Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


10 kommentarer

Märken (1) kan vara ytliga

Vad är det för konstig rubrik? Ja, det kan man fråga sig. Jag blir snart 70 och tänker mycket positivt om mitt liv. Jag är glad för varje dag och att jag har min man, mina barn och deras familjer, vänner och bekanta, en lyckans ost är jag!

Men vad menar jag med märken? Det handlar om yttre och inre märken. Under ganska lång tid har jag funderat på att skriva om sånt man sällan pratar om. Alla har sina sår, ärr och märken av livet.

Jag var ung och lite av en pingla – men det var jag egentligen inte medveten om. Jag var mer vilsen i planeten och visste inte riktigt vad jag ville göra i framtiden. Något med att skriva och textilier och konst och människor och skriva och hus och layouta och jobba på tidning och…men där fanns en sak jag tidigt visste; jag ville bli en ung mamma, en som ville vara med sina barn och orka med att göra saker med dem, att vara mamman som skulle betyda något i deras liv.

Så medan jag funderade på det där andra, vad jag skulle bli,  träffade jag en ung man och som tur var så ville vi båda bli föräldrar. Jag var tjugo när sonen föddes en het sommar. Hela den sommaren hade H&M en annonskampanj med badkläder. Jag kan tala om att hela Stockholm var tapetserad med vackra bikinimagar. Jag hade aldrig lagt märke till så många magar tidigare. Var jag än befann mig så fanns en annonspelare med en blottad slät och fin mage. Jag försökte att inte se de där magarna, jag hade ju i alla fall min fina Pelleplutt i en ärtgrön barnvagn med mig överallt – men överallt fanns de där oförstörda magarna. Aldrig att jag ens tänkte att det var barnets fel! Det var ingens fel det var så som det bara hade blivit, något jag drabbats av.
På bilden, ett foto av ett foto,  här nedan är sonen ett år och han ville hellre gå omkring fritt i den spännande fotoateljén.

Agneta o Andreas gråskala

När jag förstod att min mage inte skulle dra ihop sig, att all hängande hud hörde till mig och min kropp så blev jag sakta allt mer lessen. Som tur är har glömskan bäddat in mycket. Jag ville inte se mig själv naken. Det var svårt att undvika men man kan blunda när man duschar! Sexliv, badliv, simhallar, provhytter allt påverkades av min kroppsliga förändring. Jag kände mig inte kroppsligt fri längre.

Man kan inte påstå att jag gick omkring var totalt nertryckt, men mitt liv hade beskurits och stramats åt på något sätt. Jag försökte skoja på olika drastiska sätt om min extra hud; den kan vara en värmefilt, vara en extra underkjol och vad jag nu hittade på.

Lyckligt nog blev jag mamma till en liten flicka också. Nu hade jag två små fina barn att ta hand om. På den vanliga efterkontrollen på sjukhuset berättade jag att jag var så lessen över hur min kropp hade förändrats redan efter det första barnet. Hur den lösa huden på magen blivit en tung börda.
En dag lite senare kallades jag till sjukhuset och fick där träffa två unga plastikkirurger. Jag fick klä av mig och visa upp min mage, de kände på huden medan mitt ansikte blossade. Under tiden jag klädde på mig  hade de diskuterat och de trodde att jag var berättigad till en landstingsbetald plastikoperation! Jag skulle få besked per post.

Jag fick vänta i drygt två år på den där operationen. Det var en smärtsam och omständlig operation det där och för att det skulle bli riktigt bra skulle jag göra en andra operation senare. Jag avböjde den operationen, jag hade väl mognat lite och tyckte att jag fick duga som jag var. Men gillat min ”nya” mage har jag tyvärr aldrig gjort men jag har accepterat och vet att det finns så mycket annat som är besvärligare att leva med.

I femtio år har jag tittat på magar, små platta, runda gulliga och mjuka, välformade navlar och, ja, om ni visste så många fina magar det finns – man kan inte räkna dem alla!/Agneta

 

 

 

 


9 kommentarer

Mitt textila intresse (6) i vävstugan

Är det konstigt att man längtar hit ibland? Eller snarare rätt ofta! Nej inte ett dugg! Här är högt i tak och kreativt trots vävstolsträngsel och lågt i tak – rent fysiskt alltså!

Om det är skapligt väder, och jag inte MÅSTE något, har jag de senaste veckorna tagit en skön promenad till Västra Nöbbelövs gamla skola där jag är med i en liten vävförening. Vävning ger mig otroligt mycket glädje,  fin gemenskap och lite lagom huvudbry.  Vi hjälps åt när en väv ska sättas upp och om det blir problem på vägen. För smärre problem blir det. Här nere är det plädvarp på gång.

Jag gick en fackkurs i vävning i slutet av 60-talet när jag ännu var tonåring och sedan följde knappt tjugo år då jag vävde ganska mycket. Fortfarande använder mina barn några av de färgglada trasmattor jag vävde på 80-talet. Hållbara måste man ju säga även om de är maskintvättade många gånger och nu mer tämligen slitna.
Vävföreningen dit jag nu mer styr kosan heter Lattan. En latta är en smal träribba och i en vanlig vävstol, som är försedd med trampor, sitter flera lattor ovanför tramporna.

Ovanför lattorna sitter skaften och mellan dessa löper varpen vågrätt genom solvens lodräta ögon. När man trycker ner en trampa så drar trampan ner en eller flera lattor och därmed skaften och ett skäl i varpen öppnar sig. I skälet för man in inslaget.

Nyss vävde jag hålkrus i svart och vitt. Det är tänkt att det ska bli ett kuddvar så småningom när fler har vävt och varpen är färdigvävd och nerklippt. Tekniken kräver koncentration för att det ska bli rätt. En skicklig väverska med pedantiska drag skulle inte tycka att min väv är nöjaktig. Det finns vävfel på några ställen och kanske slog jag ojämnt hårt,  men jag är nöjd med hur det blev.

Nu sitter jag i en annan vävstol där jag delar varp med Lotta. Hon har redan vävt sina två vackra ullmattor i tärningsväv och nu är det min tur. De översta är Lottas mattor och nere syns början på min första. På den ena bilden ser en van vävare att något har hänt. En plötslig skräll hördes, det var ett gammalt snöre som gått av. Det kan alltid hända något men allt går att laga och åtgärda!

Det finns nästan alltid trasmattor på gång i några av Lattans vävstolar. Olika tekniker och inslag provas förstås. Jag vävde en trasmatta för några år sedan med remsor av gamla frottéhanddukar som inslag. Det blev en, i mitt tycke, läcker och stadig matta. Bra återvinning!
Här nere är Karins julmatta i gåsögon och Åses rutiga i en sorts plockteknik.

Vävning är skapande och som sagt en hel del teknik på samma gång. När man sitter i vävstolen och ser något växa fram så känner man stor tillfredställelse – förutsatt att väven flyter på och inga akuta situationer uppkommer. Vilket händer ibland men då finns det kunniga  och uppmuntrande vävinnor i närheten.

Startfika sep -16Tillsammans löser vi inte bara problem, vi skrattar, pratar allvar och är kreativa tillsammans. Ja, så klart fikar vi också. Livets väv håller vi alltså på med!/Agneta

 


17 kommentarer

En doft av sommaren

Vi behöver färg form, dofter och knoppar! Här kommer allt det i en enda salig röra. Trädgårdsbilder från vår egen trädgård och från omgivningen mellan oss och havet. Ingen ordning på månader eller vad som blommar före och efter det är bara att frossa efter lust och ingivelse. Var så god att ta för dig! Hoppas det värmer.

Till de här bilderna skriver jag inga namn, bara frestar med ljus och färg.

Att min förkärlek för rosor är stor det begriper var och en. Här finns många olika…och
några har försvunnit av olika skäl, men finns kvar på bild.

Pollinerare, andra insekter, fjärilar och fåglar hör förstås till trädgård och omgivning. Det ska surra och kvittra massor i buskar och snår! Annars är det något fel.

 

Ibland vill man bara stanna upp, hämta en stol eller lägga sig ner och vara i det man ser.

 

Det är ren och skär lycka att få en vink, en aning, ett hum om vad den gråkalla vintern gömmer i sin murriga kappa. Men just nu känns sommaren långt, långt bort, men våren; ljusare dagar med sol då man knäpper upp jackan, tar av mössan och hämtar ut en kopp kaffe och har du ingen trädgård så njuter du ändå!/ Agneta


6 kommentarer

Man är väl rik!

Jag är rik på många sätt! Du med!

Vi suktar efter så mycket vi kanske inte kan köpa och ändå är vi ofantligt rika. Vi är rika på himlar utan hotande bombplan. Vi kan gå ut och vara oss själva. Vi har rätt att ha vilken religion vi vill eller att låta det där med religion bero eftersom vi inte är beroende av någon gudstro. Vi är fria i tanken och kan lösa problem utan att behöva använda vapen och inte ens hata någon. Förstår vi vidden av detta? Jag hoppas det och att fler vill värna det!/ Agneta


10 kommentarer

Blomsterpigan inspirerar

Törstar du efter färg och form och levande växter så här års? Här kommer en vitaminkick; det finns en blomsteraffär i Malmö som jag gärna besöker för att uppleva det vackra, ljuva och fantastiska med kvistar, växter och blommor!

Butiken heter Blomsterpigan och ligger mellan Malmö C och Stortorget. Centralt och bra!

Jag hade först bestämt träff med min tandhygienist i storstaden för jämfört med Ystad är Malmö en storstad men jämfört med… tänk själv ut något lämpligt jämförelseobjekt… är Malmö en liten stad förstås. När den mörka årstiden drabbar oss är det extra viktigt att få den där vitamindrinken gjord på det som välarrangerade och utvalda växter ger en törstande. Just nu törstar jag väldigt mycket. En sorts lämplig dryck att dricka när man precis har blivit väldigt ren och fin i munnen!

Det är att bara kliva in i Blomsterpigan eller för all del en annan blomsteraffär med lite känsla. Just igår var det sista chansen att se skyltfönstrets speciella jularrangemang. Jag blev väl inte så glad över fönsterlaven och annat men uttrycket var ju speciellt.

Till jul fanns säkert något smakfullt juligt i titthålet. Igår var det tulpanernas dag och inifrån tog jag bilden på titthålet med det fina arrangemanget med tulpaner och annat.

20190115 bp malmövasen

För cirka två år sedan köpte jag Malmövasen (billigare då) och den har jag mestadels haft på vårt handfat. Jag fyller den med färska blommor och blad från ute och inne. Här tänkte jag först: Oj, så mycket de fick plats med i vasen, men se, det står två vaser bakom varandra. Hålen för vatten och stjälkar är ganska trånga så tjockstjälkiga växter måste  man undvika.
Bortse från att fotot är skevt! Det är en rolig vas som många gäster har frågor om hos oss.


Så här är det: Jag äger en mycket liten blogg och är inte sponsrad av något företag! Det här har jag skrivit för att dela med mig av något som jag själv tycker om. Jag vill vara helt fri och har absolut inga fuskföljare heller! Nu skrev jag ett fult ord men det skar sig mot den vackra miljön här ovan, men LEV VÄL OCH BLOMSTRA!/Agneta


6 kommentarer

Tolv snabba från 2018

Årets snabba är väl inte så snabb kanske, det handlar ganska mycket om natur och kultur, nej, inte bokförlaget men litteratur och där emellan enstaka bilder på sånt jag har gjort eller skrivit om.

Januari: Jag läste ‘Återstoden av dagen’ skriven av Kazuo Ishiguro, 2017s Nobelpristagare i litteratur. Jag älskade boken lika mycket som filmen där Anthony Hopkins spelar huvudrollen som betjänten. Läs den, se den!

Vintervyer i januari med fiskare, högra bilden, stranden och havet vid Abbekås.

Februari:  Boken Susan Faludis ‘Mörkrummet’ var en komplicerad men mycket bra roman. Den tog jag med på långresa till Thailand där jag hälsade på min son och hans fina familj. De bodde i södra Thailand för andra året då.

Mars: En bok som fått många positiva recensioner som nydanande inom romankonsten är ‘Konturer’ skriven av engelskan Rachel Cusk.  En sådan bok man kanske ska ge en andra chans om man tyckte den var så-där-bra!

Besökte trädgårdsmässa, nej, inte alls med Rachel Cusk, utan med barnbarnet Rebecka.

April: Det snöade precis i början av april men inomhus blommade tulpanerna i krukor.

I bokklubben läste vi ‘Främlingen’, en helt fantastisk bok av belgaren Stefan Hertmans.

Maj:  Bokklubbsmötet i maj blev en hyllning till boken ‘Främlingen’ jag skrev rätt utförligt här i min blogg.

Vi var på bröllop i slutet av maj. Min mans dotter skulle gifta sig och vi höll på att missa vigseln på grund av trafikproblem! Det var på håret… På gruppbilden här nere har brudgummen lyckats kila iväg någonstans, jag försäkrar att han var mycket stilig och matchade sin söta brud!


Juni:
Mitt andra barnbarnsbarn fylld ett år och det var kalas i en vacker park i Helsingborg. I juni kom Victor äntligen hem från Thailand, ja han hade sina föräldrar med sig förstås! Det firade vi här hemma och födelsedag och sommaren lovade mycket! Inte kunde vi väl föreställa oss att det skulle bli så varmt och så torrt!

Juli: Under sommaren läste vi något som vi i bokklubben omfamnade helt. Det var Linnea Axelssons bok ‘Aednan’, skriven på orimmad vers om samisk historia under 100 år. En luftig tegelsten! Jag älskade beskrivningarna av naturen och miljöerna och detta: ” Vid renhornets ludna gren fastnade vi, där blev vi hängande farande för vinden.” En del personer kan eller försöker acceptera samhällets utveckling medan andra tappar fotfästet. Läs!

Fotona här ovan är från juli, somriga aktiviteter pågick hela tiden under varma sommaren. Cykelturer, bad i havet, många trevliga besök som  barnbarnet Pontus med flickvänhär ovan . Trädgården prunkar men gräsmattorna torkar in helt och hållet.

Augusti: En hel del handlar om det stundande valet i september. Min avsky för mycket som SD står för och det som USAs president och andra fake-news-omfamnare håller på med fick mig att publicera ett par inlägg om hur man kan undvika att bli faktaresistent!

Jag tar paus från hemma och besöker min dotter på Öland och träffar mina barnbarn där och sedan åkte jag till Lotta i Närke, vi firade 60 år som vänner! Det ni!

Det skördas på de torra åkrarna och baden och sommarutfykterna fortsätter i värmen.

September: I bokklubben skulle vi läsa den kanadensiska författaren George Saunders som har skrivit en riktigt originell, näst intill burlesk roman, eller vad man ska kalla det; ‘Lincoln i bardo.’ Boken handlar om sorg och omsorg men det tar ett tag att förstå hur den är uppbyggd! Var öppen i tanken och läs!

Det blev val och resultatet förskräckte många med mig. Nu efteråt vet vi också hur svettigt det är att bilda regering med det utfallet.

Men det vanliga livet, den varma sommaren och allt fortsätter. Den 19 september var det 35 grader i Kråkvinkeln – vårt uterum

Oktober: Jag blev helt oväntat bjuden på en fantastisk resa till Dalmatien! Skickade ”dagens Lotta” till hennes generösa man från olika ställen. Skrev fler inlägg om resan.

November: Med iskalla händer och upprördhet följer man den mördade huvudpersonens egna berättelse om sitt liv och om varför det blev som det blev.
Jag har skrivit om Sara Stridsbergs mästerverk ‘Kärlekens Antarktis’ här i bloggen.

Vi var helt under isen och sjuka av en långvarig virusinfektion när vi var i Lybeck för att fira min svägerskas 60-årsdag. Härlig stad och fina minnen – trots allt!

December: på 2018s sista bokklubbsmöte diskuterade vi ivrigt Patria av Fernando Aramburo. Jag snubblade i början på återkommande språkliga trix författaren tog till men väl inne i den omfattande berättelsen kunde jag knappt lägga boken åt sidan. Vi var fascinerade allihop och tyckte om dessa komplexa personer eller inte, älskade vissa skeenden och avskydde andra. Utvecklingen mot ett allt mer polariserat Baskien är skickligt fångat med alla fasor och lidanden, men där finns också vardagar med stekos från dagens fiskrätt, frihetslängtan och det kuperade landskapet med havets närhet. Absolut mycket mer än bara läsvärd!

img_20190106_204154632_hdr

I december hade mitt barnbarn Sara och jag en härlig dag i Malmö. Vi sprang i second-hand-affärer och var på Folk & Rock vid Lilla Torg. Sen tog hon tåget till Göteborg där hon har många vänner och passade på att bli 22 år!

Julen firades i fin gemenskap hemma hos oss. Azalean blommar fortfarande och vi har ännu inte tagit bort julen. 20 dag Knut kastar vi julen ut! /God fortsättning önskar Agneta

 

 


5 kommentarer

Lev väl och blomstra

Den vackra rubriken är ett citat från en för mig okänd mormor. Varje gång hon skrev ett brev till sitt barnbarn avslutades brevet med dessa både uppfordrande och uppmuntrande ord: Lev väl och blomstra!

Ganska nyligen såg jag citatet i en butik som jag besökte. Det satt på väggen bakom ägaren till butiken och jag tänkte genast: Det där hade jag velat komma på! Mannen som ägde butiken berättade att han i sin tur hade läst ett kåseri av en för honom okänd kvinna. Den kvinnan hade berättat om sin mormor och breven från henne som alltid avslutades: Lev väl och blomstra!

Jamen, kära alla; vänner, bekanta och följare.  Följ en gammal kvinnas kloka och kärleksfulla ord till sitt barnbarn, gör det!  Det passar väl inför ett nytt år och allt gott önskar jag er 2019. Vi ska leva väl och blomstra!/Agneta

IMG_20181230_135834054_BURST000_COVER