Det här är egentligen ett inlägg från juli 2016, då höll vi på med ett stort projekt som gjorde att vi hade valt att vara hemma hela semestern. Trädgården och våra gästande familjer och vänner är annars alltid ett tungt vägande skäl att hålla sig hemma.
Varför ska man alls lämna hemmet och Skåne när det är som bäst?

Förresten hur är det nu…har jag också semester samtidigt som min yrkesarbetande man? (Så skrev jag då, nu mer är vi båda pensionärer och har väl alltid semester tillsammans eller hur man kan uttrycka det hela). Kan man hitta ett begrepp eller uttryck för semester mitt i pensionärslivet.  Kom gärna med något roligt förslag!  Friherre och friherrinna är väl okej men…

Mitt i sommaren 2016 for vi i alla fall iväg till Malmö för att leta ett ytmaterial till en lång bänk; klinker, kakel, mosaik eller något sådant. Några öppna ställen hittade vi, trots semesterstängt här och där, och fick på så vis ett hum om utbudet. Vår egen idé tvingades till sophögen på grund av att vi måste ha ett material som tål frost och dessutom har ett utseende vi gillar. Man måste ju väga allt mot vartannat! Utseendet, funktionen och kostnaden. Efter några andra ärenden åkte vi hem med lite luddiga idéer och på väg hem stannade vi för fikapaus.

Vid Börringe kloster nära Sturupsrondellen på E65 låg då 2016 ett ställe med café, en liten ekologisk shop och konstutställning. Anita på Börringe kloster finns fortfarande kvar men tyvärr inga konstutställningar längre. Utställningen enligt annonspelaren var alldeles utmärkt, hade vi haft pengar hade vi gärna köpt någon skulptur av Magnus Ringborg.
Det är mysigt med utflykter ”hemomkring” också och det här stället är ungefär halvvägs mellan Malmö och vårt hem. Konsten är som sagt, trist nog borta, men maten som serveras på Anitas är alldeles utmärkt!

Miljön är fin både ute och inne och allt smakade oss!

Den här trevliga inredningsaffären låg på andra sidan en häck. Vi har inte kontrollerat, men om butiken fanns kvar borde det stå någon skylt om det… det måste vi undersöka nästa gång vi stannar vid Anitas.

På småvägar i det kuperade och lummiga landskapet kör vi ofta – istället för att alltid ta samma vägar mellan vårt hem och platser vi ska besöka. Efter snart 28 år i Sydskåne är jag fortfarande häpen över hur vackert och omväxlande omgivningarna är här! Jag saknar helt förmåga att bli uttråkad av vacker natur och fin miljö! Sommargrönska på er!/Agneta

En dag i juni kan utsikten från ovanvåningen mot Östersjön se ut så här. Här kan man vila ögonen och få kraft av naturen.

Ett par hundra meter framför vårt hus finns en liten dalgång: med ett vackert ord en däld. I tre års tid har jag dokumenterat däldens sträckning mellan en grusväg och en radiomast. Här böljar det yttre backlandskapet i några kilometer ner mot havet och bildar smärre dalgångar som fångar upp himlen och vädret i sin skål. Jodå, det var vinter också under de tre åren men nu vill jag bara tänka på den gröna tiden. Oftast stannade jag bilen när jag ändå passerade, en annan gång var jag på promenad eller så cyklade jag dit på några få minuter.

Nära oss har vi ingen vild natur här är den sedan årtusenden tämjd och van att ge av sitt överflöd. Grödan kan vara raps, sockerbetor, vete, korn och havre. Emellanåt vit- eller rödklöver men i år har någon sagt att runt hela vårt ställe ska det bli krysantemum. Det är knappt vi vågar tro på det…ett blommande hav! Vi får se så småningom och må tiden gå långsamt nu!

Lev väl och blomstra!/Agneta

I januari 2020 gjorde jag detta lite summerande inlägg: Vi har ingen vinter i år, inte än i alla fall, det är helt enkelt en enda lång regnperiod! Många gånger säger jag: Så bra för grundvattnet! Rösten börjar bli falskt glättig och jag letar efter tröst i bilder från trädgården.
Jag är ingen klimatförnekare men behöver en strategi för att klara av hur det är just nu. Sommaren 2018 var extremt lång, torr och varm. Hösten 2019 har varit extremt mild och regnig, gråmulen och blåsig.
Vår zon(1) har förändrats på de snart 25 år vi har bott här och är nu mildare. Vi hade vintrar med lite eller mycket snö till och från och nu är vintern mest grön, brun och grå och så blöt förstås. Nu mer har vi en hörna där vi samlar värme med murar. Här är vår marockanska springbrunn och där vi också har olivträd i krukor och fikon i jorden.Här nere syns den nymurade lecamuren som är vitputsad på fotot här ovan. Det lilla sneda trädet är Parrotisa persica, papegojbuske, fast i uppstammad form. Den växer långsamt och eftersom jag lät den stå kvar hoppas jag att den ska sträcka på sig lite till och ger lite vacker skugga här, se så underbar höstfärg!

SONY DSC

SONY DSC

Har man trädgård tar man givetvis in både blommor och grönt. I badrummet har vi en Malmövas, köpt på Blomsterpigan i Malmö,  som jag ser till att ha blommor i hela året. Pelargoner och bladgrönt fyller vasen under de grå vintermånaderna i övrigt blir det vad som finns. Vasen står sällan tom – utom när den diskas förstås!

Men om man behöver både tröstas och piggas upp så fastnar man ju här:

Röda toner och vackra blad samt växter i krukor hör trädgården till!

Och här sitter mitt andra barnbarnsbarn A, en tidig sommarmorgon, ”herre på täppan” och tittar ut över sina/mina domäner… och äter äpplen!

Nu känns det lite bättre, lev väl och blomstra!/Agneta