Plötsligt sjunker temperaturen rejält om nätterna men sommaren är kvar.  Trädgården är en djungel, huset ostädat, kylskåpet tomt, strykhögen ligger still där den ligger och inga gäster är kvar och vi båda är hemma samtidigt.

Under frukosten säger vi: Söndagsutflyktsväder!

Medan jag mest tänkte på detta: … så tänkte min käre man mest på det här:

I New York Times hade vi läst om… nä, det hade vi inte, men vi visste att NYT hade skrivit om paret som driver verksamheten Kafé Kagan och ligger ihop med byggnadsvårdsaffären Färg från förr. Stället ligger mellan Vollsjö och Degeberga på Linderödsåsens östra sluttningar.  Vi kombinerade våra önskemål och solen sken på vår färd. Landskapet och vi njöt söndagsfriden under solen medan vägarna blev allt mindre.
Till slut vindlade den smala grusvägen mellan två stenmurar och där mötte vi en bil som backade snällt så att vi kunde slinka förbi med högra hjulparet ute i terrängen. Men det gick fint och strax var vi framme och nästan först på den lilla parkeringen.

Vi kunde mycket väl ha valt att fika utomhus men vi valde en plats, som vi tyckte var fin, i det härliga ‘vardagsrummet’ där det fanns mycket ögongodis . Titta på duken!

Söndagsfika med kaffe i kanna, riktigt smakrik morotskaka, yoghurt och röda vinbär.

Här får det plats många men vi hade härligheten själva, senare kom det fler gäster.

Gott i munnen och som sagt gott för ögat. På väg in hade vi passerat en avdelning med herrkläder precis i rätt stil för M. Där blev vi sedan en lååång stund. En sån stund som inte känns långsam utan bara rolig för att man upptäcker mer och mer. Här köptes tre randiga skjortor och en rutig tweedväst och till mig en skön rödrutig flanellnattskjorta.

Mycket nöjda med det trevliga bemötandet, fikat och inköpen tackade vi för oss.
Vi kommer absolut att söka oss tillbaka till Kagarps Boställe 8130, för så heter fastigheten, det är inte ofta man upplever något så charmigt och roligt!

Så lockade Forsakar med sin bokskogsklädda ravin och strömmande vatten. Skånes högsta vattenfall är en fis i mossen jämfört med vilket vattenfall som helst.  Efter den torra sommaren var det rätt lite vatten i fallet, nästan bara en rännil. Men det är underbart vackert hela vägen runt den 40 meter djupa ravinen. Det är synd om den som inte rakt av bara älskar ljuset och det bokskogsgröna.
Carl von Linné var här på sin Skånska resa och jag tror han njöt på samma sätt som vi!

Stigen gick delvis över knotiga rötter och var ibland både smal och kunde luta mot branterna. Ingenting för den som har barnvagn eller sitter i rullstol. Men som sagt grönskan, ljuset  och topografin lockar. Vi blev helt svettiga och när vi kom ner var vi törstiga och hungriga. Vi hade slarvigt nog glömt ta med vattenflaska. Hitta hit om du har möjlighet – men ta vatten med dig!
Det stilla vattnet längst ner porlade så fint. Lyssna…

Idag är det måndag, det blåser och regnar om vart annat. Det är vardag igen, så skönt att ha fått påfyllning i den inre skattkammaren! /Agneta

Alternativa fakta …de orden mötte jag första gången när Donald Trump precis hade blivit president. Den nyblivne presidenten uttryckte sin glädje över den stora, stora mängden människor som kommit för att vara med när han blev invigd i presidentämbetet. Det hade aldrig någonsin varit så många människor som följt en presidentinvigning på plats i Washington.
Det man kunde se från TV-utsändningen var ganska stora och tomma markytor som berättade något helt annat. Men då förklarade en republikansk taleskvinna att Trump hade alternativa fakta…
Jag blev helt chockad, och många med mig. Här står en president och ljuger och taleskvinnan som arbetar för honom tittar rakt in i kameran och förklarar att det här är Trumps alternativa fakta. Så hade vi fått det serverat!

Idag talar vi kanske mer om fake news som blåser påhittade skräcknyheter in människors filterbubblor. Allting är så illa ställt i vårt land… man tänker och tycker som vännerna och man sprider felaktigheter och förvrider sanningar. Sån information skapar rädsla och otrygghet så klart!

Vi kan tycka olika men fakta är ändå fakta. En meter ÄR en meter. 100 % av människorna lever tills de dör. Någon som tycker något annat?
Vi kan ju inte gå till val på låtsasfakta, vad somliga politiker ljuger ihop eller på vad farbror Gunnar berättar. Nu gäller det att söka fakta som kommer ur faktum och inte bara är vad någon tror eller tycker!

Hans Rosling, läkare och bildningsentreprenör, som säkert många känner till, arbetade för att göra t. ex hälsostatistik tydlig och greppbar. Hans arbete har jag uppskattat och beundrat väldigt mycket. De pedagogiska presentationerna byggde på riktiga fakta, inga påhittade sifferövningar, fick oss att inse att allt som hände på planeten inte var nattsvart. Vår vilja att göra något bra för mänskligheten ökar med sån information.

På nätet hittade jag Staffan Landin som föreläser och jobbar med att förklara statistiska fakta. Här är en kort presentation:

Här nere publiceras Staffan Landins faktapresentationer, uppdelade i några inlägg, ganska tätt nu. Staffan är klipsk, lite rolig och talar riktigt snabbt så man kan behöva titta och lyssna flera gånger. Jag börjar med ttvå SÅ HÄR ÄR DET: Arbetslösheten och Invandring. I ett sista inlägg, som kommer om några dagar, finns en lite längre faktapresentation som också innehåller en undersökning. Den visar vad väljare från olika partier tror är de rätta påståendena om olika valfrågor. T.ex. som denna: minskar eller ökar arbetslösheten? Det är så oerhört intressant!

Inför valet publicerar många tidningar intressanta fakta eftersom många lever i en filterbubbla där man bara tycker saker utan att faktiskt VETA hur det ligger till.
Man får läsa många tidningar gratis på nätet ända fram till valet nu.
Det finns goda skäl att hålla sig underrättad i valtider, skrev en vän på FB , det tycker jag hon har rätt i!/Agneta

(Tänker hon aldrig mer skriva om trädgård, tänker ni. Varför är det inga solnedgångar eller några rosor i bild? Ska hon bli så här tråkig i fortsättningen så… Jodå och nädå, men nu är det här väldigt viktigt och egentligen inte tråkigt alls!)

En bild från nyskördade och torra åkrar i augusti 2018 kan ju ändå vara på sin plats.!A

Tisdag sjunde augusti. Det är så varmt, så bedövande varmt! Jag bestämmer mig för att ta en promenad ner till havet.
Motivationsbilden i mitt inre, där jag är på väg ut i vattnet, får mig att njuta redan av tanken på att gå. Trots den stekande solen och trots att min lata sida viskar ett försåtligt nej! Vattnets dragningskraft är starkare.

Fågelvägen är det max 3 kilometer men jag är ingen fågel och måste ta de backiga grusvägarna till fots. För nu har jag bestämt mig! Klämmer en frottéhandduk under amen och hämtar solhatten. I pyttelilla ryggan har jag lite vatten, några morötter och ett moget Transparent Blanche från trädgården. Jo, och så mobilen så att jag kan ringa efter hämtning vid stranden när min man ändå kör från jobbet. Att promenera hem uppför alla backarna skulle göra mig så svettig och det sköna badet helt ogjort.

Vår närmaste by heter Sjörup och från vårt ställe ser vi både havet och den gamla 1100-tals-kyrkan i Sjörup. Jag går drygt en kilometer innan jag passerar vägen in till kyrkan på sin vackert belägna plats. Snart viker jag in på grusvägen ner mot Mossbystrand. Tittar lite på husen och trädgårdarna längs vägen men mest ser jag framåt. Många bilar kör alldeles för nära vägkanten där jag går. Obehagligt och störande. Vägen är smal men det är sällan några möten… varför då köra så nära? Jag vinkar tack till den bilist som ändå kör ut lite.

Nya inhägnader är uppsatta runt en stor outnyttjad bit mark som ibland är en grund våtmark men nu ligger stentorr. Med alla rapporter om dåligt bete blir jag glad och glömmer bilarna. Jag ser inga djur men lite längre bort står ett par hästar och trycker i den enda skuggan i hagen. De har hittat något att mumsa på. Ät, pållar, tugga i er så länge det finns något att beta av! Funderar på morötterna i ryggan men de har vänt rumporna mot vägen.
I slutet av byn delar vägen en gammal trädgård från huset som den hör till. När jag än passerar kikar jag in i trädgården men jag har aldrig sett några människor där. Det ser så torrt ut med gula löv på marken men de gamla buxbomshäckarna är klippta.

Vägen slingrar och är lite berg-och-dal-bane-lik i det öppna backiga landskapet. Först så går det upp så går det ner så går det upp, sen så går det ner och… Är det någon som minns den sången? Jag sjunger inom mig men kommer ändå inte på vad det är för något. Jag stannar på en utsiktspunkt och pustar i värmen. Kommer på att jag skulle kunna låta dig följa med mig en bit av promenaden. Fiskar upp mobilen och tar en liten video. Det är rätt störande vind och nog tycker jag att jag låter fånig, men okej, jag är väl lite fånig, men det kan man väl få vara!

Nu bär det mest nerför till Kustvägen och sen bara ytterligare en liten bit. Mina snälla fötter går men mitt surben, där jag dras med fula åderbråck, bråkar lite i värmen. Jag har sett tecken på nya bråck framme på skenbenet och foten. Inte så kul bara det inte börjar värka hela tiden. Jag rättar till solhatten och riktar blicken framåt.

Men här låter jag för larvig. Lyssna inte eller lyssna lite snällt med ett halvt öra…

Havsbrus eller bilar som susar förbi? Det är frågan. Här på Sydkusten finns det många och långa sandstränder. Ibland finns det såna här små stigar ner från vägen men på några ställen är stränderna breda och stora. Vid Mossbystrand finns det fika och mat, glasskiosk, gungor, grillplatser och parkeringsplatser.

Jag väljer att gå ner vid rökeriet där det är lite smalare strand och något färre människor. Jag kisar sydväst mot solen bortåt Abbekås och ser att mängder med badgäster i alla åldrar, färgnyanser och format njuter av sol och vatten längs med hela långa stranden. Jag kan inte låta bli att undra om någon tänker på den förfärliga torkan mer än jag. Man kan tänka och bada samtidigt förstås!

Jag går i. Fötterna sjunker ner och rullar lite på småskravlet som lagt sig precis i vattenbrynet. Brrr, alltid samma sak; det känns lite för kallt, så några instabila steg ut på sandbotten, vattnet känns behagligare och i nästa vågrullning tar jag några simtag utåt.  Vänder mig om och vinkar till min trygghet, min vän och käresta som har kommit! Så bra har jag det!/Agneta

.

För tredje året i rad så blev det en sorts skattjakt för mitt yngsta barnbarn i anslutning till hans tionde födelsedag. Skattjakterna har varit olika och årets variant blev helt annorlunda.
Till den åttonde födelsedagen gjorde jag den första skattjakten som blev en total överraskning. Då gällde det att leta efter kuvert med ledtrådar och speciella uppgifter att uppfylla. Här är en sån uppgift från 2016.

Flaggstångens omkrets skulle mätas med en talmeter. Kompass fick användas till någon uppgift och halvvägs fanns det något gott att hämta i ”onyttiga skåpet”!  Till den andra skattjakten hade jag hängt små färgglada påsar i trädgården. Bilden här är från 2017.

Påsarna skulle hämtas i en viss ordning efter beskrivning hur den aktuella påsen såg ut. Sedan skulle saker i påsarna mätas och vägas. Det blev matematiska omvandlingar och i sista påsen fanns endast ett meddelande: Victor behöver ett nytt sällskapsspel! Och så åkte vi och köpte ett spel som födelsedagsbarnet själv valde.

Födelsedagsbarnet hade givetvis önskat sig en skattjakt och istället för en inslagen present en upplevelse i födelsedagspresent. Inget paket alltså… (men ett litet ett fanns det ändå).
Till årets skattjakt hade jag tänkt ut något annorlunda. Det byggde på att jag visste hur kul vi har tillsammans när vi lagar mat… men helt lyckat blev det inte. Efteråt har jag tänkt att det blev för likt sånt vi alltid gör tillsammans. Att jag kanske skulle ha hittat på något helt annat… Jag beskriver det ändå här för tanken var inte dum i alla fall.

Skattjakten började med att jag skickade ett antal foton till hans mobil, jo, han har en egen nu. Det var mest närbilder från platser både inne och ute här hos oss. Victor kunde titta på bilderna i förväg och börja tänka ut vad fotot visade. Här är några exempel:

Vid ungefär hälften av platserna hade jag gömt en plastficka (om det skulle regna – jag kunde ju inte veta att det skulle bli den torraste sommaren i mannaminne) med ett kuvert i. Man kunde leta precis i vilken ordning man ville, plastfickorna samlades sedan på köksbordet. Det var ganska lätt för V att se var de olika fotona var tagna och första uppgiften gick galant.

Ett kuvert i plastfickan innehöll ett antal ord. Orden var ingredienser till olika rätter. Första uppgiften var att läsa orden och ta bort något som absolut inte kunde ingå i en maträtt: som 5 rökta tuggben, 1 dl daggmaskar. Sedan skulle orden sorteras så att de på något sätt kunde höra ihop och bli en rätt. Receptet till en tårta kunde snabbt pusslas ihop och genast satte vi fart och började med de goda tårtbottnarna.

Tårtreceptet var ur Coops recepttidning Mer Smak. Det blev verkligen en otroligt saftig och god tårta. De sista bitarna kunde avnjutas till 100 % även några dagar efteråt.
Sedan lagade vi de andra rätterna under kommande dagar. Här är receptet på tårtan:

Ännu har det inte blivit någon upplevelsepresent. Jag har kommit med ett par förslag men den karamellen får vi nog suga på ett tag till för att se vad som kan smaka bra! Födelsedagen firades i midsommartid då söta nävor och den underbara rosen Nostaligie lyste intensivt i rabatten. /Agneta