Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


12 kommentarer

Promenad till havet

Tisdag sjunde augusti. Det är så varmt, så bedövande varmt! Jag bestämmer mig för att ta en promenad ner till havet.
Motivationsbilden i mitt inre, där jag är på väg ut i vattnet, får mig att njuta redan av tanken på att gå. Trots den stekande solen och trots att min lata sida viskar ett försåtligt nej! Vattnets dragningskraft är starkare.
20180807 Simmar ut

Fågelvägen är det max 3 kilometer men jag är ingen fågel och måste ta de backiga grusvägarna till fots. För nu har jag bestämt mig! Klämmer en frottéhandduk under amen och hämtar solhatten. I pyttelilla ryggan har jag lite vatten, några morötter och ett moget Transparent Blanche från trädgården. Jo, och så mobilen så att jag kan ringa efter hämtning vid stranden när min man ändå kör från jobbet. Att promenera hem uppför alla backarna skulle göra mig så svettig och det sköna badet helt ogjort.

Vår närmaste by heter Sjörup och från vårt ställe ser vi både havet och den gamla 1100-tals-kyrkan i Sjörup. Jag går drygt en kilometer innan jag passerar vägen in till kyrkan på sin vackert belägna plats. Snart viker jag in på grusvägen ner mot Mossbystrand. Tittar lite på husen och trädgårdarna längs vägen men mest ser jag framåt. Många bilar kör alldeles för nära vägkanten där jag går. Obehagligt och störande. Vägen är smal men det är sällan några möten… varför då köra så nära? Jag vinkar tack till den bilist som ändå kör ut lite.

Nya inhägnader är uppsatta runt en stor outnyttjad bit mark som ibland är en grund våtmark men nu ligger stentorr. Med alla rapporter om dåligt bete blir jag glad och glömmer bilarna. Jag ser inga djur men lite längre bort står ett par hästar och trycker i den enda skuggan i hagen. De har hittat något att mumsa på. Ät, pållar, tugga i er så länge det finns något att beta av! Funderar på morötterna i ryggan men de har vänt rumporna mot vägen.
20180807 Hästar söker skuggaI slutet av byn delar vägen en gammal trädgård från huset som den hör till. När jag än passerar kikar jag in i trädgården men jag har aldrig sett några människor där. Det ser så torrt ut med gula löv på marken men de gamla buxbomshäckarna är klippta.

Vägen slingrar och är lite berg-och-dal-bane-lik i det öppna backiga landskapet. Först så går det upp så går det ner så går det upp, sen så går det ner och… Är det någon som minns den sången? Jag sjunger inom mig men kommer ändå inte på vad det är för något. Jag stannar på en utsiktspunkt och pustar i värmen. Kommer på att jag skulle kunna låta dig följa med mig en bit av promenaden. Fiskar upp mobilen och tar en liten video. Det är rätt störande vind och nog tycker jag att jag låter fånig, men okej, jag är väl lite fånig, men det kan man väl få vara!

Nu bär det mest nerför till Kustvägen och sen bara ytterligare en liten bit. Mina snälla fötter går men mitt surben, där jag dras med fula åderbråck, bråkar lite i värmen. Jag har sett tecken på nya bråck framme på skenbenet och foten. Inte så kul bara det inte börjar värka hela tiden. Jag rättar till solhatten och riktar blicken framåt.

Men här låter jag för larvig. Lyssna inte eller lyssna lite snällt med ett halvt öra…

Havsbrus eller bilar som susar förbi? Det är frågan. Här på Sydkusten finns det många och långa sandstränder. Ibland finns det såna här små stigar ner från vägen men på några ställen är stränderna breda och stora. Vid Mossbystrand finns det fika och mat, glasskiosk, gungor, grillplatser och parkeringsplatser.

Jag väljer att gå ner vid rökeriet där det är lite smalare strand och något färre människor. Jag kisar sydväst mot solen bortåt Abbekås och ser att mängder med badgäster i alla åldrar, färgnyanser och format njuter av sol och vatten längs med hela långa stranden. Jag kan inte låta bli att undra om någon tänker på den förfärliga torkan mer än jag. Man kan tänka och bada samtidigt förstås!

20180807 Vink från mig Jag går i. Fötterna sjunker ner och rullar lite på småskravlet som lagt sig precis i vattenbrynet. Brrr, alltid samma sak; det känns lite för kallt, så några instabila steg ut på sandbotten, vattnet känns behagligare och i nästa vågrullning tar jag några simtag utåt.  Vänder mig om och vinkar till min trygghet, min vän och käresta som har kommit! Så bra har jag det!/Agneta

 

 

 

 

.

 


9 kommentarer

Skattjakt nr 3

För tredje året i rad så blev det en sorts skattjakt för mitt yngsta barnbarn i anslutning till hans tionde födelsedag. Skattjakterna har varit olika och årets variant blev helt annorlunda.
Till den åttonde födelsedagen gjorde jag den första skattjakten som blev en total överraskning. Då gällde det att leta efter kuvert med ledtrådar och speciella uppgifter att uppfylla. Här är en sån uppgift från 2016.

SONY DSC

Flaggstångens omkrets skulle mätas med en talmeter. Kompass fick användas till någon uppgift och halvvägs fanns det något gott att hämta i ”onyttiga skåpet”!  Till den andra skattjakten hade jag hängt små färgglada påsar i trädgården. Bilden här är från 2017.

IMG_8117
Påsarna skulle hämtas i en viss ordning efter beskrivning hur den aktuella påsen såg ut. Sedan skulle saker i påsarna mätas och vägas. Det blev matematiska omvandlingar och i sista påsen fanns endast ett meddelande: Victor behöver ett nytt sällskapsspel! Och så åkte vi och köpte ett spel som födelsedagsbarnet själv valde.

Födelsedagsbarnet hade givetvis önskat sig en skattjakt och istället för en inslagen present en upplevelse i födelsedagspresent. Inget paket alltså… (men ett litet ett fanns det ändå).
Till årets skattjakt hade jag tänkt ut något annorlunda. Det byggde på att jag visste hur kul vi har tillsammans när vi lagar mat… men helt lyckat blev det inte. Efteråt har jag tänkt att det blev för likt sånt vi alltid gör tillsammans. Att jag kanske skulle ha hittat på något helt annat… Jag beskriver det ändå här för tanken var inte dum i alla fall.

Skattjakten började med att jag skickade ett antal foton till hans mobil, jo, han har en egen nu. Det var mest närbilder från platser både inne och ute här hos oss. Victor kunde titta på bilderna i förväg och börja tänka ut vad fotot visade. Här är några exempel:

Vid ungefär hälften av platserna hade jag gömt en plastficka (om det skulle regna – jag kunde ju inte veta att det skulle bli den torraste sommaren i mannaminne) med ett kuvert i. Man kunde leta precis i vilken ordning man ville, plastfickorna samlades sedan på köksbordet. Det var ganska lätt för V att se var de olika fotona var tagna och första uppgiften gick galant.

Ett kuvert i plastfickan innehöll ett antal ord. Orden var ingredienser till olika rätter. Första uppgiften var att läsa orden och ta bort något som absolut inte kunde ingå i en maträtt: som 5 rökta tuggben, 1 dl daggmaskar. Sedan skulle orden sorteras så att de på något sätt kunde höra ihop och bli en rätt. Receptet till en tårta kunde snabbt pusslas ihop och genast satte vi fart och började med de goda tårtbottnarna.

Tårtreceptet var ur Coops recepttidning Mer Smak. Det blev verkligen en otroligt saftig och god tårta. De sista bitarna kunde avnjutas till 100 % även några dagar efteråt.
Sedan lagade vi de andra rätterna under kommande dagar. Här är receptet på tårtan:

IMG_20180806_231957571

Ännu har det inte blivit någon upplevelsepresent. Jag har kommit med ett par förslag men den karamellen får vi nog suga på ett tag till för att se vad som kan smaka bra! Födelsedagen firades i midsommartid då söta nävor och den underbara rosen Nostaligie lyste intensivt i rabatten. /Agneta20180624 Nostaligie o nävor


13 kommentarer

Till synes obetydliga saker

En dag, ganska nyligen, skulle jag ta bort en uniformsklädd och medaljförsedd man som ville bli vän med mig på FB. Då hände detta: Jag tittade upp från processen med pekfingret redo att neka vänskap.
Det ska man absolut inte göra! Ha pekfingret i luften så där, menar jag. Dumma mig, nä, man ska inte titta upp och samtala med någon, med pekfingret i luften ovanför mobilen med ett pyttelitet avstånd mellan att acceptera och neka. På något sätt så blev pekfingret utan styrning och… Snabbt som sjutton hade jag plötsligt en karl, förmodligen med fejkad identitet, i mobilen som frågade på engelska hur jag mådde… Hade väl inte han med att göra! Han är förstås raderad nu och alla de andra gubbarna som frågat efter vänskap i strid ström – jag tror det är samma människa som vill reta mig… Bild på trevlig gubbe med hund, flintskallig man med litet barn, fryntlig man bland mahognymöbler, äldre man i ljus kostym, några i uniformer…PUST.
IMG_20180515_184216470

För några dagar sedan tänkte jag på sången om kungens lilla piga som vi sjöng i skolan när jag var barn. Ni vet den som börjar I kungens granna slotts stora, stora, stora kök där fann en liten, liten, liten piga…  Om du inte alls känner igen sången så är du förmodligen yngre än jag eller så har du gått i skola i ett annat land.

IMG_20180724_223849208

Vårt hus är ganska litet och det skulle bara snabbstädas och jag hade inte alls lika mycket att stå i som den stackars lilla pigan. Ändå tror jag att vi har något gemensamt hon och jag!
Jag hämtade dammsugaren i vårt trekantiga städskåp. Dammsög snabbt bottenvåningen och så gästrummet lite mer noga. När jag kom till vinterträdgården såg jag mängder av uttorkade insekter på fönsterbrädena. Jag tog av munstycket och förde röret, fullt insug, runt krukorna för att få med alla flugor och kryp som dött av värmeslag.
Under en liten sekund så såg jag bort mot dörren som stod öppen mot trädgården, en katt gick förbi där ute, och jag höjde tydligen röret lite för högt upp. Jag hörde ett FFFLLLäRRRP och där hängde en liten pelargon med sin första blomma rakt in i dammsugarröret. Jorden som följt med upp ur krukan låg nu fiftyfifty på fönsterbänken och golvet. Väl utspritt och fördelat…
Kungens lilla piga var ju på ett strålande humör och tydligen så även jag. Ett gapskratt undslapp mig, vad skönt att kunna skratta åt sig själv!
Ett gott råd: Om du nödvändigtvis måste dammsuga pelargonerna ska du se till att du har vattnat dem i förväg! Fuktig jord håller plantan kvar i krukan. Minska också på sugkraften så funkar det galant!

En av sommarens varma dagar gick vi en skön promenad längs med havet och såg det här trevliga meddelandet! Varsågoda! Sitt ner och njut av vår fina utsikt. Fantastiskt gulligt och vänligt av soffägarna…men sittandes såg man inte särskilt mycket av havet. Men tanken var god och man hörde ju vågskvalpet tydligt.

IMG_20180723_122121368

Vännerna hade sin hund med sig  och så kom vi fram till den här skylten utmed samma väg. Ett budskap som man nog har försökt göra mjukare.
En rad associationer sattes igång och jag minns bara några få…
20180723 Skylt om hundrastning

Öppna gärna dagis men inte vid vår gata! Klart de flyr kriget men de ska inte bo här! Gärna behandlingshem men inte här hos oss!

En man som just hade lärt sig lite svenska, öppnade ett enkelt gatukök. Det var en bedrift bara det! När han hade haft öppet några dagar så kändes det bra och ibland fick han hjälp av kunderna med ord och uttal. Allt flöt på och trots att han inte förstod allt så fungerade det.
Så kom det en ny kund och framförde sin beställning:
-En varmkorv med bröd, tack!
-Vill du ha senap?
Mycket lite.
Kunden fick vänta en liten stund för nu hade gatuköksägaren bryderi. Han förstod inte riktigt den där motsägelsen men tog fasta på det första ordet mycket och lade på ordentligt med senap på korven.
Kunden tittade på sin korv och den tjocka strängen senap och fick sen en djup rynka mellan ögonen.

-Eeeh, är inte det här lite mycket?
-?

IMG_20180724_111440410

Så där är det med vårt språk. Man kan lägga fokus på olika ställen och nyansera men inte förrän man förstår vad man gör eller hör går det bra!
Min ordföljd är en följd av ord som nu tar slut i värmen! /Agneta

 

 

 

 


5 kommentarer

Trädgården (28) torr, torrare torrast

Som vi har fantiserat och längtat efter Medhavsklimat! Nektarinbilden är från en trädgård ute på Österlen, plantan står mot en husvägg i skyddad läge och med mängder av hästdynga i botten, nu i mitten av juli är de redan så här pass mogna. Vi väntar på våra egna persikor som snart är mogna, det blir 25-30 i år och nästa år kanske ännu fler!
IMG_20180710_171414689

Våra drömmar handlar om att kunna odla fikon, persikor, nektariner, aprikoser och annat som kräver ett varmare klimat än det vanliga svenska med de fyra årstidernas variation av temperatur, sol, moln och nederbörd i någon form. Hårda vindar har vi helt sorterat bort från de där dagdrömmarna.

Persikorna som gungar i vinden är våra egna.
Vi murade faktiskt upp några murar, som putsades och vitmålades, och tillsammans med ett par huskroppar samlar de in sol och värme. Värmen stannar villigt kvar och vips har vi ett Medelhavsliknande mikroklimat som skiljer sig markant från andra delar av trädgården. Nu i hettan 2018 är det nästan olidligt varmt inom detta område!

Men inte har vi fantiserat om det där bränt bruna som vi har sett på vissa platser söderut. Ändå är våra gröna ytor bruna. Som tur är har vi inga stora krävande gräsmattor. Men brunt är det!20180716 Brunt gräs

Denna sommar är jag tacksam över att det är tung och svårbearbetad lerjord som bottnar vår trädgård. Lerjorden brukar jag inte hylla eftersom det är så otroligt tungt och jobbigt att gräva i den. Jag är också tacksam över träd som fanns från början och att vi under åren har planterat flera träd och buskar. Jag är otroligt glad att vädret var superdåligt i mars och april. Jag blev inte så sugen på att gå ut eller det gick helt enkelt inte! Jag hann inte rensa rabatterna eftersom  vi var borta en hel del i maj. När torkan nu är ett faktum inser jag att det är solklart (!) bäst med heltäckta jordytor.

Torkan fortsätter och jag vet inte när… Jo, 1955 kommer jag ihåg som en mycket torr sommar för jag var sex år och skar mig illa på en kapsyl som någon kastat i gräset. Jo, så fungerar minnet. Mamma, pappa och jag satt på en filt och fikade, det var mycket varmt och torrt i gräset och jag skuttade plötsligt iväg från filten. Vänsterfoten hamnade på en vass kapsyl och blodet sprutade och jag grät. Och 1959 var jag i Ångermanland på sommarbete, det var getingsommar och jag lärde mig simma i Ångermanälven, Ingmar Johansson blev världsmästare i boxning och det var varmt, varmt, varmt. Sommaren 1969 var jag höggravid och det var värmebölja i Stockholm. Mitt första älskade barn behagade vänta i magen lite för länge. Jag trodde jag skulle spricka för magen var stor. Det var sååå svettigt. När han väl ville ut så tog det tid och när både värkar och hjärtljud blev lite svagare så fick han hjälp ut av en sugklocka. Den sommarmorgonen kändes extra fin! En tillväxt på den familjegrenen har nog växt färdigt nu, barnbarnet Pontus med sin flickvän Jonna. Rätt granna växter som inte alls är särskilt torra!
IMG_20180716 Pontus o Jonna

Den långvariga torkan och hettan i år tycks inte ha något slut. Här hemma i trädgården är det glest med blommor och få rosor men ändå är det fortfarande grönt. Jag har då och då rotvattnat vissa växter eftersom här inte har varit bevattningsförbud. Ändå har jag varit  återhållsam med vårt gemensamma goda kommunala vatten,  vårt ”guld”  H2O. Jag har också tagit vara på disk- och sköljvatten i ett par månader nu. Grönskan nära köksdörren är påtaglig jämfört med andra ställen i trädgången.

Dessvärre läste jag ett oerhört provocerande inlägg från tankesmedjan Timbro om en idé att sälja ut vårt kommunala grundvatten till högst betalande som därmed skulle kapitalisera vattnet.
Detta privatägda vatten skulle alltså i sin tur säljas till folket i vårt land och tänk så bra det skulle bli… Det påstods till exempel att miljön skulle bli bättre om man bara betalade det rätta priset och tillät vinster för friskvattenägaren. Som vanligt blir följden att den som har gott om sekiner kommer att köpa sig rätten att använda hur mycket vatten som helst till sina pooler och gräsmattor.
Det påstods att avloppsnät och rörledningar kommer att skötas bättre och inte att gå sönderlika mycket om vattnet ägs privat… tänk bara på hur det gick med utförsäljningen av järnvägen! Oklarhet om ansvar leder ofta till stora och onödiga problem.
Skäms Timbro och näringslivet – artikelförfattaren måste vara snurrig och blandar potatisar med mangos på ett manipulativt sätt! HU!

Lantbrukarna har det inte lätt i år. Åkrarna var så torra under groningsperioden att många frön inte grodde. Några ynka mm regn på 2-3 månader, här i Sydskåne, sätter sina spår. Glesa är sädesfälten runt om där vi bor. Man brukar se ett vajande hav av täta ax. I år ser man marken emellan…  Djuren har svårt att hitta beten och i Skurups kommun, och säkert andra, upplåter man ängsmark till behövande djurägare.
Vill vi verkligen ha Medelhavsklimat, undrar jag. Kanske både och – men hur som helst vädret kan vi ju inte välja men på lång sikt försöka påverka.20180712 Sädesfält - glest

Det kan bli riktigt tråkiga följder av torkan även om det känns ovant för oss att behöva inse det. Snart kan vi själva skörda våra persikor och glädjas åt det en liten stund. Vi är många som längtar, längtar efter en nattlig frisk regnskur. En morgon med regnvåta växter och återigen grönt gräs under våra fötter. Till sist en grann sommarkvällsbild från i förrgår. Gult gräs vid vägkanten förvandlades till guld.
20180716 Solnegång i torkans tid

Hoppas inte du lider för mycket av värmen och torkan! Själv går jag med solhatt och sekatör i värmen och dricker mycket av vårt goda vatten! /Agneta

 


8 kommentarer

B12-brist en realitet

B12 låter lite som ett bombplan från det sorgliga Vietnamkriget eller något sådant. Istället för Vietnam kan man sätta in ordet VITAMIN före B12.

IMG_20180612_173628154

Brist på vitamin B12 kan få förödande konsekvenser. B12 behövs för produktionen av röda blodkroppar, det behövs för cellernas nybildning och ämnesomsättning. Brist på B12 kan bl a ge allvarliga skador på nervsystemet.
Kroppen kan inte tillverka  vitamin B12 själv utan vi måste få det i oss via maten. Genom att äta kött, fisk, ägg och mejeriprodukter får vi i oss B12.
Vi är av naturen allätare och inte vegetarianer eller veganer som en del tror. Jag känner flera som valt att undvika animalisk föda och självklart respekterar jag deras val.  Det viktiga är att särskilt veganer måste äta kosttillskott med vitamin B12 för att inte dra på sig allvarliga skador för resten av livet.

20180608 Dolomiti

Sent i höstas blev min brist på B12 helt uppenbar för mig. Jag hade långsamt märkt vissa förändringar i känslan av att vara jag. Jag menar den fysiska känslan men eftersom åren går så är det väl inte konstigt att man blir lite svag och att annat händer med kroppen.

20180529 Poppius i vas

En vinterkväll skulle jag hämta min man som var ute och åt julbord med arbetskamrater. Jag hade en längre tid haft yrsel och känt mig svag men inte klagat. Mina tår var ömma och brukade domna och ibland även fingrarna, jag tog det inte för så allvarliga problem men den här kvällen fick jag en fruktansvärd kramp i fötter och tår.

– Vad är det som händer? ropade jag rakt ut i min ensamhet. Krampen gjorde att tårna spretade uppåt. Smärtan var nästan outhärdlig. Jag försökte stampa omkring på golvet för att ”ruska liv” i fötterna. Den normala känseln försvann precis samtidigt från båda fötterna. Värst var det under fotsulorna och det tog tvärstopp precis där ett par gammaldags sockor brukar sluta en bit upp på vristen. Fötterna domnade, det stack och bråkade lika mycket på den vänstra foten som den högra.

20180611 Alred Colomb

Påföljande vardag ringde jag vårdcentralen och fick ganska snabbt tid till en läkare. Han frågade mig lite om olika saker och jag fick gå till laboratoriet. Efter provtagning och kort väntan på svar fick jag veta att några blodvärden var dåliga.

– Du har blodbrist och behöver B12, sa doktorn, du kan välja tablettform eller injektion.
– Vilket är det effektivaste? frågade jag fast jag egentligen förstod vad svaret skulle bli.

Jag fick receptet och hämtade snart min kartong med ampuller på apoteket och har just nu fått den tredje sprutan av distriktsköterskan. Var tredje månad tar jag en ampull till vårdcentralen och får en injektion.

20180611 John Davies
Vilken lycka att bo i ett land där man kan lösa ett ganska vanligt åldersproblem så pass enkelt! Om inte bristen på B12 upptäcks i tid så kan skadorna bli bestående. Då kan det till exempel handla om svåra nervskador.
Nu när jag precis har fått sprutan så väntar jag på effekten som ger mig en skjuts och gör mig pigg igen. Mot slutet, de sista två veckorna, så känner jag mig seg och konstig, tårna gör ont och  yrseln finns åter där. Nu frågade jag om det bara var något som satt i knoppen på mig men jag fick bekräftat att andra känner likadant. Depån är slut och man behöver påfyllning igen! Nästa gång jag träffar doktorn ska jag fråga om man kan förtäta injektionerna något lite. Jag har inte utforskat allt på nätet om B12 men det finns massor av kunskap att hämta där. Jag hade verkligen ingen aning om att man kunde få brist på något trots att man äter rätt typ av balanserad kost.

20180604 Rosa Officinalis

Någonstans läste jag att var femte person över 70 år har någon form av B12-brist. Jag hade ju ingen aning om att det var det som förorsakat mig en del problem. Det kan ha pågått en längre tid och jag hade bara tänkt att det hörde till det normala åldrandet. Kanske ska du kontrollera dina värden, även om du är yngre, det är lätt som en plätt med ett vanligt blodprov! / Agneta

IMG_20180607_100010117

PS Handfatsvasen har olika blommor hela året. Så här års går jag ut i trädgården och plockar något. På vintern botaniserar jag oftast inomhus, nyper av gröna blad och tar stänglar från blommande krukväxter eller nåra kvistar utifrån. Lev väl!


7 kommentarer

Våra inneboende

Det kan vara besvärligt att ha inneboende eller så fungerar allt smärtfritt och neutralt eller så är man mycket goda vänner som förstår och accepterar varandras vanor och ovanor. Man kanske till och med har glädje av varandra, hjälper till med något, ger varandra fina stunder och så där…

Våra senaste gäster, inbjudna till vårt hem, sa att våra inneboende på andra sidan väggen om vårt gästrum hade skramlat och fört oväsen mitt i natten. Underliga läten och ljud trängde genom väggen.  En av våra egna gäster klev ur sängen, gick upp och försökte bättre lokalisera varifrån ljuden kom eftersom det är en tjock vägg mellan oss. En del av ljuden var mycket små och ynkliga och vår undersökande gäst funderade på om det var småbarn på andra sidan väggen. Hemska fantasier for genom vår gästs huvud.

Själva har vi ibland känt en stickande otrevlig doft och undrat lite över deras matvanor och vad det är som de kokar ihop på andra sidan väggen. Vi inser att deras kultur och vår inte alls är lika utan mer olika. Det tycker vi oftast är spännande och en bra tillgång. Vi har ju faktiskt inte bjudit in dem att bo här men vi tycker ju att vi har utrymmen som vi inte använder och som vi gärna lånar ut.
Man brukar ju se sina grannar lite då och då men här har det varit stört omöjligt att få syn på dem. Kanske blev vår undersökande gäst dem på spåren. De är troligtvis mer aktiva och lever sina liv om natten och då sover vi.

20180625 Morgon med Mozart

Idag när vi öppnade köksdörren mot en ny fin dag så föreslog min semesterlediga man att vi skulle ta en cykeltur i omgivningarna. Jag älskar att cykla så; JA, ABSOLUT, vi tar vattenflaska plånbok och…! Under frukosten, på vår öppna veranda, planerade vi en rundtur på några mil med ett par inköpsärenden, en lunchrestaurang, avslutningsstopp med glass vid stranden och sen uppför långa backarna hem.

Så berättade jag vad en vän hade sagt till mig om oönskade inneboenden; de gillar inte höga ljud, opera eller hårdrock som pågår i flera timmar. Då tar de sitt pick och pack och drar. Så innan vi cyklade iväg så riggade vi en ljudstorm mot väggen där vår gäst hade hört dem. Detta skulle sedan få fortgå under hela natten så att det blev riktigt jobbigt för dem. Vi avgränsade ljudet hjälpligt inåt vårt hus och cyklade sedan iväg.

20180625 Skurups systembolag

IMG_20180625_135152842

20180625 Havet vid Hörte

Det blev en underbar cykeltur på knappt fyra mil och efter lunchpytten i Abbekås var vi så småningom redo för en smarrig fisksoppa hemma på verandan. Vi hade ju köpt vitt vin i Skurup. Ljudmattan fortgick i bortre änden av huset och vi bara njöt av det fina sommarvädret.

– Vad tror du, sa min man, är det råttor? Som de som gnagde sönder kablarna under motorhuven eller är det en musfamilj kanske?
– Som dom som åt säkerhetsbälten och sömmarna i sätena i vår stackar bil och dessutom bajsade multum under reservdäcket, sa jag.
– Eller en mård som den som plötsligt fanns i vävstugan i Västra Nöbbelöv. Eller är det kanske en liten gullig hermelinfamilj…

Där avbröt jag för det är lite äckligt att tänka att alla dessa djur skulle föda upp nya avkommor som också skulle tycka att det vore störtmysigt att vara inneboende hos oss. Vi kom överens om att problemet måste få en lösning i alla fall. Jag skulle vilja lösa det giftfritt, halshuggningsfritt och så vidare men det är inte lätt.

Men käre läsare, du trodde väl aldrig att jag verkligen skrev om människor? Nej , här handlade det om genuina fyrbenta och pälsklädda varelser som bara gör vad de kan för att deras släkte ska fortsätta att leva. Precis som alla vi andra!

Anticimex kan vi ringa men finns det annat vi kan göra?/ Sommarhälsning från Agneta

 

 

 

 

 


10 kommentarer

Victor, 10 år, är tillbaka!

Victor, din farmor måste väl vara en uråldrig människa! Ja, men, tänk, hon har två barn, fem barnbarn och två barnbarnsbarn! Du är ju hennes yngsta barnbarn. Otroligt och underbart, tycker hon säkert. Hennes äldsta barnbarn är din storasyster som blir 26 år senare i sommar. Det är ju hon som har ordnat det så fint att du redan är morbror till en fyraåring och en ettåring. Visst är det fantastiskt!

Idag den 11 juni är det din födelsedag Victor (som om du inte redan visste det);
STORT VARMT GRATTIS TIOÅRINGEN! Du får en bukett gamla och nyare  fotografier till att börja med från oss här. Du önskade återigen en skattjakt, för tredje året, plus en upplevelse i födelsedagspresent och det blir det så klart. Du får se fram emot det!

Här ovanför är bilder som vår vän Allan tog för nio år sedan när du var ett år. Du var en rar och fin kille som iakttog allting noga och registrerade mycket redan då!
Farmor och pappa hade 100-årsfest ihop i trädgården.

Så några bilder på sånt som har fastnat i mobilen eller kameran! Kommer du ihåg vad du gjorde och var du är? Hur gammal är du på bilderna?

Så några lite äldre bilder när du var ännu yngre! Tror du att det finns ännu fler?

Slutligen vill jag ta med några bilder från min sista resa till Thailand, då när ni bodde där för andra året. Nu är nu och det där var då – så känns det rätt bra att kunna säga – men det var spännande år för er och mycket längtan för alla! Det viktigaste för mig var att få vara med er och för min del var nog dagarna när vi bodde i små flotthus på den där dammen det mest spännande. Det var så vackert med bergen och regnskogen.  Jag undrar vilka saker du skulle räkna upp? Du har fått så många roliga och intressanta upplevelser med dig hem till Sverige. Du har mycket du kan berätta!

… PST inte ett enda foto tog jag när vi senast träffades här hemma. Jag var så upptagen med att vara glad över att få träffa dig, din mamma och pappa igen och att ni kommit hem till Sverige!
Jag uppskattade att att du ville göra de gamla vanliga sakerna. Planera vad vi skulle göra: Jobba i trädgården, spela spel och leka, laga mat, bada, fotografera… det hann vi ju aldrig göra men darttavlan hänger kvar i trädet!
Jag kommer att planera en skattjakt och… nä, mer får du inte veta, Victor! STOR KRAM! Ha det fint och vi hörs!/ Stort RÖTT HJÄRTA från din farmor