Min äldsta syster rattar den stora tunga Volvon genom ett landskap fullt av sol. Träden i dungarna viskar i purpur och gult. Jag känner mig fri och glad och jag anar vart min syster tänker köra oss. Snart vet jag och när bilen slukat ganska många mil och vägen böljar och vindlar sig fram över Söderåsens bokskogsbackar så har vi hunnit prata om ditten och datten. Det blir en skön stund tystnad. Vi måste inte prata hela tiden för att trivas tillsammans.
– Vad är det där för grottmänniskor, frågar jag och glömmer att sätta in min kära syster i mina tankar.
Hon vrider undrande huvudet i min riktning men vänder åter koncentrationen mot vägen.
– Jag tänkte på mannen som de slog ihjäl i Helsingborg i går. Jag behöver förstå hur såna människor tänker annars…
– Tänker? De tänker inte.
– Älskar de fotboll, tror du? Vad är det egentligen som styr dem?
– Öl, sprit eller andra droger. De hade slagit sönder en restaurang där det satt familjer med barn.
Vi blir nerstämda båda två och tänker på grottmänniskorna. Det är oundvikligt att dessutom tänka på alla familjer som måste överväga om de ska våga gå på fotboll något mer.
Sen pratar vi om Putin och vår mellansyster som bor på Gotland där ryssarna har en hamn i Slite. Ska man vara rädd för ryssen? Har inte världen kommit längre? Är inte krig väldig omodernt och…
– Nu är vi snart framme vid första stoppet!
I kvällningen, med den sjunkande solen över Danmark, är det min tur att ratta hemåt mot Sydkusten och syster har passagerarsätet. Tillsammans utvärderar vi dagen; en skön biltur, en yllefabrik i Klippan, några inköp av presenter, en felkörningskringla med ringlande å och Hallandsåsen i fonden, en mysig saluhall med finfin lunchbuffé i Höganäs, en ny hög med böcker från bokoutlet och sist men inte minst smaskigt fika och gemenskap hos systerdotter och hennes ungdomar i en gammal gård vid havet.
Men så var det de där grottmänniskorna.

Ett sms förebådade att ett paket skulle anlända lagom till min sista arbetsdag. Vilken överraskning! Jag fick inte öppna det, skrev vännerna, förrän jag kom hem på eftermiddagen. Jag hörde att det rasslade och tänkte att det var ett tusenbitarspussel. Fel, det var en AKTIVITETSDOSETT som skulle hjälpa mig att få en viss struktur på mina dagar…
Nu vet jag precis vad jag ska göra på morgonen, vilken som är dagens aktivitet och vad jag ska göra till trekaffet. På söndagar får jag vila utan instruktioner och förslag på sysselsättningar.
I dosettens fack för måndag morgon fanns en beskrivning på baksidan och ett paket som skulle öppnas.

En sorts äggklocka med rockmusik kallar in mig när äggen är färdigkokta!
Dagens aktiviteter kan vara olika som att blogga, läsa annonserna för storhandling, tid att väva dagtid (en liten spole med sammetsgarn), baka till helgen (paket med vackra muffinsformar) osv. Dosettfacken för trekaffet innehöll alla väldoftande kaffebönor och ett korsord eller sudoku eller läsa bok (paket med Lena Anderssons senaste) osv.
Ett sånt roligt och noga uttänkt påhitt från vänner som känner mig väl! Jag blev mycket överraskad och glad och så är jag ju så himla tacksam att jag slipper tänka själv! Nu får dagarna struktur så som givarna tänkt och dagarna behöver inte förslösas på tid som rinner bort utan att något vettigt blir gjort!

Alla som gör debut på något sätt undrar en massa saker. Redan under hösten 2013 började jag samla lite papper i en mapp men jag läste inte särskilt noga. Jag lade olästa böcker i travar och det blev några högar tidningar och tidskrifter också. Lite ostädat i skåp och förvaringsutrymmen fick det också vara för det kunde ju vänta till sen.
Jag ringde lönekontoret och skojade att jag måste fråga vad som var viktigt att göra eftersom jag aldrig hade gått i pension tidigare. Jo, jag skulle… Jag sa upp mig från jobbet i god tid eftersom chefen skulle hinna fixa ersättare. Jag köpte en liten tunn fin pensionärsalmanacka i julklapp till mig själv och började föra över anteckningar från 22 mars och framåt 2014. Min bautastora lärarkalender ska absolut läggas undan när jag debuterar som pensionär.
Pensionsmyndighetens hemsida fick flera besök utan att jag blev klokare för det. Ekonomin… tja, hur ska man få allt att gå ihop? För mig är det tur att mina käre man är yngre än jag, och nej, jag ska nog inte oroa mig. Garderoben är ju full av paltor och jag kan alltid trixa till något nytt av det gamla. Maten behöver inte bli dyr och man kan plöja bort perennerna och rosorna och odla potatis istället! Ha höns, en liten gris, bygga en lagård och…
När människor frågar hur det känns att dagen P närmar sig och undrar vad jag ska göra av all ledig tid så spricker automatiskt ett från-öra-till-öra-leende upp i mitt ansikte. Alla ser att jag är nöjd med mitt beslut. Men hur gör man för att få drömmar, planer och idéer att bli verklighet nu när man kan bestämma själv? Jag vill inte falla in i en sunkig det-gör-jag-i-morgon-rytm. Jo, ibland när regnet slår mot fönsterrutorna och jag har planerat att jobba i min trädgård. Eller då Skåne blir översnöat och jag inte kan åka iväg till barn och barnbarn, som jag hade tänkt, då finns en annan dag! Jag ska ju ändå skriva, fotografera, lyssna på mina växter som babblar och pladdrar i rabatten, sticka till radioföljetongen, gå långa promenader vid havet, cykla till vävstugan när det regnar, vikariera när jag har lust och ork, skriva viktiga och roliga texter i min blogg, städa mig smal, skriva bok, göra en oväntad långfilm, skriva ännu fler böcker och vandra i en evighet dit näsan pekar…
Välkommen till min blogg Pensionär, nyss pensionär!