Jag blev farmor när jag var drygt 40 år och jag var mitt uppe i yrkeslivet! Jo, visst, jag var mycket i farten och upptagen men… Å, så stolt jag var när jag kom tillbaka den höstterminen och mitt första barnbarn, en fin liten flicka, var född. Jag skrev FARMOR på en sån där namnskylt  man sätter i en bit plast med säkerhetsnål. Den hade jag hela första veckan så ingen kunde missa detta. Under de närmaste åren föddes sen de andra tre så jag blev först farmor igen och sen dubbelmormor och så en liten Amanda som inte hade kraft att vara kvar i detta liv.
Ganska många år senare föddes Victor och jag hade kommit in i en mer normal farmorsålder och det kände jag som en ynnest att få uppleva! Mitt yngsta barnbarn går nu i första klass och blir åtta år till sommaren. Tack vare minskat avstånd och mer tid så har jag kunnat vara med honom lite mer och sedan jag inträdde i pensionsålder så…oj, så annorlunda det blev!  Tänk att kunna hämta i skarven mellan skola och fritids och åka hem och gå ut titta på fåglar eller åka pulka, leka, laga mat ihop, spela spel och…ja, ni förstår!

Jag fyllde 67 i veckan och brukar inte ta det där med mina födelsedagar så högtidligt. Särskilt inte de ojämna men vilken härlig dag det här blev. Tulpaner vill jag gärna ha under hela februari så, ja, tack! De stod på bordet på morgonen, blekgula och vita…mmm!  Under dagen så talade jag med mina syskon och barn och alla mina barnbarn! Det kändes fint och gott!
Gott var det också med födelsedagslunchen  som intogs på en bra Thai-restaurang i Malmö med min son och hans familj. Dagens bästa var att jag hade önskat mig en speciell födelsedagspresent och den slog in! Jag fick ta med mig Victor hem! Han har inte velat sova själv hos oss men nu gick det galant i två nätter. Jag ler fortfarande stort!  Det har tagit tid för mig att riktigt förstå vad som har stoppat honom från att sova över men nu har vi pratat igenom det! Alla frågetecken är uträtade!

Philip Starcks snygga flugsmälla samt två ”odjurstavlor” av Stine van Wynsberge…HUUU!

Illustration till två härliga dygn kommer här och finns överst, det fanns ju knappt tid att fotografera! Vi levererade gossen till föräldrarna och hemma hos Victor gjorde vi experiment som bubblade och jäste över…och så blev bjudna på sydostasiatisk mat!

SONY DSC

”Jag hade så himla roligt hos farmor att jag inte tänkte på er!” Så sa gossen till sin mamma och jag tror att det var alldeles sant!/A

Så där vart tredje eller vart fjärde år beskär vi våra fjorton pileträd. I februari när detta sker kan det vara vår på gång eller full vinter. Vi väntar med pilbeskärningen några dagar om det regnar, det är så jobbigt att hantera alla våta grenar. Idag var det mestadels soligt men en kraftig västlig vind gjorde att hela min trädgårds-chicka vintermundering åkte på!

En varm men tämligen ful mössa köpt på den tiden när jag vaktade på skolgårdar och det var vinter och snö. Man ska inte frysa om öron, hals eller någon stans alls, så en ca 20 år gammal kappa som inte är särskilt praktisk för trädgårdsarbete men är stryktålig, varm och vindtät blir mitt val. Det ska mycket till innan jag går och köper en ny jacka bara för att jobba i. Jag köpte ett par nya ljusa och blommiga Garden-Girl-hängselbyxor för några år sedan men de var inte till mig utan till min gamla bästis som fyllde 60! Jag tänkte att hon nog är likadan som jag, inte skulle hon köpa såna nya trädgårdsbyxor till sig själv!

Mina trekvartslånga trädgårdsbrallor är säkert snart femton år, köpta på Granngården och med ett hopplöst blixtlås i gylfen men, men…de har många fickor och bra istoppskuddar som  skyddar knäna – man vet aldrig när man behöver gå ner på knäna för att göra något på marken (eller fota en av de här; julrosorna som nickar så de söta ansiktena inte syns),

och gylfen går att dra igen… Trädgårdssäsongen börjar nu, tänkte jag när jag hoppade i dem i förmiddags! Nu har de rentvättade fått vila hela vintern på sin krok.  På fötterna har jag så här års fukt- och stryktåliga och rejäla stövlar; Canadian Snow heter de och är mycket sköna men de blir för det mesta mer leriga här hos oss i feta myllan än snöiga.
Idag räckte ett par enkla arbetshandskar för det var i alla fall plusgrader. Titta så supernöjd jag är över att ha fixat de första sex pilarna!
Nä, den bilden är ett falsarium. Tyvärr kan jag inte, under särskilt långa stunder, hantera saker som orsakar vibrationer, motorgräsklippare exempelvis, eftersom mina händer har bestämt sig för att domna bort då! Men min käre kan hantera en yxa, en såg…(här sjunger den gamla gruppen Contact ‘Hon kom över mon’ i mitt huvud)…hammare, vinkelslip, murslev, ja,  allt i byggväg helt enkelt! Mycket har blivit gjort tack vare honom!

Så medan han sågar så fyller jag släpkärran med nedsågat, dukar fram matig lunchsoppa åt oss, tar rundor och tittar på vad som sticker upp ur myllan…njuter av att vara ute igen!

Narcisser sticker upp på många ställen, det är både gamla och nya sorter här och där. Se så långt de har kommit redan!
Vi har flera olika så här (nedan) ser t.ex. Narcissus ‘Ice Follies’ ut i miljön mellan miniaprikoserna och persikoträdet när de blommade förra våren:

Nu har vi en fin tid framför oss och med trädgårdskläderna blir det bara enklare o enklare! Då sommaren kommer klär jag mig i sekatör, shorts och linne – och kanske en hatt!

Kan fantasi lyfta en människa från att drunkna i bekymmer eller tråkighet? Jo, det VET jag men kan en människa erövra eller skapa fantasi genom träning? Som lärare har jag under årens lopp mött elever som med bestämdhet hävdat att de inte har  någon fantasi och att de lider av det. Dessa elever njuter och kan ha stor glädje av andras skapade fantasier. Böcker, TV, dataspel och filmer konsumeras i dessa dagar i stora mängder i denna del av världen av såväl vuxna som barn. Någon annans fantasi och kreativitet konsumeras med lätthet om man gillar mediet förstås.

Dessa kan fördriva tristess i vardagslivet och lysa upp ensamma stunder och för barn ge stoff till lekar där man stjäl någon annans påhitt och kanske persongalleri. Nej, inte stjäl, man lånar bara exempelvis Pippis eller Harry Potters identiteter så klart. Barn använder dessa i socialisationsprocessen och sätter guldkant på tillvaron utan att ha en aning om vad de gör eller så förstår de omedvetet att de måste träna inför framtiden. Man hjälps i stunden åt att få ihop leken med sina lekkamrater eller för egen del i ensamhet i tysta tankar och småprat med sig själv medan man tar ett bad eller precis ska till att somna. Jag var full av mest egna men också lånade fantasier som barn och har fortsatt hela livet att drömma och tänka i fantasier. För mig har nog den egna fantasin varit en livlina som hjälpt mig att slippa långtråkighet och fått jobbiga stunder att blomma.
Det hjälper inte alltid eller alla gånger men vilken medicin hjälper mot alla sjukdomar och skavanker?

När jag nu ser filmer från sönderbombade samhällen så undrar jag varifrån barnen, som man ser på filmer från krigsområden, hämtar sin inspiration. Var hittar de en livlina? Kan de hitta något att bygga en fantasi runt som inte har med sorg, grymhet och hat att göra? Är det över huvud taget möjligt att fantisera och skapa inre världar som innehåller glädje och värme när man växer upp och ska utvecklas i sådan miljö? Måste man inte det för att överleva och fortsätta vara människa? Jag vet inte men jag tänker mycket på det här och på de vi brukar kalla för maskrosbarn. De klarar sig  på något vis ändå!  Kanske kan man klara sig utan livlig fantasi men … å, vad jag önskar att alla kunde få känna hur härligt det är att fantisera sig bort till något annat! En tankeflykt som ger kraft!

Jag är inte älskare av fantasy-litteratur men har förstås som tonåring läst Sagan om ringens alla delar men inte njutit filmerna helt och fullt. En bok är en bok. För mig handlar litteratur över huvud taget om att skapa egna bilder i huvudet utifrån författarens förmåga att beskriva personer, miljöer och att frammana trovärdiga känslor.

Jag har precis läst en fantastisk bok ‘Ljuset vi inte ser’ av Anthony Doerr. Jag tycker den behandlar precis det jag skriver om fast ändå inte! Att läsa boken kändes som att vara tonåring på nytt ville läsa vidare men önskade att boken aldrig någonsin skulle ta slut!
Boken tar oss med på ett fruktansvärt men också sinnligt beskrivet äventyr, en fantasiresa  i verkligheten som är både vacker och fasansfull och har handlingen mestadels förlagd till åren före och under andra världskriget.
Jag tycker författaren har lyckats skapa något ovanligt och hoppingivande trots skräck och hemskheter som huvudpersonerna får uppleva under årens lopp.

Jag berättar inte mer utan tänker att du ska uppleva den själv. Jag är säker på att någon i detta nu vill gör film av den och jag, jag är så tveksam om jag skulle vilja se den filmen!

Ha det fint och stort hjärta till er från mig/A

I mitt fall sker all läsning av litteratur på min älskade Letto. Man väljer själv textstorlek och ljusstyrka! Jag har skrivit om den i tidigare inlägg!