Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!


6 kommentarer

Pensionärens pyttipanna

Den vintriga inledningen av januari fortsatte förra veckan men idag smälter snön. Snödrift och kyla ställer alltid till livet lite för oss, man kör hem med hjärtat i halsgropen och undrar om man kommer ända fram…men det har mest varit vackert och tilltalande med rimfrost i träd och buskar.
Människor drunknar fortfarande i det nu vinterkyliga Medelhavet och fryser i flyktinglägren så de problem vi har med vädret är små och obetydliga i det stora hela.

I måndags åt vi inte pyttipanna eftersom min man och jag har startat med 5:2 dieten som ska leda oss in på en nyttigare väg och då äter man helst inte pyttipanna –  men på stickcaféets första träff för året visade jag vad jag hade börjat sticka av det melerade garnet jag köpte i Lissabon i höstas. Jösses, tänker läsaren här, nu har hon tappat konceptet helt.
Inte alls! Mönstret till trekantssjalen med uddkant, som jag stickar,  kallas för Pyttipanna för det är en mix av olika liknande sjalar. Det har tagit tid för mig att få till början men nu flyter det på. Minst två meter lång ska uddkanten bli innan man kan fortsätta med resten.

SONY DSC

I tisdags ägnade jag mig åt en enda pyttipanna av sånt man bara måste göra ibland; tvätt, handling, fågelmatning, tråkig sortering av skräp som har samlat sig.  Återvinningsstationer är ganska fula platser men alltid när jag har varit där och sorterat glas, tidningar och annat så känner jag mig präktigt nöjd på något underligt vis.
Klockan två satt jag klistrad vid radions P1 och lyssnade på Språket med Emmy Rasper som programledare. Före jul spelades programmet in och jag var lite spänd på hur jag lät när jag frågade om den nya användningen av ordet anal som jag mött i texter ett par gånger under hösten. Programmet går att höra på SR Play om någon blir intresserad!

Jag ägnade också tid åt minnen genom bilder från julhelgens träffar och fester. Julen firades på Öland hos min dotters familj. Det var en skön julhelg med god mat och fin gemenskap. Spela spel är något som jag men inte min man gillar så ÄNTLIGEN…
Vi spelade ett för mig nytt spel som heter Rummykub, det var mycket stimulerande!

 

Rebecka i köket

 

Jubordet är dukat -15 på Öland

Spela spel hos Hanna

 

Jag hittade andra bilder, oftast är de finaste motiven på de mysiga barnbarnen (både ovan och nedan), tycker jag! De här trevliga pojkarna kom hit dagen före nyårsafton tågandes från Helsingborg. Nej, de gick inte, de åkte tåg förstås, språkets roliga och förvillande vändningar för dem som ska lära sig det! Jag gillar ju att leka med språkligheter men det kan ju bli helt galet! Här nere viks det svåra och enkla pappersflygpan och 20-åringen blir insugen i en svår beskrivning så farmor får rycka in och hjälpa 7-åringen!

På kvällen badade vi i spabadet men den starka sydliga vinden från havet satte frost i hår och kinder, brrrr. Det kortaste badet hittills men väl inne i brasvärmen kändes det gott!

SONY DSC

 

I onsdags förmiddag var det soft träning med roliga och inspirerande Cecilia på Friskis och Svettis i Ystad. En del nya ansikten dök upp; drygt 40 kvinnor och två män! Min vän Åse från vävningen och jag tränar två gånger i veckan och känner att vi mår så bra av det!

Cecilia på F&S

Sen tog jag tåget till Helsingborg för att vara några dagar hos svärdotter och yngsta barnbarnet medan min son var i London. Vi levde vardagsliv med hämtning och lämning på skola och arbete, lekkamrater hemma men också pulkaåkning en solig eftermiddag efter skolan. Olyckligtvis behövde ambulansen och hämta en pojke som hade skadat sig precis när vi kom.  Vi pratade en hel del om det där innan vi gick hem igen efter några åk!

IMG_2922

Carl Victor Croneld  jan 2015

Vi lekte som vanligt våra TV-matlagningsprogram när vi lagade mat. Då talar vi informerande till en låtsaskamera som sitter under fläkten. Det är alltid lika roligt och det blir ju olika beroende på situationen. Vi lagade inte pyttipanna utan en påhittad variant av chevapchichi med hackade tomater och…gott blev det med potatisgratäng till!
På kvällarna hörde jag på läsläxan och läste högt ur en rolig bok av Roald Dahl. Nattningsprocedurer är trevliga och skapar närhet och förtrolighet.
Jag fick för övrigt lära mig något nytt…hur man får figurer att röra sig och agera i x-box-spel. Kul men svårt, jag måste träna mycket mer, farmor A vill spela mer x-box!
Något jag inser att jag också måste träna mycket mer är att köra deras automatare mjukt och fint – det är svårt men man kan minsann lära sig nya grejer även som pensionär!

I fredags eftermiddag satt jag på fiket Hos Mortens i Ystad där jag klev av tåget hungrig och tagen av boken jag hade läst på tåget. Det blev soppa och sen en kopp starkt kaffe och en stunds läsning i ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr innan min man var färdig med sitt jobb för veckan och redo för en skön fredagskväll! Kaffe Hos Mortens

När vi körde den vackra vintervägen hem var ljuset blått och månen nästan full. Fantastiskt badväder! Minus fyra grader ute, mössor på, nakna kroppar ner i 36-gradigt vatten som pulserar, masserar och är avslappning, det ger guldkant på tillvaron. Nu planerar vi att jobba hårt så att ALLT blir klart i år.
Det är väl knappast troligt för ett stort mål är det!

I lördags 
planerade vi vad vi skulle ha med för skivor och mat till proggfesten i Svarte.  Vi letade också i garderober och fick ihop varsin klädsel. Tyvärr, haha, finns detta icke på någon bild! Men det blev en rolig och trevlig fest med massor med god mat och dessert, mängder med proggmusik, gitarrspel, allsång och till slut vild dans.

I söndags sov vi länge och hade en riktig slappardag men fåglarna fick mat och utebadet sin dos av klor. Jag är utsedd, av min käre, till förste kemikalieansvarig och försöker balansera mängden kemikalier så pH-värdet ligger som det ska att vattnet inte stinker klor men ändå håller det klart och är skönt att nedsänka sin lekamen i!
Vi avslutade söndagskvällen med en gammal fin filmklassiker Stekta gröna tomater!

Min ”redovisning” av en pyttipannavecka är slut men jag stickar vidare på sjalen, läser min bok, gör både roliga och lite trista saker ibland – precis som de flesta som har lyckan att få leva ett ganska normalt liv. Måtte fler få människor få det så!/A

 

 

En eon av tid

6 kommentarer

AGNETASDATOR - Glittrande avslutning

Gleaming lights of the souls, Yoyoi Kusama på Louisiana.

Egentligen är väl alla veckor både lika och olika. Vissa dagar gör man samma saker eller somligt nytt och andra veckor händer spännande saker hela tiden men ändå liknar veckorna lite varandra. Dagar kommer och går. Tiden rullar på och man är åtta år och har en eon av liv framför sig men rätt som det är fyller man 80 år!

mms_img-1463795247

 

– Jag fattar inte det här, sa min syster i onsdags flera gånger och pekade med sina välformade händer  på några gratulationskort med siffrorna 8 och 0, i just den ordningen, som var tryckta på framsidan eller handskrivna på insidan av de vackra korten.
– Det här är faktiskt mycket overkligt, fortsatte hon och vi enades att visst var det så.

Jag för min del förstår ju absolut vad det innebär och frågade om hon kunde tänka sig att hänga med i minst tretton år till så att hon kunde vara med på min 80-årsdag! Då kan vi säga samma sak och så…undrar om hon fortfarande har kvar sitt bruna hår då!? Hon har alltid haft ett vackert tjockt brunt hår som först nu har några tunna slingor av lite grått.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Min storyster på besök hos mig för cirka 10 år sen. Min man och jag  flyttade till Skåne och då kom vi äldst-yngst-systrar närmare varandra både i tid och rum!

Min äldsta syster Barbro föddes alltså 1936. Hon säger själv att hon blev till på vår pappas 25-årsdag – en förnimmelse, en berättelse eller rena rama sanningen – vem vet?!
Hon vet en massa saker om vår familj som jag inte har haft en aning om! Jag har aldrig hört de glada kvällarna i hemmet när mammas och pappas vänner kom och de sjöng tillsammans eller vetat att våra föräldrar var ett dansant par. De kvällarna var slut när jag växte upp! Jag har heller aldrig hört att mamma var gift när hon träffade pappa. Sånt kan man överraskande få berättat för sig på ett 80-årskalas!

– Intressant att höra er prata, sa Barbros svärson när vi hade bytt några ”nyheter” från det förflutna. Sånt den andra inte hade en aning om! Jag längtade plötsligt efter de två frånvarande syskonen eftersom det var där någonstans jag kände att jag, som yngst i skaran, hade missat mycket som jag nu ville veta! Förfluten tid kan vara nog så viktig för att förstå vissa saker och sammanhang – även om man man lever starkast i nuet!

Syskonen P eson

Blir det nu som Barbro önskar så träffas vi alla fyra syskon här i Skåne i sommar och firar 80 i repris! Geografiskt är vi spridda från Stockholm till Gotland och Skåne men vi siktar på en sommarträff här på sydliga breddgrader eftersom födelsedagsbarnet bor här!

På dagen före själva födelsedagen dök vi efterhand upp på ett rum med vintrig havsutsikt på Ystad Saltsjöbad. Vi var en liten nära-Barbro-skara men där fattades Barbros kära barnbarn som var på andra sidan jordklotet respektive vrålpluggade inför en viktig tenta.  Vi skålade och drack ett par flaskor bubbel innan vi så småningom gick till restaurangen.

AGNETASDATOR - IMG_2810

AGNETASDATOR - IMG_2812

AGNETASDATOR - Barbro o syskonpresent

Vad sägs om rökt ankbröst, torskrygg med jordärtskocka och allt med diverse goda tillbehör och till dessert valde vi olika kreationer – så gott! Köket på Ystad Saltis ska ha en eloge! Mycket välsmakande rätter och vackert upplagt! Efter god mat, presentöppning,   samtal hit och dit med lite för mycket annat sorl i matsalen, kröp vi senare ner i sköna hotellsängar.
Lite lustigt för mig och min man att bo på hotell så nära vårt hem…men det var ju en del av presenten; vi skulle kunna umgås tills vi var nöjda och att fortsätta morgonen efter!

AGNETASDATOR - IMG_2854

På själva födelsedagen blev det långsittning vid den goda frukosten med några försynta hurra-rop för födelsedagsbarnet. Någon skulle jobba och andra gå ut med hunden…

men då tog födelsedagsbarnets man ledning mot Öresundsbron och rattade lugnt och fint till konstmuséet Louisiana i Humlebäck!

Vi såg utställningen om och med Yoyoi Kusama och hennes konst! Dessvärre för de andra så var det nog jag som tyckte mest om den – men min kära syster såg också glad och nöjd ut. Det blev några fina saker inköpta i museibutiken och så for vi hem medan mörkret föll.

– För mig har du alltid varit en vacker och mycket självständig kvinna, sa jag i bilen hem, och jag är så glad att vi har lärt känna varandra lite bättre på äldre dagar!

För precis så är det. Förr var skillnaden på 13 år mellan oss stort som universum och senare i livet med småbarn och malande vardagar var de geografiska avstånden stora men sedan 20 år bor vi bara några mil från varandra i södra Skåne!

AGNETASDATOR - IMG_2869

Nu leder du ligan, Barbro, det kan vara hur overkligt som helst! Om du stillar dig lite så kanske vi lyckas hämta in på upploppet!/A

 

 


8 kommentarer

Skuggspel när inget annat blir av

I torsdags skulle lilla bokklubben ha träffats här hos mig för att diskutera Karin Johannissons Den sårade divan. Det snöade och blåste så infernaliskt på eftermiddagen att jag var glad över mitt svåra beslut att det var nödvändigt att ställa in träffen. Nej, inte glad på det sättet men lättad när jag följde väderutvecklingen och för  mitt inre såg hur det skulle ha blivit annars; diverse diskussionssugna tanter, väldigt trevliga sådana dessutom, som fastnat i snöhögar runt omkring i bygden och nu satt där och var fikasugna, kissnödiga, kanske hungriga och funderade på hur de skulle komma loss och vart det var bäst att ringa alltmedan deras bilar sakta bäddades in i det vackra vita.
Min gubbe var på väg hem från jobbet och fastnade tvärt i ett snödrev tvärs vägen en halvmil bort. Där satt han som berget och kunde inte komma loss. Han var ilsken på sig själv för sitt vägval tills en man med en förståndigt instoppad spade i bagageluckan dök upp och även en plogbil som  så småningom kunde bana farbar väg.  Man måste kunna bedöma hur väg och vind förhåller sig till varandra när man ska försöka köra bästa vägen, det blir ändå aldrig så att man kan göra rätt vägval hela vägen…eftersom vägar har den egenheten att de mest hela tiden vrider och vänder sig efter landskapets formationer. Sista knappa kilometern pulsade han genom snö och mot vinden för att komma hem. Bilen stod fint parkerad på en uppskottad plats hos en granne.

Jag, jag eldade i kaminerna och hade det hur bra som helst. Drack kaffe, lyssnade på radio och sen öppnade jag några mappar med bilder och började sortera. Numer har jag mina digitala bilder i ett moln…jag vet att jag inte riktigt kan förklara det, men där i molnet har jag enorma mängder foton.
Nu började jag titta, flytta, namna och att skapa nya mappar. Att bringa ordning bland alla mina bilder kommer att ta resten av mitt liv – men det är ju en trevlig sysselsättning snöiga dagar när de som ska komma på besök inte kan göra det eller när ens äkta halva blir fördröjd några timmar så är bildsortering en trevlig, ja, mycket trivsam sysselsättning.
Hittade den här bilden som jag fotograferade på vårvintern 2015;

en vissen tulpan och dess skugga samt en ruta rött genomlyst av solens sneda strålar!/A

SONY DSC

 


6 kommentarer

Den sårade divan…

…nej, det är förstås inte mig det handlar om utan rubriken är titeln på boken som bokklubben ska prata om på torsdag här hemma hos mig. Den sårade divan  med undertiteln Om psykets estetik och om Agnes von K, Sigrid H och Nelly S.

Vi har enbart läst skönlitteratur tidigare men den här gången valde vi sakprosa och att läsa Karin Johannissons bok om Agnes von Krusenstjerna 1894-1940, Sigrid Hjertén 1885-1948 och Nelly Sachs 1891-1970. Tre skapande kvinnor som alla tillbringade perioder av sina liv på mentalsjukhus och som trots detta ändå kunde vara verksamma och behålla sin skaparidentitet.
Nåja, kanske inte Sigrid H som slutade att måla och till slut lobotomerades. Operationen, som sonen gav sitt tillstånd till, blev misslyckad och hon dog i sviterna av den.

IMG_2665

Överallt i vårt hus finns fysiska bokhögar men nu läser jag helst på min Letto, en nätt liten läsplatta som gör all text lätt att läsa! Man kan se texten i behagligt ljus utan att tända lampan och somna med den utan att näsbenet blir knäckt om man tappar den. 

På torsdag ska lilla bokklubben träffas och diskutera boken. Det ska bli så intressant att höra hur de andra har tyckt och vad de har uppfattat.

Jag är säker på att vi kommer att associera till Agnes von K som, intagen på olika vårdinrättningar, låg i lugnande långbad i många timmar. Hon skaffade sig flera olika privilegier och såg till att hon fick extracigaretter att röka där i badet – vilket inte gillades av hennes medpatienter.
Hon verkade få bestämma ganska mycket över sin egen behandling medan hon gick in och ur sina ”perioder” av hysteri och galenskap eller var hon inte galen? Eller vad är egentligen galenskap? Det är nog den mesta adekvata frågan.

Att sätta på galenskapen och stänga av den! Så uppfattar jag lite förenklat beskrivningen av hur Agnes von K agerade många gånger för att få känslomässiga utlopp som hon inte kunde få ut någon annan stans än på vårdanstalten. Där tilläts hon både att domdera, skrika och riva sig, rasa ut, och samtidigt skriva sina böcker. Hennes favoritläkare skyddade manuskripten så att hon inte skulle riva sönder dem…

Det är väl bland annat detta som Karin Johannisson försöker utröna i sin bok. Hur medvetna om sin situation och sitt handlande var de tre intelligenta och kreativa kvinnorna egentligen? Hur kunde de styra andra respektive anpassa sig till den vårdande omgivningen?  När man läser de tre fallbeskrivningarna så förstår man att det här är tre kvinnor som var mycket olika och de ska nog inte heller jämföras med andra vanliga intagna. De erhöll alla tre en speciell omvårdnad, trots allt.

För mig som läser långsamt och inte är särskilt studerad inom området psykets estetik har det varit en utmaning men absolut en intressant och spännande läsning. Jag ser hur tätt Karin Johannisson i den här bokens beskrivningar följer tidens förminskning av kvinnan som tänkande och intellektuell ganska långt in på 1900-talet. Kvinnan påverkas olika av detta, protesterar utåt, beter sig grovt och ”flabbigt”eller vänder allt inåt som Nelly Sachs, rörande och smärtsamt att läsa alltihop!

När kvinnan reagerar för högt eller för mycket sätts hon in i en för tiden passande galenskapsmall där hon spelar med i sin egen roll på ett ibland häpnadsväckande medvetet sätt. Hon ansågs intelligent men…skör, ja, supersentitiv, hysterisk, grov, sexuellt perverterad, paranoid osv
Vilka öden och intressanta liv som man blir presenterad för i boken!

I ett försök att förstå boken ännu lite bättre läste jag nyss (tack internet) en recension skriven av Johan Cullberg, professor i psykiatri, där han tycker att boken lyfter fram den där tidens manliga privilegier att bestämma hur normalitetens gränser skulle dras.
Ja, just det, jag tänkte mycket på det under tiden jag läste; läkarna som nämns i boken var alla män och det var de som vårdade efter den tidens normer och kunskap. Gränserna drogs helt enkelt inte lika för män och kvinnor… samma beteende fick olika namn, behandlades olika och fick också olika uppmärksamhet från omgivningen.

På torsdag blir det alltså först eftermiddagsfika med bokprat som jag verkligen ser fram emot. När vi har diskuterat färdigt och enats om nästa bok så ska vi göra något ovanligt. Med tänd ljuslykta och med badkläderna på går vi ut, även i minusgrader, för att sjunka ner i vårt nya utomhus-spa.  I det varma vattnet ligger vi och gottar oss med massagestrålar och allt.
Nu mer är vi bara fyra bokälskare kvar i vår lilla bokklubb så vi har gott om plats och tid att bubbla på. Efter badet så blir det varm soppa eller gryta av något slag. Har inte bestämt det ännu!

Ha det bra!/A

IMG_2521                               Invigningen i höstas hade vi tillsammans med svåger och svägerska!