Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!


16 kommentarer

Vackrast är nu!

Varje år så här års släcker vi elden, hänger upp de värmande pälsarna, skakar vi av oss dammet, kryper ut ur jordkulan och blir hänförda! Grönskan slår knock-out på den som ser och fåglarna kvittrar för livet för den som hör. Nu blommar det i trädgårdarna och rapsfälten lyser solgult. Vad mer kan man begära? Vi begär inget mer bara att få ha det så här privilegierat att kunna njuta av det som bjuds!

Naturens metamorfos är obegriplig och total. Vi måste LEVA för att kunna förstå! Regnet faller lätt.

SONY DSC

Pimpernöt ett vackert och intressant litet träd.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Tulpaner är lätta att älska men hos oss är de flyktiga.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Hemmagjorda men tyvärr hemma hos någon annan, skulle passa här!

SONY DSC

Blåregn, gullregn och min klätterpelargon.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Akebia quinata en östasiatisk växt.

SONY DSC

Bistorta affinis, bergormrot, förvandlas från förvriden, torkad och till synes död…

SONY DSC

Den lilla murrevan var nyss ett ynkligt brunt trassel men nu är beredd på trädgårdserövring!

SONY DSC

Bladformer och strukturer är viktiga och solens strålar som så här års når långt bakom huset.

SONY DSC

Det underbart vackra lilla Parrotia persica-trädet som jag hejar ramsor för så att det ska växa ett par meter till sen slutar jag med heja-ropen!!

SONY DSC

Under trädets platta krona hukar jag lite och ser min käresta göra sånt han inte gillar endast för att  underlätta livet för mig efter influensen. Tack, det här var till DIG!

 


10 kommentarer

Janssons frestelse eller min afrikanska…

Den där rubriken får snart sin förklaring! Är alldeles opassande sjuk så här i maj månad. När man inte orkar göra något och är febersvettig över hela kroppen så åker det fuktiga nattlinnet av och vid tillfällig uppgång ur sängen blir det den nya morgonrocken på! En ny morgonrock som jag hittade på herravdelningen i en ekiperingsaffär… passar bra, trevlig mjuk textil, sköna färger  men så upptäckte jag för sent att den inte är tillskuren efter Janssons frestelse…
Min mormor hette Jansson i efternamn och hade en rund fin rumpa, mamma hade den, fast sin egen, och… ni förstår. Den janssonska har följt mig…ja, både bokstavligt och mentalt både positivt och negativt hela livet!
Nu när jag har haft tid att tänka mycket så fastnade mina tankar mycket på dagens ytliga krav på utseendet och hur tärande det kan bli om man inte orkar stå emot utseendefixering. Att alltid tänka på sig själv och hur man ser ut är helt förgörande. Jag tror att det är alldeles för många unga kvinnor och män som ägnar sin tid och sina tankar till något så plågsamt som att inte känna sig trygga med att de duger och mer än det! Ni läser inte här men OM någon av er gör det, så snälla, försök avprogrammera den där delen från era hjärnor! Hjärnorna kan ni använda till så mycket kreativt, nyttigt för andra människor och roligt i stället!  Sefies-världen, medier med all reklam och ja, ni vet, förstör för er! Det är så lätt att bli offer för den otroligt massiva yttre påverkan som sköljer över oss dag som natt!

Jag visste inte hur jag såg ut när jag var tio-elva år. Jag menar verkligen det. Spegelbilden var jag bekant med men annars så var det inget särskilt. Så tycker jag att det borde vara när man är barn. Det är andra saker som ska upptäckas och utvecklas.
Den som gjorde mig medveten om att det var något ”fel” på mig var en ingift manlig släkting. Jag var bara tolv år och hade gjort om (kortat benen så det blev knäbyxor) ett par kakibyxor till mig när jag fick höra: ” Å, du ska absolut inte ha såna byxor!” Vadå absolut inte, jag förstod inte först…

Scan-150519-0003 Scan-150519-0001

Det har naturligtvis alltid funnits olika kroppsideal. Jag kan förresten rekommendera ‘ Kropp och kläder Klädedräktens konsthistoria’ av R. Broby Johanssen! Den finns säkert på ditt närmaste bibliotek!
Under hela min ungdom var den platta rumpan ett förhärskande ideal.
När jag var ung och smal hade jag ändå den janssonska runda rumpan och det var faktiskt jobbigt eftersom det inte passade dåvarande normen. Först den vackra skådespelerskan Audrey Hepburn och sedan så småningom fotomodellen Twiggy…
Sen började jag verkligen jämföra rumpor! Ack, ja, de är så många. Jag minns t.ex. när konstnären Lars Normann satt i TV, förmodligen på 60-talet, och språkade om nakna kvinnor med äppelrumpa respektive päronrumpa. Aha, det finns några som uppskattar rumpor som inte är platta…var min konklusion.
Men på något sätt var normen ändå stark och jag slutade en period att ha byxor. Det klädde ju inte mig…eller? Jag är fortfarande bekvämast i klänning men det är ju för att jag är knasig i roliga strumpbyxor. Det började i tonåren och har fortsatt hela livet.  Kompisen Lotta och jag dammsög Stockholm på roliga strumpbyxor eller strumpor. Inte vanligt då men mycket förekommande nu! Vi var trendledande alltså!

Min käre far körde tunnelbana och han sa: ” Måste du alltid vara så extrem, Agneta? Jag ser dina brandgula (jo, man sa så då) ben direkt när jag kör in på en station!
Man sätter fokus på något annat än att gå ner sig för något som man inbillar sig inte duger!

När jag läste till lärare hade jag fördelen att få åka på studieresa till Kenya. Vi var två klasser som åkte iväg några upplevelserika veckor i december. Någon gång skriver jag kanske om det men nu vill jag bara säga det: I Kenya uppskattar man runda rumpor! Det var inte så mycket mitt ljusa hår eller något annat, det var rumpan som fick lastbilsflak fulla med karlar att vissla och bete sig långt innan bilen hade kört ifatt mig på den långa vägen från Nairobis centrum till stället vi bodde på. Jag blev väldigt generad för just då var jag den enda vita kvinnan som gick där ogenerat i en tunn trikåkjol som visade skinkornas rörelser… Det var ju så himla varmt! Jag fattade inte att jag signalerade något annat.

Och nu i dessa tider är det okej att ha stor rumpa! Man ser det överallt! Skönt för någon som gått omkring och haft komplex!  Härligt om det dessutom är okej med alla olika former; äpple som päron som bananer och brädor och kanelbullar och ja, vilken modell som helst! Frigör tanken från kroppstvånget! Vi har hört det förr men: DU DUGER SOM DU ÄR (fast du kan ju vara ren och hel och kanske lite piffig så där)!


21 kommentarer

Trädgården (10) och min trädgårdsföreningen

Försommarbesök i Västra Wemmenhö

Trädgårdsbesök i Västra Wemmenhög

 

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

En miljötänkares uterum och trädgård

Det tog lång tid för mig att bli riktigt trädgårdsintresserad. Jag hann bli rejält vuxen med barn och faktiskt barnbarn innan det där intresset kom liksom vältrande och begärde mig. Jag kunde inte stå emot en vacker växt eller en lockande liten annons om en plantskola. Problemet var min bristande kunskap. Jag var minst femtio när suget efter att göra något åt den bristen och, för oss, den nya och stora trädgården på en kulle vänd mot Östersjöns blånande horisont.

Plötsligt ville jag läsa Allt om Trädgård, gå på trädgårdsmässor, besöka plantskolor och lära mig mer, mer och ännu mer! Bokhandlarnas trädgårdshyllor, jag säger bara det, de var äkta godis för mig. Jag kunde stå och dregla länge om jag hittade något särskilt intressant. På den tiden hade vi mycket lite pengar att svänga oss med så jag tjuvläste i bokhandeln och lånade på biblioteket. Jag intresserade mig för rotäkta, klättrande och enkelblommande rosor, jag ville absolut lära mig vetenskapliga namn på vanliga trädgårdsväxter och förstå lite hur systemet fungerade. Jag törstade helt enkelt efter ny kunskap. Det var ju bara det att jag var ganska ensam i min hunger och törst.

Lars-Åke Gustavsson samlar in fakta om rosor

Någonstans såg jag en notis om Skurup-Söderslätts Trädgårdsförening. Det skulle bli  årsmöte i lilla biografen på gågatan i Skurup. Jag gick dit och lät mig villigt dras in i verksamheten. Blev betalande medlem  och eftersom föreningen var ansluten till Riksförbundet Svensk Trädgård. så började den trevliga tidningen Hemträdgården dimpa ner i brevlådan. Det är lätt att tala med främlingar om man har ett gemensamt intresse och när man gör det blir främlingarna ens vänner och så sitter man i deras kök och äter soppa och tittar i växtkataloger från Åbergs trädgård eller konnässörsklubben i Göteborg… Kurser, besök i vackra trädgårdar, bra föreläsare, växtloppisar och jag vet inte vad det var för lockelser som förtrollade mig. Plötsligt blev jag dessutom suppleant i styrelsen och aktiv i programgruppen.

I trädgårdar skapas möten mellan människor

Det har varit intressant att tillsammans skapa fina program. Långsamt har ett nätverk med kontakter  byggts upp för mig som nästan inte kände någon med det intresset. Man kan bygga kontakter genom att träffas, njuta trädgård och ätbart samtidigt.

IMG_1187

Vi har haft många av de allra mest kända trädgårdsföreläsarna hos oss. Kändisarna drar alltid många människor till våra möten men vi har också lyssnat på många duktiga doldisar inom trädgårdsvärlden, som har haft väl så mycket att berätta, men som tyvärr har dragit en betydligt mindre publik. Eller så kommer inte folk för att det är fotboll på TV eller snö i luften. Riktig snöstorm på skånska slätten kan ställa till det när det ska vara föreläsning i november. Det är sånt man får ta i föreningslivet.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Årlig växtmarknad 6 juni i Svaneholm, Skurup

B Förspmmar (1)

Vilka fantastiska trädgårdar vi har besökt! Otroligt spännande och alla ser olika ut. Många ägare har ofta ett överskott av sådda eller delade plantor. De girigaste växtjägarna flockas snabbt där – kanske medan visningen av trädgården ännu fortskrider. Med tanke på alla trevliga medlemmar jag har mött, trodde jag knappt mina öron när en trädgårdsägare vid tillfälle kunde namnge en person som plockat till sig växter utan att betala. Men hör ni, så kan väl inga äkta trädgårdsmänniskor göra!?

SONY DSC

Olika strukturer och bladformer gör trädgården  intressant

Trädgårdar, som är som smycken, har många gånger skapat sug och längtan med fina växtval och originella lösningar men faktiskt har någon gång också erbarmligt skötta trädgårdar på underliga vägar smugit sig in i programmet. Eller var det vi som kontrollerade dåligt? Ibland är det svårt att hinna eller kunna be att få komma i förväg på någon slags besiktning – som de engelska kontrollanterna inför Gula Boken.

Hur som helst; personligen får jag alltid ut någonting av ett trädgårdsbesök. Det ger mig alltid något att lyssna på en människa som berättar passionerat och kunnigt om sitt trädgårdsintresse. Fast jag tycker också mycket om att gå för mig själv och filosofera, leva mig in i trädgården och liksom slukas upp av den.

C Rosens dag (7)

Häromdagen blev jag vald till Årets Eldsjäl 2015 i Skurup-Söderslätts Trädgårdsförening. Just i ett skede när jag avgått som ordförande efter åtta år och faktiskt känt mig lite tömd på det äkta engagemanget så var det riktigt härligt att få uppskattning! Nu kan jag lugnt varva ner och bara vara en alldeles normal medlem som dyker upp här och där när det passar och kanske t o m  tappar bort programbladet… Nej, men det är ju ingen fara för programpunkterna hittar man ju alltid här på hemsidan: http://www.skurupsoderslatt.se

Trädgården (11) och en text om föreningens trädgård kommer om ett tag. Ta nu vara på maj ordentligt, det är en månad man inte får slarva bort. Njut! Sov inte så länge om morgnarna och upplev , om möjligt, näktergalens sång, lägg er inte för tidigt heller…ljuset, jag säger bara ljuset och allt det där andra vackra!

En god karamell att suga på i framtiden!

12 kommentarer

Hämtad bukett

I lördags var det allvar, fest och glam när mitt äldsta barnbarn Josefin gifte sig med sin Robin. De hade i mycket god tid förberett de allra närmaste  och sedan framför allt, tror jag, alla tweetande människor de umgicks med över nätet, att nu, NU skulle det äntligen ske!
Det var inte privat, utan modernt utåtriktat och öppet, när det gällde en massa funderingar från vilket gemensamma familjenamn de skulle bära (löstes med att de singlade slant),  till ringen med äkthetsintyg som en jublande glad Josefin hittade genom internet!
Problem löstes genom frågor rakt ut på nätet som till exempel plötslig avsaknad av solist i kyrkan, bartender på festen och så vidare. Slutligen har alltså de många, som följt dem genom alla praktiska förberedelser, också till slut fått rapporter via tweet och FB från både bröllopsdagens vigselakt och påföljande fest för familj, släkt och vänner. De har funnits här #borgarbröllop!
Sicken medie-era vi lever i och nu vill en bloggande farmor Agneta visa några bilder som mobilen fångade upp den 2 maj 2015. Håll till godo och kom med på en, för oss berörda, underbar och händelserik dag. En av de där speciella dagarna i livet när de händer något viktigt i den ‘klan’ man har runtomkring sig!

Det är ju något stort som sker när det kommer till det seriösa i att två unga människor verkligen vill sluta ett förbund och lova varandra trohet livet ut. En del tar just det löftet med en klackspark och många vet av egen erfarenhet att det inte är en lätt match…men de här två är seriösa!

Därför fylls svällande hjärtat av glädje och ögonen tåras… och jag tänker inställningen gör mycket men sen behövs det hela tiden…ja, vi vet, vi vet!
Jag hade glömt mina pappersnäsdukar men vek snabbt ihop servetter på burgerstället där min man och jag tryckte i oss något kvickt till lunch! Brudbuketten var levererad till rätt ställe och …

Förberedelser

nu  följde någon timme med egna förberedelser. Klänningar slutvaldes och justerades”Passar den här bättre än den där?”, flugor och slipsar knöts om ovana halsar.”Stå still!” ”Är duschen ledig snart?” ”Duger detta?” ”Finns det nål och tråd här?”
Det är med stor glädje vi möts från olika håll och njuter av att få vara med om en alldeles speciell högtid!

Vi ville göra oss vackra till brudparets ära! Josefins lillebror har grå kostym och tar på sig sina nya, lite hårda svarta skor. Han ska  hålla storasysters brudbukett i kyrkan och sen vara sidekick till deras far i början av festen! Man har rätt att vara lite pirrig inför uppgifterna. Gemensamt höll de sedan ett fint tal.

Brudparets dotter lilla L. tas om hand med stor kärlek både före, under och efter festen. Hon gick ur famn i famn och mängden pussar hon fick ta emot var enorm. Tänk, hon hade verkligen ingen aning om vad som hände! På bilden är hon förberedd för bilfärd till kyrkan. Jag är hennes morfars-mor och det är mycket speciellt att få uppleva just det fantastiska att ha barnbarnsbarn, jag måste vara urgammal!

Lovisa väntan

Inmarsch

 

Vigselringen

Vid utgången fick vi små blåsbubblebehållare (istället för ris som småfåglarna får ont i magen av)!
Men hur blåser man bubblor och fotar samtidigt? Kyrkan var, dagen till ära, inslagen…

Ur kyrkan

Brudparet

Så var vi på plats i festlokalen där en underbar måltid med fisk- och skaldjurstema och goda drycker bjöds och tal och roligheter följde varandra och bröllopsvalsen inledde flera timmars dans.  Pardans, ja, men mest fridans med en massa människor i grupp. Mer Zumba -friskis-och-svettis-varianter än pardanstävlingar… Oh, det var verkligen längesedan jag höll igång och dansade så mycket.

Sara till bords

Kusiner som inte träffas så ofta möts på en sådan här fest, bonussläktingar och vänner och alla
som har en relation till brudparet höjer stämningen, skrattar och njuter allt vad de orkar!

Lov o Pon

Jos o Lov

Agneta till bords

Dansen

Medan vi satte oss i bilen diskuterade vi hur lyckat allting hade varit, det fina brudparet, ceremonin i kyrkan, den fantastiska maten och talen där någon nästan glömde bort att det var brudparets fest och inte den egna förmågan som skulle framhållas…och allt det där med påbud av mörk kostym och alla pengar som en sån här fest genererar! Vi lyckades köra vilsei natten, trots att chauffören var spik nykter!

Den här dagen blir en slags minneskaramell man kan ta fram och suga på precis när man har lust!
Tack Josefin och Robin!