Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


2 kommentarer

Pensionärer på vift (3)…mer Amsterdam

02.15, den gångna natten, avslutade jag det här inlägget och var mycket nöjd med både bilder och texten.  Sju timmars jobb hade gett resultat! Några minuter senare stirrade jag förfärat på bloggsidan som jag nyss var så nöjd med. Allt jag hade jobbat med, utom precis det första utkastet, som jag skev dagen före, var borta. När jag tittade på historiken var både den kompletterande texten och den nya puts väck.
Supporten kunde inte hjälpa mig inlägget i sin helhet var borta och förblir borta. Det åtgår så mycket energi att orka ladda om så jag väljer detta; jag lägger in bilder och gör kommentarer rakt av. Här kommer det första, det som inte försvann:

Frukostbrickan på rummet med utsikt mot Amstel och en ny dag, är en bra start. Alla smala hus i Amsterdam med hissanordning högst upp har inte alls varit lagerhus som jag trodde. När riktlinjerna för kanaler och tomter för bostadshus drogs upp så fick man skattelättnader om man byggde smala hus. I smala hus behövs fler våningar och trapporna måste vara smala – annars blir det ingen plats för några rum. Inga skåp eller ens vanliga sängar kan bäras upp eller för den delen ner för sådana trappschakt.
Hissanordningen högst uppe på gaveln är till för möblerna, fönsteröppningarna är stora och möblerna tas helt enkelt in den vägen.

Ovan är ett mixat fotosvep, kanske något av en repetition av förra inlägget. Hittar du fotot med den grönskande entrén till en husbåt? Det såg så mysigt ut där och jag såg en kvinna i ungefär min ålder som pysslade med växterna. Det kunde kanske ha varit jag.
En dag hamnade vi i en trevlig ekologisk butik och köpte mat och dryck till en lunchpicknick i en park. Efteråt behövde några vila i gräset. Den tröttande picknicken hade faktiskt föregåtts av ett långt och trevligt besök i Rembrandts hus, vill jag påpeka.

Rembrandt van Rijn föddes 1606 och blev en av konstens centralgestalter, en sådan som alla vill lära av och härma. Många påtalar att ljuset i hans tavlor är hemligheten – HÄRIFRÅN försvann all bearbetad text ihop med utvalda bilder. Som tur är finns bilderna  kvar i mitt mediatek. Alltid lite tröst.
Man har försökt återställa huset som Rembrandt och Saskia flyttade till 1639.  Flera av husets rum hade högt i tak och plats för många tavlor på väggarna. Trappan upp var vindlande och smal.

I huset fanns ateljé där R tog emot elever och R fungerade också som gallerist. Han sålde egna och andras alster. När hans Saskia dog gick det utför för R och han gjorde personlig konkurs efter några besvärliga år.

Ett annat hus från 1672 beboddes allra först av Rembrandts mest berömde elev Ferdinand Bol. Där var vi också på besök. Huset byggdes om i mitten av 1700-talet och det är den stilen som man vårdat och behållit. 1884 köptes huset för att bli bröllopsgåva och sedan dess bor familjen Van Loon kvar i en del av huset medan resten är öppet för allmänheten.

Efter ombyggnationen på 1700-talet: inga smala trappor här. Det här trapphuset var då utsökt i sin rymd och stil. Ovanligt för Amsterdam.

Och jisses vilket härligt kök det låg en halvtrappa ner. Titta på spisen och…allt!

Målade motiv på väggarna, porträtten på anhöriga och dåtidens kändisar  och inredningen i sig var alla konversationsmotorer.  Den vackra matsalen kan ta emot 24 sittande gäster vid samma bord. Matsalen hyrs nu mer ut till bröllop och privata fester.

I huset fanns det gott om porträtt av barn, det här är bara några. Titta på mössorna som de har! Tavlan på den blåmönstrade tapeten är underbar: Jag vill också hålla dockan!

Man rekonstruerade den gamla trädgården 1973 efter ett tryck,  från senare delen av 1600-talet, som i fågelperspektiv visade hur trädgården var anlagd. Trädgården sträcker sig mellan bostadshuset och vagnhuset med plats för 6 hästar.

Det var midsommarhelg och Kjerstins födelsedag – som började med frukostbubbel på rummet med utsikt… Och så hade vi spanat in en meny på en trevlig restaurang. I Holland äter man haring, fisk som läggs in rå, påminner lite om sill tänkte vi. Haring med potatissallad och lite stekt bröd plus holländska friterade bollar med stuvning i!

Ja, och gott öl till och trevlig miljö och födelsedagsbarnet blev glad och nöjd. PST de friterade bollarna var en intressant smakupplevelse kan vi säga.

20190623 Ytterdörren inifrånMen nu lämnar vi det här blogginlägget genom Rembrandts ytterdörr! Om innehållet blev torrt och torftigt så vet ni varför! Må något liknande aldrig ha hänt er!/Agneta


4 kommentarer

Pensionärer på vift (2)… i Amsterdam

Nu mer använder vi ganska frekvent sökfunktionerna på Internet, när man ska ut och resa är det förstås bra med en resehandbok om den plats som man ska besöka. Denna gång var det också några olika tidningsartiklar om öppna kanalträdgårdar i Amsterdam, en viss helg i juni, som hade frestat och lockat just mig. Jag läste lite på nätet om det där också och delade med mig av de målande beskrivningarna jag fann därifrån. Vi fick även tips på en mängd olika sorts muséer som folk i vår närhet hade besökt.
Rembrandts hus ville vi besöka. Det blir i nästa inlägg, det tredje från den här resan.

20190623 Rembrandt och Saskia

Vi hade alltså en liten lättburen kappsäck fylld av idéer med vad vi skulle och ville göra;
lära känna stadens historia, geografi och arkitektur genom promenader; konstmuséer, det finns flera stora; privata kanalträdgårdar, gärna också botaniska trädgården; äta någon lokal maträtt med lokalbryggt öl, ta en genever; smaka något hembakat och, ja, en mysig rundtur i kanalerna med båt förstås.
Promenader gick vi många och ganska långa varje dag, Så läckert att titta på arkitektur och folk. Amsterdamsborna sägs vara trötta på turister men hur skulle det gå för alla matställen, småaffärer och muséer utan besökare som blir förtjusta i den härliga staden?

Shopping var vi inte så intresserade av men några roliga affärer råkade vi komma förbi. De där ätbara sakerna i fönstret lockade inte in oss, men i skoaffären åkte mungiporna upp för att inte tala om affären med alla miniatyrmiljöer bebodda av olika möss!
Kanalerna och gatorna var ibland smala och kolla parkeringen här! HU!

En bil i veckan far ner i någon av kanalerna enligt statistiken.

20190621 Kanal parkering

Ett gott råd är i alla fall från min sida att undersöka om en besöks-idé bär. Alltså jag tappade hakan när jag stegade in på det ställe där jag skulle köpa fyra tredagarspass till de öppna kanalträdgårdarna år 2019. MEN det evenemanget hade redan varit helgen innan vi kom till Amsterdam! Slarviga jag hade läst lite summariskt på nätet… Mina reskamrater bannade mig inte särskilt mycket. Nå, vi hade verkligen fullt upp ändå. Bland annat fullt upp med att se upp för de vildsinta cyklisterna när de cyklade som skjutna ur kanoner på cykelbanorna – som mycket ofta korsade gångbanor. Vi var glada för hela hälsenor!

De här cyklisterna utgjorde ingen fara för oss eftersom de hade låst fast sina cyklar och gått sin väg. Oh, så fin den gerillavirkade/stickade cykeln är! Ett konstverk på gatan.

Nära vårt hotell hittade vi ett ställe med bar, gott öl, soppa, smårätter och en katt. Trivsamt och enkelt, bord ute vid kanalen och inne förstås. Hit återkom vi flera gånger.

Hotellet var inhyst i ett gammalt hus med Queer-klubb längst ner och en annan klubb på baksidan och en irländsk pub några tiotal meter bort på gatan. Vi bodde mycket centralt i alla fall, haha! Redan halv fem på morgonsidan blev det stilla och tyst. Våra reskamrater använde öronproppar…
Frukosten serverades på bricka på rummet, vi åt gemensam frukost i våra reskamraters rum som hade fin utsikt utsikt över Amstel.

Vi ville undersöka inre staden ordentligt och att hitta bra ställen att ta en öl, fika eller att äta på kan ibland bli ett ganska tröttsamt uppdrag … inte så trivsamt här, det är för dyrt, inget bord för fyra ledigt, ingen ordentlig mat… till slut hasar  man trött framåt som hungriga vålnader – men det var egentligen bara en gång vi till slut blev lite gnälliga. En kväll råkade vi dock ut för en riktig otrevlig servitör som ilsket snäste åt oss att en meny per bord räckte varpå han ryckte meny nummer två och tre ur våra händer… Jo, vi gick hungriga därifrån och hittade ett annat ställe.

I nästa, det sista, inlägget från Amsterdam innehåller konst och ‘inredningsreportage’ från två gamla hus, en trädgård och lite till. Ha det fint tills dess!/Agneta

 


11 kommentarer

Pensionärer på vift (1)…resa med tåg

Nu tar vi resan baklänges och börjar med den sista delen! Med många intryck, minnen och ganska trötta fötter efter drygt fyra mils vandringar på stenlagda ytor var det dags för oss att lämna den fina staden Amsterdam. Det kommer snart fler inlägg om staden som gav oss så mycket.

Vi, fyra vänner sen ungdomen, har med åren blivit så som man kan bli med åren, pigga men ibland trötta, dansanta men också lite halta och lytta. Skavanker som ska accepteras och genomlevas men inte styra hela tillvaron. Vi har rest ihop tidigare och känner varandra väl. Det är bra när man emellanåt behöver jämka ihop sig till en fungerande enhet.
Trots en del kroppsliga defekter så ville vi bestämt pröva det där med en längre tågresa. Vi tog därför flyg till Amsterdam men tåget hem. Tågbiljetterna beställdes lätt över nätet på tyska Deutche Bahns hemsida.  Man bokar tåg som i Sverige och kan söka informationen på engelska om man inte kan tyska. Så här glada kände vi oss både inför själva resan till Amsterdam och i verkligheten när vi äntligen kommit på första tåget och hittat våra bokade platser.

Men först bjöd den sista dagen på en underbart fin morgon, tåget skulle gå lite efter elva vilket var ett medvetet val av oss som inte tål stress. En skön förmiddagspromenad med rullande handbagageväskor tog oss från vårt hotell till Huvudbangården. Vi hade gott om tid att dricka kaffe och leta efter rätt utgång och plattform.

Tre månader i förväg, inte tidigare, gick det att beställa biljetter och sittplatser. Vi hängde på låset sas för att få de biljetter vi tänkte var bäst för oss. Vi sökte inte den snabbaste utan den mest ekonomiska resvägen. Det kostade med platsbokningar 650:-  per person att resa från Amsterdam till Köpenhamn. För det fick vi elva timmars resa! Just det fanns det både plus och minus med förstås.
Amsterdam – Osnabrück – Hamburg – Flensburg – Fredericia – Köpenhamn.  Sittplatsbiljetter krävdes på de två första tågen med högt passagerartryck och där fanns också restaurangvagnarna. Vi åt på lunch mellan Amsterdam och Osnabrück. Jag valde vegetarisk gryta med ris och det var riktigt gott! 20190624 Vegetarisk

Det hade varit bra med en bistrovagn på något av de andra senare tågen men där fanns inte ens en sådan rullande vagn med någon som sköter försäljning av mackor, kaffe och sånt i sittvagnarna. Oj, vad vi saknade det och inte vid något byte fanns tillräcklig med tid för att kuta iväg och handla något.
Sammanlagt bytte vi tåg fem gånger och ibland med lite snäv marginal. Positivt tänkande; bra att få röra på sig och se en ny station; det är ju inte hälsosamt att bli för bekväm, trots allt.
För spänningens skull behövs ingen thriller eller deckare, det räcker att vara ordentligt försenad på ett tåg inför bytet till ett annat! I vårt fall gjorde förseningen att det endast var en minut mellan att tåget skulle anlända till Hamburg och det nya skulle avgå från en perrong som, av numreringen att döma, verkade ligga i fjärran regioner av stationen. Det blev en riktig nagelbitare!
Hurra! för lokförare och  övriga ansvariga som gjorde att tåget kunde köra in en del av förseningen!

Trevliga samtal, bok, hörlurar, korsord, ja, det var sånt vi roade oss med under resan och att titta ut genom fönstren förstås. Under nästan hela resan så var slättlandskapet förhärskande. Mycket grönt och jordbruk, kreatur, gamla gårdar, små byar och några vattendrag. Längs med några sträckor var det som en grön ridå av buskage och småträd som skymde utsikten. Släpljuset över böljande sädesfält när vi korsade Fyn och utsikten från broarna var nog det vackraste. Söker man ha mer spännande natur ska man nog inte resa just den här sträckan. Vi tänker också att det är bättre att åka kortare sträckor om man vill tågluffa som äldre och få mer nöjsamt utbyte av både resa resmål. Det vill vi i alla fall, det finns så mycket intressant och vackert att se.
Kanske t.o.m. sånt man inte ens visste fanns!
20190624 Fotolek
Vi hade helt klart planerat dåligt så min nödproviant med fyra fesljumma yoghurts, två plastskedar och några söta mjuka kakor sparade från hotellfrukosten kom till pass framåt kvällen. Det slutade med att vi åt burgare mitt i natten i Malmö innan vi sen körde hem. Glada, nöjda och trötta.

Vart skulle du vilja resa med tåg, undrar Agneta.


10 kommentarer

Trädgården (31) Sommartider hej, hej!

När vi går genom trädgården en sådan här solig dag badar vi i doften av alla stora schersminbuskar som finns här.
Vi har haft hur mycket tid som helst! I mars och i våras såg vi massor med dagar framför oss, så det blev härligt långa frukostar och så ut en timme här och där men när vädret var sisådär; asch, vi jobbar inte i trädgården idag – inte i den blåsten, inte i regnet eller kylan… Men plötsligt blir det snärjigt på något sätt; ändå detta, asch, vi gör bara den här rabatten nu och lite senare tar vi det andra; vad vi orkar med och det vi vill! Så blir det, man ska väl inte förta sig när man äntligen är två om att dela pensionärstiden. Man måste ju hinna fika och njuta också!
Och plötsligt är det juni…med digitalis, vallmo, pioner och alla andra knoppar.
IMG_20190613_145442595_HDRDet har verkligen varit mycket växlande väder. Vi har mycket kvar för att kunna säga att vi har en vårdad trädgård men en frodig trädgård kan vi säga att vi har! Den tänkte jag visa nu. Det har liksom sprutat upp grönt ur jorden och en hel del av det blommar också!

20190607 entresidan

På bordet finns alltid något att fästa ögonen på, trappan till huset ligger till höger och murrevan den lilla rara har snart spridit sig runt hela huset. En glädjespridare alltså. Se här nere kommer den runt hörnet från blåsiga entrésidan och bäddar in stenarna fint.

Alla bilder är inte dagsfärska  utan kan vara från början av juni och framåt! Nävorna blommar så fint nu och binder ihop rabatterna. Ingen bild på det men jag tog in nävor och rosor när vi skulle ha gäster.

Här en pyttevideo på Crocus rose, en Austinros som jag såg hade slagit ut just i dag!

Rosorna har så många knoppar att jag faktiskt aldrig har sett på maken!

Jo, senast när jag såg honom var han på garagetaket. Där ska vi sätta upp solceller och nu har  det röjts runt byggnaden – sånt som gav skugga där på taket.
Och plötslig kan man hitta de rara blågula krocketpojkarna, eller åtminstone en just här, som man inte har sett ännu i gräsmattan, den som är till för spel och lek. Härligt!

Alla rosor är namngivna här ovan. Rör med pekaren nertill på fotot så kommer namnet fram.  Först ut i år var Louise Bugnet och sedan var det Mandarinrosen och Single Cherry. De tre brukar alltid ligga tidigast i startgroparna.

Till vårt spabad köpte vi för några år sedan en utedusch, nu  äntligen är den på plats och intill den har min Mats byggt en liten sittbänk. Jag kände för lite vilt och knasigt där, glada färger, smulbär och månadssmultron i avlånga blomsterlådor.

Är det bra väder så vill man inte gå in i huset, vi kan fika uteinne i Kråkvinkeln eller sitta på en bänk i solen, vränga av sig tröjan och ta en pilsner. Flera gånger varje dag  tar jag rundor och njuter, ser främst vad nytt som har slagit ut. Det finns alltid något att upptäcka. Nytt i år är att aprikosträdet äntligen bär frukt! Det pollinerade jag med hjälp av en pensel…

Det kommer mera, som de säger, jag lovar; det kommer mera! Lev väl och BLOMSTRA!
Agneta

 


12 kommentarer

Samlar du på något?

Nästan alla jag känner samlar på något. Går på loppis och letar efter gamla blomkrukor eller samlar tallrikar med olika blå mönster för att duka med. Vinylplattor från ungdomen kan locka eller att ha huset fullt med CD-skivor. En av mina systrar hade ett tag en kille som samlade på gamla sportbilar och lyxåk, han hade 18 stycken – eller så skröt han bara. Konst som kostar mer eller mindre mycket pengar kan somliga samla på. Doftpelargoner finns det … ojojoj, vad mycket det finns att samla på.

Jag samlar på vägar, det är billigt om man tar det som bisyssla när man ändå ska köra eller cykla någonstans.  Jag har berättat om det där i ett inlägg för länge sedan. Det går inte att samla vägar i en byrå eller på en hylla och inte kan jag sätta upp dem på väggen heller.
Däremot har jag ett litet skåp köpt i Nora för länge sedan. Jag hade en tid kikat efter ett skåp med många små lådor. Inte var det där skåpet tillverkat i Nora inte, ett indiskt skåp är det, med en massa porslinslådor, närmare bestämt 25st. Inte för vägarna men för något annat som jag har samlat på de senaste 30 åren. Det passar så bra i vår lilla hall! Titta visst är det roligt och läckert!

Skåpet o handen

När jag fyllde 40 gjorde jag hål i öronen. Jag gillade silver- och bronssmycken med historiska förtecken. Nu kunde jag komplettera med örhängen i samma stil. Sen upptäckte jag att det fanns roliga örhängen: böcker, skedar, trädgårdsredskap och så vidare. Böckerna är de örhängen som vem som helst och var som helst kan kommentera och som faktiskt är mina absoluta favoriter. På ett café i Majorelle Garden i Marrakech var det en servitör som blev mycket nyfiken. Jag sa att jag hade skrivit mitt livs historia i dem – med osynligt bläck. Det har jag sagt många gånger sen dess och sidorna i böckerna gulnar lite efter hand med min livsberättelse väl dold.

Med åren så blir även öronen rynkiga, trallala, inget att gråta åt. De här emaljerade kattansiktena är annorlunda, kul och tunga! I en av de små lådorna i skåpet i hallen så ligger mina kattörhängen. Tre av paren är gåvor och ett par har jag  köpt i Kalmar och ett annat i södra Cornwall. Det är så där samlartingen hjälper till att knyta ihop ens minnen på något sätt.

Ibland tömmer jag ut lådorna på köksbordet för att sortera upp dem lite. Om det har försvunnit ett örhänge så hittar man i bästa fall det andra i fel låda. Man kan behöva laga ett hänge eller kanske göra om en berlock till ett örhänge. Nä, två berlocker blir två örhängen, jag känner mig faktiskt fånig med bara ett örhänge.
Översikt igen

Alla dessa tre köpte jag på berlockrea för många år sedan – två av vardera. Så har jag sån tur att det bor en hjälpsam och händig man ihop med mig så han fixar det där på några minuter.
På frågan ”Har du din väska med dig?” (Händer att jag glömmer den). Kan jag utan att ljuga svara JA medan jag hämtar den riktiga handväskan. Och om solen skiner kan jag nöjt påstå att jag redan har solglasögonen på mig – trots att jag aldrig eller mycket sällan har riktiga solglasögon. Flickan i svartvit klänning har jag gärna till en svart klänning med vita prickar men örhängena är aningens för tunga. Inget för en lång kväll.

Vinkannan köpte jag i Marrakech 2010  och 2004 köpte jag den fina silverstolen, som Eva Hedberg har gjort. Stolarna syns bättre på bordet här ovan – mellan solglasögonen och knapparna – om du vill titta närmare. Eva var trä- och metallslöjdlärare när jag lärde känna henne men hon jobbar också som konsthantverkare här i trakten. För många år sedan deltog jag i en kurs i silversmide som Eva ledde och då gjorde jag dessa tekoppar:

Tekoppar silver

Tekoppar i silver, lite sneda och vinda men jag är stolt över dem trots det!

När jag jobbade i skolan bytte jag örhängen varje dag. Om jag någon gång glömde så kände jag mig inte klädd. Det roade elever och mig själv att knyta an till något vi höll på med. Det kunde ju bli lite långsökt men i bästa fall väcka ett intresse . De tre paren här ovan är sådana som alltid fick positiva och skojiga kommentarer.
– Har du ögon i öronen? Jag trodde lärare hade ögon i nacken!
– Ska vi hamra idag, får jag pröva?
– Nja, det här är skomakarhammare. Jag köpte dom i Örebro för där tillverkade man en massa skor förr. Senare idag ska vi prata om jobb förr och nu.

Kniven och gaffeln var poppis, särskilt de ”tuffa” pojkarna på skolan ville känna på knivarna. De tog försiktigt och fingrade lite nära min kind och mitt öra.  När det väl var gjort kunde de intressera sig att prata om annat med mig.

De örhängen jag använder mest idag är böckerna, väskorna och så de första jag köpte. De som jag kallar för Kalevala-örhängena även om alla inte är sådana. De i silver och brons syns på bordet nere lite till vänster.
Om du nu letar efter pärlor, diamanter och guld bland mina örhängen, så finns de inte. Jag har aldrig intresserat mig för såna dyrbarheter.
Så jag samlar på vägar och örhängen vad samlar du själv på?/ Agneta – som skickar rosiga hälsningar, de börjar minsann slå ut nu!

 

 


6 kommentarer

Mycket tyckande och ludd i luften

Det har hänt något i mina öron. Nej, det är inte det där att jag hör sämre nu än tidigare. Egentligen kanske det inte är i öronen utan i huvudet som något har förändrats. Inte vet jag, men jag gillar ju P1 och debattprogram på TV och… debattprogram? Inte nu mer!  Det orkar jag bara inte med längre, samtal vill jag gärna höra på men inte debatter där man pratar i munnen på varandra och aldrig för ett riktigt samtal.  Då drar jag mig undan eller stänger av. För mycket dumheter sägs, för mycket tycks och det blir för högljutt och obekvämt. Kan man stoppa aspfröludd i öronen för att slippa höra?

IMG_20190521_115423173

Detta ludd från aspfrön är en följd av en ovanligt stor blomning av asparna som troligtvis är en överlevnadsstrategi efter förra sommarens torka som i sin tur är en del i den stora klimatförändringen som ingen kan neka till är pågående  – oavsett varför det sker!

Det där obekväma handlar inte om att jag inte tål att höra andras åsikter tvärt om. Det är ju intressant och spännande att höra hur och vad andra tänker och varför de därefter gör vissa val i livet. Så klart kan jag bli besviken när människor är omedvetna eller korkade nog att inte förstå vad som håller på att hända i Europa – nationalism som leder till vanföreställningar som leder till otrygghet som i värsta fall leder till krig. Jag är så trött på allt tyckande och icke lyssnande, det grova generaliserandet och slutsatser tagna på lösan grund. OCH så är jag hjärtligt trött på politiker som skyller på andra och aldrig svarar på frågor. Stänger av radion och teven när det blir så.  Man gå ut och rensa tankarna.

IMG_20180722_212331981

Nu är det EU-val i morgon och jag har nog bestämt mig – men är lite osäkrare här än i riksdagsvalet. Jag kan nog för lite om själva organisationen EU, även om jag har lärt mig en del på sistone. Viktigast, det som måste lösas gemensamt i EU, är de övergripande frågorna om ökad jämlikhet, klimatet och svart ekonomi.  Vi kan inte lösa allt här hemma, vi existerar i ett ännu större sammanhang än vi vanligtvis tänker på. Allt hänger ihop.

Vad jag säkert vet är att jag inte kommer att rösta på något av partierna till höger. Där finns de, i djupet flesta, klimatförnekarna och den största, om än illa dold, acceptansen för skatteflykt och skatteplanering  – det som undergräver vår välfärd.

IMG_20170717_145750023

Hopp om framtiden!

Om du tycker något annat så är jag tvungen att respektera det! Bara du inte tillhör de som spottar på de ungas klimatengagemang och Greta Thunbergs världsomspännande rörelse. Framtiden är nämligen deras och vi måste faktiskt stötta dem att hålla hoppet uppe! Jag vill ropa till dem: LEV VÄL OCH BLOMSTRA, det finns en framtid till er också! /Agneta


Lämna en kommentar

Fågelskådning

Storstadsflickan i mig känns långt borta både i tid och rum. Samling på kyrkbacken för fågelintresserade med kikare och fika i lilla ryggan. Jag känner igen några ansikten och andra är nya bekantskaper. Vi klämmer in oss i några bilar och kör bara några få kilometer närmare havet intill Abbekås.
Solen skiner och Gustav Tallroth, ideell kommunornitolog i Skurup, tar det mjuka kommandot och berättar om biotopen där vi står. Egentligen är det en ganska smal men lång remsa mellan kusten och den uppodlade jordbruksmarken, som är finfina fågellokaler för diverse småfåglar och andra bevingade individer.

 

Jag som har gått, cyklat eller kört ‘överallt’ har aldrig varit just här. Betade marker, risiga och skyddsvärda gamla rosenbuskar är en alldeles underbar bit natur inte alls långt hemifrån. Under några timmar hör vi olika sångare, ser svartvita flugsnappare, steglits, grågås i skyn, häger, svalor och en mellanskarv – på den yttersta grenen på ett litet träd. Vi hör varken gök eller näktergal som tydligen redan har anlänt till bygden. Den bästa morgonen är när ytterdörren slås upp mot näktergalens sång. Snart så!

 

 

Däremot hör vi den silvertunna sången från en liten gulhämpling. Gustav berättar att endast ett fyrtiotal häckande par finns i Sverige och ett av dessa par häckar mycket nära där vi just då befann oss. Tänk att en så liten fågel med silvertråd i strupen kan väcka pirriga känslor hos oss rationella varelser! Den skulle bara veta. Gulhämplingen gäckar oss och visar sig inte.

 

En deltagare delar med sig av sitt historiska kunnande; i hagen där vi stod hade ett arkeologiskt fynd, drygt 1 800 år gammalt, gjorts – nu i modern tid, det var fler väl bevarade saker som hade tillhört en man som hade varit romersk legosoldat – då för länge sedan – saker som legat under en sten och vid något tillfälle grävts fram. Soldaten själv hade blivit bränd efter sin död – om jag nu uppfattade det hela rätt. Spännande tankar med långa perspektiv på människans liv förr och nu.

 

När Gustav delgav oss en hel del intressant forskning om vilka faktorer som spelar roll när fåglar ska flytta från vinter och kyla, så väcktes många reflektioner och tankar till liv. Tänk så mycket spännande man bara snuddar vid så fort något lite okänt presenteras mer ingående! Jag som är så nyfiken och vill veta!

 

Vid Skivarpsåns mynning vände vi åter mot bilarna berikade med upplevelser, ny kunskap och enkel men fin gemenskap! Tack, alla gamla och nya bekantskaper, lev väl och blomstra!/Agneta