Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


10 kommentarer

Kul-tur (2) Dalmatien

Tänk dig att du får ett samtal där en välbekant stämma frågar om du skulle kunna tänka dig att åka på en resa till Kroatiska Dalmatien. Du hinner tänka att det har du inte riktigt plats för i din budget men…tiden har du. Tänk dig då att i samma stund säger den välbekanta röstena att resan redan är betalad och flyget lyfter från Kastrup om en vecka! Så sjunker det in lite. Den egentliga reskamraten måste stanna hemma så om resebyrån får dina personuppgifter så är allt klart! Bara så där! Lite skakis hör du dig själv säga JA, men, men, men…

… inga men, jag följde med!
Jag bjuder er en fotomeny, helt enkelt ett smakprov, en liten del av allt det vi upplevde i det vackra Dalmatien, mer kommer sen. Lyckliga jag blev bjuden till: Det gröna Kroatien med Gunnel Carlson. Förstår ni!? Fast det var förstås inte Gunnel som ringde, det var min vän Lotta. Vi som just detta år firar 60 år som vänner. Vilken kalasresa!

Mycket varierat och gott att förtära och dricka blev det från morgon till kväll!

Ett välplanerat grönt program erbjöd naturpark, nationalpark, oväntade botaniska trädgårdar, även vinodling, olivodling och mandarinodling fick vi se och lära mycket om.

Dalmatien med den dramatiska kusten, många öar och bergsmassivet Biokovo mot inlandet bjuder hisnande naturscenerier som man aldrig kan få nog av!

En kvinna i sin trädgård med en jättespecialgrapefrukt, och en dadelpalm i Makarska,  får knyta samman den första stolta odlaren med nästa lilla svartklädda kvinna som säkert i minst eviga tider sålt sina grönsaker på torget i Split.

Kultur finns överallt; i Makarska, Dubrovnik och Split; sång, musik, dans och icke minst sjörövare; på ett besök såg vi dem i en mandarinodling men se de var fake pirates! Kultur får vi genom odling och mat, och de gröna platserna som en biblisk trädgård; en kommunal skola med en botanisk trädgård. Roliga och gripande fakta och kunskaper från lokalguider och vår ciceron Gunnel Carlson berikar och kryddar resans upplevelser. Man blir nästan matt men inte mätt!
Om det berättar jag mer i nästa blogg. / Agneta

 

 


8 kommentarer

Kul-turer (1)

”Ja, men tiden går ju så fort”  har jag som underrubrik till den här bloggen. Tiden går fort när man odlar sina rosor och sköter om sin åker, det som är du.

Jag kan inte finnas till utan kultur och förmodligen inte du heller. Häromkring i trakterna är det alltid en massa kultur på gång. Jorden och jaget kultiveras och besås, sen växer och utvecklas det något som kan skördas. Visst är det livsviktiga grejer det där som skördas. Om det är torka så blir det alldeles för lite att skörda!  Då uppstår tomhet precis som när man inte har umgåtts med familj och vänner på ett tag.

Igår träffade vi kära vänner på Ystad Teatercafé och avnjöt tillsammans en kväll med franska sånger framförda av mor och son Ringquist. Två röster och ett piano, fint varmt och uttrycksfullt. Kvällen började med utmärkt soppa, bröd och vin.

Kanske du också är en kulturkofta eller kulturtant eller linnehäxa? (Vad kallar man kulturintresserade män)?  För mig är det där inga skällssord! – Tack, Gullet, skulle jag nog säga om någon skulle klistra ett sånt epitet på mig. Ändå är jag ingen riktig kulturkofta eftersom jag alldeles för sällan bevistar en maffig konsert eller besöker en operaföreställning. Jag tänker ofta alldeles för sent: Det där skulle jag ha velat se och uppleva!
För så är det om man är nyfiken och öppen för massor med saker.

Parker är för mig kultur i hög grad. I många städer finns det verkliga pärlor anlagda för människor i stenstaden som behöver gröna och vackra platser. Men vi som bor på landet kan ju tjuvnjuta av det välordnade och storslagna som en stadsträdgårdsmästare kan åstadkomma.
I början av oktober besökte jag den vackra Pildammsparken tillsammans med vännerna från Nyköping. Vi såg en stelbent häger och många brunänder, inte så vanliga, sa min ornitologiska vän. Och så vimlade en massa joggare på gångarna och ett stort gäng blivande landskapsarkitekter var i parken för att få en känsla av ytor och former.

Vi åkte Öresund runt med tåg och insöp den danska atmosfären.  Vi strosade länge i gamla pittoreska Helsingör, struntade i Louisiana, men blev för sena till Karen Blixens hem. Köpenhamn är inte heller så dumt när skymningen faller och ljusen tänds…

På bilden finns två passager som tål att särskådas och jämföras. Den gamla passagen från Helsingör och den överglasade är från Köpenhamn.
Vad berättar foton egentligen om människors liv, tid och kultur? En massa förstås!

Det har allt varit lite mer kulturellt under sommar och höst. Min tanke är att fortsätta med fler kul-turer. Till Kulturen i Lund kanske och till detta:
IMG_20180929_211822507

Vad kan det vara? Det kommer alltså mera! Nu kallar brittsommaren på mig, jag ska gå ut och flytta på lite fler stora krukor. Tur att jag har en bra pirra!

Pirr på er, från gamla Agneta, som skyndar ut i fågelkvittret


8 kommentarer

En gröngulröd röra

Jag serverar er en gröngulröd röra idag. Jag skrev ett långt och genomarbetat blogginlägg som försvann, mest mitt eget fel, och jag  tappade faktiskt sugen! Men för att återfå kraft och lust så letade jag upp en gammal sommarvideo från trädgården! Den lägger jag sist för den tillhör inte riktigt den där höstgröngulröda röran. Alla bilderna är annars tagna idag, tisdag 9 oktober på förmiddagen innan solen riktigt hade orkat tränga igenom morgondiset.
I år är färgerna extra starka och många ute i naturen.  Det är så vackert och gör hjärtat mjukt och ömt medan rapporterna om klimatförändringarna når in i oss. De gör många rädda och modlösa medan andra blir beslutsamma och vill göra vad som går att göra för efterlevande. Vi kan i alla fall inte smita undan men för att orka måste vi försöka glädjas åt det vi kan! Hösten är vacker och ännu mild här i sydligaste delen av Skåne.

Jag gick en kort trädgårdsrunda och fångade lite höst i mobilen. Det blåste ännu lite från fel håll för att Brittsommaren ska infinna sig så som det var lovat! Här ovan  är lite vilda snår. Oxbär, vild benved och annat.
Om hösten  är den vingade benveden riktigt färgstark i vinkeln bakom huset. Den har vi full spej på inifrån huset! Papegojbusken, Parrotia persica, stretar sakta uppåt. Några grenar når nu äntligen över murkanten, jag ropar uppmuntrande ord hela tiden. Smällspirean ‘Diabolo’ får snarare ett ljusare bladverk vartefter hösten infinner sig.

Nyponen är viktiga och jag fotade bara två olika typer idag men här i trädgården finns många. De röda och blanka från Rosa rubignosa, äppelrosen och de svarta från favoritrosen Pimpinellen Single Cherry. Kronbladen har en silveraktig utsida och karminröd insida och en fin samling ståndare och stora knappar, i gult ahhh!

Än blommar det lite här och lite där men det är inte så lätt att få ihop en maffig bukett längre. Snart blir det kvistar, kottar, strån och sånt i vaserna.

På olivträdet intill, muren här nere, är det massor med gröna oliver i rätt storlek. Jag kanske prövar att lägga in dem i saltlag. Det kan ju vara spännande.

 

Och här kommer en video från sommaren 2016. Det var året före flaggstångsfällningen! Kanske kan du som deppar när sommaren är slut finna lite tröst här! /Agneta