Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


9 kommentarer

Trädgården (6) misstag och planteringsiver (andra)!

Det är otroligt så många vackra misstag jag har gjort i den här trädgården. Först ÄR det ju alltid bara vackert när plantan är efterlängtad och nyplanterad och man sätter sig ner på en stol och väntar på att den ska växa till sig och bli stor! Jag tänkte visa några foton av växter som man visst ska ha i sin trädgård bara man är medveten om hur de uppför sig. En del har helt enkelt ingen hyfsning utan man måste antingen vara på dem i ett eller ha dem avgränsade på något sätt eller som solitärer.
Att avgränsa växter med hinder, rotspärr, för rötterna är inte så svårt att göra men det är ju många växter som sprider sig med frön. (Då får man ju vara snabb att klippa blommorna så snart det är överblommat). Likaså kan man gräva ner en kruka, utan botten, i rabatten utan att det känns övermäktigt jobbigt. Däremot känner jag ett förtjusande par i Österbotten där mannen har grävt ner hela vattentunnor, såna blå, för att hålla växterna på plats! I det här fallet handlade det om rosor och det är ju ett beundransvärt företag.
Förut visste jag ju naturligtvis inte vilka växter som sprider sig på vilket sätt och eftersom jag ibland är som barn ‘kan-bäst-själv’ så var jag dum nog att inte efterforska svaret på frågan som jag borde ha ställt eller om jag fick veta så tänkte jag: den håller jag efter, så klart!.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA På bilden är en rabatt med allehanda växter som jag tycker mycket om. Det lyser lite gult längst fram och det är Lysimachia ciliata ‘Fire Cracker’ som jag mest planterade för bladverkets mörkröda färg. I dagens läge har den i princip tagit över hela rabatten! Den är lätt att dra bort men den återkommer alltid. Vill man ha den i en rabatt så får man helt enkelt vara ihärdig och dra bort de flesta plantorna på våren och försommaren. Astranthia major, stjärnflocka, fröförökar sig mycket och den kan också helt ta över en rabatt och tro inte att den frågar om lov! Den är ljuvligt söt och nu finns det många olika sortnamn som mer håller sig på sin plats, men de ser ju annorlunda ut. SAMSUNG DIGITAL CAMERA
Vitlysing, Lysimachia clethroides
En annan besvärlig men riktigt vacker typ är Lysimachia clethroides, vitlysing. Den böjer så fint på nacken och har en fantastiskt lång blomningstid. Jag grävde bort den från platsen vid springbrunnen på innergården och satte några plantor som solitär på ett helt annat ställe. Där trivdes den inte… och här kom den tillbaka. Det är inte lätt att få bort rötter från ett ställe där det är ett virrvarr av rötter under marken. Vitlysingen är också lätt att dra bort men ihärdighet ska till om man bara vill ha den i en liten mängd på ett visst ställe. Ge den stor plats där den inte konkurrerar med andra är väl mitt råd. Jag ska lyssna på mig själv och ska göra ett försök till att få bort vitlysingen helt och hållet för jag vill ha ner höjden på den här rabatten.SONY DSC På innergården växer vitblommande röllikekrage, Tanacetum macrophyllum. En gång såg jag en hel trädgård med bara såna och borde ha blivit varnad. Men det såg ju maffigt ut just då när alla ruggarna blommade. Den sprider sig lätt med frön så den hittar man överallt där det är en öppen bit jord. Dra bort. Lätt som en plätt. Klipp blomställningarna i tid! SAMSUNG DIGITAL CAMERASAMSUNG DIGITAL CAMERA En av mina första trädgårdskärlekar höstanemonen såg jag som ung hos mina barns farmor, Anemone hupehensis, som är en underbar växt på rätt ställe. Jag tog in den på innergården och den tar över en hel hörna och förstör väldigt mycket i sitt behov att breda ut sig. Visst känner man såna som vill bre ut sig på andras bekostnad. Rötterna är svåra. I skogen, där vi tog bort 30 granar, får de växa fritt på flera ställen. Hur trevligt som helst och den börjar blomma i juli och håller på i minst ett par månader!
Även om vi har ett utsatt väderläge här nere på sydkusten så odlar vi i zon ett. En del spännande växter går att odla här och en av dem såg jag för första gången på Bornholm. Den växte högt i en pampig bok och klädde in en stam, Jag satte den därför mot en gammal avsågad gren och ledde upp den mot ett
äppelträd! Inte smart eftersom jag hade sett hur stor den kunde bli. Jag talar om Akebia quinata, jag har inte hört något svenskt namn på den. Vackert ljusgrönt bladverk, väldoftande underliga vaxartade blommor. Den finns i mitt pladdergalleri förresten. Ett aktuellt inlägg i den politiska debatten!
SONY DSCSAMSUNG DIGITAL CAMERA
Vilket är nu mitt största misstag? Kanske rosengången som placerades lite tokigt med tanke på solens gång eller att välja en skogsklematis, Clematis vitalba och plantera den intill en vacker prydnadsapel. Jag tänkte att det kunde vara vackert med en vit sensommarblomning invävt i prydnadsapeln mörka bladverk. Pyttsan, allt man ser nerifrån är som en stor vit babyhjälm på det stackars trädet! Jag har minsann sett hur den har börjat infiltrera den bakomväxande rönnen också. Aj, aj, aj! Det måste till en utryckning och nermontering! Round Up, viskade någon i mitt öra men jag, jag odlar ju giftfritt!
Vilka misstag med trevliga och efterlängtade växter har du gjort? Såna som man glatt sig åt och ivrigt har grävt ner och fantiserat om hur det ska se ut om några år men som…ja, du vet!


6 kommentarer

Varannan dag

Kj+Agn IHär är ett foto på min vän Kjerstin och mig från augusti 2002. På bilden sitter vi på knä på golvet hemma hos Kjerstin och tittar på bilderna som vi har tecknat varannan dag så att vi gemensamt har täckt ett helt år. Från en sommar till nästa sommar. Det var den bilden jag hittade när jag satt i min imaginära gungstol en regnig och blåsig förmiddag och letade minnen bland gamla bilder. Då kom hela händelseförloppet fram och jag hörde av mig till min vän och fick hennes tillåtelse att berätta om vårt projekt ‘Varannan dag’.
Jag började med den första bilden den första augusti 2001. Situationen var sådan att vi båda, som bodde på 50 mils avstånd från varandra, gick igenom en kris på var sitt håll. Jag själv hade hamnat i utmattningsdepression och jag skulle snart börja jobba igen efter en lång sjukskrivning. Då kom jag på att dra in Kjerstin i en idé som jag hade fått. Det handlade om att göra enkla ”porträtt” av hur vi mådde varannan dag. Jag ringde och förberedde mig för att hon skulle säga nej men till min glädje sa hon ja. Vi bestämde måttet 13×13 cm och att vi inte skulle måla i olja precis utan vara flyhänta men ärliga med bilderna. Däremot skulle vi inte visa varandra vad vi hade gjort utan titta först när projektet var genomfört.

Nu sitter vi där på knä och många känslor far genom oss och vi visar, pekar och förklarar. Våra män håller sig lite avvaktande och låter oss samtala. En massa bilder har det blivit under året och vi pratar lågmält om hur och varför en del bilder blev precis så som de blev. Kjestin har knutit ihop en del av sina bilder med linjer från den ena teckningen till den andra. Jag ser hur dåligt hon har mått under året men inte bara det. Det finns andra som visar en smula glädje och hopp. Jag tycker att hennes bilder är konstnärliga och intressanta och hon säger : – Varför kom jag inte på en sån idé? och så pekar hon på något jag själv inte är nöjd med. Jag använde inte bara vitt papper att rita på utan tog olika bakgrunder som kunde förmedla något av hur jag mådde och hade det. Min första bild har jag ritat på en textsida ur min bok som jag hade skrivit på i tio år till och från. Anteckningen från dagen är: ” Mitt skrivande har gått i stå och på kvällen trista telefonsamtal.” Bilden talar för sig!SONY DSC Nästa bild är betydligt gladare från några dagar senare. Hade planerat o lagat mat till gäster. Anteckningarna: ”Mycket mattankar men det blev stjälkselleri med mandelsmör, citronpeppar och rosenbröd, laxpasta, spenat med gorgonzolasås, vitvinssabayonne med färska frukter, trevlig kväll på verandan.” SONY DSCIbland försökte jag visa hur samma dag kunde kännas svajig. Jag oroade mig mycket för arbetet som hade börjat. Citat: ”Kände mig som en ballong som lättade under dagen men sen gick luften ur ganska rejält.”

SONY DSC

Ibland kom någon dag med mycket glädje: ”Det svänger rejält. Kul och inspirerande och idéer som trängs och vill ut.”SONY DSC Den bilden är gjord på en bild klippt ur ett magasin.

Tillbaka de där dagarna när Kjerstin och jag ser våra bilder ihop. Vi pratar och låter bilderna ligga till sig, flyttar dem lite i andra grupperingar än varannan dag ett helt år… så efter ett par dagar är det dags för hemfärd. Jag tar mina bilder med mig och vagt säger vi att vi borde kanske göra något av projektet fast det hade ju varit bara för oss. Ingen av oss har riktigt kraften att ta tag och kanske egentligen inte lusten heller.
Idag känner Kjerstin att det var bra för henne att delta i ett sammanhang men att göra bilderna inte betydde något för att må bättre. Så var det nog för mig också men jag har skrivit några gånger att jag tänkte bra just när jag gjorde bilden.
Så blev det som det blev. Mina bilder har legat nerpackade i en låda tillsammans med de korta anteckningar som jag gjorde i samband med varje bild och Kjerstin, ja, hon eldade upp sina.


24 kommentarer

Trädgården (5) misstag och planteringsiver (första)!

Ni som har följt bloggen vet att jag tidigare har beskrivit hur vi tursamt hamnade här på en kulle med Östersjön i horisonten och ett böljande landskap med Romeleåsen åt norr. Jag berättade hur en utmattningsdepression och en bok om rosor, i kombination med en längtan efter att skapa, fick mig att överhuvudtaget tänka på trädgård och att verkligen upptäcka vår egen trädgård. Jag såg möjligheter.
Mina första försök var ganska trevande, ja, rent av både famlande och fumliga. Men jag är bra på att fantisera och jag visste (i alla fall fläckvis) hur jag ville ha det och hur jag skulle gå till väga (trodde jag).
Visionen var att skapa en vackert blommande oas med många gammaldags och rotäkta rosor där fåglar och fjärilar trivdes. Engelsk cottage-stil kanske med växter som vävde ihop underbart romantiskt. Paletten var ju inte alldeles tom eftersom någon brukat trädgården sedan huset byggdes på 1920-talet. En riktigt stor ormhassel var det bästa och raderna av planerade granar på en del av tomten var det sämsta. Där emellan fanns det redan en del träd och buskar samt några röda rosor.
Man ska ju alltid göra sina egna misstag och lära sig av dem men somliga misstag kan vara ganska fatala; som att ta bort vindskyddande buskar när man bor på en kulle vid kusten. Man måste uppleva alla årstider på ett nytt ställe för att förstå platsen. I maj kan det ju se så här underbart ut när rapsen blommar:
Utsikt mot rapsfält
I februari när vinden drar med sig snö till skånsk snöstrorm kan det se ut så här:SAMSUNG DIGITAL CAMERA Vi tog helt sonika bort en mängd buskar för att jag tyckte att de bara var fula och stickiga och trodde att trädgården skulle bli finare utan dem. I alla år därefter har jag ångrat tilltaget. Jag vet inte hur många buskar vi tog bort och vill inte tänka på det ekonomiskt heller (buskarnas pris x tiden de fått växa sig stora)…
Och jag hade ju missat något annat väsentligt; buskarnas röda vackra bladverk och jag hade inte heller sett de söta ljusgula blommorna. Vi fattade helt enkelt inte det viktiga med att buskarna var stora och täta, helt perfekta för att sila vinden även på vintern, speciellt som de var planterade innanför en yttre rad med popplar och glesare buskar. Det blev helt klart dragigare och mer inbjudande för snön. Varsågod alla isande vindar och snödrev, kom in i vår trädgård!
Jag skriver om min miss med berberisbuskarna i ett ”Pladder” så här:
Berberisen pockar på uppmärksamhet Vi sparade en buske och ytterligare en har skjutit upp ur marken så nu har vi två men de förslår ingenting mot den här östliga vintervinden.SAMSUNG DIGITAL CAMERA För att man ska förstå vad snö betyder här i det öppna landskapet jämfört med snö längre uppåt landet måste man ha upplevt skånsk vinter. Här blir det snökaos även vid mindre snömängder på grund av att vinden driver ihop snön. Titta på den här bilden som visar hur snön från öster har lagt sig i drivor. Här krossar den rosen Mozart som precis nåt verandataket: SAMSUNG DIGITAL CAMERA

När jag väl hade upptäckt vilka möjligheter trädgården erbjöd mig så började det hända saker. Det som satte in var växtbegäret, roslängtan, blomsjukan, nyplanteringsglädjen och det var det som drev mig framåt. Jag gjorde en massa nybörjarfel. Jag valde inte växter efter platsen utan bara efter hur jag tyckte att de såg ut; vackert, sött och spännande skulle de vara. Jag tänkte inte så mycket på att olika växter önskar olika miljöer. Växter dör om de inte trivs! Eller så förtvinar de långsamt och lever i skuggan av sitt rätta jag. Alla växter trivs absolut inte i styv lera. Jorden här består allra mest av lera blandat med en del kalksten. Det finns plus och minus med det.

Jag besökte plantskolor, läste, tittade i andras trädgårdar och då upptäckte jag en massa härliga växter som jag ville ha. Jag skaffade en hel del växter och planterade i små grupper i ytterkanterna på den stora gräsytan. Jag köpte, fick och kunde till och med byta mig till några plantor och så uppstod min första planteringskö. Hjälp, var skulle jag plantera allt? Ibland fick jag till en asylrabatt där växterna fick stå och vänta tills den riktiga rabatten var uppgrävd och klar…så de nya plantorna kunde flytta in på riktigt. Varje gång jag behövde en ny rabatt var jag tvungen att be min man gräva. Mina armar lyfte spaden och så klang det till och tog tvärstopp. Väl grävt en gång kunde jag ta vid och gräva om och jordförbättra. Asylen blev min räddning, jag ordnade det med pallkragar.
Jag vet att jag inte är ensam om att ständigt ha kö och inte heller om att springa omkring med galen blick och leta plats för de där två, tre senast införskaffade älsklingarna som bara ber om att få komma ner i jorden. Vissa har fått vänta i asylen i ett par år innan de har fått komma i jord på ett riktigt ställe.
Här kanske? eller här…men om jag flyttar den dit så kan jag få ner de här två där borta om jag tar bort den höga och flyttar längre bak eller…
Principen borde vara; tänk ut var rabatten ska vara, gör i ordning platsen, gräv, jordförbättra och skaffa plantorna först när rabatten är formad och klar. Plantera efter en färg-, form- och höjdplan och håll dig till den! SAMSUNG DIGITAL CAMERABilden visar en plats som bara var gräs/ogräs från början. Här gjorde vi gångar med grus en stenlagd del och rabatt med springbrunn.

Rena tokerier är det att ta in invasiva växter i rabatter om man inte håller efter dem. Det kan vara mycket vackra och fina växter men de vet inte hut, håller sig inte på sin plats utan brer ut sig som om de vill äga hela världen. När min trädgårdslust nyss var väckt fick jag en växt som kallas för fattigmansbambu. Jag tyckte den var väldigt snygg och planterade den i en nyuppgrävd rabatt i ett hörn av den då stooora gräsmattan. Sedan läste jag på AoT Trädgårdsforum och på google att växten var ett slide och att den i princip kunde få ett sånt rotsystem att den lyfte hus eller i alla fall lite åt det hållet. Det var katastrofberättelser även från England och själv såg jag snart enorma snår av den i t.ex. Sandskogen i Ystad. Jag utmanade ödet i ett par säsonger och sen grävde jag bort slidet. Jag tror att det var ett parkslide men hittar ingen bild på det vackra eländet så jag kan inte kontrollera. Jag tog bort allt, trodde jag i alla fall. Fortfarande (många år senare) kan de speciella bladen titta upp. Det betyder att någonstans där nere håller den på med underjordisk verksamhet.
I nästa avsnitt om misstag (för det finns ju flera feltänk i mitt trädgårdsliv) kommer jag bl a att visa bilder på vackra men invasiva växter. Sen måste jag… tänka om det här var en bra idé.
Om du inte har somnat ännu så får du gärna kommentera!


4 kommentarer

Statistik och skräppost

SONY DSC

När man skriver blogg känns det ju roligt om någon intresserar sig för vad man skriver om och då upptäcker man snart att det finns ganska mycket statistik att titta på. Bilden visar från vilka länder jag hade haft besök under en vecka i våras.

I början när jag skrev ett inlägg till bloggen, tyckte jag det var extra kul med de internationella kommentarerna men sen…

Sammanlagt har Akismet, WordPress, hjälpt till att sålla bort ca 750 skräpkommentarer sedan jag började skriva bloggen i slutet av mars. Man bestämmer själv om man vill radera dem permanent eller publicera.

Det känns bra för de som skriver det där har något helt annat syfte än att verkligen vilja kommentera bloggen eller ha kontakt med mig. Inga av de där kommentarererna har varit oanständiga eller grova eller kränkande på något sätt. De flesta har mest varit i stil med den mellersta av de tre som jag kopierat och lagt in här nere.

Här är några av de raderade skräppostmeddelanden som kommit de senaste dagarna; överst den konstigaste av dem alla, verkar bara vara sökord:

spruced sprucer spruces spryest spudded spudder spumier spuming.

cubicles cubicula cubiform cubistic cuboidal cuckolds cuckooed cucumber.

fat fax fay fed fee feh fem fen.

Här är ett av alla vänliga som jag först uppfattade som personliga och tyckte var så uppmuntrande att få:

Postat den 2014/08/05 kl. 7:24 e m

I think this is one of the most vital info for me. And i’m glad reading your article.

But want to remark on some general things, The website style

is perfect, the articles is really excellent : D.

Good job, cheers

Ibland skrivs de som om det verkligen är en vanlig människa som från sin dator vid köksbordet har formulerat kommentaren men jag har skrivit svar till flera av ”personerna” bakom de adresserna och upptäckt att mina mejl alltid studsar tillbaka till mig med något felmeddelande – den vanligaste är att adressen inte existerar. Här är ett som ger lite korkat intryck eftersom det inte precis är news jag skriver:

At this moment I am going to do my breakfast, later than having my breakfast coming again to read other news

Jag har också av ren nyfikenhet klickat på annan information som WordPress har förutom mejladressen på avsändaren, kan vara sökord eller länkar till försäljningssidor, och jag tror att det är själva syftet med att pytsa ut såna här meddelande till såna som pratar på nätet på något sätt. Jag har hamnat på sidor med tips om hur jag ska bli av med mitt överflödsfett, var jag kan göra mina bilinköp och var jag kan hitta kontakter för diverse varor…

WordPress har sidor där jag kan se/läsa början på inläggen från min blogg på svenska bland en massa andra engelskspråkiga inlägg. Jag kan också se cykelbloggen som mina vänner skrev under sin långcykling men inga andra svenska eller några andra språk heller.
Jag funderade mycket på det där i början men nu känner jag mig  bekväm med tillståndet s a s.

Jag är inte naiv utan förstår att om man publicerar sig på nätet så gör man det och bilderna, som ju är gångbara internationellt, kan bli stulna och använda i alla möjliga syften. Men visst, jag är nyfiken och skulle vilja veta hur bilder och texter letar sig ut i världen och om människor sitter och försöker tolka vad de ser eller, ännu svårare, förstå vad texten handlar om. Den automatiska översättningen fungerar ju inte särskilt bra.

Det finns en hel del statistik att studera och det roligaste är att titta på vilka länder som är i topp. Under sommaren har det varit lugnare trafik men om man tittar på statistiklistan just nu så ligger Belgien tvåa och sedan Brasilien före Finland vilket är väldigt underligt i mina ögon. De senaste 30 dagarna har jag haft besökare från 21 länder utanför Sverige.

Det ska ju erkännas att jag hellre vill föreställa föreställa mig enskilda personer än företag som bara vill sprida sin reklam på alla möjliga och omöjliga sätt!

Flest visningar efter land för 30 dagar med slut 2014-08-06 (summerat)
Föreställ er presentationen med karta och bild så som den jag visar i början av det här inlägget.

Land     Visningar

Sweden 229

Belgium 30

Brazil 27

Finland 22

USA 8

Portugal 3

Mexico 3

Italy 2

Philippines 1

Malaysia 1

Saudi Arabia 1

Angola 1

Spanien 1

Israel 1

Denmark 1

Venezuela 1

Slovenia 1

Colombia 1

Romania 1

Argentina 1

Greece 1

Serbia 1

Så i min fantasi sitter in person i Angola eller Argentina och har fjärilar som specialintresse och skrivit in det vetenskapliga namnet på en fjäril och av en slump hamnat rakt in i min blogg.

Inte vet jag men i nätet fastnar vi lite till mans.