Ganska nyligen så hade vi ett ärende ut på Österlen. Vet ni, Österlen är vackert även en regnig dag! Vi tycker att det är minst lika vackert hemma hos oss på ‘Västerlen’ men det där speciella ljuset finns bara på Österlen. Det blir väl så när havet ramar in landskapet både söder och österut! Jag har aldrig lyckats fånga det ljuset och den där dan regnade det så förbålt så det var inte värt ett försök ens.

Hemma hos oss sken solen när vi körde iväg men på vackra Österlen vräkte regnet ner! Det var ett litet uppehåll mellan skurarna så att vi kunde få i oss en sillamacka i hamnen i Simrishamn. Vi hade tänkt oss till Kivik men himlen var kolsvart och över Stenshuvud ljungade blixtarna. Vi vände om västerut och tänkte att det fick väl bli just bara en sån dag. Bara en bilpromenad i regn när ärendet var ordnat.

En ganska kaxig text på ett hus i Hammenhög fick oss att stanna. En bit av Medelhavet kunde passa med den där Lucifer-värmen som har legat still hela sommaren. Vi har för vår del frusit mest hela juni och juli.  Den här augustidagens temperatur var trots allt behaglig och vi behövde bara skula lite för regnet. Vilket bra skånskt ord för att ta skydd någonstans när det regnar eller är allmänt dåligt väder; att s-k-ula som i s-k-ola!

Oj, här fanns mycket att titta på. Den mesta keramiken tillverkas i Grekland efter en idé och prototyp tillverkad av butiksägarinnan. De mustiga färgerna gjorde oss glada och vi köpte några rödglaserade fat. Jag älskar kannor… men hur många kan man ha?

På baksidan av huset fanns en utgång till en liten omgärdad trädgård. Hade det inte regnat så hade vi gärna slagit oss ner. Det fanns flera mysiga sittplatser – men som sagt!

Här hade jag gärna suttit i solen  och njutit en fikastund. Det får bli en annan utflyktsdag. Det fanns inte bara keramik att köpa utan tvålar, goda oljor,  olika typer av fetaost och oliver. Smakprov av bröd, ost och oliver kändes rätt för stället men fel i ösregnet!

Vi gick runt där under vinrankorna ganska länge och skrotade. I ett gammalt hem som vårt behöver man inte så mycket saker – och vi hade ju köpt de röda faten!

Innan vi tackade för oss hörde vi att ägarna skulle åka till sitt Grekland i september. Men vi, vi körde hem genom regnet. Vi var  nöjda med vår lilla bit av Medelhavet som var noga nerstoppat i en påse och hemma var grusvägen torr./ Agneta

Min käre man har i år blivit varse att man inte kan fly från sin jämna födelsedag. Först blir man firad på den plats man har flytt till. Efteråt, i mer än ett halvår, blir man i alla fall uppmärksammad på olika finurliga sätt av goda vänner. Några vänner kom t.ex. vid ett tillfälle hem till oss med en stor låda med goda viner, några andra bjöd på festdagar i Nyköping och så var det då våra vänner Lena och Hasse. De ville också fira Mats och de konfererade med mig.  Jag trodde att jag visste allt men se det gjorde jag inte.  En tur med Flotten i Malmö, sa de, och det blev det ju! Följ med här vet ja’! Det var i sköna maj.

Flotten hämtar passagerarna här mitt i centrala Malmö. De unga kvinnorna som åkt på flotten före oss sjöng och dansade medan den la till. Vi kom ju i feststämning direkt!

Från Lund dök Margareta och Alf upp, de som redan hade firat Mats med fina viner… men vad kul! Det var en extra överraskning.  Hasse öppnade bubbel och Lena dokumenterade. Ja, jag med förstås. Jag var ju glad över att få uppleva den mysiga stunden och flotten hade vi inte åkt med tidigare.
Jag tycker M också ser mycket nöjd ut!

Solen sken och det kom raskt en duk på bordet, pajer, dryck och en fin skål med sallad.

Bilderna här nere är före vår utsökta måltid med efterrätt  och allt. Ingenting saknades! För resten av långbordet är det ett foto  på ett annat sällskap och efter deras måltid.

Regementsgatan i kvällsljus och vi i kanalen – fast vi är PÅ flotten får man väl säga. Jag tror att det hade varit olidligt kallt i vattnet.

Staden blir så annorlunda ur ett nytt perspektiv. Under den första biten av kanalen har vi en del av stenstaden till vänster och den gamla vackra kyrkogården till höger.

Här nere syns Turning torso i fjärran på en av bilderna och så är det tid för kastanjerna att blomma! Så skålar vi med jubilaren, äter och vrider våra huvuden fram och tillbaka. Kungsparken och Slottsparken skiljs åt av kanalen här.

Ombord fanns också en gitarrspelande trubadur som underhöll med sommarvisor på ett eller annat sätt under en stor den av färden som blev något lite kyligare vartefter.

Flottfärden hade en stunds paus vid bryggan nedanför kasinot i Kungsparken. Då kunde, den som behövde, uppsöka en bekvämlighetsinrättning! Man hann också ta en liten runda till fots. Då hittade vi en ljuvligt komponerad rabatt runt den fina fontänen i närheten. Den beundrade vi. Malmö har flera stora och vackra parker. Flotten stävade sedan tillbaka till startplatsen. En lugn och mysig upplevelse är precis vad det var!
Innan vi sedan blev hemskjutsade av Hasse och Lena så gick vi till Bullens och drack en öl. Livet på sjön är hårt och havsluften gör att… ja, kanalen går ju ut till Öresund som är en del av havet – alla hav faktiskt. Men det är nog bäst att Flotten i Malmö håller till i kända vatten!
Tusen tack säger vi båda till er H+L+A+M!
Jag återkommer med några fler utflykter! Häng med!/Agneta

Jag vet att sommaren inte är över men jag vet också att det skvalpar omkring en massa trevliga sommarminnen i mobilen och kanske också i kameran. Jag samlar några såna enstaka bilder här i ett inlägg i väntan på att skrivlust ska infinna sig. Man blir bedövad och bedrövad i en tid när känslostörda idioter runt om i världen tar sig frihet att döda oskyldiga människor. Då kan kanske lite vackert för ögat eller annat lustbetonat får bli ett litet, ack så litet, men dock ett slags plåster….

Bilderna kommer huller om buller och utan struktur.

Jag gick över till grannen och insåg att jag sällan ser vårt hus från det här hållet! I juli tog vi ner vår gamla rostiga flaggstång, icke utan en del funderingar, här är alltså en bild på vårt hus och ställe från tiden före flaggstångsfällningen alltså; TFF! Återkommer!/Agneta

Det gäller att ständigt utveckla sina kökskunskaper, det vet ju du redan, Victor. I vårt pensionatskök eller om det är ett hotell vi har… så måste man kunna mycket! Nu kan du verkligen hantera en vass kniv och hacka vad som helst till pyttesmå bitar. En bit ner här växlar du att hålla kniven i både vänstra och högra handen. Du är tvåhänt, säger du fast med ett mycket finare ord …är det ambidextreuse, du säger?
Nåja, du avstår gärna från att hacka gul lök. Men innan du avstår eller säger nej, tack, så försöker eller smakar du. Det blir plus i kanten för det. Du har smakat dig fram till att mörk choklad är godare än ljus och att parmesanost är gott på mycket. Jag håller helt och hållet med dig!

Vi har ju i flera år skojat och haft ett låtsas-matlagningsprogram där kamera och mikrofon sitter ungefär där eluttaget vid kokboksstället sitter . Ibland kommer någon annan och tittar när du och jag ”proffspratar” om maten.
Jag tror att vi ser ganska knasiga ut när vi står där med en massa ingredienser och grytor. Vi glor in i en kontakt och håller låda om maten vi är i färd med att laga. Men vi har ju kul när vi bollar programledarrollen mellan oss. På en av bilderna syns den där kontakten som vi vänder oss mot och talar så trevligt och proffsigt om knep i köket.

Redan i mitten av juni kom du och din familj från Thailand till Sverige på er semester.  Din pappa jobbar ju där ett par år nu så du må tro att jag längtar mycket efter dig, efter er! Tyvärr fick ni inte uppleva den sommar ni hade längtat efter. Men det blev roligt ändå. Du och jag hann ju laga ganska mycket mat tillsammans i alla fall.
Under en eller ett par månader varje år så brukar det komma många gäster som stannar hos oss ett dygn eller två eller fler. I år har vi nått ”all time high” med 120 gästnätter! Det blir många frukostar det som ska serveras. Här ovan en liten frukost för fyra! Du är inte så förtjust i att äta frukost men du kanske blir så småningom! Bufféfrukost är praktiskt i alla väder. Alla äter det den vill och väljer sittplats där det känns bäst. Ute eller inne.

Däremot gillar du grillat och så blev nog ‘Knockad potatis” din favorit. Vi åt det flera gånger och nu vet du hur man gör: Förkokar potatis, häller bort vattnet när den fortfarande är lite hård, låter dem svalna lite, slår till med något platt och lite tungt så potatisarna spricker upp lite. Så ner med dem i en långpanna med smör, salt och vitlök. Ganska hög värme och låt dem få lite färg, så klart! Persilja gör sig fint när det är klart, nästan all egenodlad persilja gick åt under den stora invasionen i somras. Nu börjar den återhämta sig!

Kan jag få saltet? Måste jag äta svamp? Det visste du redan att det inte var en favorit! Medan vi gjorde potatisen och lite andra tillbehör i köket så fixade grillmästaren Keo allt på grillen.  Fenomenalt gott blev det!

I ett pensionatskök så är det bra att ha en sorts liten assistent. Jag har ju en så varför skulle inte du ha en? Så det fick du pröva när vi bakade havrekakor utan gluten. (De som blev så himla goda)! Degrullen skulle vara 20 cm lång och ligga i kylen en timme. Fram med tumstocken för att mäta korrekt… Du gissade att du hade gjort rullen 20 cm och det var helt rätt.
Sista dagen kom fortare än jag kunde fatta!
– Jag vill gärna ta en bild på dig utan att du jobbar med något, sa jag, när du tittar rakt in i kameran!  – Javisst, sa du och satte servetten i halsringningen… och så utan!

Så kom sista måltiden tillsammans och ni önskade spagetti och köttfärssås. En klassiker i många svenska kök. Och bordet dukas ofta av dig och parmesankvarnen ska fram på bordet så klart. Den river bra men fyyy så hård en långlagrad bit parmesan kan vara.

Många måltider avslutades med någon form av glass och eller jordgubbar. Vad vi har i den gamla lilla skålen bortanför jordgubbarna det vet du, Victor. Så som det innehållet är tycker jag att du är också, både inuti och utanpå! Bara så du vet det och då menar jag inte ONYTTIG! ; )

Nu undrar någon annan: Men var är alla som det skrivs om. Jag hade bestämt mig för att INTE fota så mycket utan bara vara i upplevelsen men jag ville skriva om oss Victor och lite från våra köksäventyr. / Kram från farmor

P.S. Senare tänker jag berätta lite om barnbarnsbarnets dop, om lite utflykter och annat som fått sommaren att glimra lite trots det ovanligt trista vädret i juni och juli 2017./A