-Vad ska vi äta idag, tycker du?
Så kanske min man frågar mig en morgon redan efter frukost. Ibland är det jag som frågar och ibland ber jag honom laga någon av sina favoriter. Men jag gillar att laga mat och oftast har jag en ungefärlig idé men sällan något recept. Idén utgår från vad vi har hemma. Eftersom vi bor på landet måste vi då och då fylla kyl och frys så att vi slipper åka och handla hela tiden. Sedan lagar vi olika måltider tills alla förråd och hyllor i princip gapar tomma. Mycket lite mat slängs på så vis.
Häromdagen blev det en fiskvariant på mina soppiga rotsaksgrytor. Jag tog fram de frysta torskfiléerna och la dem i kylskåpet att tina. Tinar de långsamt smakar de bättre, inbillar jag mig. Fritt fram för andra aktiviteter några timmar…

När det var dags plockade jag ett par små gula lökar och banancharlotten ur den tjeckiska lökgömman. Valde bort vitlök den här gången. Det är lätt att smaksätta all mat på samma sätt och då blir det inflation i smaker, jag testar, varierar och drar slutsatser.

Ur kylskåpslådorna tog jag fram några morötter, en bit rotselleri, en stor palsternacka, en redig fänkål, högst två spänstiga selliristjälkar och bara en liten bit färsk ingefära. Eftersom vi var tre vuxna som skulle äta så tog jag fram sju-åtta mellanstora potatisar ur mörkret där vi förvarar dem. Så skalade jag rotsakerna och tärnade ingefäran smått, större tärningar av rotselleri och morötterna delas i knubbiga bitar. Jag tog fram ett broccolihuvud men skar bara loss trefjärdedelar av de små buketterna, resten åkte tillbaka in i kylen. Broccolibuketterna la jag lite åt sidan liksom rätt tunna skivor av selleristjälkarna.

Lite rapsolja och en klick smör i traktören och så ner med lökarna som skivats eller klyftats. Under tiden som löken mjuknar börjar jag skala potatisarna och dela dem i bitar.
När löken är mjuk åker först de färska ingefäratärningarna ner i traktören liksom hälften av rotsakerna. Samtidigt så gör jag buljong av en tärning, grönsaks- fisk- eller umamitärning, och kokhett vatten. Den här gången valde jag umamitärning som jag tycker lyfter fram smaker väldigt bra.
Jag vill ha lite olika tuggmotstånd i den soppiga grytan och har ner allt i omgångar och slår på buljong vartefter. Låter det puttra lite lugnt och kryddar med lite av varje från favoriten svartpeppar, en gnutta chilipulver och lite örtsalt. En ganska stor nypa med torkad dill blir en viktig smaksättare.
Efter en annan måltid står en skvätt syrad grädde i kylskåpet så den åker ner och allt puttrar vidare.  Jag smakar och tycker det är något som saknas… ja, visst, fisken men också något annat. Häller på lite matlagningsgrädde och tar fram vår burk med egen ganska stark chili – ställer den på vänt. Känner på rotsakerna och väntar lite med broccoli och stjälkselleriskivor. De sista ska bara puttra med en liten stund.

Fisken är tinad nu, den sista halvtimmen har den stått framme i rumstemperatur medan jag har stått vid spisen, jag saltar fisken och skär den i bitar. Inte för smått då blir det lätt bara flisor och smulor.
Sen trycker jag ner selleristjälkarna och  broccolibuketterna i och vänder runt allt. Lägger fisken i ytan och ser till att det soppiga puttrar lite lugnt. Nu har jag bara koll på fisken. När den är färdig ska den vara vit men inte falla itu i småbitar.
En pyttegnutta chili sätter till sist lite sprätt på alltihop.  Alla smaker ska ändå finnas där av rotsaker, dill och fisk. Den här soppiga rotsaksgrytan med fisk blev krämig och mjuk men med en viss hetta.

Det var mycket matigt alltihop och därför valde vi bort bröd men en annan gång med mer av det soppiga hade vi säkert tyckt att det hade varit gott med bröd till.

Lättlagat och gott var det och inte hade jag en tanke på att fota! Allt blev uppätet.

-Kommer du ihåg hur du gjorde det här?
Så frågar min man ofta efter en improviserad måltid som den här.
-Jo, ja, det är klart, svarar jag! I alla fall på ett ungefär!

Tänd ljus, se en regnbåge inomhus, lev väl, ät gott och blomstra!/Agneta

–

Här stoppar jag diverse i en gemensam restpåse! Var så god, somligt kanske ändå passar. Jag strör ut lite ‘utvalt vad som helst’ som en kulturintresserad kan picka i sig.

Jag gillar officiell konst och hittar en hel del löshästar bland mina foton, från här och där, diverse enstaka statyer från olika platser. Dessa statyer har jag själv missat att hämta info om så dom får man ta in precis som de är rakt upp och ner.
De är från Sundbyberg, Askersund, Malmö och Kroatien. Vid en staty känner man sig väldigt liten. En tycker jag är riktigt ful och ett par andra är bra i mina ögon. Observera den nakna manliga statyn med en liten vit klänning på fingret, en liten finklädd Esmeralda tog sig ett dopp i den intilliggande bassängen, förlåt, dammen.

Det svenska fikat har visst erövrat världen. Det måste ju vara kulturimperialism! Vi gör alla till fikaslavar och drogen kanelbullar bakas lite varstans i världen. I Laos huvudstad Vientiane fanns ett svenskt bageri redan för mer än 12 år sedan. Där åt jag min mest avlägsna kanelbulle! Den var god.
Alltså, tänk på det när du tar en kaffe och kanelbulle, äppelkaka med …nu blir en sugen! Visst är också det kultur — och tårta som tillhör kalas och fest.

Mat är i allra högsta grad kultur. Här hemma tycker vi om att duka fint eller roligt och att använda olika glas och tallrikar. Vi har inga fina vanor eller håller på med en massa etikettsregler men visst blir det en knorr på tillvaron att sätta sig vid ett fint dukat bord! Under årens lopp har vi skaffat diverse fat, skålar och byttor att servera på eller ur.

Gäster som ska äta flera måltider får tygservetter som ser olika ut och så håller var och en rätt på sin — och så slipper någon torka munnen med klänningsfållen, tröjärmen eller på handloven! Jag ville verkligen visa foton på dignande vackert dukade bord men de bilderna har gömt sig eller så blev de inte så bra!

Tyvärr kommer jag oftast ihåg att fota först efter en måltid. Många hopplösa bilder på pratsamma gäster vid kladdiga tallrikar med skrynkliga servetter har jag kasserat. Trevligt sällskap och hjälp både i köket och till bords gör en farmor nöjd förstås! Se ovan!

Här nere kommer bilder från restaurang, i Köpenhamn, som heter Höst – med danskt ö – som serverade sin mat på mindre tallrikar och med många rätter. Några goda vänner bjöd på detta som 70-årspresent, jag blev både överraskad, glad och mätt! Fråga mig inte vad vi åt, trots presentation av det goda … o, ja, det var olika viner till varje rätt.

Landskrona har ett mycket trevligt museum som är centralt beläget. Där finns historiska avdelningar, en lekvänlig och rolig avdelning för mindre barn med mera. När vi var där i slutet av juni så var det en kul utställning om modefotografi från 60-talet. Fotospråket var tidstypiskt och lekfullt, kanske till och med sökt ibland. Gamle vännen som varit i branschen, innan han blev medicinsk fotograf, hade en hel del att berätta om fotograferna, modellerna och annat kul. Jag och min vän K tyckte om att se stora foton men också igenkänningen i de många tidningsomslagen med mode, kläder och stilar.

Ja, så fanns det stolar på muséet att vila sig på för den som behövde!
Stolar är förresten också kultur…  En av sittplatserna här nere är vår egen men de andra finns på ställen där vi hittar både fika och kultur. Vi återvänder och återanvänder och behöver inte ha nytt hela tiden. DET om något är modern och nödvändig kultur.

Så skönt med lite sommar på bild. Men samtidigt ger mörkret oss tid att läsa, titta på serier, gå på teater och bio.

Jag har just lyssnat färdigt på Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk som finns som Radioföljetong  i SR-appen. Väldigt bra och bitvis rolig och drastisk. Säkert lätt att läsa också.
I dagarna läste jag ut Robert Seethalers Ett helt liv. Vilken underbar existensiell berättelse på 132 sidor. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Det hjälpte inte ett dugg den tog slut alldeles för fort! På baksidan står det så bra: ”Ett helt liv är också en vacker berättelse om att hitta värdighet och skönhet i ensamheten. Det är vardag och poesi på en och samma gång.”

Läs en och annan bok och må väl av det!/Agneta

Vi hade inrett det gamla fähuset till ett bostadsrum och ett litet fönster på sydostgaveln kompletterades med en dörröppning utåt. Vår granne var snickare och tillverkade efter våra ritningar. Då fanns ingenting utanför men vi hade rivit ett gammalt ”växthus” i korrigerad plast som var byggd mot fähusväggen. Vår tanke var att när vi hade tid och råd skulle vi bygga en vinterträdgård framförallt för förvaring av citron- och olivträd.

Nu har jag i 15 år kunnat öppna den vackra dörren till vårt fina rum, min verkstad  och vår förvaringsplats för känsliga växter. Oliverna får nu mer övervintra i kallväxthuset. Det har fungerat bra i flera vintrar. Citronträdet dog tyvärr efter några års trogen tjänst, lagerträdet fick sköldlöss, som jag kämpade med att få bort i några år, men jag gav upp.

Nu är det främst två rejäla kamelior som övervintras här tillsammans med alstroemeria, vildvitlök, hjärtreva, pelargoner och annat.

Vi håller tio plusgrader i rummet under förvaringssäsongen och växterna verkar trivas med det.

2004 såg det ut så här när vi hade kommit en bit med konstruktionen och utsidan sedan fått färg. Vi hade redan anlagt tegelterrassen och planterat 10 stycken Crocus Rose, Austinrosor som skulle bli en fin häck mot ett lite lägre parti på det vi kallar innergården. Vi ville försöka få till lite lä-skydd här.

Vi konstruerar och ritar själva hur vi vill och kan ha det med tanke på platsen och plånboken. Våra roligaste stunder är när vi tycker att vi får ihop det där. Vi sitter tillsammans och kläcker idéer som vi sedan analyserar och funderar på ett bra tag innan vi sätter igång.  Jag har många idéer och kan fundera på konstruktion men skulle aldrig klara av själva byggprocessen. Därför är en kärleksfull hyllning till min händige och fantastiska man på sin plats här. Med varmt hjärta tänker jag hyllningen och ni förstår!

SONY DSC

Jag målade hyllorna i vår rödbruna kulör som återkommer överallt i huset. Men i vinterträdgården stänkmålade jag dem också med andra restfärger från huset. Den tjocka breda träskivan är gjord av skånsk ek och vi tycker det är så läckert med vankanten inåt rummet. Vi har båda ett inredningsintresse och en svaghet för formgivning och detaljer. Lampor är intressant för det finns en uppsjö lampor men de flesta är så himla fula i våra ögon. Hos Ateljé Lyktan i Åhus fann vi snygga och funktionella lamporna att hänga över disk- och arbetsbänken.
Under den tid av året då det är växter överallt har vi tre italienare som hänger mer mitt i taket, modellen heter Caravaggio, se bilder längre ner. I fönsterbänkarna valde vi svart skiffer som vi också har inne i huset och golvet är lagt med granitkeramik. Tio år efter vi hade flyttat till vår kulle kunde vi börja använda vinterträdgården. Och som vi trivs där!

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

På våren, i månadsskiftet april-maj innan växterna ska ut hamnar de på mellanstationer som verandan, växthuset, Kråkvinkeln (vårt uterum) och så städar jag ordentligt och när hösten närmar sig tar jag ibland in några växter i vinterträdgården som sedan måste flyttas in i huset. Ett pyssel men ett trevligt sådant. Att hämta in en välmående pelargon och låta den blomma vidare är inte fel, det fungerar faktisk utan vila för pelargoner.

Efter att ha höstat färdigt var vi i Stockholm i nästan en vecka och när vi kom hem så mottogs vi som ovan! Den största kamelian hade redan börjat sin blomning! Två blommor hade slagit ut och nu undrar vi hur länge blomningen kommer att fortgå denna gång. Förra året var blomningen riktigt långvarig, minst fyra månader!

Höstningen är över men inte själva hösten. Det är fortfarande mycket grönt kvar ute och enstaka stoiska rosor fortsätter att blomma lite glest.
Acer palatum ‘Seiun Kaku’ börjar troget skifta så här års. Andra buskar har redan tappat sina blad och idag regnar det på jord och växter allt förbereds för övervintring och vår. Visst är det fantastiskt!
Alla helgons dag idag, en fin tradition att tända ljus och lyktor för de döda man tänker på. Vi bor långt från våra men tänker på dem ändå när vi tänder ljus i kvällningen.

Fin höst alla!/Agneta