Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


Lämna en kommentar

Håll formen

De hade ätit en god middag och satt kvar vid bordet och småpratade en stund. De var mitt inne i en viktminskningskampanj som innebar att de åt mindre bröd, försumbart med fikabröd och främst hade de minskat på portionsstorlekarna! De tillät sig att slarva lite från fredag kväll till söndag frukost. De hade båda gått ner några kilon var och det kändes så skönt.

Hela dagen hade hon suttit vid datorn och skrivit. Hon tog av sig glasögonen, ögonen behövde lite vila, för att inte tala om näsryggen. Framför henne fanns lite vin kvar i glaset.
-Sitt kvar så där, du ser så söt ut, jag tar ett foto!
-Har du också tagit av dig glasögonen? frågade hon och kisade mot honom med en finurlig min. Jag kan ta ett foto på dig också!
Hon visste att han inte ville det, så fort han såg sig själv på ett foto sa han automatiskt:
– Ta genast bort mig!
Allt oftare sa hon detsamma men den här gången lät hon bli att titta med glasögonen på. Hon kisade med ögonen och så plötsligt kände hon igen sig själv. Lustigt, det där. Med tiden och i små små steg förändras våra utseenden och kropparna och vi har svårt att ta in och fatta det.
-I morgon är det jag som börjar gympa med Sofia igen, mumlade hon för sig själv. Det gäller att hålla formen i alla fall!

Hon kom till gymmet på förmiddagen nästa dag och gick in i omklädningsrummet, ljud hördes från lilla salen där hon skulle träna idag. Det var längesen hon var här. Hon satte på sig träningskläderna och gick ut i träningslokalen. (två foton, dra pilarna åt sidan). Alla redskap, matta och saker som behövdes fanns redan på plats. Den lilla salen var lite trång men det skulle nog gå bra! Hon tittade efter de andra men såg ingen.

Hon gillade Sofia, som ledde dagens träning, och lyssnade noga på instruktionerna. Hon hade ju tränat på Friskis & Svettis i många år och kände igen många av övningarna. En del moment såg löjligt enkla ut men när kroppen gjorde motstånd kunde det bli jobbigt ibland. Egentligen visste hon precis vilka hennes starka och svaga sidor var. Idag gick träningen ut på att förbättra rörlighet, styrka och kondition. När hon tog i och ökade intensiteten så blev hon svettig. Hon tackade Sofia för dagens pass och gick in i duschen efter 45 minuter. Det kändes skönt, nu var hon igång igen.
– Vad bra att du tog i där! Det tycker kroppen om! rösten hördes från träningslokalen någonstans. Var det till någon annan kanske?
När hon kom ut igen från omklädningsrummet var scenariot ändrat. Precis som när Janne Långben, i den tecknade Disneyfilmen, drar upp och ner kulisser så att utrymmena i husvagnen snabbt ändras, så vips hade lilla träningssalen blivit väldigt likt vardagsrummet hemma. Textilen från Uganda hängde precis där Sofia hade varit nyss. Konstigt! Men i morgon kunde man säkert göra samma trick igen!

Lev väl och blomstra!/ Agneta


3 kommentarer

Novemberpytt

Om vi måste vara hemma ännu mycket mer så kan man lika gärna gilla läget och försöka gör något bra av det. Vi har invigt Lilla Galleriet på vår gästtoalett. Vi två minglade givetvis omkring med våra glas och åt snittar i parti och minut. Jag hittade ett gammalt broderi, broderat med sytråd (!) som jag sydde till en lägenhetsdörr på Björngårdsgatan i Stockholm. Det var när jag flyttade hemifrån 1968 och var ihop med den unge mannen som skulle bli far till Andreas och Hanna. Det var rätt slitet i trappuppgången men den här ”skylten” gjorde alla så vänligt sinnade. Märken av häftstiften finns fortfarande kvar och textilen lite fläckig men det är jag också.

Den satte vi på dörren med en ny sorts dubbelhäftande produkt som inte ska lämna märken efter borttagning och tom skulle gå att använda igen.

Träsnittet, Andjäkt, är fyndat på loppis för fyrtio kronor. Mannen som har förfärdigat det var värmlänning och född 1896, han var litteraturhistoriker och skrev böcker och avhandlingar. Jag undrade vilken stad som var avbildad av en herr Holmberg och la ut frågan på FB. Och se då svarade mitt äldsta barnbarn Josefin att hon trodde det var Smedjegatan på öster i Jönköping! TACK! Vi är nöjda med det lilla galleriet och tänker byta ut bilder och sånt efter hand, tror vi. I lilla vasen är det alltid blommor till gäster… dessa är vissna sen länge. Klematis från Österbotten.

Vi går promenader och jag försöker ta mig i kragen för ett mer ihärdigt gympande med Sofia på SVT play. Det är ju så bra övningar. Sommargympans alla program har jag gjort flera gånger, nu måste jag börja med hemmagympan med Sofia som är nya program.
Tröskeln måste besegras först!

Jag jobbar nästan varje dag med mitt skrivprojekt och läser högt för att höra om texten bär. Min man lyssnar, hänger med och hans skratt hör jag på rätt ställe, och då känns det fint.

Huvudsaken nu är att inte gräva ner sig. Att tänka negativt är inte bra eftersom hjärnan blir van vid det och vill tänka samma sak om igen.

Lev väl, tvätta händerna, håll avstånd och så glömmer vi Tru…!

Agneta