Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


11 kommentarer

Genväg från en punkt till en annan

En del bilder har blivit liggande, eller hur man nu säger när man har dem i mobilen eller i datorn eller i sitt moln, andra har eventuellt publicerats på min blogg.
Jag plockar ihop några som det knappt kommer att finnas text till! Du har ju ändå inte tid att läsa just nu! Jag vill gärna samla HELA vår i så fall mycket stora familj men huset vårt, avstånden och så vidare gör det hela omöjligt. Förra året valde vi att fira bara vi två men i år får vi i alla fall sällskap bara jag blir alert igen! En mycket segdragen förkylning… jo, tyvärr, jag har tappat både fart och ork. Det måste vända, bli ändring och komma lust att ta nya tag, eller för den delen ha ork.
Självpeppning: Titta på några ganska neutrala julbilder från olika år och fatta mod! Rusta dig för att komma längst in under trappen för att hämta saker!

I år kanske det inte blir av med ett besök i min favoritblomsteraffär… En genväg är att titta på de foton som ändå finns från Blomsterpigan i Malmö. Året runt en inspiration!

Ljus, speglingar och mörker fascinerar mig och jag kan fastna i sådana bilder.

Den stora inspirationskällan är absolut naturen och det skiftande vädret i det öppna landskapet här på vår kulle med utsikt över Östersjön.

Framför allt är ändå våra vuxna och rara barn och deras familjer; våra barnbarn, bonus eller inte, barnbarnsbarn och alla vänner vår stora inspirationskälla även om de flesta bor långt bort. Alldeles för långt bort!
20180227 Snö rött glas

Lite snö efterfrågas men det ser inte så ljust ut.
Jag måste bli frisk och Sverige måste väl ändå få en regering! Båda åkommorna verkar nästan lika segdragna!/Agneta

 

 


4 kommentarer

Förkylning på resa och en jubilar

Redan i januari bokade min söta och pigga svägerska, Åsa, plats för fyra på ett litet mysigt lägenhetshotell, mycket centralt beläget, i Hansastaden Lybeck.

IMG_20181129_165019444

Vi var med på noterna att där fira hennes 60-årsdag i slutet av november. Månaderna gick och ju närmare avresedagen kom desto mer noga planerades allt. Ordentlig picknicklunch för resan, frukostmat och grejer, bubbel, glas och tilltugg, allt man kan behöva för en lyckad resa och ett fint firande.
Nja, inte planerades det av oss precis – bara några dagar före avresan bröt våra eländiga förkylningar ut. Vi var glada att vi orkade packa och att vi hade ordnat en present.

Redan från början fick vi rådet att koka en dunderdryck på ingefära, lime och honung.

Så det gjorde vi och drack en dunderkopp varje timme utom när vi sov. För nu skulle vi bli friska så fort som det bara gick. Jag tänkte: När vi sticker iväg så är vi bra eller i alla fall nästan bra! Vi hade ju ingen feber så saken skulle snart vara biff!

Avresedagen kom. Vi hade precis fått vår sju år gamla bil lagad så den var i mycket gott skick. Men det var inte vi. Bara vi fick vila lite till och ta hostmedicin så skulle… Vi låg mer eller mindre utslagna i det rymliga baksätet medan jubilarens man Peter var chaufför.  När vi är framme är vi så klart bättre, sa vi till varandra! Vi checkade in med hjälp av en glad granne. Frisk luft behövdes och vi tog en mycket kort runda i en julpyntad stad medan kvällsljuset föll.

Mysiga Lybeck som laddat upp för julmarknad och förberett för invasion. Stan var knökfull med folk från alla håll och kanter. Det var juldekorerat överallt, ett stort upplyst Pariserhjul var uppsatt på ett torg, pynt, småsaker och mat langades överallt ur små bruna stugor på många av de upplysta gatorna. Det var smågranar, stjärnor, lyktor, girlanger och lampor och… men vi orkade inte så långt utan gick hem och skålade i bubbel för 60-åringen. Skååål och hurraaaa, Åsa!

Där satt Åsa och glittrade med sina vackra ögon och om jag minns rätt så försökte vi se pigga ut. Vi skulle bara hitta en bra restaurang som passade jubilaren. En viss rekognosering hade visat att det var svårt att hitta bord för fyra denna kväll…

Vi hade tur! Åsa kvittrade och Peter jublade, vi var alla glada att—!
Hemifrån vårt ställe på Engelsgrube till den trevliga och mysiga italienaren var det ungefär 200 meter. Fantastisk härligt och inbjudande ställe, riktigt god mat, goda viner och trevligt bemötande! Jag åt smulor av kökets ”treat” men såg de andra njuta! (Om du har försökt att se trevlig och intresserad ut medan hela kroppen är i upplösningstillstånd så vet du hur jag mådde. Kanske hade den effektiva hostmedicinen C påverkat min mage, inte vet jag men…)
Just då var min man i alla fall lite piggare, det var tur. Det var ju ändå födelsedagsmiddag för hans syster och jag ville inte förstöra allt. Jag hängde över bordet och min tallrik, tvingade i mig en enda ynka tugga. Svalde och ”allt” ville genast upp… men man kräks absolut inte på en fin restaurang. Spände hela min kropp medan de andra åt och min mat kallnade. Sen vacklade jag ut i friska luften och fick sällskap av min käresta. Bedrövad, å, vilken barlast jag var men visste att Å o P inte tänkte så. Nu kunde de njuta utan att ha en hängbjörk vid bordet.

Till och från blev vi gradvis lite bättre. Det fanns fantastiskt mycket att se i staden. Härlig arkitektur, roliga och annorlunda affärer, härliga ställen att intaga mat och dryck på och …  det blev helt enkelt så bra det kunde bli!

 

Efter första natten hemma kan jag säga att jag inte är helt okej ännu – men det går åt rätt håll. Det är decemberförmiddag och fönstret står öppet mot Östersjön och kanske Lybeck medan solen skiner.

Tack, Åsa och Peter för allt ni ordnade, vi gör om Lybeck vid tillfälle!

Hetsa inte i advent och drick varmt!/ Agneta