Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


10 kommentarer

En snäckas vedermödor i repris

Nu är det 2020-07-24

men det här inlägget publicerades första gången i september 2014

En sommardag innehåller vanligtvis både stort och smått. För den stora varelsen kan något smått vara rörande roligt och för den lilla kan något vardagligt litet bli oväntat stort och farligt befriande!

En snäckas vedermödor

En snäckas vedermödor att komma upp är stora. Det blir bara lite lite skavstår på magen i bästa fall.

Om man kommer upp sig i livet, och om man vågar sig ut på kanten, måste man ju bara titta ner lite och se vad som finns där nere!

På kant med livet, sa snäckan!

På kant med livet, sa snäckan!

Man fattar ju absolut inte hur högt man har kommit förrän man vågar titta ut över kanten.

Oj, är det så långt ner?

Vojne, vojne! Oj, är det så långt ner?

Man kanske kan våga ett litet hopp här?

Man kanske kan våga ett litet hopp här?

Ja, vågar man hoppa i det läget så finns väl endast två möjliga utgångar. Man klarar sig eller…det är ju sån väntetid på akuten så… bäst att ta det lugnt och se sig omkring. WOW, vilken utsikt!

Hej hallå, men... se på meeej!

Hej hallå, hallå alla! (Och sen sjungande): … men seee på meeej!

Jag sitter nog kvar en stund och funderar!

Lev väl och blomstra!/Agneta


9 kommentarer

Det känns som längesen (1)

När stod du i en folksamling senast eller kramade en vän av glädje och förväntan inför konserten som ni just ska uppleva tillsammans? Hur länge sedan var det som du tog ett litet barnbarn eller barnbarnsbarn i knät? När du gick senast på bio och började spontanprata med personen nära dig i stolen intill? Hur lång tid har gått sen det var stor familjefest där ni satt tätt samman och delade mat och bröd, kaffe och tårta för att någon fyllde år…eller bara för att? När var du egentligen i Eketorps borg på Öland med dotter och dotterdotter?

Det var längesen det var sån här vinter hos oss. Det tycker jag vi glömmer direkt.

Nu ska vi ut och resa, och kom, res med mig till några platser där jag har varit. Det kan bli lite slarvigt och flyktigt bara för att man kan resa just så i minnet och i fantasin. Kanske har du själv varit där, dit resorna går, eller så hänger du på ändå! Det är ju så här vi kan resa idag om inte resan är av nödvändig karaktär.

2007 for min vän Tina och jag till Edinburgh. Båda två arbetade vi, på var sitt håll, med var sin gravt synskadad elev i en vanlig skolklass. Jag hade varit i Skottland och Edinburgh långt tidigare med mina barn, då sex och åtta år gamla, och vi hade fått flera fina minnen från Skottland med oss hem.
2007 var det däremot fråga om en annan sorts resa. Jag och min vän Tina skulle till Royal Blind School för att studera hur man arbetade med de gravt synskadade eleverna där. Om det skolhuset var strängt och lite kusligt på utsidan så fanns det desto mer värme och hänsynsfullhet på insidan.

Vi planerade att skriva en bok tillsammans och nu skulle vi mest följa dramalärarens lektioner men även se hur man jobbade i några andra ämnen. Tina hade ordnat träff med en mycket kunnig lärare som vi fick följa under några lektioner varje dag. Och så bra det blev!
Vi tänkte att vi skulle vilja jobba mer med kroppsspråket i klasserna där våra elever gick. Det behövdes något extra för att få kroppsspråket mer begripligt för våra elever som inte kunde se miner eller gester. Vi seende ger varandra så mycket icke verbal information som går helt förbi en gravt synskadad person. Det var också det som vi ville skriva en bok om.

Edinburgh är en vackert belägen stad med kuperad topografi och varierad bebyggelse. Vi hade en god vecka där och lärde oss massor. Efter år av praktiska försök i våra respektive klasser och ytterligare ett studiebesök i Austin, Texas så kom vår mycket nischade bok ut 2010.

Nu hade jag tänkt skriva om en resa i slutet av 2010 – men usch och fy vad mycket krångel jag har med det nya sättet att jobba här i Word Press. Krångligt att få text och bilder på plats, en massa grejer som poppar upp och inte kan man bort dem heller och inte blir resultatet det man vill. Jag är frustrerad. Jag ska göra mitt bästa för att försöka fatta lite mer och återkomma snarast med fler resor. Ni kanske hade packat pyjamas och tandborste och allt och var beredda att hänga på…men sorry det blir ingen mer resa just nu! Edinburgh är ju ändå alltid Edinburgh!
Lev väl och blomstra om du kan – själv är jag förtörnad! /Agneta


7 kommentarer

Öppna kanaler

Rätt sent en blåsig julikväll såg vi den mer än två timmar långa film som Billie August skapat utifrån en serie böcker av den danske Nobelpristagaren Henrik Ponttoppidan, 1857-1943 , det skojiga namnet är en latinisering av det danska ortsnamnet Broby.
De åtta böckerna om Lykke-Per kom 1898-1904 och jag förmodar att filmskaparen inte har kunnat skildra allt som händer i böckerna. Filmen är skönt långsam, ibland lite schablonmässig men vacker och gripande.

Här är vårt kombinerade gäst- och teverum med skön soffa. Jag fotograferade från sovloftet.

Skildringen av det dåtida danska samhällets moralbegrepp, öppna och dolda lagar och regler för hur saker och ting skulle fungera är kärnan i filmen och hur Peter Andreas (Lykke-Per) brinner för sin tanke att Danmark skulle få en ljus framtid OM de besuttna och de som har makt lyssnade på honom när han förevisade komplicerade ritningar och förklarade sina långt gångna tankar om projektering av en bred kanal genom Jylland med en stor hamn mot väst.

Om man tänker sig gröna böljande vidder som slutar med sanddyner så kunde det här kanske vara stället för Lykke-Pers hamn på västra Jylland.

Filmens Peter Andreas var begåvad men fattig prästson och han fick studera naturvetenskap både i Danmark och i Österrike. När kanalerna äntligen verkar kunna öppna sig för honom blir allt inte riktigt som han har tänkt. Han agerar inte heller som vi tittare kanske förväntar oss av honom.

Nu ska jag inte föregripa handlingen OM det är så att någon här vill se filmen själv. Den finns på Netflix och kanske annorstädes. Vi hade en del att prata om efteråt och började fundera på om vi kunde läsa böckerna men utan en modern översättning tror jag det blir jobbiga 800 sidor.
Redan under filmen så dök det upp gamla minnen om något jag hade inspelat på ett kassettband. Jag försökte koncentrera mig på filmen men då dök tanken upp och jag var tvungen att fråga min man om vi hade kvar någon möjlighet att lyssna kassettband. Nej, alla såna grejer är utrensade, givetvis måste jag fråga runt bland vänner och bekanta om de har någon kassettspelare liggande.

Efter filmen kunde jag berätta för min man om ett annat kanalbygge som inte heller blev byggt. Runt 1980 hade jag förmånen att få göra några program i Radio Örebro. I ett av de programmen berättade jag om Svea kanal som enligt en av planerna skulle bli en kanal för lite större fartyg från Vänern genom Närke och via kanaler vidare till Mälaren. Det skulle faktiskt vara intressant att höra de där programmen efter så där 40 år

Nä, det här är bara en liten å, men när de stora kanalerna skulle byggas så funderade man mycket på om de skulle byggas bredvid eller i befintliga vattendrag.

Funderandet och planerandet av en kanal tvärs över Sverige började redan på 1500-talet men var nog mest på tapeten under 1800-talet fram till en bit in i början av 1900-talet.
Trollhätte kanal invigdes år 1800, Göta kanal, blev färdig 1832. De kanalerna känner ju de flesta till men Svea kanal tänkte man sig både bredare och djupare. Om Göta kanal tar båtar som går ca 2, 85m djupt så skulle djupet i Svea kanal kunna vara 10 meter eller i alla fall kanske 8 meter, en massa energi och uträkningar och undersökande av topografi mm genomfördes. Jag minns särskilt en man vars verk jag studerade noga och fick på biblioteket i Örebro närkontakt med hans tryck med kartor och skrifter. Jag satt där och skrev och förberedde mig och nu är allt det jobbet sparat på en kassett som jag inte kan komma åt.
Manuset till programmet har jag förstås slängt för längesedan.
Jag får ordna det och reda ut det hela och om ingen annan är intresserad så för min egen skull. Nu är tankarna väckta hos mig och då kan jag inte släppa det. Måste kolla upp, måste veta annars dyker frågorna upp hela tiden. Vetgirig och nyfiken, jag stänger inga kanaler i onödan så att säga.
I det där radioprogrammet spelades musik som jag själv hade valt, jag kan inte komma ihåg vad det var förutom Tage Danielssson:

”De händer som grävde på Göta kanal”

Det var valkiga, seniga, beniga labbar
på valkiga, seniga, beniga grabbar.
Tåligt gnagde de hål på sitt fosterlands skal
de händer som grävde på Göta Kanal.
Vintern kom med sin kyla. De fick inte domna.
Sommar kom med sin hetta. De fick inte somna.
De slet ut sig i ösregn när spaden blev hal,
de händer som grävde på Göta kanal.

Är det underligt att deras tummar blev krumma…

Och så vidare i en underbar tappning av Tage själv. Den håller än idag. Lite tråkigt men jag hittade den inte på YouTube med Tage D, så då fick det vara.

Titta på fotot här nere och välj ett glas! Tryck på H2O för vatten, RV för rött vin, VV för vitt vin, P för pilsner, M för mjölk och NGT A för något annat. Du har väl rätt utrustning på din dator eller lap top, hoppas jag! På mobilen funkar den här tjänsten tyvärr inte!
Så skålar vi för det som inte blev men håller kanalerna öppna för en fortsättning framöver!

Välj ett glas!

Skål, lev väl och blomstra!/Agneta