Det här är Malmö Stadsbibliotek!  Det var endast här jag kunde hitta en speciell bok som jag sökte. Det visade sig att den fanns i källaren, oj då, en bok så sällan läst att den stoppats undan och en sån som hämtas upp först efter någons förfrågan. Var kan källaren ligga i för huskropp? tänker jag, när jag ser fotot på hela bygget. Förmodligen i den äldsta delen, Slottet som den delen kallas, men säker är jag inte. Det måste ju kanske vara nytt, fräscht och torrt i källaren för att böckerna inte ska börja mögla.

Så Slottet till vänster, den runda delen i mitten kallas Cylindern och delen till höger heter Ljusets Kalender. I Malmö var det många som inte tyckte om att det gamla skulle byggas ihop med något modernt. Pengarna tog visst slut ett tag och den råa betonggrunden låg där till ingen nytta och gav upphov till visst missnöje. Jag tillhörde inte den skaran då och inte nu heller. Med den då nyanlagda dammen i Slottsparkens sydöstra hörn  blir allt som ett smycke. Ljusets kalender invigdes 1997 och är ritat av den danske arkitekten Henning Larsen (1925-2013).

Medan personalen letade sig ner i källaren, för att hitta boken jag så gärna ville låna, satt vi vackert i det luftiga rummet. Det var inte så många besökare ännu men snart skulle nog alla stolar vara upptagna.

På vinterhalvåret lyser det vackert i den glasade delen och även dammen är belyst. Jag njuter av att gå runt den där dammen alla årstider och tänker alltid på konstnären Helge Lundström som har valt stenar och växter och formgivit alltsammans. För länge sedan var jag på besök i hans lilla pärla till trädgård i Gislöv på Österlen. Det huset, lills trädgården och allt hade gott och väl fått plats i den här väl tilltagna dammen.

Jag fick min lilla tunna bok och vi tog ett extra varv runt dammen för att fånga in bibliotek och damm i mobilen och samtidigt njuta av växter, stenar och vatten.

Så småningom hamnade vi på ett fik och tog var sin kopp kaffe och jag fingrade lite på boken och läste lite här och där; det här blir nog bra, tänkte jag; nu är jag rustad för ett uppdrag i lilla bokklubben.
TV-programmen Helt lyriskt, 2018, med Fredrik Lindström som programledare (finns på SVTplay) gjorde att vi lade till ett nytt inslag i våra bokträffar. Till varje träff skulle en av oss ha i uppdrag att presentera en poet och sedan läsa något utav hen. Dock utan loge, musik och djupare kunskaper!

Men jag kan ju välja att sjunga texten, rappa eller dansa den kanske. Näää, så roligt ska bokklubbsvännerna inte ha, jag läser nog på vanligt vis – men vem vet? Vilken författare jag har valt vill jag inte avslöja i förväg.

Och nästa gång jag besöker Malmö Stadsbibliotek ska jag fråga var källaren med böckerna finns! Läs mycket poesi och prosa så blir du rik!/Agneta

02.15, den gångna natten, avslutade jag det här inlägget och var mycket nöjd med både bilder och texten.  Sju timmars jobb hade gett resultat! Några minuter senare stirrade jag förfärat på bloggsidan som jag nyss var så nöjd med. Allt jag hade jobbat med, utom precis det första utkastet, som jag skev dagen före, var borta. När jag tittade på historiken var både den kompletterande texten och den nya puts väck.
Supporten kunde inte hjälpa mig inlägget i sin helhet var borta och förblir borta. Det åtgår så mycket energi att orka ladda om så jag väljer detta; jag lägger in bilder och gör kommentarer rakt av. Här kommer det första, det som inte försvann:

Frukostbrickan på rummet med utsikt mot Amstel och en ny dag, är en bra start. Alla smala hus i Amsterdam med hissanordning högst upp har inte alls varit lagerhus som jag trodde. När riktlinjerna för kanaler och tomter för bostadshus drogs upp så fick man skattelättnader om man byggde smala hus. I smala hus behövs fler våningar och trapporna måste vara smala – annars blir det ingen plats för några rum. Inga skåp eller ens vanliga sängar kan bäras upp eller för den delen ner för sådana trappschakt.
Hissanordningen högst uppe på gaveln är till för möblerna, fönsteröppningarna är stora och möblerna tas helt enkelt in den vägen.

Ovan är ett mixat fotosvep, kanske något av en repetition av förra inlägget. Hittar du fotot med den grönskande entrén till en husbåt? Det såg så mysigt ut där och jag såg en kvinna i ungefär min ålder som pysslade med växterna. Det kunde kanske ha varit jag.
En dag hamnade vi i en trevlig ekologisk butik och köpte mat och dryck till en lunchpicknick i en park. Efteråt behövde några vila i gräset. Den tröttande picknicken hade faktiskt föregåtts av ett långt och trevligt besök i Rembrandts hus, vill jag påpeka.

Rembrandt van Rijn föddes 1606 och blev en av konstens centralgestalter, en sådan som alla vill lära av och härma. Många påtalar att ljuset i hans tavlor är hemligheten – HÄRIFRÅN försvann all bearbetad text ihop med utvalda bilder. Som tur är finns bilderna  kvar i mitt mediatek. Alltid lite tröst.
Man har försökt återställa huset som Rembrandt och Saskia flyttade till 1639.  Flera av husets rum hade högt i tak och plats för många tavlor på väggarna. Trappan upp var vindlande och smal.

I huset fanns ateljé där R tog emot elever och R fungerade också som gallerist. Han sålde egna och andras alster. När hans Saskia dog gick det utför för R och han gjorde personlig konkurs efter några besvärliga år.

Ett annat hus från 1672 beboddes allra först av Rembrandts mest berömde elev Ferdinand Bol. Där var vi också på besök. Huset byggdes om i mitten av 1700-talet och det är den stilen som man vårdat och behållit. 1884 köptes huset för att bli bröllopsgåva och sedan dess bor familjen Van Loon kvar i en del av huset medan resten är öppet för allmänheten.

Efter ombyggnationen på 1700-talet: inga smala trappor här. Det här trapphuset var då utsökt i sin rymd och stil. Ovanligt för Amsterdam.

Och jisses vilket härligt kök det låg en halvtrappa ner. Titta på spisen och…allt!

Målade motiv på väggarna, porträtten på anhöriga och dåtidens kändisar  och inredningen i sig var alla konversationsmotorer.  Den vackra matsalen kan ta emot 24 sittande gäster vid samma bord. Matsalen hyrs nu mer ut till bröllop och privata fester.

I huset fanns det gott om porträtt av barn, det här är bara några. Titta på mössorna som de har! Tavlan på den blåmönstrade tapeten är underbar: Jag vill också hålla dockan!

Man rekonstruerade den gamla trädgården 1973 efter ett tryck,  från senare delen av 1600-talet, som i fågelperspektiv visade hur trädgården var anlagd. Trädgården sträcker sig mellan bostadshuset och vagnhuset med plats för 6 hästar.

Det var midsommarhelg och Kjerstins födelsedag – som började med frukostbubbel på rummet med utsikt… Och så hade vi spanat in en meny på en trevlig restaurang. I Holland äter man haring, fisk som läggs in rå, påminner lite om sill tänkte vi. Haring med potatissallad och lite stekt bröd plus holländska friterade bollar med stuvning i!

Ja, och gott öl till och trevlig miljö och födelsedagsbarnet blev glad och nöjd. PST de friterade bollarna var en intressant smakupplevelse kan vi säga.

Men nu lämnar vi det här blogginlägget genom Rembrandts ytterdörr! Om innehållet blev torrt och torftigt så vet ni varför! Må något liknande aldrig ha hänt er!/Agneta

Nu mer använder vi ganska frekvent sökfunktionerna på Internet, när man ska ut och resa är det förstås bra med en resehandbok om den plats som man ska besöka. Denna gång var det också några olika tidningsartiklar om öppna kanalträdgårdar i Amsterdam, en viss helg i juni, som hade frestat och lockat just mig. Jag läste lite på nätet om det där också och delade med mig av de målande beskrivningarna jag fann därifrån. Vi fick även tips på en mängd olika sorts muséer som folk i vår närhet hade besökt.
Rembrandts hus ville vi besöka. Det blir i nästa inlägg, det tredje från den här resan.

Vi hade alltså en liten lättburen kappsäck fylld av idéer med vad vi skulle och ville göra;
lära känna stadens historia, geografi och arkitektur genom promenader; konstmuséer, det finns flera stora; privata kanalträdgårdar, gärna också botaniska trädgården; äta någon lokal maträtt med lokalbryggt öl, ta en genever; smaka något hembakat och, ja, en mysig rundtur i kanalerna med båt förstås.
Promenader gick vi många och ganska långa varje dag, Så läckert att titta på arkitektur och folk. Amsterdamsborna sägs vara trötta på turister men hur skulle det gå för alla matställen, småaffärer och muséer utan besökare som blir förtjusta i den härliga staden?

Shopping var vi inte så intresserade av men några roliga affärer råkade vi komma förbi. De där ätbara sakerna i fönstret lockade inte in oss, men i skoaffären åkte mungiporna upp för att inte tala om affären med alla miniatyrmiljöer bebodda av olika möss!
Kanalerna och gatorna var ibland smala och kolla parkeringen här! HU!

En bil i veckan far ner i någon av kanalerna enligt statistiken.

Ett gott råd är i alla fall från min sida att undersöka om en besöks-idé bär. Alltså jag tappade hakan när jag stegade in på det ställe där jag skulle köpa fyra tredagarspass till de öppna kanalträdgårdarna år 2019. MEN det evenemanget hade redan varit helgen innan vi kom till Amsterdam! Slarviga jag hade läst lite summariskt på nätet… Mina reskamrater bannade mig inte särskilt mycket. Nå, vi hade verkligen fullt upp ändå. Bland annat fullt upp med att se upp för de vildsinta cyklisterna när de cyklade som skjutna ur kanoner på cykelbanorna – som mycket ofta korsade gångbanor. Vi var glada för hela hälsenor!

De här cyklisterna utgjorde ingen fara för oss eftersom de hade låst fast sina cyklar och gått sin väg. Oh, så fin den gerillavirkade/stickade cykeln är! Ett konstverk på gatan.

Nära vårt hotell hittade vi ett ställe med bar, gott öl, soppa, smårätter och en katt. Trivsamt och enkelt, bord ute vid kanalen och inne förstås. Hit återkom vi flera gånger.

Hotellet var inhyst i ett gammalt hus med Queer-klubb längst ner och en annan klubb på baksidan och en irländsk pub några tiotal meter bort på gatan. Vi bodde mycket centralt i alla fall, haha! Redan halv fem på morgonsidan blev det stilla och tyst. Våra reskamrater använde öronproppar…
Frukosten serverades på bricka på rummet, vi åt gemensam frukost i våra reskamraters rum som hade fin utsikt utsikt över Amstel.

Vi ville undersöka inre staden ordentligt och att hitta bra ställen att ta en öl, fika eller att äta på kan ibland bli ett ganska tröttsamt uppdrag … inte så trivsamt här, det är för dyrt, inget bord för fyra ledigt, ingen ordentlig mat… till slut hasar  man trött framåt som hungriga vålnader – men det var egentligen bara en gång vi till slut blev lite gnälliga. En kväll råkade vi dock ut för en riktig otrevlig servitör som ilsket snäste åt oss att en meny per bord räckte varpå han ryckte meny nummer två och tre ur våra händer… Jo, vi gick hungriga därifrån och hittade ett annat ställe.

I nästa, det sista, inlägget från Amsterdam innehåller konst och ‘inredningsreportage’ från två gamla hus, en trädgård och lite till. Ha det fint tills dess!/Agneta