Jag blev farmor när jag var drygt 40 år och jag var mitt uppe i yrkeslivet! Jo, visst, jag var mycket i farten och upptagen men… Å, så stolt jag var när jag kom tillbaka den höstterminen och mitt första barnbarn, en fin liten flicka, var född. Jag skrev FARMOR på en sån där namnskylt man sätter i en bit plast med säkerhetsnål. Den hade jag hela första veckan så ingen kunde missa detta. Under de närmaste åren föddes sen de andra tre så jag blev först farmor igen och sen dubbelmormor och så en liten Amanda som inte hade kraft att vara kvar i detta liv.
Ganska många år senare föddes Victor och jag hade kommit in i en mer normal farmorsålder och det kände jag som en ynnest att få uppleva! Mitt yngsta barnbarn går nu i första klass och blir åtta år till sommaren. Tack vare minskat avstånd och mer tid så har jag kunnat vara med honom lite mer och sedan jag inträdde i pensionsålder så…oj, så annorlunda det blev! Tänk att kunna hämta i skarven mellan skola och fritids och åka hem och gå ut titta på fåglar eller åka pulka, leka, laga mat ihop, spela spel och…ja, ni förstår!
Jag fyllde 67 i veckan och brukar inte ta det där med mina födelsedagar så högtidligt. Särskilt inte de ojämna men vilken härlig dag det här blev. Tulpaner vill jag gärna ha under hela februari så, ja, tack! De stod på bordet på morgonen, blekgula och vita…mmm! Under dagen så talade jag med mina syskon och barn och alla mina barnbarn! Det kändes fint och gott!
Gott var det också med födelsedagslunchen som intogs på en bra Thai-restaurang i Malmö med min son och hans familj. Dagens bästa var att jag hade önskat mig en speciell födelsedagspresent och den slog in! Jag fick ta med mig Victor hem! Han har inte velat sova själv hos oss men nu gick det galant i två nätter. Jag ler fortfarande stort! Det har tagit tid för mig att riktigt förstå vad som har stoppat honom från att sova över men nu har vi pratat igenom det! Alla frågetecken är uträtade!
Philip Starcks snygga flugsmälla samt två ”odjurstavlor” av Stine van Wynsberge…HUUU!
Illustration till två härliga dygn kommer här och finns överst, det fanns ju knappt tid att fotografera! Vi levererade gossen till föräldrarna och hemma hos Victor gjorde vi experiment som bubblade och jäste över…och så blev bjudna på sydostasiatisk mat!
”Jag hade så himla roligt hos farmor att jag inte tänkte på er!” Så sa gossen till sin mamma och jag tror att det var alldeles sant!/A
Pensionär, nyss pensionär! 
28 februari, 2016 kl. 5:38 e m
Jag tror att du är den bästa farmor man kan tänka sig! Kanske nästan i klass med min morfar… För jag tror att du har lika roligt som Victor när ni leker eller lagar mat eller har ert hotell. Barn känner ju när man bara leker av pliktkänsla och helst vill göra något annat. Jag tror att du har haft samma inställning till dina skolbarn och dom kan verkligen skatta sig lyckliga som har haft dig till fröken.
Som mamma är det ju så mycket annat man ska hinna med och det är syskon som pockar på uppmärksamhet men det är ju idealiskt att få rå om en i taget och att ha tid.
28 februari, 2016 kl. 9:27 e m
Jag blev rörd av dina ord…varför det träffade mitt i hjärtat vet jag inte riktigt, tack, Lotta!
28 februari, 2016 kl. 6:06 e m
Åh så härligt det låter! Man bara önskar att man ska få uppleva det här som alla säger är så underbart, att få barnbarn!
28 februari, 2016 kl. 9:30 e m
Det är klart man ska önska, som i alla skeden av livet kan man ha en liten tänkt reservväg att annat än det önskade också har sina fördelar…utifall att!
Jag önskar naturligtvis att du ska få uppleva barnbarnsglädje!
28 februari, 2016 kl. 9:47 e m
Vilken underbar kommentar av Victor! Du berikar hans liv, och är en viktig person. Det är något jag tror är oerhört värdefullt i ett barns liv; att det finns fler trygga vuxna, förutom föräldrarna.
29 februari, 2016 kl. 6:26 f m
Ja, den lille mannen kan uttrycka sig! Jag tror precis som du! Han berikar också mitt liv, vi har det kul ihop! Det har jag med de andra barnbarnen också men där är ju kontakten inte riktigt lika intensiv, av naturliga skäl, de är alla vuxna och lever sina egna liv…
29 februari, 2016 kl. 9:44 f m
Jag ställer mig i det långa ledet av gratulanter. Och gläds med dig. Inga saker går upp mot en barnbarnskram, och jag är alldeles säker på att du kommer att vara en viktig del av Victor för all framtid.
29 februari, 2016 kl. 9:31 e m
Ja, det är vad jag hoppas – att få betyda något för någon är alltid viktigt! Jag har väldigt roligt med Victor och ser alltid fram emot våra träffar. Jag hoppas vi får till en träff nästa vecka t.ex.
Att fylla 67 var oväntat livat och roligt! Tack, Lotta!
29 februari, 2016 kl. 9:49 f m
Tillykke, kære, med din skæve fødselsdag. Hvilken FFF, du fik (Fineste Farmor Fødselsdagsgave), jeg ved at du har fortjent den – fortalt i dejlige billeder som varmer en anden farmor om hjertet!
29 februari, 2016 kl. 9:25 e m
Jag tror att många känner igen sig i min glädje och då har ju texten en slags funktion i alla fall!
Tack, det är inte dumt att vara 67, jag gillar nog att vara skev…