Det här är egentligen ett inlägg från juli 2016, då höll vi på med ett stort projekt som gjorde att vi hade valt att vara hemma hela semestern. Trädgården och våra gästande familjer och vänner är annars alltid ett tungt vägande skäl att hålla sig hemma.
Varför ska man alls lämna hemmet och Skåne när det är som bäst?

Förresten hur är det nu…har jag också semester samtidigt som min yrkesarbetande man? (Så skrev jag då, nu mer är vi båda pensionärer och har väl alltid semester tillsammans eller hur man kan uttrycka det hela). Kan man hitta ett begrepp eller uttryck för semester mitt i pensionärslivet. Kom gärna med något roligt förslag! Friherre och friherrinna är väl okej men…

Mitt i sommaren 2016 for vi i alla fall iväg till Malmö för att leta ett ytmaterial till en lång bänk; klinker, kakel, mosaik eller något sådant. Några öppna ställen hittade vi, trots semesterstängt här och där, och fick på så vis ett hum om utbudet. Vår egen idé tvingades till sophögen på grund av att vi måste ha ett material som tål frost och dessutom har ett utseende vi gillar. Man måste ju väga allt mot vartannat! Utseendet, funktionen och kostnaden. Efter några andra ärenden åkte vi hem med lite luddiga idéer och på väg hem stannade vi för fikapaus.
Vid Börringe kloster nära Sturupsrondellen på E65 låg då 2016 ett ställe med café, en liten ekologisk shop och konstutställning. Anita på Börringe kloster finns fortfarande kvar men tyvärr inga konstutställningar längre. Utställningen enligt annonspelaren var alldeles utmärkt, hade vi haft pengar hade vi gärna köpt någon skulptur av Magnus Ringborg.
Det är mysigt med utflykter ”hemomkring” också och det här stället är ungefär halvvägs mellan Malmö och vårt hem. Konsten är som sagt, trist nog borta, men maten som serveras på Anitas är alldeles utmärkt!

Miljön är fin både ute och inne och allt smakade oss!


Den här trevliga inredningsaffären låg på andra sidan en häck. Vi har inte kontrollerat, men om butiken fanns kvar borde det stå någon skylt om det… det måste vi undersöka nästa gång vi stannar vid Anitas.

På småvägar i det kuperade och lummiga landskapet kör vi ofta – istället för att alltid ta samma vägar mellan vårt hem och platser vi ska besöka. Efter snart 28 år i Sydskåne är jag fortfarande häpen över hur vackert och omväxlande omgivningarna är här! Jag saknar helt förmåga att bli uttråkad av vacker natur och fin miljö! Sommargrönska på er!/Agneta