Redigerar och återpublicererar, idag den 1 mars 2021, något jag skrev i juli 2016 och även publicerade 2017 i samband med avslöjanden om sexuella trakasserier och metoo.
Vad är det med män? Så ställs frågan då och då i min närhet och ibland på mediala platser. Vi hör om våldsbrott som äger rum runtomkring, män och ynglingar skadar och dödar varandra eller så pågår våld i hemmen bakom stängda dörrar i pandemins spår och blir knappt ens nyheter i radio, TV eller tidningar. Jag måste lufta mina enkla och kanske något naiva tankar. Vad består mäns frustration av? Kvinnor begår ytterst sällan liknande dåd. Så vad är det med män? Bara vissa män är det på sin plats att tillägga.
Man ska aldrig generalisera men jag vet hur det är med de män jag känner mycket nära eller de som finns i min bekantskapskrets! De männen är alldeles normala och fungerande och tar sig samman och löser problem om de har några. De löser naturligtvis problemen utan våld och förhoppningsvis genom samtal med någon närstående eller likasinnad.
De flesta män jag känner är varma, upplysta och tillmötesgående. De är medvetna om människors lika värde och är generösa och tillåter andra människor ha sin egen tro och sina egna åsikter, de följer med vad som händer i världen och blir förbannade när de hör om dumheter som andra män gör. ”Kastrera den jäveln” är en spontan reaktion jag har hört från en normal pappa men det betyder inte att han själv ville se till att straffet verkligen genomfördes.
De flesta män som jag känner har vänner som de gillar och gör trevliga saker med då och då, de älskar och respekterar sina sambos och skurar badrummet utan diskussion för att det är bara sånt jobb man delar på, trötta fruar uppskattas och kan överraskas och få njuta goda frukostbrickor! De flesta små barn som jag känner och hör talas om får ha sin föräldralediga pappa hemma i alla fall under en tid. Förskolebarnen blir hämtade på förskolan av en storebror, pappa eller en morfar och sjuåringarna får läsa läxan för en lyssnande far eller farfar. Vilken vinst för alla parter!
Det är normalt idag i vårt moderna land och görs av plikt och kärlek i en lagom blandning! 
Så där fortsätter det med omtanke och omsorg för växande barn, tonåringar och unga vuxna…far och son delar tankar om livet, morfar och barnbarn bygger upp en gemenskap med respekt för varandra. Jämlikhet kan vi också kalla det för.
Visst finns det, även bland män som jag känner, de som lider av någon slags tillfällig frustration eller som drabbas av depression. De blir förbannade på sin partner, gör dumheter och tar ett glas för mycket, äter fel och är allmänt mänskliga…och önskar att de vore någon annan stans eller äntligen fick ett jobb eller hade ett annat jobb, en annan flickvän/fru/partner och så vidare – men vi vet alla vad dessa män INTE gör trots nedstämdhet eller frustration — inga övergrepp alls mot någon annan människa!
De är intelligenta och slåss i de stunderna med sina egna tankar därför att de vet att vänskap och kärlek är större, starkare och bättre än våld, hat och förstörelse. Kvinnor och män borde vara oslagbara tillsammans! Inte bara för dig och mig utan för alla! 
Och jag antar att det är så de allra flesta tänkande och kännande män är och därför önskar jag att alla vanliga vänliga män orkar förklara detta för de andra männen som uppför sig som idioter närsomhelst de har chansen på offentliga platser, i hemmets ”lugna vrå” eller i skydd av mörker precis var som helst i samhället! 
1 mars 2021 återpublicerar jag den här lätt redigerade texten som är nästan fem år gammal. Aktuell än idag med tanke på våld mellan gäng och i ljuset av att det blivit mer våld i hemmen som en följd av isolering på grund av coronapandemin. Vi måste hjälpas åt att inte vända ryggen till!
Jag vill påpeka att jag absolut inte har något emot samkönade familjeförhållanden. Alla har rätt till kärlek så länge det är efter eget val! Jag fick en muntlig kommentar/fråga om det efter detta inlägg förra gången.
Tack, M, för att jag fick låna dina skor.
Lev väl!/Agneta
Jag har lite svårt att gå i grupp när jag vill se mycket t.ex. på en utställning. Då blir jag mer koncentrerad på gruppen och vad de ser eller önskar se och jag går miste om en massa egna intryck. Därför gick jag runt för mig själv ganska mycket. Men då blir man så glad av välkända ryggtavlor… Titta där står ju Lotta och Paula! Att spinna är vardag för dem men också något att njuta av.
Pensionär, nyss pensionär! 