Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


2 kommentarer

Barndomens somrar

Att leta upp och göra återbesök i barndomens sommarmarker kan fördjupa förståelsen för vem man är och vilka sammanhang man kommer ifrån. Om man söker en speciell plats och går där med sin syster så vaskas ännu fler minnen fram än de man själv har sin minnesbank.
– Titta på tallen! Här hade vi ett långt rep högt upp! – Hade vi?
Min Mats och hans syster Åsa var nyfikna på en plats vid Hanöbukten där de hade tillbringat många sommarlov i en hembyggd husvagn, som deras händige far hade snickrat ihop åt familjen i Malmö, där de bodde.

Vi stack dit en ganska blåsig dag med både grå och blå himmel. Platser som; Åhus kärr, Furuboda, Gropen och ord som; liten höjd, mellan åar, bad i havets kalla vatten, sanddyner, släkten, fastrar och kusiner, ålabodar, fiskare och annat surrade runt i bilen innan vi parkerade och även medan vi noga utforskade den barriga och sandiga vägen norrut.
Riktmärket var främst en brunmålad sommarstuga från 50-talet som vi tror byggdes på ofri grund. Stugan ägdes av syskon till deras far och huset låg nära havet . Där i närheten fanns det plats för en husvagn och härliga marker för uteliv och lek.

Vi strosade rätt långsamt drygt tre kilometer innan vi fann platsen. Stugan var borta, det hade förvillat oss, av en fiskare fick vi veta att brandkåren hade haft övning och eldat upp kåken för kanske femton år sedan. Det var kanske då området blev naturskyddsområde.

Nu fanns det bara några få bostadshus för fiskare kvar på en lång sträcka. Tallen, där lianrepet för gungning hade varit fäst, fanns kvar men repet var förstås borta. Mats och Åsa hittade tunnan, som i liggande läge hade blivit ingrävd i en skuggig sanddyn, av deras far. Den var rostig och kunde givetvis inte längre brukas för att förvara mat i!
– Jag tror husvagnen stod där borta, mamma fick gå hit och hämta det hon behövde!

Vi som aldrig varit där som barn förstod på våra kärastes uttryck att det här besöket betydde mycket. Det kändes fint att se det och känna energin som de förmedlade! Ett bra tag strosade vi runt alla fyra och kände in platsen.

Intill stället där sommarstugan hade legat såg vi att liljekonvaljeblad växte, en lundväxt i den här magra jorden kan bara vara en människostyrd gärning. Spår av fastern som bott där en gång?
Vi promenerade till nästa fiskarställe men sen vände vi och gick tillbaka till platsen där bilvägen tagit slut och bilen väntade på oss. Lunch i Åhus och fika vid Andrarum fulländade dagen!

Nästa år gör vi om det igen, kanske kan det bli en tradition med medhavd fika! Nu vet vi vilken väg som är bäst för oss och hur vi kan gå hit med fika och kanske, kanske badkläder om det är pålandsvind!

Lev väl och blomstra!/ Agneta


9 kommentarer

Parningsakten

Det var i början av juli och jag stod och klippte bort överblommade rosor i en rejält stor rabatt med blandade rosbuskar som nästan alla blommar tidigt på sommaren. Plötsligt drogs min blick lite till vänster och jag fick känslan av att jag skulle se upp! Varningen bestod av många varvade ränder i svart och gult ”Akta! Vi är getingar och sticks” sa ränderna till omgivningen.
Jag hade reagerat på deras insektskroppar som vid en hastig blick liknade stora getingar. Det kallas för mimikry och förekommer både i djur- och växtvärlden.
Det fanns ett svenskt punkband på 70-talet som hette Mimikry. De här två insekterna var väl på sätt och vis lite punkiga som helt gick upp i sin parningsakt och struntade i vad omgivningen tyckte men nog pockade de på uppmärksamhet med sitt speciella utstyrsel.

Jag kände mig lite vilsen och undrade vilken sorts insekter jag just stod och tittade på. De här två hade dockat bakändarna så tight att när den ena råkade ramla av bladet så hängde de fortsatt ihop. Den som hamnat utanför bladet vevade intensivt i luften med sina ben. Jag manipulerade lite med bladen så de kom i balans igen uppe på bladen. Mobilen fångade akten och nu var jag väldigt intresserad av att få veta vad det här var för sorts insekter. Jag tog hjälp av böcker men fann inget användbart. En FB-vän med intresse för bland annat insekter hjälpte mig. Tack, Anna Lundborg, du är en pärla! Det här är en POPPELGLASVINGE, Familj Sesia, fast gånger två då.
Vi har popplar runt två sidor av tomten och det handlar om stora och höga träd. Kanske är det arten STOR poppelglasvinge, Sesia apiformis, och då ska de anmälas till Artdatabanken. Jag måste hitta mer specifik information innan jag anmäler. Vi kan inte minnas att vi har sett dem här tidigare, en imponerande insekt och en udda fjäril. En glasvinge – det är ju poetisk så det förslår!
Vi måste vara rädda om mångfalden, den berikar oss!

Lev väl och blomstra!/Agneta


4 kommentarer

Dagar i juli

Vi såsar runt, maler på, röjer här, knipsar där i trädgården, ordnar med allt möjligt inne som ute, är mest här hemma och mår gott i lunken. Solen skiner, kvällarna är varma, uteduschen kommer upp och vattnet värms av solen. En ovanlig dag med lite regn åker vi till Smygehuk. Vi ska vi leta efter en present till en ung kvinna som äntligen har blivit svensk medborgare. Vi besöker två inköpsställen och då talar en klänning till mig från en hängare.
Presenten blev uppskattad, klänningen hade jag på mig och det blev ett fint kalas med lång sittning utomhus i vännernas vackra trädgård. Svensk sommar är något särskilt och det tycker vår nya medborgare också: -På somrarna vill jag inte åka härifrån, Sverige är så fint, sa hon medan koltrasten stod för bakgrundsmusiken.

Visst är Sverige fint, här ovan blommar den småblommiga rosen Mozart utanför vår veranda. Nyplanterat mellan dusch och stubbar och jag i den nya klänningen.

Lev väl och blomstra!/Agneta


2 kommentarer

Blomsterglädje i midsommartid

Till midsommar vill man dekorera sillbordet och andra platser med vilda blommor men i år blev det naturligt att hämta de flesta blommorna från vår trädgårdsdjungel. Vi hade bestämt att plocka blommor till vaser men avstå midsommarstång. Istället ville vi göra en stor krans som skulle dekorera vårt uterum. Där kan man vara på kvällen när det eventuellt blir för kyligt på vår öppna veranda. Vi plockade och klippte flera olika rosor, klasar från schersminen, pioner, daggkåpa, blåklint och annat som kunde passa in.

Vi var tre, yngsta barnbarnet, gamla vännen och jag, se här ovan, som hjälptes åt att fritt skapa en förgänglig skönhet av björklöv och blommor. En metallring skulle kläs och hängas vågrätt mitt över bordet. Torkställningen kom till pass och höll upp kransen som blev allt tyngre ju fler blommor vi stack in i de virade björkgrenarna.

Titta så snyggt det blev!

Om man inte har en trädgård finns det mycket i vägkanten eller i skogen eller på ängen som man kan göra fina buketter av. Ta med en sax, gå en blomsterplockarpromenad! Det är ju så roligt!

Lev väl och blomstra!/Agneta


6 kommentarer

Födelsedag och geocaching

Jag känner en kille som har beskrivits som klok, snäll och finurlig. Det kan jag skriva under på! Man skulle också kunna säga att han är smart, bra på dans och är uppmärksam på ett fint sätt. Vi känner varandra mycket väl Victor och jag, vi har gjort många kul saker tillsammans sedan han var liten, lekt, spelat spel och jobbat mycket i köket till exempel. Tiden går och nu i dagarna slutar han mellanstadiet och efter sommarlovet väntar högstadiet. Vart tar tiden vägen? Lite längre ner ska jag berätta vad vi gjorde mellan pastalunch i luften ovanför Ven och födelsedagstårtan på kvällen.

Nu skriver jag till dig, Victor! Klicka gärna upp bilderna.

I fredags blev du ju13 år och blev firad med paket och ”upplevelsepresenter”. I sommar ska du få vara med om flera mysiga och trevliga saker. En liten skämtsam punkt på din önskelista var att få en roll i den nya filmen om Jurrasic Park! Storebror hade kokat ihop något roligt så att du kan medverka där. Manuset var ju skrivet och klart men det var hemligstämplat för utomstående, undertecknad farmor tillhör den kategorin. Det hela blir säkert mycket underhållande!

Victor, du överraskade mig rejält när du berättade att du hade börjat med geocaching. Jag berättade för dig att vi här hemma hade gjort det vid några tillfällen och på olika platser för ca tio år sen. Om jag kommer ihåg rätt hade vi fått låna något litet instrument med vilket man tog in koordinater.
Du har ju allt i mobilen och ger dig ut efter en geocache i närheten där du är.
Din önskelunch blev Carbonara på ett bra pastaställe och efteråt skulle vi en kort bilresa bort och sen ut i skogen.

Lite information: Så här fungerar Geocaching med en enkel förklaring. Läs mer på nätet om du blir intresserad. Nästan var du än är i världen kan du ägna dig åt denna aktivitet i städer eller i naturen. På en utvald plats har någon gömt en sorts låda. Det ska finnas en logga och en penna och några ”skatter”. En studsboll, en liten minifigur, en glaskula, ett hårspänne man tar en sak och lägger i en annan. Det är själva sökandet som är det viktiga och att hitta stället. När man har hittat skatten ska man fylla i datum och signatur.
Den här geocachen i skogen var gömd 2013 och några hade skrivit kommentarer om den finurligt kamouflerade väskan som låg gömd i snåren. En annan besökare från juni förra året skrev om brännässlorna som vi också tvingades vada genom. Vi ville absolut inte vända om utan slog med en grov pinne eller trampade stigar åt varandra!
Visst var vårt möte med räven i skogen fantastiskt! En sån vacker ung räv. Huvudet och öronen var så stora och pälsen så röd att vi blev helt förstummade. Vi och räven stod stilla och iakttog varandra. Räven tänkte säkert: Äsch, de där är bara ute på geocaching! Sedan passerade den oss på ganska nära håll. Det var speciellt.

Det var en finfin och underbar dag och helg med dig, Victor! Det var kul att träffa dina syskon och alla andra, hälsa mamma och pappa!

Lev väl och blomstra!/ Kram från farmor Agneta


10 kommentarer

Något oväntat hände (3) ny mur

Ibland händer saker som inte borde hända, som den att en mur slås omkull av en kastvind. En ganska hög mur som vi själva hade rest för att få ett varmare mikroklimat i vårt eget ”Medelhav”. Genom att ha sju stora fönster i muren behöll vi den vida utsikten som vi älskar.

Muren som vette mot sydost var skyddad från alla vindar utom de som kom från just sydost. Men sydostan är aldrig hård utan bara lite mer kylig vissa årstider eftersom den kommer från havet.
Den dagen det hände blåste det hårt från västsydväst och somliga byar var långt över stormbyar. En sådan vind måste ha passerat bostadshuset klämts ihop vid mötet med huskroppar och en annan mur, i ilskan över att inte komma framåt vred sig vinden i ett häftigt kast och tryckte på allt vad den var värd från nordväst. Där låg muren platt på åkern, utåt från tomten. Vi var inomhus och hade inte märkt något. Armeringen höll ihop själva muren så den låg med sina fönster alla nästan intakta och murgrönan under sig, den klängde på utsidan… Det blev ett rejält röjningsarbete och sen kunde vi börja fundera på hur vi ville ha det.

Hela förra sommaren älskade vi den öppna vyn mot det vackra landskapet. Hur skulle vi lösa det hela? Vi pratade fram och tillbaka, murgrönan fick ligga på marken och bara vegetera medan vi tänkte, vi skissade lite, vi pratade om en fallen vacker antik mur, drömde och fantiserade om olika lösningar. Vi närmade oss en ganska enkel lösning men…

Vi kom fram till hur vi ville ha det och den händigaste av oss pensionärer, på det här stället, slutförde jobbet. Den med många idéer hade en fantasi om murgröna som slingrade sig runt amforor och annat. På så vis skulle den låga muren få en speciell karaktär. En stor dyr rackare beställdes på nätet och kördes hem. Den stod ordentligt på en kvadratisk pall och hade ett rejält och helt intakt emballage. Vi var fulla av förväntan men när vi kom in under lager av papp och bubbelplast så var amforan helt trasig. Kaputt. I skärvor, stora skärvor och genomgående skärvor!
Besvikna? Ja-a, verkligen! Samtal direkt med den som sålt urnan. Tyvärr var just den här fina modellen slut och ingen ny i sikte förrän i slutet av sommaren.

Säljaren erbjöd några andra modeller till bättre pris, men näää, vet man vad som är rätt så kan man vänta! Vi önskar att urnan kunde tala om vad som hade hänt och i vilket skede den sprack. Men nu får vi vackert vänta tills det försäljaren får hem en ny sändning eller om vi kommer på något annat.

Hur muren blev? Det kommer så småningom, lev väl och blomstra!/Agneta

PS Jag skrev som en liten novell, OTURSTIDER, om själva händelsen med fler bilder. DS


8 kommentarer

Vad ser du?

En yttepytteliten text och sex bilder från senare delen av maj 2021. Vad ser du? Det står redan vad jag har fotat men vad ser du? Jag ser hopp!

Lev väl och blomstra!/Agneta


9 kommentarer

Allium ursinum – ramslök

En dag ringde en granne och sa att han hade plockat alldeles för mycket ramslök. Vår granne hade varit hos vänner och där växte massor av ramslök i en skogsdunge. Han fick ta hur mycket han ville. Tack-tack, sa vi, fast till honom!

Det var 7 hg sköljd och rensad ramslök som åkte in i vår extrakyl. Där klarade sig ramslöken utmärkt i mer än ett dygn.

Vi gjorde rejält med pesto som förvaras i en burk i kylen. Recept finns på nätet i mängder. Peston verkar hålla riktigt bra i kylen och den behåller sin vackra gröna färg! Den smakar gott till kyckling, på potatis, pizza och förstås till pasta.

Tydligen kan ramslök också mer ovanligt kallas för björnlök. Enligt Jens Corneliuson som skrivit VÄXTERNAS NAMN så kan man härleda ursinum till både nordlig och ordet björn. Allium är vitlök hos de gamla romarna och då tycker jag att det vetenskapliga namnet Allium ursinum hellre skulle betyda ungefär nordlig vitlök eller vitlök från norr än björnlök. Vad rams- kommer ifrån vete katten, hrm, har någon en förklaring eller ytterligare ett namn för denna underbara växt?

Jämför knopparna på det översta fotot och det näst sista här så syns utvecklingen. Skogen med utslagen ramslök är en dröm och doftar gott gör det också!

Lev väl och blomstra!/Agneta

PS. Trädgården, trädgården, trädgården. DS


9 kommentarer

Olika liv

Två gamla foton från slutet av 1800-talet eller eventuellt sekelskiftet hittade jag in en låda. Den ensamma kvinnan är Leontina Lund med sitt återhållna leende. Det var en viktig sak att fotograferas på den här tiden inget som man flamsade bort. Det prudentliga paret med hund bor i Danmark. Kvinnan på fotot heter Hanna Lauritsen och hennes man heter Emil. Fotografen till det fotot hade sin fotoateljé i Helsingör men enligt information bodde paret i Köpenhamn. Hannas imposanta hatt, make och hund skvallrar om ett gott liv – åtminstone vad det verkar till det yttre.
Hanna och Leontina är systrar. Det finns fler systrar som heter Lund i efternamn men nu är det Hanna Lauritsen och Leontina Lund det här handlar om. Leontina gifte sig med Ernst Pettersson. De fick två söner Artur och Sven.

1910 föddes min pappa Sven och några år tidigare hade hans storebror Artur kommit till världen, familjen bodde i Stockholm. Ett ställe som jag minns att min pappa nämnde var de kalla och dragiga arbetarbostäderna vid sockerbruket intill Årstaviken. Jag antar att min farfar arbetade på sockerbruket då.

Medan jag inbillar mig att Hanna i Köpenhamn levde ett gott liv vet jag att Leontina hade det svårare. Pappa Sven har aldrig klagat men inte heller berättat så mycket om sin mamma och pappa. Jag kände det som om han inte ville prata om det. Sven ville studera vidare men föräldrarna sa att de inte hade råd med det. Så var det bara.

Vid något tillfälle lät pappas moster Hanna fotografera sig och göra vykort av fotot. Kortet är adresserat till min pappas bror Artur. Jegargatan var en adress vid sockerbruket intill Årstaviken. På det stämplade frimärket ser man att vykortet delades ut med dagens andra brevbärartur, tyvärr är jag inte säker på årtalet. Så här skrev Hanna för mer än hundra år sedan: Artur gratuleras Hjertligt av moster H.L. Hälsa mamma samt Svenne.

Om farmor och farfars separation, som kom senare, vet jag ytterst lite men om farfar sas det att att han var en ”charmör” (och det kan ju vara påfrestande för familjen). 1958 när farmor dog var jag bara nio år och jag hade aldrig någonsin sett henne och farfar tillsammans. Om farfar, som jag träffade mer frekvent visste jag ju lite men om farmor hördes inte mycket trevligt eller roligt sägas men det kanske inte var så konstigt! Leontina drabbades av demens och hon bodde de sista åren på Stureby ålderdomshem i Stockholm. Jag har tyvärr bara vaga minnen därifrån.

Jag vet inte säkert men jag har fått för mig att min farmor fick ett ganska trist liv. Jag vet inte ens om hon var i Danmark och hälsade på sin syster eller om hon hade förmåga att uppskatta livets ljusa stunder.
Kanske vet mina äldre syskon lite mer och även om jag är nyfiken så är jag inte så sugen på att släktforska. Men tänk om jag gör det och det skulle visa sig att…

Lev väl och blomstra!/Agneta


4 kommentarer

Vaken

Hon kunde inte somna om. Första gången hon tittade på klockan var den 01.48 och nyss 03.20.
Hennes vän radion fanns alltid nära och nu hade hon hört om Himalaya, ”jordens tredje pol med glaciärer och allt” som de sa i programmet, och hur det påverkades av uppvärmningen och givetvis naturen vida omkring hela detta bergsmassiv. Hon hade legat kvar och lyssnat och reflekterat över hur människorna i Nepal, Indien, Kina och Afganistan redan har påverkats av de förändringar som sker; enorma flodvågor då glaciärer smälter men också sämre tillflöden av det livsviktiga vattnet som man inte klarar sig utan.
Hon gick ner till köket och gjorde en stor kopp te. Medan hon väntade på att teet skulle dra såg hon fullmånens vita skiva och hur en smal skärva av havet åt sydväst lystes upp av ljuset.
Tekoppen klirrade lite när hon tyst smög uppför trappan. Å om hon ändå skulle försöka fånga det där magiska.

Hon tittade på sin kamera som låg på skrivbordet men tog ändå bara mobilen och fotade ut genom det halvmåneformade fönstret med pelargonblom och klotlampa i förgrunden och några fläckar på fönstrets utsida som inte hindrade henne från att se att magin fanns kvar där ute i det stora hela.

Lev väl!/Agneta