Akebia quinata och äppelblom

Ibland när jag planerar min alldeles fria pensionärsdag så tittar jag på sköna fåtöljen och högarna med väntande böcker.  Åh, jag har sån lust att sitta fint med en kopp svart kaffe och åtminstone unna mig en av Alice Munros noveller eller en bok som Stoner av John Williams eller småleende njuta av Bodil Malmstens dagböcker. Då är trädgården jobbig och pockar på mig med sina krav. Jamen, jag HAR ju börjat dela och flytta perenner och jag har minsann också minskat på asylrabatten men, nej, klar med höstarbetet är jag inte. Inte än. Inte än.

Men vad man gör på hösten har ju verkligen betydelse för hur vår och försommaren i trädgården ser ut. Tänk på det, säger jag övertygande till mig själv!

Några veckors arbete återstår innan jag är nöjd. Om man inte hittar lust tvingas man att hämta inspiration någonstans och jag satt igår kväll och navelskådade mina egna fotoalbum på datorns stora skärm. WOW, man behöver inte gå över ån efter vatten, jo, ibland, men jag hittade bilder och ropade flera gånger på min man: Kom, kom och se hur vi har det!

Kanske kan du också hitta inspiration…

Här är några bilder från springbrunnsrabatten. Bilderna är tagna över tid och vid olika årstider. Nedanför lägger jag några olika bladbilder för jag gillar att tänka blad och hur man kan variera intrycket av rabatten med hjälp av bladens olika utseende och struktur.

Här finns också några få rosbilder snart blir det ett särskilt inlägg med  och om rosor, bara rosor!

Myskhybridrosen från Lens: Reine Chabeau

Vit stormhatt, Aconitum

En liten White Cover i en blandad rabatt

I förgrunden favoritsalvian Coradonna och den vackra men lite sjukliga Macy’s Pride

Seiun Kaku, en japansk favorit

Lilla Francine Austine och den större Comtes de Champagne

Lite höstkänsla med Acer palmatum Seiun Kaku och ormbunke från vildhörnan

Adiantum pedatum med svarta intressanta stjälkar och stora blad på en cematis.

En rosbukett för inspirationen!

Idag har jag fem alldeles väldigt fina barnbarn och ett barnbarnsbarn på väg och är ändå inte lastgammal! Det är en rikedom och en glädje som är svår att förklara för den som ännu inte har haft eller kan få dela den känslan. Även om jag är medveten om  vad som sätter punkt för livet så tänker jag ljust, för det mesta ljust, när jag tänker på de kommande åren. Rädd för den allra sista skrumpnande delen av livet är jag nog men inte själva döden, dock detta; den känns så långt borta och avlägsen ännu. Frågor om framtiden ännu längre bort är annorlunda. De handlar om hur livet kommer att gestaltas för just barnbarnen och barnbarnsbarnen. Deras barn, de som kommer där efter känns ännu mycket avlägsna.

Jag lever mycket i nuet och kan glömma att jag är mamma, farmor och mormor för stunden – men bara för stunden. Det har sina fördelar att leva  nu och här. Vilka nackdelarna är kan vem som helst tänka ut men fördelarna… att vara närvarande i nuet ger en stark livskänsla. Det här har jag blivit allt bättre på. Det var nog lite annat när jag var yngre men nu med vuxna barn och när mitt äldsta barnbarn väntar sitt första barn och när jag leker med mitt yngsta barnbarn, som är sex år, så väcks ofta tankar om deras framtid och kommande liv.

En sak som oroar är orättvisorna i samhället och i världen. En utjämning av levnadsvillkoren är oundvikligt den viktigaste frågan för att att undvika sociala katastrofer och urartade liv.  Grogrunden för hat och missnöje finns i fattiga länder, förtryckta områden och våra segregerade områden och leder oundvikligen till motsättningar istället för utveckling. Detta är en ofantligt stor fråga där mat, vatten, utbildning för alla och sjukvård överallt måste komma i främsta  rummet. Kan vi verkligen bara tänka på oss själva? Jag tror inte det.

Av en händelse halkade jag in på Ann Lundbergs TV-program Landgång då hon besökte ett fartyg,  African Mercy, där  välgörenhet drev rörelsen och sjukhuspersonal tog emot barn med gomspalt, människor som led av synskador, tumörsjuka  i vad, för mig, verkade en enda röra MEN vilka människomöten det blev. Jag blir lycklig när jag hör och ser gott som händer på platser jag inte ens visste fanns. Svenskar brukar vara bra på att ge av sitt överflöd vid katastrofer och även till vardags. Min man och jag har ett fadderbarn genom organisationen Plan och jag vet många andra som har fadderbarn och också ger till olika hjälporganisationer som Läkare utan gränser och Rädda Barnen.

Det ÄR svårt att överblicka framtiden och det är svårt att forska om framtiden men personligen tror jag att vi måste ställa in oss och kommande generation på att leva enklare och mer naturnära. Vi behöver inte allt vi har utan skulle klara oss med färre saker, enklare standard – och jag menar inte att vi ska gå tillbaka till stampat jordgolv. På våra breddgrader måste vi ha möjligheter att skydda oss mot regn, vind och kyla så klart…

Läste Viveka Ljungströms krönika i senaste Allt om Trädgård och hon uppmanade alla att läsa före detta generaldirektören för Kemikalieinspektionen Ethel Forsbergs bok ‘Makt plast gift och våra barn’ (Sarstad 2014).  I krönikan berättar Vivecka L att boken inte är en larmrapport men ”…en väckarklocka för oss alla som då och då faller ner i drömmen om att världen är god och bra och att det finns goda krafter som ser till att det onda inte vinner. För så är det inte. Inte om vi inte ifrågasätter och lär oss nytt. Vi måste vakna medborgare och konsumenter. Vi har ansvar.” Sedan återberättas lite om vad Ethel Forsbergs bok handlar om och jag känner att det där måste man nog ta del av. Varför vill kemikalieindustrin inte gärna berätta vad deras produkter innehåller? Det som döljs är det något skumt med.

Alla som hörde talas om eller läste Rachel Carsons ‘Tyst vår’ i början av 60-talet minns hur hon beskrev följderna av bl a DDT-användningen och dess förödande konsekvenser. Fåglarna skulle tystna.  Hemska tanke! Nånting hände i omvärlden, folk läste och förbannade och DDT blev faktiskt förbjudet!

Vi kan fortfarande höra och se fåglar idag! Tack och lov!

Vi måste bli duktigare på att ta reda på följder av allt vi gör, få stopp på förpackningshysterin ÄVEN om det påverkar den mycket omfattande förpackningsindustrins framtid. Man vill inte veta om all plast som flyter runt i våra hav men vi MÅSTE veta och propagera, agera och kräva sakernas förändring! Hur ska man kunna göra något om man stoppar huvudet i sanden?

Människan är uppfinningsrik och fyndig men man kanske inte bara ska lita på de goda krafterna om man vill att framtiden ska vara ljus även för barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ta reda på sakers tillstånd, alltså skaffa kunskap och verka i tid, i en för våra efterkommandens bästa riktning…

Vi borde inte ha tid för terrorbalans och religionskrig vi borde bara ha tid för att ta hand om framtiden tillsammans!

Jag har sett några partiledardebatter och lyssnat på radion och bildat mig en uppfattning. Jag har aldrig tyckt om när människor är uppenbart dumma mot varandra och hånar varandra därför gillade jag den ganska ordnade debatten på TV igår kväll. Fast jag somnade visst mot slutet. Jag blir trött av sifferexercis där perspektivet man har påverkar hur man läser och tolkar dem. Det jag har saknat på uppfarten till valet är visioner och ideologiska debatter, som någon sa:Lite passion i politiken skulle inte skada.

Jag har så svårt för att politiska debatter ska bedömas och utvärderas som om det är boxningsmatcher, det är inte politiken som bedöms utan vem som är mest slängd i käften eller har en slipad attityd – för mig känns det barnsligt att utkora vinnare och förlorare. Vem är objektiv nog att göra det? Det finns INGEN som kan sägas vara helt neutral i en sådan bedömning. Jag tror att de flesta av oss har en inre kompass som inte snurrar 360 grader utan svajar lite mellan några näraliggande grader som mellan SSO och SO ungefär. Det där är alltså inga partibeteckningar utan väderstreck 🙂 !

Efter valet ska utgången få avgöra hur politiken bedrivs. Det är demokratins kärna. Jag har inte gillat blockpolitiken och vill inte ha två block som till slut låser väljarna in i ett USA-liknande system. Jag har hjärtat till vänster och väljer efter det men respekterar absolut andras åsikter och tror att vi MÅSTE samarbeta på olika sätt inom eller över blockgränserna. Ett land kan komma långt längre om man släpper pajkastning och resonerande tittar framåt. Vi har alla möjligheter i vårt land att utveckla samhället i en positiv riktning. Jo, jag menar att det är en fråga om VILJA! Alla säger sig ju vilja jobba för ett bättre Sverige så låt oss göra det! Alla människor behöver ju…ja ni vet!

Det jag är rädd för i detta val är ulven i fårakläder som vill bli herde åt en skock svansande får. Oj, nu blev jag visst lite elak själv men ulven är enögd men har en slipad attityd och är samhällsfarlig trots sin fårförklädnad. Välj bort honom!