Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


14 kommentarer

Längtans blå fontäner och dammar

Det finns människor man längtar efter att få träffa och det finns platser man längtar att komma tillbaka till eller att få besöka någon gång! Jag såg en skärva av en trasig koboltblå kruka och så kom den här bilden upp i mitt huvud:

EBD kakus o vatten

En damm i en underbar trädgård Jardin Majorelle i Marrakech, Marocko! En underbar plats i en sagoomspunnen stad som får mig glad och spritsig i kroppen. Jag har skrivit om den här trädgården och pratat om den och visat bilder från den på trädgårdsmöten. Den är extraordinär på alla sätt och vis. I jultid var det inte mycket som blommade där men strukturen och färgerna…jag säger då det!

GB blå pelargång

Vi var där med de gamla vännerna, jag tror att alla njöt av den speciella miljön men jag var väl saligast eftersom jag längtat dit och såg att min dröm uppfylldes med råge. Trädgården är inte stor men jag kunde ha gått många flera varv än vi gjorde. Tur att det fanns ett litet fik också.

HBA Lunchfika HC Apelsinträd

Nu går flyktingströmmar över Medelhavet från många länder och även från Marocko kommer det människor som flyr en svår verklighet. I synnerhet kommer tydligen ensamkommande barn därifrån nu. I trädgården gick barn med sina lärare i lagom prydliga rader och de barnen har det säkert mycket bra medan de barn vi såg sniffa i det skumma ljuset  i staden om kvällarna lever i en svårare verklighet.

E Lågstadiet i JM

Jag är väldigt tacksam över att ha fått se den här trädgården som jag kan visa bilder ifrån. Men varje vacker bild har en motbild som ej finns fotograferad av respekt för människan där på gatan i Medinan, den gamla staden innanför murarna. De inre bilderna ger mig ingen ordentlig frid men de gör så att jag kan förstå verkligheten bättre. Hur allt hänger ihop och att vi inte kan eller ska skärma oss från det svåra! Men för att orka får man försvinna in i sin lyckliga bubbla ibland – det måste vi alla.

När vi kom till Jardin Majorelle blev jag så innerligt glad. Tänk att detta vackra var skapat av en fransk konstnär och nu nästan ett sekel senare sköttes om så att vi kunde få njuta! Allt fanns kvar, somligt hade utvecklats och hela härligheten vårdades av en stiftelse för eftervärlden.

BD Äntligen i JM

Tänk om någon skulle få för sig att detta var djävulens verk och vilja slå sönder det! Ja, jag tänker på det aktuella  läget med krig och planerad förstörelse av de uråldriga byggnaderna i Palmyra, Syrien, som bara slås sönder av några som i stunden inte tänker klart eller förstår vad de gör. Eller gör de!?

Var snäll mot de som kommer hit, de som inte längre står ut med fasorna, dela med dig av dig själv om du har möjlighet. Ibland undrar de: Var är alla svenskar?

Kanske är de på resa till ett annat land eller sitter inne och ser sport och är i sin lyckliga bubbla.

GBE vackert vackert

 

Jag kan längta tillbaka hit men ska sanningen fram så tror jag att jag får nöja mig med bilder och minnen och det är inte så dumt det heller! Tack, kära vänner för jag fick låna några av era bilder!

MA Utsikten näckrosdamm

 


12 kommentarer

Victors och farmors hotell

Nu är två mycket roliga dagar över! Mitt yngsta barnbarn Victor är sju år, han och jag driver ‘Victors och farmors hotell’ som håller sin verksamhet igång vissa helger och tider. Det har vi gjort i ett par år nu. Inte direkt någon lönsam rörelse men rolig och inspirerande. Det är alltid intensivast före måltiderna när det ska planeras, stekas, kokas, skäras, hackas och blandas. Denna gång skulle hotellet bjuda på vedspisstekta delikatesspannkakor i miniformat! Detta skulle avnjutas som dessert med vispgrädde och hallon. Själva stekningen skulle ske utomhus på en liten minivedspis.

SONY DSC

Den lilla vedspisen är från min farfar som hade stuga på Ingarö utanför Stockholm. På tomten fanns en lekstuga och det var där som spisen fanns när jag var liten. Numer saknas det askluckor och rökrör men nog skulle vi kunna steka några pannkakor där. Första uppgiften blev att ordna lite ved. Victor fick bredbent klyva ved. Jag höll mina händer respektfullt bakom hans och lät honom känna tyngden i yxan. Samarbetet fungerar alltid utmärkt mellan oss och vi lämnade huggkubben med tillräckligt med ved.

SONY DSC

Vi lade upp veden och hämtade alla saker vi behövde, smeten var redan klar. Sent omsider kom vi på att det behövdes en grytlapp. Så med äggkartongbitar och tidningspapper satte vi fyr i spisen. Det tog ett tag och sen blev rökutvecklingen lite besvärande när vindarna snodde runt.

SONY DSCSONY DSC

Det tog lite tid innan den lilla järnstekpannan blev varm men efter en timme (!) hade vi fått upp ångan och visste hur snabbt veden måste matas in, att det blev utbrunnet längst in ganska kvickt och att temperaturen måste hållas uppe hela tiden.

SONY DSCSONY DSCDet blev lite tråkigt att vända pannkakor efter ett tag, nej inte att vända pannkakor utan att vänta på pannkakor som ska vändas. Victor har visat lite intresse för fotografi så han tog bilder på mig och när stek- och vändväntan blev för lång tog han kameran och tog lite bilder på Dorothy Walton som hela tiden tittade på oss när vi stekte våra pannkakor. Hon är väldigt vacker DW!

SONY DSC

Vi blev lite inrökta men till slut så var alla pannkakor  klara. På ‘Victors och farmors hotell’ så äter personalen tillsammans med gästerna på en totalt jämställd nivå. Det råder en avslappad och skön stämning, det är söndagseftermiddag i augusti och solen skiner.

-Mmm, det smakar lägerbål men det var gott, sa en av de nöjda gästerna på hotellet.

Om ni tycker att personalen har ett märke som skarpt påminner om något annat ni känner igen så är det helt rätt. Vi tror att de har stulit vårt!


10 kommentarer

Min pappa Sven och två bilder

När jag letade efter ett speciellt foto en dag så trillade ett litet tidningsurklipp ut ur ett kuvert. Pappa! Jag blev alldeles varm och glad – trots att det står SS på metallknappen i ”fören” på båtmössan. SS ger ju alldeles fel associationer om man inte vet att i det här fallet står det för Stockholms Spårvägar. Pappa var både konduktör och spårvagnsförare när jag var liten. Någon gång i början av sextiotalet började han köra tunnelbanan i stället.
Tyvärr är datumet bortklippt från urklippet men jag tror att det är från något av de närmaste åren innan han blev tunnelbaneförare. Rubriken var en fråga som man hade ställt till ett antal personer som man mötte på Slussen: VAD SKULLE DU GÖRA OM DU FICK ETT SKATTEFRITT ÅR?

IMG_1508[1]

Uttrycket ”…skulle allt vara fina fisken det…” känns som taget ur någon gammal svensk långfilm med handlingen förlagd på Södermalm men jag hör ju min pappas röst. Den med typiskt söderidiom som var alldeles äkta och alls inte tillgjort. Det låter också lite gammaldags att säga ”…skulle jag lägga mig någonstans ute i skärgården eller…” Han hade längtat hela livet men det hade inte fallit sig så!

Pappa fick aldrig något skattefritt år men bara ett par år efter detta så vann han tolv rätt på tipset och kunde köpa en skogstomt på en ö med broförbindelse! Med buss till Stavsnäs så kunde vi sedan promenera med packningen till lilla stugan som blev paradiset på jorden för snälla pappa. Där kunde han verkligen lägga sig, i egen säng, ute i skärgården…även om tomten inte var direkt sjönära så hade vi tillgång till fjärdar och öppna vatten på promenadavstånd. Evert Taube hade sommarhus på samma ö och Sjösala äng låg nära. Det fanns alltså poesi där bland ängsblommor, blåbärsris och stenhällar.

Den andra bilden är en teckning av min kusin Allan Rune Pettersson som var 14 år 1950 när teckningen förfärdigades. Jag har den i en gammal ram men tidens tand, diverse flyttar och händelser har gått hårt att det enkla pappret. Som tur är var Runes penna vass och med humor har han ritat av den trötte konduktören som då var far till fyra barn, familjen nyss utflyttad till Hökarängen vid T-banans ändstation.
Jag  gillar skyltarna i spårvagnen och  hatten på damen i sätet bredvid mannen med liten basker. Om inte Allan Rune hade blivit författare så hade han kanske kunnat göra något av sin tecknartalang.

SONY DSC

Ett litet tidningsklipp och en 65 år gammal teckning kan plötsligt sätta igång tankarna och minnet börjar bubbla av associationer. Ja, hjälp vad jag minns en stund av skräck! Jag visste att pappa körde fyrans spårvagn just den där dagen och jag hade på svaga ben smitit ut från sjukbädden…i handen höll jag en liten plånbok i ljus plast. Där i skramlade några mynt. När jag skulle korsa Rosenlundsgatan sprang jag fort för jag såg en blå spårvagn närma sig och då hörde jag pappas typiska plingande när han såg mig…jag tappade min plånbok och såg spårvagnen köra över den. Mina kronor var böjda i vinkel av spårvagnens tyngd och plånboken var bara slamsor. Jag lommade hem igen utan godiset jag hade tänkt pigga upp mig med!

På kvällen när pappa kom fick jag en Marabou mjölkchoklad men inga bannor. Om det var han som körde eller ej har jag aldrig fått veta. I vår familj pratade man inte direkt ut om saker. Man förstod att man hade gjort fel och kände sig ändå förlåten på något sätt.

 

 


6 kommentarer

Tid för mognad…

Nu skördas det överallt! Bönderna arbetar för fullt med att plocka in årets skörd. Lyckliga ägare till kantarellkorgar fyller dem och bär hem dem i stora lass. Om kvällarna sitter man vid köksbordet och rensar lite trött vindögt över mängden men på spisen puttrar det redan i stekpannan till kvällsmackan.
I blåbärsskogarna trampar barnafötter i gummistövlar och munnarna blir blåa och sent omsider smaknöjda. I trädgårdarna dignar bärbuskarna och pockar uppfordrande på uppmärksamhet! Äpplena dinglar i träden och växer till sig, sorterna mognar olika långsamt men än är de inte ätmogna.

SONY DSC

Rätt nära köksdörren har vi några krukor med sallad och basilika och i trätunnan så växer persilja, citrontimjan, fransk dragon och plocksallad. Där bredvid växer ett citronträd med ett tiotal citroner i olika mognadsgrader. Man får skörda när man behöver och om det finns eller så får man trava till de andra ställena med örter, vitlök och potatis. Tomater och chili jobbar på med sitt…

Vi hade lyckan att bli bjudna till Simrishamn på kräftkalas med kräftor fångade i år,  i Sveriges fjärde största sjö Hjälmaren, av värden själv.  Stora vackra och otroligt goda! Inkokade på det mest smakfulla sätt man kan tänka och med mogen ost och nubbe därtill så är saligheten nära!
IMG_1375

Varje morgon stryker jag omkring vid mitt persikoträd som bär frukt för första gången efter förra årets plantering intill den vita muren. Räknar till 25 persikor och hoppas att de blir solkyssta nu under sensommaren så det räcker och blir över fram till full mognad! Solvarma söta persikor… mmm!

SONY DSC
Barnet i mig tänker barnsliga och förväntansfulla saker om framtiden. Samtidigt tittar mitt mogna jag på klockan och tröttheten kommer krypande. Det är sent! Morgondagen väntar; ungdomligt besök är på ingång och vädret verkar bli fint, maten är inhandlad och gästrummet redo. Jag hinner nog läsa tidningen, strosa i trädgården och sniffa på väldoft och klippa överblommat på förmiddagen.
Visst kan också jag tillåta mig bli solkysst och jag behöver väl inte mogna så väldigt mycket mer?