Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


2 kommentarer

Barndomens somrar

Att leta upp och göra återbesök i barndomens sommarmarker kan fördjupa förståelsen för vem man är och vilka sammanhang man kommer ifrån. Om man söker en speciell plats och går där med sin syster så vaskas ännu fler minnen fram än de man själv har sin minnesbank.
– Titta på tallen! Här hade vi ett långt rep högt upp! – Hade vi?
Min Mats och hans syster Åsa var nyfikna på en plats vid Hanöbukten där de hade tillbringat många sommarlov i en hembyggd husvagn, som deras händige far hade snickrat ihop åt familjen i Malmö, där de bodde.

Vi stack dit en ganska blåsig dag med både grå och blå himmel. Platser som; Åhus kärr, Furuboda, Gropen och ord som; liten höjd, mellan åar, bad i havets kalla vatten, sanddyner, släkten, fastrar och kusiner, ålabodar, fiskare och annat surrade runt i bilen innan vi parkerade och även medan vi noga utforskade den barriga och sandiga vägen norrut.
Riktmärket var främst en brunmålad sommarstuga från 50-talet som vi tror byggdes på ofri grund. Stugan ägdes av syskon till deras far och huset låg nära havet . Där i närheten fanns det plats för en husvagn och härliga marker för uteliv och lek.

Vi strosade rätt långsamt drygt tre kilometer innan vi fann platsen. Stugan var borta, det hade förvillat oss, av en fiskare fick vi veta att brandkåren hade haft övning och eldat upp kåken för kanske femton år sedan. Det var kanske då området blev naturskyddsområde.

Nu fanns det bara några få bostadshus för fiskare kvar på en lång sträcka. Tallen, där lianrepet för gungning hade varit fäst, fanns kvar men repet var förstås borta. Mats och Åsa hittade tunnan, som i liggande läge hade blivit ingrävd i en skuggig sanddyn, av deras far. Den var rostig och kunde givetvis inte längre brukas för att förvara mat i!
– Jag tror husvagnen stod där borta, mamma fick gå hit och hämta det hon behövde!

Vi som aldrig varit där som barn förstod på våra kärastes uttryck att det här besöket betydde mycket. Det kändes fint att se det och känna energin som de förmedlade! Ett bra tag strosade vi runt alla fyra och kände in platsen.

Intill stället där sommarstugan hade legat såg vi att liljekonvaljeblad växte, en lundväxt i den här magra jorden kan bara vara en människostyrd gärning. Spår av fastern som bott där en gång?
Vi promenerade till nästa fiskarställe men sen vände vi och gick tillbaka till platsen där bilvägen tagit slut och bilen väntade på oss. Lunch i Åhus och fika vid Andrarum fulländade dagen!

Nästa år gör vi om det igen, kanske kan det bli en tradition med medhavd fika! Nu vet vi vilken väg som är bäst för oss och hur vi kan gå hit med fika och kanske, kanske badkläder om det är pålandsvind!

Lev väl och blomstra!/ Agneta


9 kommentarer

Parningsakten

Det var i början av juli och jag stod och klippte bort överblommade rosor i en rejält stor rabatt med blandade rosbuskar som nästan alla blommar tidigt på sommaren. Plötsligt drogs min blick lite till vänster och jag fick känslan av att jag skulle se upp! Varningen bestod av många varvade ränder i svart och gult ”Akta! Vi är getingar och sticks” sa ränderna till omgivningen.
Jag hade reagerat på deras insektskroppar som vid en hastig blick liknade stora getingar. Det kallas för mimikry och förekommer både i djur- och växtvärlden.
Det fanns ett svenskt punkband på 70-talet som hette Mimikry. De här två insekterna var väl på sätt och vis lite punkiga som helt gick upp i sin parningsakt och struntade i vad omgivningen tyckte men nog pockade de på uppmärksamhet med sitt speciella utstyrsel.

Jag kände mig lite vilsen och undrade vilken sorts insekter jag just stod och tittade på. De här två hade dockat bakändarna så tight att när den ena råkade ramla av bladet så hängde de fortsatt ihop. Den som hamnat utanför bladet vevade intensivt i luften med sina ben. Jag manipulerade lite med bladen så de kom i balans igen uppe på bladen. Mobilen fångade akten och nu var jag väldigt intresserad av att få veta vad det här var för sorts insekter. Jag tog hjälp av böcker men fann inget användbart. En FB-vän med intresse för bland annat insekter hjälpte mig. Tack, Anna Lundborg, du är en pärla! Det här är en POPPELGLASVINGE, Familj Sesia, fast gånger två då.
Vi har popplar runt två sidor av tomten och det handlar om stora och höga träd. Kanske är det arten STOR poppelglasvinge, Sesia apiformis, och då ska de anmälas till Artdatabanken. Jag måste hitta mer specifik information innan jag anmäler. Vi kan inte minnas att vi har sett dem här tidigare, en imponerande insekt och en udda fjäril. En glasvinge – det är ju poetisk så det förslår!
Vi måste vara rädda om mångfalden, den berikar oss!

Lev väl och blomstra!/Agneta


4 kommentarer

Dagar i juli

Vi såsar runt, maler på, röjer här, knipsar där i trädgården, ordnar med allt möjligt inne som ute, är mest här hemma och mår gott i lunken. Solen skiner, kvällarna är varma, uteduschen kommer upp och vattnet värms av solen. En ovanlig dag med lite regn åker vi till Smygehuk. Vi ska vi leta efter en present till en ung kvinna som äntligen har blivit svensk medborgare. Vi besöker två inköpsställen och då talar en klänning till mig från en hängare.
Presenten blev uppskattad, klänningen hade jag på mig och det blev ett fint kalas med lång sittning utomhus i vännernas vackra trädgård. Svensk sommar är något särskilt och det tycker vår nya medborgare också: -På somrarna vill jag inte åka härifrån, Sverige är så fint, sa hon medan koltrasten stod för bakgrundsmusiken.

Visst är Sverige fint, här ovan blommar den småblommiga rosen Mozart utanför vår veranda. Nyplanterat mellan dusch och stubbar och jag i den nya klänningen.

Lev väl och blomstra!/Agneta