Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


12 kommentarer

En härligt härlig helg

Helgen är ju nu mer hela veckoslutet med fredagsmys och allt. När jag var liten så kommer jag ihåg att vi fick lära oss att ordet helg hör bara ihop med de stora helgerna; påsk, midsommar och jul. Det hade ingenting med veckosluten att göra, så det så!

I fredags så var jag på en  mycket speciell förlovningsfest. Jag var inbjuden av den blivande fästmannen, en palestinsk elev från min SFI-tid, och jag skulle alltså delta i kvinnofesten där många av kvinnorna tagit av sig sjalarna och släppt ut sina hår för att äta och dansa tillsammans. Gästerna var många och några kände jag redan.
Särskilt de unga kvinnorna frossade i att dansa i åtsittande klänningar, glitter och höga klackar. Folk kom samtidigt med fat och skålar med hemlagad mat och andra kom med presenter.
Medan orientalisk musik manade oss upp till dans, systrar emellan i alla åldrar, storlekar och nationaliteter så pågick samtidigt organiserandet med maten, presenterna och två stolar ställdes på podiet. Jag dansade av hjärtans lust och på dansgolvet blandades åldrar och dansstilar. Sååå roligt!
Eftersom jag redan var upptagen på fredagskvällen, då jag blev bjuden, kunde jag tyvärr inte vara kvar andra halvan av festen då när fästmannen skulle dyka upp – men jag ville verkligen inte avstå från hela festen!

Den vackra syriska fästmön dansade så småningom in med högburet huvud och jubel utbröt o lokalen. Vi dansade henne till mötes och efter en stund bjöds vi fram till buffébordet som var uppdukat; ris med kanel, dolmar av flera slag, inbakad köttfärs, kycklingklubbor, sallader och mycket mer. Och på ett eget bord vid sidan av stod en stor elegant tårta.Var det förlovning eller bröllop, kunde man ju undra!

IMG_3986[1]
Jag missade tyvärr en viktig del av kalaset;  alla kvinnor som dagligen bär sjal officiellt tog ”i halvtid”av sig festkläderna och täckte återigen sina hår, alla utom fästmön, efter en stund så anlände fästmannen och fästmöns föräldrar och själva förlovningsceremonin ägde rum. Klockan kvart i två på natten messade fästmannen TACK till mig, det var väl för presenten kan jag tro.
Dagen efter fick jag en fyllig rapport av en god vän. Synd att man inte kan dela på sig och vara på två ställen samtidigt! Utifrån dessa upplevelser har jag en del funderingar som jag  måste gå och tänka på lite grann! Eftersom musiken spelades med hög volym var det svårt att samtala eller ställa befogade frågor till någon som hade kunnat svara. En helt ny och spännande upplevelse var det i alla fall!

Lördagen var vikt för ett besök på Malmö Garden Show. Underbart högsommarväder och spännande små visningsträdgårdar med fina växter och roliga idéer, parallellt med de vanliga och välskötta trädgårdarna där i Slottsparken. Jag blev väldigt fascinerad av en paradoxal plantering med olika lägre, lite kärva och stela barrträd i en matta av skira rosenskäror och blekgul krasse och annan tätplanterad och slingrande grönska. Det var originellt och kanske omöjligt i en trädgård men det utmanade tanken och det är ju roligt. Det var för många människor som skymde sikten för just denna trädgård men det är fint att bara uppleva och inte behöva fota hela tiden. Här är ett litet bildspel av sånt som fastnade på bild trots allt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Marknadsplatsen var verkligen stor med massor av försäljare med många lockande utbud. Jag träffade en trädgårdsvän som jag visste fanns där någon stans och köpte några spännande störbönor.

Söndagen ägnade vi åt vårt eget ställe! Min man den glade snickaren, muraren och fixaren ägnade sig hela dagen åt vårt sista, inte senaste, stora projekt där ett delmål ska vara klart till midsommar. Jag sköter i såna lägen markservicen och ägnade mig åt trädgården i långsam promenadtakt och njöt varje stund.

Vi förmiddagsfikade på rätt ställe under blommande gull- och blåregn.

SONY DSC

Blåregnet heter Wisteria sinensis ‘Formosa’

Tre inlägg i rad har beskrivit mitt pensionärsliv i en sorts dagboksform. Nu är jag trött på det och säkert ni också!  Tack, för att just du läser! /A

 

 


4 kommentarer

En ovanligt rolig onsdag

Onsdagar börjar alltid med ett softpass på Friskis & Svettis i Ystad. Min träningskompis Åse rattar lugnt genom det fagraste av alla fagra landskap. Vi konstaterar att rapsen snart har blommat färdigt, det gula skiftar över i moget rapsgrönt.
Jag berättar att jag senare på dagen ska köra och hämta mitt yngsta barnbarn Victor efter skolan. Vi ska gå och se en utställning på Duncers kulturhus i Helsingborg. Hela utställningen bygger på Sven Nordqvists välkända och ofta innehållsrikt myllriga bilder och texter om Pettson & Co.  Här kommer en bildsvit från en riktigt trevlig utställning med möjlighet att använda många sinnen.
Det fanns mycket att titta och lyssna på, böcker att läsa, pussel att lägga, mucklor att leta efter…och igenkännandets glädje var stor! Vi kom dit vid tvåtiden och det var nästan bara vi just då. Vi hade gott om svängrum!

Hörlurarna gav möjlighet att stanna upp och lyssna hur Sven Nordqvist pratade med och berättade om sina figurer och vad han själv tyckte var roligast att göra. Man kunde också sätta igång berättandet i hörlurarna om en speciell miljö som fanns i just det rummet och gå runt och känna och pilla på sakerna för det var alldeles tillåtet. En stor projektion av hur Sven N. tecknade visades på ett arbetsbord. Han berättade också på ett fint sätt om sig själv och hur han tänkte. Det uppskattades mycket av oss – både farmor och barnbarn!

IMG_3916.JPG

Här ovan ser det nästan, men bara nästan, ut som Sven Nordqvist sitter i knät på V.

Om någon miljö sa den snart åttaårige gossen: – Det här är roligt för de små barnen!

Det fanns en låda med utklädningskläder och korgar och lådor med böcker att läsa lite varstans! Det var verkligen en rolig och pillvänlig utställning! En stor vägg med flyttbara bokstäver gav oss möjlighet att låta figurerna tala i pratbubblor. Sven Nordqvists första bok var en bok om bokstäver. En kreativ man som skapat så mycket glädje är värd en sån här utställning där man känner igen figurer och miljöer och där även en farmor tillåts att leka ”köra buss” och just den här bussen gick till INTILLSTAN! Det fanns ingen buss som gick HEM! Så dit fick ta oss själva…

Mer barnkultur åt alla!/A


6 kommentarer

En alldeles vanlig måndag

Halv åtta går jag ut i morgonrocken och med med kameran i högsta hugg! Ljuset är underbart och det är nästan stilla. Måste njuta medan jag finns!

Jag går runt och bara njuter medan fåglarna sjunger och allting är helt makalöst vackert.

När man behöver göra det, som både människor och djur måste, så slår man sig ner i detta rum. Jag reflekterar över vår snart 20-åriga tvättmaskin. Vilken pärla och hur länge kan en Husqvarna Mästertvätt 1040 fungera? Vi köpte huset 1995 och det första dryga året och byggde vi om kök och badrum. Med små medel och på liten yta blev det en hel del specifika lösningar…snedväggslösningen t.ex. Sätter igång att städa badrum och gästtoalett som jag struntade i att städa förra veckan när trädgården kallade på mig! Så, fint igen!

SONY DSC

Vissa dagar är bättre än andra!

Har ingen bil idag men dagen är avsatt till njutbart trädgårdsarbete och behöver jag något akut så cyklar jag fyra kilometer till närmaste affär! Morgondagen har jag planerat med min äldsta syster. Vi ska fira hennes svärmor som fyllt 95! På onsdag, hurra,  kör jag till Helsingborg och hämtar mitt yngsta barnbarn efter skolan. Vi ska på en rolig utställning!

Tar på mig shorts och linne, det är högsommarvärme! Hämtar halmhatten med vida brätten. En hudläkare på radion berättar om en ny typ av hudcancer som har ökat i Sverige. Han avråder från att vara i solen under middagstid – jag hämtar en tunn skjorta. Jag blir relativt lätt brun och gillar det men man ska lyssna på sakkunskapen utan att vara irrationellt rädd! Drar, gräver och hackar ogräs och röjer bland oklippta buskar i en stor rabatt och njuter, jo, njuter verkligen av allt. Sätter mig med kaffe i hörnan vid växthuset och tänker att vissa dagar är bättre än andra. Det blir kväll sådana dagar också!
Jag hoppas att din dag var bra!/A

 


13 kommentarer

Mitt textila intresse (2) och stickcaféet

En gång i månaden har vi stickcafé i den gamla skolan i en av de små byarna nära där jag bor! Där träffar jag många textilkunniga och trevliga kvinnor från omgivningen och stickar, ja, jo, så klart pratar vi och fikar också. Ett socialt nätverk nära där man bor är perfekt.
Initiativtagare till stickcaféet är Lotta W. som har stickbloggen Garnhumlan!  Där får man massor med tips och idéer!
Det här är Lottas strumplåda – en utmaning från en annan stickblogg som går ut på att sticka ett par sockor i månaden under ett år…
– En dag utan stickning är en förspilld dag, säger Lotta med ett skratt. Hon har alltid flera olika spännande projekt på gång! Så var det för mig en gång i tiden.

Lottas socklåda

Jag har stickat en hel del under olika perioder i livet. När mina barn var små, i början av 70-talet, stickade jag jämt och gjorde modeller efter eget huvud och sålde några i en liten butik i Gamla Stan i Stockholm. Främst samlade jag på färgglada nystan i bomullsgarn och några år senare följde man diagram på det som kallades hönsestrikk och kom från Danmark. Jag stickade mönsterpartier men små figurer och motiv i rad efter rad. När man förstod hur det fungerade så var det lätt och roligt att skapa egna mönsterfigurer på koftor och tröjor.
På en rundsticka stickade jag en mycket färgglad knälång, lite böljande kjol som jag hade en röd anorak och näbbstövlar till…Vid ett besök i Köpenhamn i adventstid hade jag de där kläderna i hönsestrikkmönster på mig och en man med stort rött skägg sprack upp i ett jätteleende på säkert 1oo meters håll. Han höll ögonen stadigt på mig och när vi möttes så uttryckte han att jag hade lyst upp hela hans dag. Se det var en komplimang!
Tyvärr vet jag inte vart den där kjolen tog vägen och inte har jag någon bild på den. Det hade ju varit skoj att se så här långt efteråt!
Vanten som Lotta visar upp här nere är inte hönsestrikk utan ett mer avancerat mönster men höns är det!

Någonstans på vägen mellan för länge sedan och nu så försvann min sticklust. Jag sörjde det inte heller eftersom andra saker har upptagit mitt intresse. Nu har lusten till stickning kommit tillbaka och ett och annat litet arbete har jag åstadkommit men det är som med läsning av litteratur…medan andra läser tre-fyra böcker så läser jag en bok. Medan andra stickar sjal, babykofta, stor tröja och avancerat mönstrade vantar så stickar jag en liten enkel grej. Men jag är så glad att jag har hittat tillbaka…med övning så kommer nog färdigheten tillbaka – bara huvudet räcker till och det gör det ju eftersom alla är så uppmuntrande och i synnerhet Lotta som alltid hittar lösningen på problem som uppstår.

Till det sista stickcaféet den här terminen kom Lotta iklädd sockor i spetsmönster, mössa med spetsstickad kant och en kofta med spetsmönster ( se ett par bilder uppåt). Det var  pedagogiskt tänkt och inspirerande genomfört inför nästa termin då hennes förslag är att vi ska jobba med spetsstickning. Var och en kan under sommaren fundera på vad man skulle vilja sticka med spetsmönster när hösten kommer. De flesta nickade bifallande, tror jag. Men man måste ju inte lyssna på ”fröken” utan kan sticka precis vad man vill.


Just nu håller de flesta av oss på med så kallade mysteriemössor. Mysteriet är att man sas stickar mot ett okänt mål. Vi har fått stickmönster och diagram bit för bit och det är fascinerande att de blir så olika beroende på garn- och färgval och egna tillagda eller fråndragna idéer. Karin stickar bara i grönt och svart med prickar i rött, Ulla-Karin håller sig till vitt, aprikos, ljusbrunt…

De påbörjade, halvfärdiga och nästan färdiga mössorna visades upp i gruppen i all sin prakt med och utan brister!  Jag stickar i två sorters garner och har fem färger och lär mig mycket på vägen. Hur det blir på slutet är en annan fråga.

Ibland har vi varit på studiebesök eller så har någon sett eller läst något som vi delger varandra. Den här gången var det Lotta och Paula som hade växtfärgat en massa garner; använt avokadokärnor, granatäppleskal, daggkåpa, kirskål, gurkmeja, gul och röd lök att färga med. Paula berättade att de också experimenterat med att gör färgbaden i olika sorters kärl. Det blev skillnad på färgerna om det var samma växt/frukt som använts men kärlen olika, de prövade kärl av järn, aluminium och rostfritt!
Så spännande och intressant!
Allt var vackert utlagt på ett bord till en fin utställning bara för oss. Tack, vilka gåvor!
Tack, också alla rara stickerskor för att jag får vara med i er krets! Lotta avtackades för terminen och presenter hade Eva ordnat så fint och Åse hade pillat räkor och gjort smaskiga mackor till alla! Ni förstår att det är lätt att trivas med sådana människor!/A

 

 

 

 

 


2 kommentarer

Kvistiga frågor får en del svar

Det som skulle skrivas i mitten av veckan blev söndag förmiddag…hur gick det till? Jo, jag hade det roligt o trevligt.

Här kommer de kvistiga växterna och faktiskt svaren direkt!

Första kvisten

SONY DSC

Nothofagus antarctica, sydbok

Sydboken är ett gracilt och luftigt träd med små blad. Trädet blommar i maj och doften får mig att tänka på kanel och vanilj, det är underbart att vara i närheten då doften sprider sig!  Okunniga jag frågade på en nu nerlagt plantskola efter ett träd som tålde blåst och var vackert…planterade det 2004 och nu är det ca sju meter högt. Jag skrev någonstans 5 meter men då protesterade min man. Sånt ser han bättre än jag. Hemvist, för trädet inte mannen, är Sydamerika och det växer i skogar i Andernas bergssluttningar.
Här är den vanligast i flerstammig form än som träd. Jag rekommenderar trädet!

SONY DSC

Stammen med sin lite tvärstimmiga bark är vacker och bladen blanka. Repet blev nödlösningen när en västlig storm lade trädet halvt ner …  Det visade sig att en sork hade gnagt på rotsystemet men nu hoppas vi att räddningsmanövern har fungerat för sorken är borta och repet är inte spänt.

 

SONY DSC

Toppen har delat sig i två vilket jag inte upptäckte i tid. Jag tänker att det kanske håller ner trädets höjd eller så får man kanske  problem. Favoritträd i alla fall!

Andra växten med kvistar

SONY DSC

Prunus virigiana ‘Schubert’, rödbladig hägg

2002 planerade jag Schuberthäggen och den är intressant för den behåller den röda färgen sommaren igenom. Vårutspringet är grönt och inte så spännande men när den övergår till rött och behåller den färgen så blir det något annat. Ett litet och lättplacerat träd är det.

SONY DSC

Prunus virigiana ‘Schubert i högsommarsol, se så rött det är trots det!

Tredje kvisten

SONY DSC

Corylus maxima ‘Purpurea’, blodhassel

Den rödbladiga hasselbusken är väldigt mörk o bladverket vackert, speciellt när regnet gett den en dusch!  Jag planterade en tämligen liten buske 2000, den har tuffat på och blivit en riktigt stor och med sekatörens nätta klipp en vackert formad  buske. Mot slutet av sommaren övergår det röda till lite rödgrönt…

SONY DSC

Corylus maxima ‘Purpurea’ växer vackert.

SONY DSC

Blodhasseln i vår vilda lund i gråväder och snålblåst 15 maj 2016

Fjärde kvisten

SONY DSC

Parrotia persica ‘Vanessa’, papegojbuske

Enligt litteraturen så ska den blomma med röda små blommor på bar kvist på vintern. Jag har aldrig sett det men vilken fantastisk växt! Vanessa är en stamform av papegojbuske och ganska ovanlig har jag förstått. Underbart vårutspring, som på bilden ovan, och höstfärgerna är slående och enastående. Titta på bilderna här nere!

SONY DSC

Grenar sig vackert…och bladen är bara så…

SONY DSC

Höstbladens färger kan knocka betraktaren helt.

SONY DSC

Parrotia persica ‘Vanessa’ idag i blåst o gråväder  15 maj 2016

Femte kvisten

SONY DSC

Ceridiphyllum japonicum, katsura

Samma år som jag planterade den rödbladiga häggen så planterades också katsuran. Den står nog lite för torrt och jag får stödvattna den vissa långa torrperioder men vår lera håller ändå fukt ganska länge. På bilden ovan syns det vackra bladutspringet. Vårt exemplar växer lite fult och jag tror den har det lite för väderutsatt helt enkelt. Jag gillar katsuran trots det. Pepparkaksträd säger somliga – här tror jag att vinden för bort de dofterna.

SONY DSC

Jag skulle ha defokuserat bakgrunden men…nu blev katsuran tyvärr bara en del av den gröna massan. Jag sprang runt o försökte fånga helbilder i snåblåsten 15 maj 2016

Sjätte växten med kvistar

SONY DSC

Staphylea colchica/pinnata, pimpernöt

En blommande flerstammig pimpernöt hade jag sett i en besöksträdgård och blivit kär i. Barkens smalstrimmiga utseende, de många klasarna vita blommor och berättelsen om de roliga  små påsliknande knytena med frön grep mig och jag skaffade en mindre planta för tolv år sedan. Ytterligare en favorit alltså! Dock vet jag inte om det är en Kaukasisk pimpernöt, S.colchica, eller den som heter S.pinnata. Jag köpte det som pinnata men…Pinnata betyder fjäderliknande och jag är inte bra på att reda ut vilken sort det är. Tänker på hela växtens sätt att skicka upp stammarna, någon som vet?

SONY DSC

Pimpernöten blommar här och närmare himlen.

SONY DSC

Vacker bark är något jag tycker är lika viktigt som blad och blomning! Se här ett strålande exempel! 15 maj 2016

Sjunde kvisten

SONY DSC

Acer palmatum ‘Seiun Kaku’, japansk lönn

Den här busken har haft ett hårt liv eftersom den flera gånger, under sina första år, betades ner av de vackra odjuren som flockvis flyter fram över åkrar mellan skogsdungar och trädgårdar. Jag blev lite ledsen varje gång men nu har den fått vara ifred i flera år och tack vare att jag har mer tid hemma nu så…peppar, peppar!
Nu är busken tio år gammal och den har utvecklats så fint. Här ovan är vårens finaste kvist! Visst kan man gå flera varv och bara GLO!? Seiun Kaku får mycket fina höstfärger och det är extra plus.
Idag såg den lite frusen ut då jag gick ut och tog en snabbrunda med kameran. Det är småkyligt och jag tycker att den liksom har dragit ihop sig lite, brrr, sa vi nog båda.

SONY DSC

Efter en underbar somrig vecka kom gråväder o kyla 15 maj 2016

En trädgård utan vackra träd och buskar känns ödslig och tom. Träd och buskar kan vi njuta av året runt om du som jag tittar på former och bark, lövsprickningen och höstfärgerna! Men nu, nu njuter vi av den allra vackraste tiden!

Den japanska lönnen ‘Seiun Kaku’ här nere har något jag älskar att titta på…nämligen de nya grenarna som också har skönhetsvärde hos många träd och buskar.

Ha det fint!/A

T o B 7a Acer palmatum Seiun Kaku


9 kommentarer

Kvistiga frågor…

kan ju vara sådana här: Vad heter följande sju växter med sina vetenskapliga namn?

Eller frågan kanske blir lättare om man frågar så här: Känner du igen de sju växterna här ovan? Har alla träd och buskar svenska namn? Vad kallar du alltså dessa växter?

Eller så här; du behöver kanske se lite mer för att kunna det rätta svaret…
senare i veckan gör jag en extra blogg, med fler bilder, för er nyfikna.
Du som tror att du vet eller vill gissa svaren kan väl skriva dem i en kommentar!

En helt annan sorts kvistig fråga är denna: Hur ska undertecknad klara sig en lååång tid utan närkontakt med yngsta barnbarnet? Hans föräldrar flyttar långt bort, väldigt långt bort för jobb och ett annat liv under minst ett år och de hävdar att de absolut ska ta med sig åttaåringen till fjärran land!
Nu blir det till att spara pengar till långresa och att hålla kontakt på Skype eller liknande!
Du som har varit med om något liknande kan väl skriva några förstående och kloka ord till mig…

Jag försöker se ljust på detta men det känns faktiskt riktigt jobbigt – men som tur är finns det större, ja, unga vuxna barnbarn och ett litet barnbarnsbarn att trösta sig med!

En sista kvistig fråga ställer jag i tankarna till Syed Latif med tanke på utvisningen av honom! Jag känner honom inte nära men har träffat honom några gånger på det språkcafé i Skurup som han var med och startade!
Kortfattat så lämnar han Sverige med en stoiskhet som verkligen är beundranvärd!
Vi är många som har skrivit under en petition, gått till politiker, vi har delat uppgifter på FB och på andra sätt och berättat om hans fall. Vi har sett hur informationen efter hand har blivit spridd i olika medier.
Ingenting har hjälpt honom och i morgon bitti, tisdag 10 maj, är det dags för honom att lämna vårt land och åka hem till Bangladesh. Sex års vistelse, en akademisk examen, jobb, egen bostad och en massa besvikna och sorgsna vänner och bekanta lämnar han ofrivilligt bakom sig!
Människan vill ha sin framtidstro kvar…kan du…kan vi?
Den kvistigaste av alla dessa frågor kan jag inte ens formulera ordentligt!/A

 


8 kommentarer

Dagsfärskt

Dagsfärska bilder från trädgården får illustrera inlägget och förklaringen kommer sist.
Just nu känns så gott som allting utomhus alldeles färskt, nytt fräscht och ibland även skört. Man kan inte kliva överallt och får var försiktig då det rensas i rabatterna så att inga stjälkar eller knoppar bryts.

SONY DSC

Min man hävdar att en tidning måste vara dagsfärsk och finnas till frukosten – annars får det vara. När jag var liten hade vi bara kvällstidningen Aftonbladet och den kom sent på eftermiddagen. Där kunde jag hitta små suspekta bilder på halvnakna kvinnor och underliga annonser jag inte förstod. Nu mer är det allt färre som läser morgontidningar och Aftonbladet konkurrerar med sig själv genom att ha rörliga och färska nyheter på nätet.

SONY DSC

Just nu har vi bara en så kallad helgprenumeration på en morgontidning. Det betyder att det kan läsas färsk morgontidning även här ute på landet  på fre-, lör- och söndagar. Härliga tider med utdragna frukostar och kulturbilaga och andra bilagor som läses mer eller mindre noga!  Nätets nyheter tycker jag ger mindre och prasslet av sidorna är så hemtrevligt bekanta ihop med kaffe- och tesörplet. När vi, nu mer, då och då är utan morgontidning lyssnar jag på de dagsfärska nyheterna i utmärkta P1. Nyhetssnabba radion är ju ändå mitt universitet och min sällskapshund!

SONY DSC

SONY DSC

 

Pressad apelsinjuice ska också vara dagsfärsk och helst alldeles nygjord! Jag är lite lat och äter hellre hela frukter än gör juice av dem men bjuds det på färskpressat så njuter jag!

SONY DSC

SONY DSC

 

 

 

 

 

På min barndomsgata i kungliga hufvudstaden bodde vi precis bredvid en liten mjölkaffär med dagsfärsk mjölk, andra mejeriprodukter och ett par sorters nybakat bröd. Man kunde köpa ett färskt vitt långfranska med eller utan vallmofrön, då kallades det för bergis, eller en alldeles mjuk, brun och söt limpa. Ville vi ha fler sorter kunde man gå till bageriet en liten bit längre bort på gatan. Ärligt talat så var brödsorterna ändå ganska få och tråkiga jämfört med dagens stora utbud. Tänk på alla surdegsbröd som har kommit och andra typer av frörika och grova bröd som har berikat brödkulturen flera hundra procent.
Det var inte ofta min mamma bakade men när man fick ljumma bitar av skrädakakor med smältande smör så var det fest och man var himmelskt lycklig.

SONY DSCSONY DSC

Nu har jag kunnat börjat skörda dagsfärska bladgrönsaker och persilja som jag odlar i köket under en växtlampa men snart, snart blir det mer dagsfärskt att ta in till köket. Sallader, örter, tomater…och vad jag nu mer får för mig att odla i år på en ganska liten yta.
Jag önskar att jag hade anlagt en köksträdgård för länge sedan men nu drömmer jag för bara andra eller tredje året i rad återigen om att ha en. Drömma kan även en pensionär behöva göra..

SONY DSC

SONY DSC

Dagsfärska bilder är inte så dumma de heller. Idag, den andra maj, fyller en kär vän år och jag gick ut i den underbara morgonsolen, i en alldeles inte lika underbar morgonrock, med min riktiga kamera i högsta hugg för att ta dagsfärska bilder på vad min vän skulle se om hon vore här idag!
Det var då jag kom på rubriken DAGSFÄRSKT som ledde associationerna och pladdret i det här inlägget. Men då hade  min man ännu inte kommit hem från jobbet. Han som hämtade spade och fortsatte mitt dagsverke i flödande sen eftermiddagssol! I morgon är det tisdag och det finns varken dagsfärsk tidning eller nybakat bröd men jag tror att vi vaknar till en lika fin dag som idag då mycket roligt blev gjort!/A

SONY DSC