Bokträdet, det ståtliga vackra, som kan vara helt magiskt när det växer tillsammans med andra bokar till en hel skog. Att vandra i bokskogen på våren är underbart och att glida fram med bilen en sommardag genom välvuxen bokskog är en lisa för själen. Det är vackert på vintern också förstås. Vi har inte långt till närmaste bokskog och snart så…

Att krama en bok kan ju vara tvetydigt eller symboliskt. Här kramar min vän M en stadig bok.

Bok och bokstav, böcker och bokstäver är givetvis betydelsefulla för människan som kulturell varelse. Vi överför tankar och utbyter åsikter, underhåller varandra, sätter igång processer genom att nyttja dessa fiffiga ”uppfinningar”!

I början av veckan träffades vi i bokklubben bestående av fem pensionerade lärare. Nu i pandemitider kramas vi inte och sitter så långt från varandra vi kan utan att behöva ropa till varandra förstås.
Boken vi hade läst var Sofi Oksanens Hundparken. Inte en av de bästa böckerna vi har läst, tyckte vi nog alla fem men av olika skäl. Det blir alltid diskussioner och citat och funderingar om innehållet eller våra olika uppfattningar. Alltid givande och roliga samtal oavsett vad vi tycker om boken. Det känns aldrig bortkastat att läsa en bok om man vet att vi kommer att diskutera den.

Sedan i höstas läser jag högt för mina bokvänner något jag skriver själv – en ännu ofärdig bok. Det är bra för mig att höra deras spontana reaktioner, små skratt eller det jag kallar fylld tystnad, det ger mig lust att komma vidare. Nu har jag läst åtta kapitel och det är så svårt och lätt på samma gång att läsa högt. Kanske kan jag förklara det där när jag har kommit till slutet och satt den sista punkten. Jag har ytterligare några kapitel färdiga och skriver vidare på resten. Ibland är det lätt men för det mesta är det ett slit som känns svårt men också roligt. Då går det långsamt framåt och oftast blir det bäst då.
Här nere fotade jag en bit av mitt mysiga skrivbord med den gröna lampan och man ser bokhyllan som vi byggt in i trappväggen mitt emot. På baksidan av mitt skrivbord har vi en annan bokhylla också den öppen mot trappan, på det här sättet sparar vi väggytor i huset. När jag sitter vid skrivbordet har jag ryggen vänd mot datorn och titta (!) skärmen är påslagen jag snurrar runt och rullar en knapp meter, drar ut hyllan med tangentbordet: Redo att skriva bok, blogg eller ett brev kanske men hur skulle det gå utan bokstäver?

På bokklubbsträffarna hinner vi prata om allt möjligt och när vi går hem efter tre-fyra timmar är man nöjd och glad för att man har varandra. Man måste genast beställa den nya gemensamma boken som vi ska läsa till nästa träff. Jag har redan börjat på nästa bok eftersom jag laddar ner den i min läsplatta. Då har man boken och bokstäverna under ögonen inom ett par minuter. Till nästa bokmöte ska vi läsa Eufori av Elin Cullhed och början lovar intressant läsning.

Det enda som är tråkigt med läsplattan är att den fysiska boken är trevligare, böcker hör till ett hem, det är helt enkelt hemtrevligt med fulla bokhyllor och bokhögar lite här och var. Vi har bokhyllor i trappan och längs med taket på några ställen. Se här ovan!
Läsplattan är en god vän om natten om man inte kan sova, man behöver ingen sänglampa och boken man läser kan vara på 750 sidor och ändå kännas lätt och smidig. Därför knäcker den heller inte din näsa om du skulle somna mitt i handlingen vilket kan hända.

Orden bok och bokstav hänger samman, de hör ihop med boken, trädet alltså som i sin tur har med bokstäverna i boken eller texten att göra! I en tjock men lättläst bok som gavs ut 1966 kan man läsa många underhållande texter om ords ursprung. Titeln är Ord med historia, en bok som jag läser i då och då för att jag tycker att det är spännande och roligt. Professor Gösta Bergman (1894-1984) var språkvetare och kunde det där med etymologi, att härleda ordens ursprung, reda ut begreppen helt enkelt.

Vad berättar nu etymologin om orden i rubriken? Boken man läser och trädet bok är egentligen ett och samma ord. Bokstäver har ett nära samband med trädet bok. Runor ristades inte bara i stenar utan också i trä, till exempel bok och ask, genom träets struktur fick runorna den kantiga formen. Runorna består ofta av ett lodrätt streck, en stav, som blev det allmänna ordet för runa. Senare när det latinska alfabetet kom i bruk så ville man skilja på runstavar och bokstavar… alltså bokstäver. Visst blev du väl lite mer upplyst nu.

Lev väl och blomstra, precis som kamelian, just nu!/Agneta

Nu är det tid för julrosor och snödroppar och andra vårblommor som manas på av det tilltagande ljuset. Vi har några olika sorters snödroppar i trädgården och den med de breda bladen är nog den som jag beundrar allra mest. Den här står lite dumt vid en buske, men det var bra idag, för alla av samma sort var riktigt smutsiga av som jord som stänkt upp på dem. Den har ännu inte nått sin fulla höjd. Jag kan inte säga vad den heter, tyvärr svarar den inte ens på mitt vänliga tilltal.

Men jag har en finfin bok om snödroppar och i bästa fall kan jag identifiera min vackra när jag har fördjupat mig.

Visst är de här sista blommorna alldeles alldeles underbara!?

Lev väl och blomstra!/Agneta

I slutet av februari fyller jag år och min önskelista var mycket kort: Inga saker men en vandring med fikaryggsäck i Hilleshögs dalar med man och yngsta barnbarnet! Gärna med hela familjegänget men det får bli ett annat år.
En fantastisk dag med vår i luften och sol sent i februari ska man fylla år. I år kunde det inte vara bättre! Landskapet är underbart storslaget med Öresund och Danmark i fonden. Mina mobilfoton kan inte göra naturen rättvisa men våra ögon kunde och känslan av ett slags historiskt sceneri kunde inte lämna oss. Rätt vad det var skulle de komma ridande över kullarna – riddarna eller kanske rövarna. Det är drygt två kilometer ner till vattnet och där ville vi fika och en fin vandring blev det.

Det fanns en smal grusväg som vi tog tillbaka till bilen. Mycket uppför men annars lättgått där, vägen syns på fotot med staket.

Fikaplatser och vågkluck väntade oss vid Rustningshamn. Norrut längs Sundet såg vi Ålabodarna och söderut var kustlinjen lik den vi sett på Ven. I vattenbrynet rester av gamla vågslipade tegelstenar. Varför har vi aldrig varit här tidigare, frågade vi oss, och bestämde nya vandringar i området i sommar. Från Ålabodarna till Borstahusen eller Landskrona kanske.

Har du inte varit vid den här delen av Öresund så har du kanske snabbt kört förbi Glumslöv på E6 och anat ett fint landskap mot Öresundssidan. Sväng av och tag ett stopp och det behöver ju inte vara födelsedag!

Lev väl och blomstra! Som Victor på sista bilden där han närstuderar snödroppar.

En dag i juni kan utsikten från ovanvåningen mot Östersjön se ut så här. Här kan man vila ögonen och få kraft av naturen.

Ett par hundra meter framför vårt hus finns en liten dalgång: en däld. I tre års tid har jag dokumenterat däldens sträckning mellan en grusväg och en radiomast där det är en höjd i det yttre backlandskapet.

Jag skickar mina varma och medkännande tankar till alla drabbade i Vetlanda och till andra ställen där en hatfylld galning eller två eller fler härjar och bara kan tänka på att förstöra och skada andras liv. Lev så gott det går!/Agneta