I början på augusti började äntligen fjärilarna fladdra runt oss och våra växter. Humlor hade och har vi många men bina har inte varit särskilt frekventa, varför frågar vi oss. Mycket få getingar har vi sett nu i augusti! De brukar vara många och komma till våra måltider utomhus intresserade som de är av vad vi äter och dricker. Antalet flugor har också minskat och det kan man kanske tycka är skönt när man slipper dem i köket men det är något obehagligt och konstigt med det hela. Har ni observerat samma saker och funderat på vad det är som håller på att hända! Moder natur hur mår du?

Varje sommar har vi trollsländor på besök i trädgården och en stor och vacker slog sig ner i en av våra stolar på verandan. Nja, mer på sidan där den satt och filosoferade en stund. I en bok läste jag för länge sen att trollsländor har varit fruktade djur. Enligt folktron trodde man att de kunde sy ihop ögonen på folk som sov utomhus och trollsländor kunde kallas för blindsticka. Gammal tro är alltid så fantasifull!

Den som kom närma oss var en Blågrön trollslända, Aeshna cyanea, som ibland förirrar sig in i hus när den jagar flugor. Stora trollsländor är rovdjur och äter även sina mindre artfränder men för människor är de helt ofarliga. Den här sommaren har vi inte sett särskilt många trollsländor – varken stora eller små.
Min mans två barnbarn från Stockholm var hos oss en vecka och de såg många djur runtomkring oss. Här finns många harar, stora rovfåglar, fasaner och småfåglar i buskarna och grannarnas katter och hundar som skäller någonstans och så förstås ”våra rådjur”.
Just de där dagarna augusti var det en hona och två halvstora kid som kom genom veteåkern på vår västra sida. Fotot blev inte bra men ni kan möjligen se mammans huvud över axen (på stor skärm syns det bättre). Man kan ju tro att de hukar sig eller hasar sig fram på knäna för att inte bli uppmärksammade. När de sen kom upp på vägen ville jag ropa mitt vanliga: Ta först vänster och sen höger! Bara så de vet att hålla sig utanför vår trädgård. Men inga rop den gången, vi sa ju att vi inte skulle skrämma dem. Den graciösa trion kom upp på vägen och svängde vänster och sen till höger.

Sommaren pågår eller kanske kan man säga går på, stövlar iväg eller snarare hastar vidare. Jag försöker ta tillvara varje dag och njuta av allt fint utan att beskärma mig över ogräset och djungeln i trädgården. Det går faktiskt riktigt bra! Vi har haft många gäster i år och det nästan som före pandemin. Än orkar vi, tänker jag, vill man så kan man! Men en liten funderare fick jag.
Tänker tillbaka nån månad så där: Vid ett tillfälle skulle våra gamla vänner ordna med kvällsmaten, det skulle komma två gäster till och mitt yngsta barnbarn var redan hos oss. Vi skulle alltså inte bli fler än sju runt bordet. Våra vänner bakade bröd och förberedde en efterrätt. Det skulle bli en varm kväll och vi hade retsina hemma, vi hade redan bestämt att en grekisk sallad skulle bli perfekt. Jag sa att vi hade allt hemma som behövdes! Det var bara att … jag måste haft stillestånd i skallen; det fanns varken basilika eller oliver och olivoljan var så gott som slut! Det var så olikt mig att inte ha koll. Åldern? Värmen? Nån sorts stress? Fyra kilometer bort fanns räddningen! Färsk basilika fanns inte i affären men smulad torkad basilika fick duga, nä, inte alls samma som färsk men vadå!? Jag bannade ändå mig själv som inte kommit mig för att så fröna som låg i sin obrutna påse.

På väg hem från affären, i ilfart, näää, så kör inte jag, så tänkte jag att allt det här bara är lyxproblem sen räknade jag upp allt som är gott och fint. Vännerna tog vid när jag kom hem, jag la mig på rygg en stund, och allt blev bra! Det blev den vackraste måltid man kan tänka sig! En uppriktig eloge till kockarna!

Lev väl och ta det lugnt, allt ordnar sig!/Agneta