Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!


6 kommentarer

Junifröjd här hemma 2017

Här slutar trädgården vid vår underbara utsikt mot Östersjön. Bonden lämnade ett hörn för mångfald här. Blåklint, baldersbrå och vallmo i mängder till midsommarfesten!

SONY DSC

SONY DSC

Med hänsyn till några gäster visar vi inte när alla satt och åt vid det långa bordet på verandan. Det var sedvanlig sillunch, med allt, och en mer asiatisk grillkväll. Kaffe och jordgubbstårta avslutade båda måltiderna. Är det fest så är det!  På midsommaraftonen började det regna när sillunchen nästan var över. Sedan skvalade det tyvärr mest hela resten av dagen och kvällen. Det blev trevligt ändå med så många glada barn och vuxna.
Men vi gjorde blomsterkransarna efteråt, Victor och jag. Den lilla stången började luta i blåsten och markerade att midsommaren 2017 dessutom var lite blåsig och kall. Ändå försöker vi fånga värmen med murar och hus. Ibland letar vinden sig in trots allt.
IMG_8137

Utmärkt trevlig hjälpreda i trädgården och växthuset! Carl Victor på sommarlov i Sverige! Här ovan visar han olika irisar från Tomas Tamberg, Berlin.

IMG_8145

P. Lian Tai hand

Lian Tai, en bamsig kinesisk pion jämfört med min handflata. Här nere är det fina  Paeonia lactiflora ‘Sorbet’ som jag köpte från Borealis innan firman tyvärr lades ner!

SONY DSC

IMG_8202

Vi håller på att skapa ett mikroklimat högst uppe på tomten. Nio sådana glasade partier mot Östersjön, den gamla kyrkan och åkrarna tillåter utsikt. I vårt granna öppna landskap tar vindarna, som bekant, fart och här uppe fångar vi så mycket värme vi kan!

R. Leda bredd
Här uppe är de sötaste knoppar man kan tänka och när de slår ut är det en vit, tätt fylld ros med med rosaröda fläckar och kanter. Det är Leda en damascenaros som doftar fint.

IMG_8142

Och ovan så finns det rosor jag inte minns namnet på men de gör mig lika glad ändå!

R. John Davies i skymningen

Det här är i alla fall John Davies i skymningen. Nävornas tid är inne och kantar alla rabatter här. Snart klipper jag ner dem och sedan kommer de igen ett par veckor senare.

IMG_8139En hejdlös grönska, vackra irisar och skön bark att gå på!

Monopoly på verandan A o V

Jag har spelat ett nytt sorts Monopol med min son och sonson. Vi satt på verandan i kvällssolen och bekantade oss med nymodigheterna! Man har så klart bankkort och en kortläsare som hjälper till med de ekonomiska transaktionerna. Det var kul men inte helt lätt för en tankspridd farmor – typ! Vi försökte spela med två spelare, det var sisådär.

Monopoly Victor farmor

Här kommer några avslutande bilder först en svagt grålila rugosaros som heter Schneekoppe, alltså snökullar. Den doftar milt ljuvligt och blommar lääänge.

SONY DSC

Här nere är tre vackra skägglösa irisar som jag hämtade hos Tambergs i Berlin för ett par år sedan. Nu i slutet av juni har de flesta tyvärr blommat över. Var har jag namnlistan?

IMG_8235

En slutbild av trädgården här hemma och så lille barnbarnsbarnet August som föddes den 4 juni. Den dagen fyllde hans pappa 30 år så det var väl en fin födelsedagspresent!?

IMG_8099

Vi ses väl igen?/A

 


6 kommentarer

Junifröjd …skattjakt med Carl Victor

Förra året när Victor fyllde  åtta år så gjorde jag en skattjakt till honom. Då gällde det att hitta kuvert, läsa lappar med instruktioner, göra praktiska uppgifter och svara på frågor som jag hade förberett. Det var en total överraskning för V.
I år var det ett önskemål från den blivande nioåringen att få gå på skattjakt på födelsedagen igen. Jag tänkte till och gjorde det lite annorlunda jämfört med förra året. Jag skriver hur den var upplagd om någon blir inspirerad att göra något snarlikt.
Här kommer en  liten bildkavalkad från årets lyckade skattjakt. Jag hade förberett det hela genom att hänga ut åtta olika påsar i trädgården men det hela började i vårt uterum som vi kallar för Kråkvinkeln.

I ett kuvert fanns det två bilder som var sönderklippta till pusselbitar. Dessa skulle pusslas ihop och tejpas så att det gick att vända och läsa instruktioner på baksidan. Där fick Victor veta hur första påsen skulle se ut. Nu gällde det att springa ut i trädgården och hitta just den påsen. Om han såg någon annan påse var det inte tillåtet att plocka ner den. När rätt påse var funnen och inhämtad fick den inte öppnas. Nu skulle påse med innehåll vägas. Det fanns två olika vågar att väga på.
En hushållsvåg och en brevvåg  som visade samma resultat. Bra vågar alltså! Den här lilla påsen vägde 29 gram med sitt innehåll. Här blev det ju en del vågtekniska frågor att diskutera och vikterna i sig.
Så var det dags att läsa beskrivningen av nästa påse, hämta den och sen in i Kråkvinkeln och väga. Till sist  var alla påsarna vägda med sina innehåll.

Äntligen var det dags att öppna påsarna med diverse små presenter. I den sista påsen var det ett litet kort där det stod: Victor behöver ett nytt sällskapsspel och ingredienser till en födelsedagstårta! Det var den nionde presenten… Vi skojade om hur jobbigt det skulle bli för mig att fixa en skattjakt med presenter när han fyller 37…
Men den här skattjakten var inte slut än. Nu hade den elaka farmodern hittat på att födelsedagsbarnet skulle väga presenterna och skriva in i tabellen. Sedan efterfrågades skillnaden i vikt mellan påsar med presenter och bara presenterna. Här blev det ganska mycket matematik och tal om gram, hekto och kilo. På sommarlovet och allting …men gossen klagade inte!

IMG_8124

Varken hans mamma, pappa eller jag klagade. Sommaren har ju just börjat och det enda man kan klaga på är det konstiga men ändå på något sätt fina vädret.IMG_8133

IMG_8126Nioåringen befriade träd och buskar från påsar och presenter. På ett sätt blev det då en sorts skattlös trädgård fast med en nöjd pojke! Pionen Coral Charm anser i alla fall jag vara en riktig skatt, liksom pojken förstås!/A

 


6 kommentarer

Junifröjd… en ny liten människa

Lille August, en vecka gammal, kom på besök. Naturligtvis inte ensam, hans mamma, mitt barnbarn lokföraren, skulle inte sätta honom ensam på ett tåg, även om hon gillar att köra dem. Hon tog helt enkelt sin dotter lilla L. sin bror och sin nyfödde son med sig i bilen och körde hit. Jag beundrar henne mycket! Gossen förlöstes med kejsarsnitt och hon gör detta efter en vecka. Tar hand om, är vänlig, bryr sig om och hinner ägna sig åt sitt äldsta barn också… vi försökte väl avlasta henne så mycket det gick. En sjudagarsbebis sover, som tur är, ganska mycket!
Och jag kände mig helt överväldigad när jag fick hålla den lille plutten.

IMG_8099 Bara mor- och farföräldrar förstår hur detta känns! Att hålla en nyfödd i sin famn är fröjdefullt! En ny generation i familjen är lycka. Han är lik sin far, sin morbror och nog såg jag hans mammas fint formade mun. Vartefter ser vi vilka drag som formar hans utseende och vem han liknar mest. Det brukar ju bero på vem som tittar. Nu har han brunrött hår och ögon som djupa brunnar…

IMG_8154

Jag saknar, svenska språket saknar, ett bra ord för vem jag är i förhållande till lille August som är mitt andra barnbarnsbarn. Jag vill säga att jag är morfarsmor eftersom min son är morfar till den nyfödde gossen. Ologisk nog så kallas jag för farmor Agneta eftersom jag är farmor till Augusts mamma och till hennes båda bröder. Men, men det lilla barnet HAR ju en egen riktig farmor, farmor Monica… så jag säger ändå att jag är morfarsmor för att markera generationerna också.
När August och jag lärt känna varandra vet vi hur som helst vilka vi är – båda två!

I måndags träffades vi alla för att på tisdagen ta emot Augusts morfar med familj som skulle komma hem på semester efter ett första år med jobb i Thailand. Det skriver jag snart om i nästa inlägg.

Så underbart att ha förmånen att få leva och uppleva detta!/A


4 kommentarer

Från Bryggeritäppan till Knatteskutt

Barn är ju barn överallt. De lär sig, skaffar sig erfarenheter, bygger sin personlighet och upptäcker sina möjligheter. De gör det utan att veta om att det är det de gör.

I ett land som inte har haft krig på tvåhundra år har de flesta barn det bra. De behöver inte leva i en raserad och trasig omgivning eller sakna familjemedlemmar som har dött eller försvunnit. Där finns sällan familjemedlemmar som har skadats psykiskt eller fysiskt av kriget.

Våra barn har kläder på kroppen och tak över huvudet. De allvarligt sjuka barnen får vård. De växer upp med mat på bordet, förskola och skola. Väldigt många barn har fantastiska föräldrar, bonusföräldrar, vänner och en stimulerande hem- och närmiljö. Jag är så glad att dessa barn har allt det där. En dag förstår de nog vilken tur de har i livet. Jag menar inte bara VET utan FÖRSTÅR. Jag kan titta på dessa våra barn och känna en stark värme. Se där uppe och här nere på härliga ungar!

Sen tänker jag på de andra barnen, de som saknar allt och lever i fattigdomens bråte. Ödslighetens och sorgens bråte. De som blivit kvar i ruinerna av sina hem, marknader, affärer, skolor och gator.  Det som är kvar efter bomberna, krypskyttarna, minorna och granaterna. Vad kan de tänka på som inte gör ont? Vad kan få deras tankar att blomma levnadsglatt igen?
Det vore väl skit av oss, som har det så bra, om vi inte kunde låta några av de här andra barnen få en möjlighet här.  Jag menar inte bara en chans utan en rejäl möjlighet.
Jag skulle vilja se dessa barn leka i en stimulerande miljö. Se dem möta glädjen i sociala möten barn emellan och få värme och omsorg från kärleksfulla vuxna. Visst skulle de ha det bäst hemma men när bästa hemmet är bombat och bortblåst, hela omgivningen är raserad och spillrorna runt omkring är livsfarliga då kan de inte bo kvar.

Tänk om det fanns en organisation som hette  LEKPLATSER UTAN GRÄNSER som… ja, ni förstår säkert hur jag tänker! Om jag vore yngre skulle jag försöka gå från tanke till handling och i alla fall undersöka HUR det skulle kunna gå till!
Parkleken fanns det något som hette när jag var liten i Stockholm. Personal fanns på plats i lekparken och såg till att det fanns lekredskap och spel och annat för barnens lekar. De hjälpte till om det blev bråk eller någon slog sig. Detta var på 50-talet . Tja, någonting åt det hållet tänker jag mig att det skulle kunna fungera.

Det finns ju CLOWNER UTAN GRÄNSER. Jag är stolt över att känna en Kalle som oftast roar barn på sjukhus men han har också varit i olika läger för flyktingbarn, mest i Sydostasien, tror jag. En mycket bra sak är det i alla fall att få barn att skratta och må bra även om det bara är för stunden.

För lite mer än en månad sedan var vi och besökte Bryggeritäppan vid Gotlandsgatan på Södermalm.  Några trevliga bonusbarn var med och de satte genast igång och lekte. Vilken oas för stadsdelens barn!
En kiosk med kaffe och glass fanns på plats – passande nog!
Lekparken är byggd utifrån miljöer i Per-Anders Fogelströms roman ‘Mina drömmars stad’. Här och där fanns skyltar med citat ur boken. Miljöerna var fint iscensatta och mycket fantasieggande. Dasset hade en bakväg ut genom hålet… Barnen får leka med allt som finns i och utanför husen som är inredda, där inne finns det belysning på vintern. Platsen var också väl vald mellan gamla kulturhus och mer moderna bostadshus.

Bryggeritäppan är ett utmärkt exempel på hur spännande miljö man kan bygga upp för barn bl a med hjälp av en scenograf och Lekplatsbolaget. På den här platsen blir det naturligt att också prata om hur folk kunde ha det och hur de bodde ”förr i tiden”.

Stockholm har en hel del annorlunda och roliga lekparker. Som föräldrar med liten kassa och yngre barn kan man ägna sig åt att besöka en rad olika pärlor.
Läs om Bryggeritäppan  på nätet!

Vi träffade ju flera rara barn i Stockholm och följde med på Knatteskutt. Min mans äldsta barnbarn skulle ha avslutning. En liten grupp barn mellan fyra och sex år kom till en vanlig skolgård denna söndagseftermiddag. Föräldrarna hade fika med och även om vädret var lite sisådär så verkade alla trivas! Här saknades helt elittänkande.
Där fanns två engagerade ledare som lekte och skojade med gruppen. Barnen hängde med och sprang ta fatt, härmade ledarna, hittade på egna rörelser och svar. Avslutningsvis så fick alla barn träffa Knatteskutt som kom smygande med en tung påse över axeln. Givetvis gissade barnen att det skulle bli godisregn men det var fel. Alla barn fick var sin medalj  och en kram av Knatteskutt.

Lyckliga barn som har en sådan uppbackning! Alla barn skulle få uppleva liknande saker. Leka fritt och leka styrt.

Även om jag inte är hoppborgens vän nummer ett så har de flesta barn väldigt roligt där. JoLo största Loppiset ¤

Hoppas jag inte har gjort så du har grottat ner dig i svåra tankar. Vi måste ju ändå vara medvetna om hur det ser ut. Här i Sverige såväl som där borta.  Ge barnen hopp om framtiden!
Ha det och lek lite själv ibland!/A