Min käre man fyllde jämnt sista januari och nu, ett halvår senare, öppnade han ännu en present.  Det var hos vännerna Bitte och Walle i Nyköping. Och presenten var tre fullspäckade ‘Festdagar för Mats’ i Nyköping. Vilka generösa och omtänksamma vänner! Vi var mållösa och tänk jag fick hänga med – vilken tur! Här följer en del av programinnehållet i bilder. Vi som har haft ganska uselt sommarväder i Skåne njöt verkligen av mestadels soliga dagar och Nyköpings fina omgivningar. Dagarna började med frukost i den här prunkande täppan där ett rogivande vatten porlade ur en sten!

Första förmiddagen packades en fikakorg och så åkte vi ut mot Döhälla. Där fanns förr en fin badplats men bottnar grundar upp vartefter och vassruggarna blir tätare. Det är ändå en vacker plats intill farleden mot Nyköping.

Därefter blev jag överlycklig när vi besökte Linuddens Trädgård. Jubilaren tyckte också att det var ett intressant ställe! Besök det om du gillar växter och vistas i trakterna!

Just den dagen var det italienska matvagnar i stan. Vi smakade på utbudet och åt sen god lunch vid långbord.  Vi missade veteranbilar på besök men inte årets nyskrivna version av Gästabudet i Nyköping. Den hette Anno 1317 och vi gillade den alla fyra. Man flirtade med nutiden och berättade om gästabudet ur ett mer kvinnligt perspektiv. I pausen hade vi italiensk picknick på vallarna. Sen cyklade vi glada hem genom staden i kvällsljuset.

Nästa dag började förstås med frukost i den ljuvliga täppan. Vår värd Walle kan oerhört mycket om fåglar och skärgårdsliv så allt som är värt att veta får man sig till livs under till exempel en bilfärd från A till B. En kringelikrokrunda i fagra omgivningar förde oss till Svärdsklova krog. En mycket god skinnbakad gös och en smarrig efterrätt intogs i den vackra skärgårdsmiljön. Detta var den ultimata sommardagen!

En kväll var vi i Svärta kyrka och lyssnade på Eva Tjörnebo som tolkade folkvisor och Viskompaniet. Duktiga musiker men tyvärr, tyvärr var ljudåtergivningen inte så bra.

Under alla Mats’ festdagar i Nyköping fanns det egentid för vila, litteratur eller om så önskades sportprogram på TV. Allt hade våra värdar tänkt på. Jag passade på att fotografera en del med min nya mobil… som denna fina clematis.

HB4116

Vi kan ju inbilla oss att Bitte och Walle hade beställt besöket av veteranbåtar för vår skull men vi råkade nog  bara sitta och fika med utsikt över Mellanfjärden när alla båtar i ett långt följe kom utifrån skärgården och vi blev nyfikna förstås. Senare på dagen besökte vi hamnen för att prata med riktiga entusiaster och titta på deras skötebarn. Här kan man prata om kulturskatter som vårdas ömt av sina ägare.

Här ovan är en annan kulturskatt: ångslupen Munther. Vi följde med på en tur i Hallbosjön. Det var tre sköna gubbar som tog hand om oss tolv passagerare. Maskinisten hade varit där i två timmar för att få upp ångan.
Torkan i området har gjort att vattennivån har sjunkit en meter och båten kan inte längre ta sig i sjösystemet till Yngaren eftersom det har blivit för grunt på några ställen. Vi såg häger, fiskgjusar, tärnor och vackra små öar med rundslipade hällar.

60,5 – åringen hälsar, bockar och tackar så mycket än en gång: Det var alldeles för mycket!
Jag instämmer men tyckte att det var precis lagom! Nä, men… Alltså jag menar… ni fattar! Det var ju så bra avvägt som en minisemester med natur och kultur som förtecken! Vi fick ju t.o.m. en termos med gott kaffe och hembakad med oss i bilen./Agneta

Jag har alltid haft bry med katastroftänk som spelar upp hur värsta scenariot kan se ut när man gör något. Jag kan i förväg känna andras smärta om de skulle skada sig och det är jobbigt som bara den. Under  barnens uppväxt har de hört mig vara orolig för farliga situationer… håll i dig där, se upp för hörnan på bordet, klättra inte för högt… Trots detta har de blivit två mycket lugna personer.
Är jag ute och cyklar så tänker jag alltid någon gång i en nerförsbacke hur det skulle kunna bli om kedjan skulle hoppa av. I bilen har jag värsta fantasier om hur bilisten som ligger bakom mig kommer att kasta sig ut i en vansinnesomkörning. Det blir masskrock eller att jag kommer först till den svåra olycksplatsen.

Då kan ni tänka vilket bry jag har haft nu när vi skulle ta ner vår gamla flaggstång. Vi och vi, min man och min son skulle utföra fällandet. Jag behövde bara hålla mig undan men jag måste ju försäkra mig om att de hade tänkt på allt som skulle kunna hända om de inte var försiktiga! Farorna finns där ; vinkelslip, tyngden, fysiska lagar som styr skeendet… Nåja, jag blev inte förvisad från trädgården i lördags då fällningen skulle ske.

Flaggstången stod på plats när vi köpte huset för 22 år sedan.
En före detta bensinmackstång i järn som börjat rosta och antingen behövde renoveras eller tas bort. I alla år har jag tyckt att den har förfulat den del av trädgården där den stod. Det är ju där jag har planterat rosbuskar, fina träd och anlagt rabatter. Flaggstången var absolut okej att ha vimpel i för att se vindriktningen men nu valde vi att ta bort den.

HB4116

HB4116

Under åren har vi diskuterat hur stången skulle kunna fällas utan att förstöra hus, växter eller andra byggnader. Huset har byggts ut, trädgården har anlagts och, tja, stången var ca 11 m hög och fruktansvärt tung.

Nu fälldes den i delar åt håll som gav minst skada. Jag var mest orolig att min man eller min son skulle skada sig och med min livliga fantasi så skulle flaggstången slå tillbaka på något sätt. Den uppförde sig emellertid fint och gjorde exakt som flaggstångsfällarna hade planerat. Fästa ett rep uppe på stången. Dra repet åt rätt fallhåll. Fästa repet runt en stadig pil och vincha hem med en talja när vinkelslipen jobbat sig genom så mycket stång som behövdes… Många moment blev det.

HB4116

HB4116

HB4116

HB4116

HB4116

HB4116

Platsen blev vackrare, trädgården framträder mer helt och inte kluvet som tidigare. Nu kan jag hitta bättre fotovinklar till mina trädgårdsbilder!

HB4116

HB4116

(Tack för hjälpen Andreas! Du gjorde mycket för oss under er semester här hos oss. Vedklyvningen och flaggstångsfällningen tänker jag främst på! Victor, det blir ett senare inlägg med bilder från ‘Victors och farmors pensionatskök’! )

Trots mitt katastroftänkande så har det inte hindrat mig så mycket i livet. Men det är klart; jag vill absolut inte lära mig dyka och är inte heller pigg på fallskärmshoppning eller att simma med hajar. Är du?
Det var tur att inte den här föll i någons huvud 😉

Flaggstångsknoppen tycker jag är riktigt fin så den dyker säkert upp i trädgården någonstans!/ A

Jag har en ny mobil och när jag var på cykeltur en dag började jag undersöka hur den fungerar rent fototekniskt. Spännande att lära sig något nytt men sånt tar tid för mig. Nu mer måste jag göra saker flera gånger innan det funkar. Här blir det fotografering rakt av utan några finesser.
Min cykel måste rulla har jag ju sagt, och den blir lite tjurig om jag inte underhåller rullningen, ser till att däcken har luft, laddar batteriet och styr ut på vägarna. Vårt hus ligger 68 m ö h och när man står vid det sydvästra hörnet är det 28 km ut till horisonten. Där möter himlen Östersjön och ofta stävar stora båtar öster eller västerut. Den utsikten vänder jag ryggen och cyklar iväg på vår lilla väg med grässträng i mitten. Vi bor vid näst sista huset och för att komma till havet måste vi först göra en liten svängom i motsatt riktning. Men vad gör det …när som sädesfälten böja sig för vinden…!

Åkerkanterna har i alla år varit odlade ända ut mot vägarna och vi har pratat om det tråkiga med att mångfalden är borta från vägrenarna. I år är de så vackra med blomsterbårder. Enligt vad jag har hört så erhåller bönderna endast EU-bidrag om de de lämnar en viss procentdel av arealen för mångfald. I gammal litteratur kallas Skåne för Sveriges kornbod. Här ovan är det korn som böjer sig för vinden eller för den fina fransen av blommor.

Kustnära går en cykelled utmed hela Sydkusten. Det är lika vackert året runt men bara så här års känner man doften av nyslaget gräs när man cyklar förbi. När vinden piskar snö i ansiktet och havet dånar in mot stenar och sand så undviker cyklisten att ge sig ut!

Luftledningar finns kvar på några få platser och här sträcker de ut sig diagonalt över ett stort fält med blommande vitklöver. Odlad för att berika jorden och bli nerplöjd, nja, jag menar inte luftledningarna utan vitklövern förstås.

Bilden skulle må fint om den blev lite beskuren så att det blev mer blomma och mindre grönt. Kanske kan man göra det redan i mobilen innan man tar ”knäpper” bilden. Får kika på det! Den tar i alla fall en skarp närbild på blomma med blomfluga – en ska inte klaga! Jag tror jag kommer att bli mycket nöjd när jag har lärt mig alla finesser. Jag har också en lyxmojäng som man kan docka till mobilen för att få zoom med mera. Den får jag presentera en annan gång.

En mycket stor åker, nära vårt ställe, kommer snart att blomma vackert vitt och intensivt gult av den här sortens blommor, kranskrage, Chrysantemum coronarium. Tack, FB-vänner som gav mig alla möjliga intressanta ledtrådar.
I Wikipedia står det att man odlar den i Sverige för snittblommor och som grönsak. Min sonhustru från Laos sa direkt, när hon såg den, att den är ätbar och god. En FB-vän sa att hennes agronomstuderande son trodde att det var odlat för frönas skull – export till Kina. Därför blir jag extra nyfiken på orsak till odlingen. Jag ska fråga markägaren när jag träffar honom. Kanske är det något DU vet och kan upplysa mig om!
Fina sommargröna hälsningar till alla er!/A

Vid frukosten ute på verandan föreslog min käre man en cykeltur i det fina vädret. Eftersom vi har några ärenden i Ystad idag så tog vi beslutet att det får bli målet för vår första gemensamma cykeltur i sommar. Jag rebloggar ett inlägg som jag skrev  för tre år sedan. Efter det tror jag ni förstår hur glad jag känner mig inför en cykeltur längs den underbara kustvägen till och från Ystad. Nu blir det cykelsommarnjutning! Vassego’!

En cykel måste rulla! (1)  Det finns en gammal bild på mig när jag är ungefär sju år. Bakom mig står min mellansyster som är fem år äldre än jag. Fotot är taget i Småland där vi var hos hennes sommarföräldrar och jag hade min röda cykel med mig. Den hängdes på bussen och fick följa med på den långa resan från Stockholm via Norrköping och till Virbo kvarn, tror jag det hette, och sedan samma resa fast åt andra hållet hem igen. Bilden är svartvit men cykeln var vackert röd. Den där cykeln var för stor eller så var jag för liten. Den skulle räcka länge och var köpt begagnad och i början kunde jag inte sitta och cykla utan fick stå upp. Tja, detta var på 50-talet och även en begagnad cykel kostade mycket pengar och man fick nöja sig… Jag nöjde mig inte, nej tvärt om; jag var överlycklig över cykeln och hade den sedan i många, många år.

Nu, nästan sextio år senare, har jag en elcykel som hjälper mig att kunna cykla både långt och kort i det här backiga och blåsiga landskapet som vi bor i. Jag är lika lycklig över den här cykeln faktiskt som över min första cykel. Cykelturerna hade alldeles glesnat och min gamla cykel stod mest lutad mot en vägg och fick till slut vänta på cyklisten alldeles för länge mellan gångerna. Det var innan jag skaffade den här modellen som har växlar och som jag kan reglera hur mycket hjälp från batteriet jag vill ha. Man kan inte sitta och bara åka, nänä, man måste trampa hela tiden men ta stöd av batteriet när vinden eller backarna gör livet surt.
En natt, när elcyklarna var nya, hade vi varit på fest en knapp mil bort och då hände följande; I ett långt svagt uppförslut såg jag en ung man knega uppför backen med gungande rörelser ganska långt före oss. Jag cyklade före min man men ökade hjälpen på batteriet och trampade på. Snart cyklade jag lätt förbi den unge mannen som såg en aning rödsvettig och förvånad ut när tanten gled om honom med lätta tramp och glad min. Min man kom efter och informerade om att vi hade investerat i elcyklar nyligen.
– Ja, jag tänkte väl…pustade den mycket yngre mannen en aning stukad.

För några dagar sedan var vi på Ven och…ja, cyklade! Fast på hyrcyklar. Ven är en fantastisk sommarö och så fin att cykla på. Ingen trafik att tala om och många smala cykelstigar att välja på och alla bjuder på de skönaste utsikter man kan tänka sig. Blå linfält, sädesfält i gult, havet och många fina hus. Problemet är att matställena ligger tätt men ön är liten så intaget blir större än uttaget kan man väl säga utan att ljuga.
Det här var en gåva till en god vän som fick det i 60-årspresent. En övernattning på ett alldeles utmärkt B&B ingick förstås och det bästa av allt: Vi hade sagolik tur med vädret.

Precis för en vecka sedan så var vi i Ystad på morgonen och vinkade av ett par vänner som transporterat sina cyklar från hemstaden Nyköping till Ystad för att starta en 250 mil lång cykeltur till Haparanda.
Jag överräckte en cykelbrosch som ska följa med på deras cykling och så blev det kramar och lycka-till-rop. Tänk vad en idé och mycket jäklaranamma kan leda till!
De har under våren tränat styrka och cykling med och utan packning och räknar med 10 mil om dagen i 25 dagar. Max en månad ska turen ta med några vilodagar.
Den där morgonen i Ystad var först grå och kall och 100 meter efter start fick de dra på sig alla sina regnkläder.
Efter starten körde vi sedan till Hammars backar där de höga kullarna och himlen får ett speciellt ljus från havet. Vi väntade bekvämt vid bilen på cyklisterna och solen sken igen, två glada cyklister gled lätt fram på cykelvägen. Vi tog några bilder också med deras padda på vilken de dokumenterar cyklingen. Vill någon följa deras tur så ska jag länka till bloggen de skriver för att man ska kunna följa deras äventyr.

Deras cyklar ska nu rulla vidare varje dag i ca tre veckor till, 10 mil om dagen… Vår lyxcykling på Ven var en riktig lättviktare i jämförelse men vår upplevelse var alldeles, alldeles underbar!
Jag för min del tar min älskade cykel när jag vill och låter den rulla så länge den och jag orkar! Att höra däcken mot vägen och njuta av omgivningen är frihet och lyckokänsla!

Tillägg 6 juli 2017: Mina vänner har numer cyklat runt hela Sveriges kust. Etapp två började en annan sommar med sämre väder vid norska gränsen och slutade här i Ystad. Jag cyklade med på turen härifrån till Ystad… på min elcykel förstås!
Gillar du att cykla?/A