Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!


14 kommentarer

Mitt textila intresse (3) pläden

Alldeles nära i omgivningen finns tre olika vävstugor, jag är med i Lattan som väver i källarvåningen i Västra Nöbbelövs gamla skola. Där var det förr träslöjdssal och skolans badavdelning. Det är trångt och bökigt i lokalerna men möjligheten att få utlopp för textila lustar och samvaro med trevliga vävinnor gör det hela mycket trivsamt. Vi är ett femtontal kvinnor mellan 45 och  ca 75 år. Det är inte så noga med åldern och vi hjälps åt med allt det där arbetsamma med varpning, pådragning, solvning, skedning, uppbindning och framknytning. Vi gör alla förberedelser som krävs och så väver, fikar och snackar vi. Fikar, snackar och väver…ja, ni förstår! Ibland blir det inte mycket vävt men andra gånger blir det desto mer. För att vara i en källare är det riktigt mentalt högt i tak i Lattans lokaler!
Tillsammans bestämmer vi efter olika önskemål vad som ska in i vävstolarna och så gör man det som behövs om man kan. Lotta, Åse, Karin och alla andra tack för att ni finns! Och jag skulle absolut inte klara mig utan Ulla-Karin som nästan alltid är på plats och har en snäll hjälpande hand när något krånglar eller Kerstin som är en kreativ problemlösare utan dess like – men alla hjälper alla!
Bara någon vecka före jul kunde jag äntligen ta hem den finaste pläd jag någonsin har gjort. Vi hade gemensamt bestämt att väva plädar i damastteknik med vit varp. Jag hade aldrig vävt damast och jag spanade hur de första vävinnorna gjorde… det gällde att rita ett halvt mönster på rutat papper, tänka att ena halvan speglar den andra.
Äntligen blev det min tur i vävstolen! Jag hade kommit fram till att mönstret skulle föreställa olika yllemössor med olika sorts tofsar. Jag ville inte göra något gulligt och lite humor är väl aldrig fel – inte ens på en pläd!

Bildserien här nere visar en sorts förlossning…jag undrar när kommer min…Kerstin och jag drar ur den ena fina pläden efter den andra…min finns näst längst in…

…och sen tar Kerstin och jag upp knutar och fäster lösa trådar… och hela långa varpen  läggs ut på bord med hjälp av Åse och Ulla-Karin, i mitten nederst en underbar restgarnspläd som Kerstin har vävt!  Men hur blev nu mina yllemössor?
När vi hade dragit varpen ur vävstolen så tittade vi storögt på plädarna. Det var SÅ otroligt lustfyllt att väva den här pläden med eget mönster och färger som absolut är mina! De två första mössorna ritade jag med kryss på rutat papper sedan förstod jag hur tekniken fungerade och tänkte ut mössmodellen efter hand. Här ovan fattas ett moment på min pläd innan den är klar – ruggningen. Tekniskt sett är den pläden inget mästerverk men designen med mössorna är jag mycket stolt över!

Pläden vävdes färdigt redan under 2015 men varpen klipptes ner och ruggades först i december 2016! Pust, det blev lång väntan. Med den erfarenheten i ryggsäcken lärde vi oss att inte sätta upp för långa varpar i fortsättningen!
Som jag har fantiserat att få se pläden och att få vara med då den ruggas.
Kerstin Persson som har VÄVHALLA, en annan vävstuga mm, har köpt en ruggningsmaskin från KLIPPAN och med hjälp av den ruggar hon nu plädar från hela Sverige och även från andra länder.
För att rugga plädar i den omfattning som Kerstin gör så krävs mycket tungt slit. Det hade vävts plädar med fjärilar o romber o traktorer o blad o katter o hjärtan o avbilder från arkeologiska fynd alltmedan flitens lampor lyst upp Lattans vävkällare. Dessa och alla andra plädar måste ruggas på båda sidorna och det innebär många grepp och lyft innan alla plädar är fluffiga, torra och fina.

Själva maskinen bullrar och det blir en massa ullfibrer i luften men Kerstin jobbar på och ser till att allt ser fint ut och byter ut de små torkade blomställningarna från Dipsacus sativus, vävkarda, när de är utslitna. Det är de fjädrande hakarna, som reser upp luddet på ylleväven, som slits ut och måste bytas ut. På rullen sitter tusentals torkade blomhuvuden! Kerstin har börjat odla en mindre mängd själv eftersom det är dyrt att köpa såna mängder från Italien. Kanske utökar hon den odlingen i framtiden.
När jag var hos Kerstin och följde min pläds väg mot att bli klar så blev det fullt på torkställningarna. Det var säkert många som gav en pläd i julklapp 2016!

pladar-pa-tork

När jag kom hem draperade jag yllemössorna lite nonchalant över en fåtölj. Med de drejade fransarna mäter pläden ansenliga 215 centimeter! Den är stor och varm och go’!

img_6276

Jag skriver lite sporadiskt ett tag till här på bloggen eftersom jag har många järn i elden och inte vill bränna mig! Målet är ändå att jag ska återgå till tre-fyra inlägg per månad!
En stor och varm och go’ kram till dig som har varit intresserad nog att läsa ända hit!/A

.


10 kommentarer

12 snabba från 2016

Januari:  80 år går snabbt som ögat men är samtidigt en eon av tid, vi firade min syster Barbro på Ystad Saltsjöbad med middag, övernattning, frukost  och konst!
I januari läste jag ‘Den sårade divan’ av Karin Johannisson.

Februari:  Mitt yngsta barnbarn Victor och jag fantiserar mycket och leker när vi träffas, jag funderar på vikten att som barn få tillgång till egna och andras fantasier genom böcker, spel, filmer och lekar. Jag läste ‘Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr.

Mars: Mars är vårmånad i Skåne och jag skrev om min imaginära gungstol i vilken jag minns min barndom eller något som jag har varit med om eller fortfarande gör som att bygga kojor när jag ska sova. I mars läste jag ‘Se. Nu. Då.’ av Jamaica Kincaid.

April: I april beskrev jag  det vårliga ”odlardramat” som inte går att jämföra med att Syed Latif,  som startade språkcaféet i Skurup, skulle utvisas  till Bangladesh från Sverige den 10 maj – och det skedde, stor besvikelse över myndigheterna! Jag läste Elena Ferrantes ‘Min fantastiska väninna’.

Maj: Nu bjöds det på fantastiskt väder, flera fina och roliga möten , fester och minst sju kvistiga frågor varav någon blev utan svar! Jag läste ‘Natt för gott’ av Jenny Erpenbeck.

Juni: Blandade inlägg beskriver lyckan att göra en skattjakt i trädgården till barnbarnet som fyllde åtta år, sorg över Brexit och eländet i världen, något som inte var vad det skulle men månaden juni var ändå en juvel! Läste ‘Det goda inom mig’ av Linda Olsson.

Juli: Vad är det med män undrade jag i julis första sko-rika (!) inlägg och för övrigt funderade jag på om en pensionär har semester – njuta av sommaren måste man!
I månadens sista inlägg dansade jag loss helt vilt! I juli läste jag trädgårdsböcker.

Augusti: Jag ordnade några magiska möten, hade bokklubben här på bokprat, mat och bad, vinkade av kära familjemedlemmar och berättade om det stora projektet och Kråkvinkeln. Jag läste med nöje barnboken ‘Mitt bland stjärnor’ skriven av poeten Lotta Olsson och underbart illustrerad av Olof Landström – suveränt samarbete dem emellan!.

September: Jag tittade både bakåt och framåt i inläggen från september och vill vårda lilla flickan som finns inom mig men också personer som är betydelsefulla medan tiden går och trädgården bjuder på sensommarfägring. Jag läste ‘Fiskarmännen av Chigozie Obioma.

Oktober:  Jag skrev om min avsky för girighet och missbruket av ordet HAT och hoppades att Donald Trump skulle förlora valet i USA tack vare sin dumhet …  I övrigt handlade allt, i alla fall mycket, om Pricken som vi var BM och BH åt i tre veckor! Jag läste ‘Stormen’ av Steve Sem Sandberg – men avslutade den aldrig! Koncentrationssvårigheter.

November: Inläggen handlade om många ljusglimtar i tillvaron, en Stockholmsresa  och att jag verkligen ömmar för dem som lever i olika typer av svårigheter!
Jag läste ‘Uppgång och fall’ av Liv Strömquist.

December: Endast ett inlägg blev skrivet i december och det var en sammanfattning av höstens ljusglimtar. Jag tappade lust att skriva, världsläget var deprimerande och jag ville göra ett uppehåll. I december blev äntligen min pläd ‘Mössorna’ ruggad och klar. Bra julklapp till mig själv/oss från mig själv… berättar om den i ett senare inlägg!

img_6275

Julen blev fin och skön men också full av längtan. Jag gillar på något konstigt sätt att längta, i alla fall när jag vet att längtan inte är omöjlig att tillfredsställa!
Av en händelse har skrivuppehållet blivit exakt en månad långt och nu har jag gjort en snabb återblick på 2016 och någonstans skrev jag ungefär: Var snäll mot andra människor det är inte mjäkigt utan mäktigt!  Det håller jag fast vid!
God fortsättning alla vänner!/A