Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!


10 kommentarer

Omställning

Man ställer om sig från vinter till vår. Ställer om klockan. Eldar inte så ofta i kaminen. Vaknar med ljuset i stället för mörkret. Lägger de tjocka strumpbyxorna längst ner i lådan. Snart är natten blå. Glömmer mössor och vantar. Ler mot horisonten!

IMG_2538

Ser damm. Borde tvätta bilen. Putsa husets fönster. Observerar det som spirar där ute. Det som ska bli. Somnar ute i eftermiddagssolen. Vill inte gå in fast det blir svalt. Ställer av uteslöfsorna vid närmaste trädgårdsdörr. Har sekatören i fickan tills i morgon!

SONY DSC

Vädrar tunna kappan. Klipper ner det bruna. Räfsar och drar bort. Ser fler och ännu fler svällande knoppar. Löften. Frösådder. Sopar bort murket och torrt. Låter varma tröjan ligga. Promenerar på torra stadsgator. Tittar ut från stadens café!

AGNETASDATOR - Kaffekopp

Ser fågelsvirret och hör vingslagen. Andas sval luft, andas luft, andas!

SONY DSC

Äntligen!/A

 

 


8 kommentarer

Det där med kroppen och hörseln

Någon sorts kropp har vi alla att studsa runt i, gå ut och gå promenader med, alternativt att släpa runt på. Jag fick en knäpp på näsan för cirka sex år sedan. Jag var på ett zumbapass och upptäckte att min vänstra sida rörde sig i makligare takt än min högra. Jag kunde inte heller ta ut rörelserna riktigt. Jag hamnade på utredning och fick ligga på lasarettets neurologiska avdelning i några dygn. Vilken uppställning och sjukvård! Fantastiskt och jag var uppriktigt glad över att ha hamnat där! Jag blev utredd på längden och tvären… och nu klarar jag mig bra tack vare medicin , träning och av att inte utsätta mig för stress.

Mot Ystad 2

Att cykla utan annat mål än att lyckligt komma hem igen är inte dumt. Pensionärens lyx är att inte alltid ha tider att passa! Mot havet!

Den där benstommen med överdrag och stoppning åldras med mig. Nej, jag är inte, absolut inte, uråldrig ännu men det händer saker hela tiden! Överdraget sitter lite lösare och skrynklar sig här och där. Ni vet det knarrar i ett knä och höger axel knakar och vänster fot svullnar lite… tja, är det inget värre så går det väl an.  Jag trivs faktiskt i min ålder trots skavankerna! Fast när mitt vänsterben ‘surbenet’ bråkar så är det inte så kul – men det är inte varje dag och det funkar ändå hyfsat!

Jo, jag börjar höra dåligt men å andra sidan är jag spänstigare nu än då för några år sedan. Vad har det med varandra att göra? Tja, inget annat än att det är mig och jagets åldrande som kroppen vittnar om och att man faktiskt kan påverka vissa saker men att andra är svårare att göra något åt.
Nu hör jag att du protesterar högljutt: – Spänstigare blir man väl inte av att bli äldre? Nä, förstås inte av själva åldrandet men det är aldrig för sent att börja träna.  Det är klart du inte kan vänta med att göra dina benspark ända tills du sitter med benen i graven. Då är det nog försent ändå!
Men det borde vara självklart att hålla igång för den som kan, jobba i trädgården om man har någon, städa intensivt om man gillar det, helt enkelt att träna eller röra sig så mycket och ofta man kan. Alla kan inte träna men väldigt många fler än som gör det!

Min mamma blev väldigt kutryggig på grund av en smärtsam kotkompression och på något sätt sjönk även jag ihop och trodde att det var menat att jag också skulle bli så. Ni vet det där genetiska… så såg jag min spegelbild skynda förbi i ett skyltfönster. Där gick en kutryggig gumma förbi och det skrämde mig! Jag tror många har gjort liknande erfarenheter! Sträck på dig, knip ihop skulderbladen, tänk på din stolta hållning… så sjunger det ofta i mig! Det hjälper att skärpa sig och hålla huvudet högt!

Och jag, jag gillar att vara lat också! För att må bra är det också viktigt; att lata sig och njuta av något fint, läs en bok, träffa folk. Så jag mixar dessa för kroppen så ypperliga sysselsättningar och som pensionär är det lätt!

img_4756

Långsamt strövande genom besöksträdgårdar med sittplatser erbjuder en pensionär lagom vila och njutning.

Hörseln är ju svårare att träna upp men det ska sägas att det har sina poäng att höra fel ibland.
Igår var det någon hudkrämstillverkare som enligt reklamen hade blandat goja i en hudkräm…nja, olja var det ju förstås.

Vi skulle på bröllop och jag var inne i en lite finare klädaffär. Jag tänkte att jag skulle hitta en snygg klänning… Expediten kom i min riktning med telefonen mot örat, hon såg mycket jäktad ut och precis när hon passerade mig sa hon: – Vad hade hunden för telefonnummer?
Jo, ja, kunden förstås. Man begriper ju och får sig ett skratt – om man är på det humöret!

Vet ni, att tvärt emot vad man har trott, så  kan amerikanska hundar får hybridägg med svenska hundar från västkusten…eller hur var det nu de sa på radion en morgon. Det handlade om humrar förstås. Haha, det är kul ganska länge!

Vår radio går igång mitt i morgonandakten eftersom min man arbetar och måste upp. Under ett par dagar så hade en frejdig kvinna vävt ihop saker som fysisk träning och andlig utveckling. En av morgnarna handlade det om styrketräning och så läste hon något citat ur Bibeln och sa plötsligt: – Jag tar en bärs till…
Både min man och jag flinade för vi hörde samma sak! Han börjar också höra dåligt!

Det är klart att det går bra och är roligt till en viss gräns men sen får man skaffa hörapparat annars tror jag att det är lätt att halka på sned i sociala sammanhang! Man får pröva ut dem tills de passar! Kanske kan man få ett par roliga hörapparater som kan hänga i öronen som dekorativa örhängen. Skulle passa mig som samlar på  just örhängen.

IMG_5155

När jag har de här örhängena kan jag säga: Jag har tagit på mig mina solglasögon.

Jag har inte nämnt vad knoppen behöver men det tänker jag skriva en annan gång. Men att träna och få fart på kroppen är ju faktiskt bra för knoppen också!

img_0932

Man kan röra på sig i alla väder! Men Kjerstin…var är mössan?

Med flit har jag uteslutit det där med maten och vad man stoppar i sig. Det har absolut betydelse,  men jag tror ändå att vi mest måste glädja oss åt att vi inte behöver sakna mat på bordet!
Ha det fint, KRAMAR behöver vi!/A

 

 

 

 


12 kommentarer

Trädgården (24) en praktisk poesi

I mars vill man gärna vira in sig i en pläd och bara få vara  fred. Men ljuset, fåglarna och jorddoften hjälper mig att komma igång mentalt med säsong 2017! Och trädgårdsbilderna!Soli 16 feb 2016

Här finns inget behov av tid och ordning i denna stund, jag låter mina tankar fara och flyga fritt. Något i bildflödet gör att blicken fastnar och jag väljer spontant bland några av alla tusen bilder. En älskad växt som jag inte vill vara utan: Digitalis – självsådda och fådda! De vita är de vackraste men alla kulörer behövs i just den här täppan… skriver upp på årets önskelista. Jag ser några bladrosetter där ute men de är för få! Det finns alltid mer plats för den rara fingerborgsblomman.

Svavelpionen visade äntligen sin färg på försommaren 2016, hurraaaaaa, den rätta färger var alldeles, alldeles underbart rätt! Underliga väder drog förbi i början av maj och skapade små intressanta och fina fotostunder – innan störtregnen kom. Snart är det på riktigt ännu en gång och – men, aj, där kom en tankeknut, några måsten och vred till i mellangärdet. Såjord, byttor, värmemattor, lampor, fröså, förså, undervattna, dra upp, kultivera, skola om, klippa topp, låta bli att klippa, bära ut, bära in… men oj, jag måste leta fram fröna! Tänker inte köpa nya. Har väl sett hur alla redan har börjat och jag, jag bara tänker…

Att dela en höstblommande planta med spade på våren är en njutning. Dela plantan till nya plantor med friska  och livskraftiga rötter. Att plantera dem i jord eller kruka är mums för trädgårdsekonomin. Lite blir mer, mer blir mängder och ytor. Rabatter fylls och nya kan skapas. Dra upp frön från egna perenner är en, i tid, utsträckt och lustfylld färd!
Blir det något så får man fler och kan ge bort. Det är väldigt roligt. Lika roligt är det att tänka i bladformer och växtsätt som höstfärger och vårutspring, ja, jag tänker på det när jag manar fram sommaren! Behöver jag dela och flytta? Man placerar rätt och fel och plötsligt kan det som vara fel kännas rätt när man har tittat nog många gånger och ser något annat än förut. Vad lustigt det är men barr och blad gör en glad – åtminstone mig!

Så har vi helheter med rabatter, stigar, buskar och träd, stammarna och formerna och, och nej, jag har inte glömt rosorna eller andra blommor! Kan det förresten vara för sent att dra upp luktärter nu? Ja, kanske men jag vill göra ett försök! Förra året var jag för återhållsam på såfronten, det måste bli bot och bättring.

 

Rosor var min största passion när jag började intressera mig för trädgård i femtioårsåldern. Jag har skrivit om det i tidigare trädgårdsinlägg här i bloggen Pensionär, nyss pensionär. Nu har jag ett mer allmänt och omfattande trädgårdsintresse… se där, nu skrev jag det! Det här inlägget har peppat min lust. Lust att planera, fröså och kanske flytta om lite.  Jag alltså har inte helt tappat geisten, jag gör bara mindre nu än tidigare…

och till slut några fler bilder från tidigare somrar! Kanske blev också du lite peppad!?/A