag har undvikit att komma till slutet för vad skulle jag sen göra av det hela? Kanske låta någon annan läsa, men det är ju obehagligt! Det är ju som att ge bort stora bitar av mitt kött och blod.
Vilja men inte våga skicka iväg det till någon för bedömning. Jag låter det ligga där det låg för jag skulle ändå säkert ta tag i det vid ett senare tillfälle. Jag skriver de sista kapitlen en annan gång! Typisk prokrastinering att inte våga komma i mål för rädslan att texten inte duger. Rädsla för att ha underpresterat.

Igår skulle jag baka en kaka till ett gemensamt gottebord hos några vänner. Jag förberedde mig, såg till att alla ingredienser fanns hemma, läste receptet ett par gånger. Tänkte snabbt att jag kanske hade valt fel kaka. Bläddrade och letade efter ett annat recept men… och så gjorde jag någonting helt annat i stället. Nu mitt i natten inser jag att det var dumt att skjuta bakningen till förmiddagstimmarna i morgon. Någon annan kaka har jag inte grejer till så det får bli den där saffranskakan med hallon och färskost.

Jag var ordförande i en trädgårdsförening under åtta år. Det var mestadels mycket roligt och jag lärde mig otroligt mycket av mina duktiga trädgårdsvänner. Men till slut blev det som om jag alltid hade dåligt samvete för något jag förhalade eftersom det var obehagligt  eller jobbigt på något sätt. Eller för att  jag redan borde ha genomfört ett uppdrag eller om jag hade gjort det skulle jag nog ha kunnat göra det bättre!

Efter en ganska lång tids tänkande kom jag fram till att jag ville avsäga mig uppdraget. Det var lite konstigt men jag förhalade att tala om det där för de andra i styrelsen. Kanske för att jag visste att det var svårt att lämna uppdraget om det inte fanns någon som verkligen ville ta över ordförandeklubban. Jag vet inte varför men jag höll tyst om mitt beslut, i minst ett år, innan jag äntligen satte ord på vad jag ville.
 Visst är det härligt när man äntligen har städat färdigt!? Jag kan skjuta upp trista vardagssysslor ganska länge. Ingen lust att diska undan just nu ikväll trots att det är trevligare att komma upp till en ren diskbänk. På något sätt hittar jag på alla möjliga andra intressantare saker att göra på väg till diskbänken eller dammsugaren. Nu när jag är pensionär och min man arbetar så är det självklart min uppgift att sköta hemmet. Kanhända att jag väljer alternativa aktiviteter istället för det som jag bestämde igår skulle göras idag.  Oftast så blir det inte ordentligt städat här förrän vi ska få besök. Ibland är det faktiskt nödvändigt att ha en tidpunkt när allt måste vara klart. Då först blir det gjort.

För någon av er kan det kanske vara nödvändigt att ha kniven på strupen för att man ska leverera ett jobb som man har lovat. Då kanske tidspressen hjälper en att slutföra jobbet! Men det kan ju också vara helt onödigt att dra på sig den ångest det kan bli att skjuta upp viktiga göromål. Att ta itu med saker omedelbart bums är ju rätt vettigt. Men jag har svårt med det.  I mitt jobb som lärare planerade jag faktiskt alltid noga och sköt sällan upp det som jag var tvungen att göra inför kommande lektioner.

Prokrastinering handlar alltså om den där ovanan att skjuta upp något till morgondagen. Man hittar på en massa mindre viktiga saker att göra och skjuter medvetet något mycket viktigare göromål till morgondagen. Man kan ägna sig åt sin smartphone eller såsa runt och dagdrömma för att slippa ringa det obehagliga samtalet eller kanske fullfölja en viktig uppgift som kräver alltför mycket koncentration.

När jag sökte på ordet prokrastinering hittade jag ett foto på Fritjof Nilsson Piratens gravsten. Jag har besökt kyrkogården i Ravlunda på Österlen åtminstone ett par gånger och letat upp den speciella gravstenen. Den texten tänkte FNP ut bra! Så här står det:

Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen 31 jan 1972

Jag är nyfiken i en strut. Hur har du det med det där? /Agneta

Januari:   Har jag gjort något vettigt eller roligt eller funderat på något viktigt under 2017? I januari lovsjunger jag mina vävinnor och möjligheten att gå o väva i Lattans vävstuga här i närheten. Och så storglädjen över en pläd vars design är helt min egen. Jag hade aldrig vävt damast, men när jag väl förstod tekniken, var jag fri att skapa!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Februari: Vi åker till Thailand redan i slutet av januari. Min son med familj hade flyttat dit och det finns längtanshål att täppa igen och min mans 60-årsdag att fira! Jag beskriver i tre bildrika inlägg mycket av det vi upplevde.  Jag skrev till mitt yngsta barnbarn Victor.

Mars: Jag skriver om trädgården, om omställning från vinter till vår, från mörker till ljus men också om kroppen. Det yttre fodralet sitter lösare och skrynklar sig och hörseln har blivit sämre. Ändå ska man inte banna att tiden går utan se till att man håller igång!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

April: Terrordåd i Stockholm ger tunga funderingar. Min självkänsla är inte på topp. Jag tar hjälp av min imaginära gungstol , gör en flykt i fantasin. Det kan man väl säga att SPAMALOT också är. Jag far med förväntan till Varberg för att se mitt barnbarn Pontus Ekelöf Croneld dansa och sjunga i rollen som Patsy, den unge med ryggsäck. Här är en mobilfilmad videosnutt. Ljud finns och bilden vänds när videon går igång! Han kan Pontus. Jag blir stolt och säkert utvecklas han vidare bara fötter och stämbanden håller!

Maj: Min barndoms stad tar emot oss med strålande vårväder. Vi går på vernissage på Södermalm. Många av verken i Allan Larsons ‘Herbarium Digitalis’ får mig att tänka på skånska yllebroderier. Storstaden bjuder på många trevliga och upplivande kulturevenemang och familjeträffar. Sven-Harrys konstmuséum var nytt för mig! Vid hemkomsten tar det fysiska vårarbetet i trädgården över. Det som är så skönt! Min man firas av vänner med en vårtur på Flotten i Malmö. Men det skriver jag om senare…

– Undrar om det kommer nån?

– Har du sett de rektangulära visar från knopp – vissen?

– Är du inte hungrig pappa?

-Den kära Y visste mycket om Zorns utsvävningar.

– Bosporen, en fantastisk akvarell.

Juni: En massa rara barn mötte vi  i maj och juni. Mitt andra barnbarnsbarn föds  och vi ser att det är gott att få vara barn i Sverige! Mitt yngsta barnbarn blir nio år och han har just blivit morbror åt August! Jag ordnar en skattjakt åt morbror Victor och sen har vi midsommarfest för gäster från när och fjärran… det är kallt och regnigt! Ska det aldrig bli varmt?

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Juli: Lille August döps men det skriver jag om först senare på hösten. I juli är det cykelturer och trädgården. Familjeträffar på Öland i olika omgångar och vi besöker vår första reggaefestival. Det är barnbarnet Rebecka som bjudit in oss. Rootsligt, roligt!
Vi gör oss av med flaggstången!  Åker sen till vänner i Nyköping, ni vet det historiska festabudet där. Mats får ett eget festprogram, jag slank med… å, vilka överraskningar!

SONY DSC

HB4116

HB4116

HB4116

Augusti: Jag skriver ”Småkungarna” som är inspirerad av fyra ledande världspolitiker och hur en dam på en kulle vid Sydkusten bjuder in dem till sig. En rolig berättelse om jag får säga det själv. Ja, det får jag!  Så ska min sons familj åka tillbaka till Thailand. Innan dess hinner vi, en riktigt fin sommardag, åka dressin och sen lagar vi mat in i det sista. Victor bakar havrekakor och mäter degrullen med tumstock. Sensommaren i bild.

September: Om augusti-inläggen är många och bildrika så är det få i september. Jag klämmer till och med in lite Östergötland och Göta kanal från sena juli. Och så bokträff vid Bockasjön. Då diskuterar vi Jeanette Wintersons underbara ”KONST essäer om extas och skamlöshet” medan fåren går ute och betar gräs i septemberregnet. Gästbesöken glesnar hemmavid men några mycket kära gamla vänner dyker upp i mitten av september.  Vi summerar hur många gästnätter vi har haft… 140 allt som allt juni-sep.

Oktober:  Regnet faller och jag tittar på trädgården med hjälp av foton. Det har varit en kylig och regnig sommar men det syns inte på växterna. Gästerna har däremot gärna tröjor och annat varmt på sig! En härlig dag besöker vävinnorna vävmässan i Växjö!

SONY DSC

SONY DSC

November: Inläggen är mest fylld av många blandade sommarminnen. Augusts dop i juli  blev en fin familjehögtid! De lyser upp i gråaste månaden. I slutet av november tar vi ledigt från Skåne och flyger till Stockholm för hälsa på familj och vänner. Vi besöker också en enastående textil utställning på Waldemarsudde. Annika Ekdahl visade sina underbara gobelänger med ett myller av figurer, djur och vilken inspiration! Jag blir överväldigad och tårarna bara rinner.

December: En månad i sällskap av en massa skandaler som ältas på radion, skrivs om i pressen och diskuteras i TV. Det är inte fel men det som händer gör att jag blir arg och lessen. Less också på skitstövlar och girigbukar! De förstör för många, alltför många och hur kan de redan ofantligt rika bli ännu mer och allt orimligt rikare? Sanslöst farlig är den ojämna fördelning av de resurser som finns! Nu ska jag lugna mig lite.
Julklapparna vi ger är träd i Vi-skogen, skolstipendier och liknande.  Ganska skönt att vara i sin lilla pensionärsbubbla och kunna fixa lite inför en lagom jul. Jag gillar att göra hemmet lite juligt med enkla medel. Nu har jag tid. Vi firar en enkel jul i lugn tvåsamhet.

Inget är som väntans tider sägs det…men vad nu? Nu är det en lång väntan på svar från några förlag, till vilka, jag precis före jul skickade ett bokmanus. Hör du, Carl Victor, tack, för gott samarbete! Nu får vi se vad som händer! Om det tänker jag berätta framöver.
Så här långt är det dags att önska er ett riktigt gott och snällt och roligt och fredligt 2018!
Nyårskramar delas härmed ut/Agneta