Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


3 kommentarer

Kul-tur (8) … ditten och datten!

Här stoppar jag diverse i en gemensam restpåse! Var så god, somligt kanske ändå passar. Jag strör ut lite ‘utvalt vad som helst’ som en kulturintresserad kan picka i sig.

Jag gillar officiell konst och hittar en hel del löshästar bland mina foton, från här och där, diverse enstaka statyer från olika platser. Dessa statyer har jag själv missat att hämta info om så dom får man ta in precis som de är rakt upp och ner.
De är från Sundbyberg, Askersund, Malmö och Kroatien. Vid en staty känner man sig väldigt liten. En tycker jag är riktigt ful och ett par andra är bra i mina ögon. Observera den nakna manliga statyn med en liten vit klänning på fingret, en liten finklädd Esmeralda tog sig ett dopp i den intilliggande bassängen, förlåt, dammen.

Det svenska fikat har visst erövrat världen. Det måste ju vara kulturimperialism! Vi gör alla till fikaslavar och drogen kanelbullar bakas lite varstans i världen. I Laos huvudstad Vientiane fanns ett svenskt bageri redan för mer än 12 år sedan. Där åt jag min mest avlägsna kanelbulle! Den var god.
Alltså, tänk på det när du tar en kaffe och kanelbulle, äppelkaka med …nu blir en sugen! Visst är också det kultur — och tårta som tillhör kalas och fest.

Mat är i allra högsta grad kultur. Här hemma tycker vi om att duka fint eller roligt och att använda olika glas och tallrikar. Vi har inga fina vanor eller håller på med en massa etikettsregler men visst blir det en knorr på tillvaron att sätta sig vid ett fint dukat bord! Under årens lopp har vi skaffat diverse fat, skålar och byttor att servera på eller ur.

Gäster som ska äta flera måltider får tygservetter som ser olika ut och så håller var och en rätt på sin — och så slipper någon torka munnen med klänningsfållen, tröjärmen eller på handloven! Jag ville verkligen visa foton på dignande vackert dukade bord men de bilderna har gömt sig eller så blev de inte så bra!

Tyvärr kommer jag oftast ihåg att fota först efter en måltid. Många hopplösa bilder på pratsamma gäster vid kladdiga tallrikar med skrynkliga servetter har jag kasserat. Trevligt sällskap och hjälp både i köket och till bords gör en farmor nöjd förstås! Se ovan!

Här nere kommer bilder från restaurang, i Köpenhamn, som heter Höst – med danskt ö – som serverade sin mat på mindre tallrikar och med många rätter. Några goda vänner bjöd på detta som 70-årspresent, jag blev både överraskad, glad och mätt! Fråga mig inte vad vi åt, trots presentation av det goda … o, ja, det var olika viner till varje rätt.

Landskrona har ett mycket trevligt museum som är centralt beläget. Där finns historiska avdelningar, en lekvänlig och rolig avdelning för mindre barn med mera. När vi var där i slutet av juni så var det en kul utställning om modefotografi från 60-talet. Fotospråket var tidstypiskt och lekfullt, kanske till och med sökt ibland. Gamle vännen som varit i branschen, innan han blev medicinsk fotograf, hade en hel del att berätta om fotograferna, modellerna och annat kul. Jag och min vän K tyckte om att se stora foton men också igenkänningen i de många tidningsomslagen med mode, kläder och stilar.

Ja, så fanns det stolar på muséet att vila sig på för den som behövde!
Stolar är förresten också kultur…  En av sittplatserna här nere är vår egen men de andra finns på ställen där vi hittar både fika och kultur. Vi återvänder och återanvänder och behöver inte ha nytt hela tiden. DET om något är modern och nödvändig kultur.

Så skönt med lite sommar på bild. Men samtidigt ger mörkret oss tid att läsa, titta på serier, gå på teater och bio.

Jag har just lyssnat färdigt på Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk som finns som Radioföljetong  i SR-appen. Väldigt bra och bitvis rolig och drastisk. Säkert lätt att läsa också.
I dagarna läste jag ut Robert Seethalers Ett helt liv. Vilken underbar existensiell berättelse på 132 sidor. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Det hjälpte inte ett dugg den tog slut alldeles för fort! På baksidan står det så bra: ”Ett helt liv är också en vacker berättelse om att hitta värdighet och skönhet i ensamheten. Det är vardag och poesi på en och samma gång.”

Läs en och annan bok och må väl av det!/Agneta


8 kommentarer

Trädgården (32) …vinterträdgården

Vi hade inrett det gamla fähuset till ett bostadsrum och ett litet fönster på sydostgaveln kompletterades med en dörröppning utåt. Vår granne var snickare och tillverkade efter våra ritningar. Då fanns ingenting utanför men vi hade rivit ett gammalt ”växthus” i korrigerad plast som var byggd mot fähusväggen. Vår tanke var att när vi hade tid och råd skulle vi bygga en vinterträdgård framförallt för förvaring av citron- och olivträd.
IMG_20191101_140205009
Nu har jag i 15 år kunnat öppna den vackra dörren till vårt fina rum, min verkstad  och vår förvaringsplats för känsliga växter. Oliverna får nu mer övervintra i kallväxthuset. Det har fungerat bra i flera vintrar. Citronträdet dog tyvärr efter några års trogen tjänst, lagerträdet fick sköldlöss, som jag kämpade med att få bort i några år, men jag gav upp.

Nu är det främst två rejäla kamelior som övervintras här tillsammans med alstroemeria, vildvitlök, hjärtreva, pelargoner och annat.

Vi håller tio plusgrader i rummet under förvaringssäsongen och växterna verkar trivas med det.

2004 såg det ut så här när vi hade kommit en bit med konstruktionen och utsidan sedan fått färg. Vi hade redan anlagt tegelterrassen och planterat 10 stycken Crocus Rose, Austinrosor som skulle bli en fin häck mot ett lite lägre parti på det vi kallar innergården. Vi ville försöka få till lite lä-skydd här.

Vi konstruerar och ritar själva hur vi vill och kan ha det med tanke på platsen och plånboken. Våra roligaste stunder är när vi tycker att vi får ihop det där. Vi sitter tillsammans och kläcker idéer som vi sedan analyserar och funderar på ett bra tag innan vi sätter igång.  Jag har många idéer och kan fundera på konstruktion men skulle aldrig klara av själva byggprocessen. Därför är en kärleksfull hyllning till min händige och fantastiska man på sin plats här. Med varmt hjärta tänker jag hyllningen och ni förstår!

Jag målade hyllorna i vår rödbruna kulör som återkommer överallt i huset. Men i vinterträdgården stänkmålade jag dem också med andra restfärger från huset. Den tjocka breda träskivan är gjord av skånsk ek och vi tycker det är så läckert med vankanten inåt rummet. Vi har båda ett inredningsintresse och en svaghet för formgivning och detaljer. Lampor är intressant för det finns en uppsjö lampor men de flesta är så himla fula i våra ögon. Hos Ateljé Lyktan i Åhus fann vi snygga och funktionella lamporna att hänga över disk- och arbetsbänken.
Under den tid av året då det är växter överallt har vi tre italienare som hänger mer mitt i taket, modellen heter Caravaggio, se bilder längre ner. I fönsterbänkarna valde vi svart skiffer som vi också har inne i huset och golvet är lagt med granitkeramik. Tio år efter vi hade flyttat till vår kulle kunde vi börja använda vinterträdgården. Och som vi trivs där!

På våren, i månadsskiftet april-maj innan växterna ska ut hamnar de på mellanstationer som verandan, växthuset, Kråkvinkeln (vårt uterum) och så städar jag ordentligt och när hösten närmar sig tar jag ibland in några växter i vinterträdgården som sedan måste flyttas in i huset. Ett pyssel men ett trevligt sådant. Att hämta in en välmående pelargon och låta den blomma vidare är inte fel, det fungerar faktisk utan vila för pelargoner.

Efter att ha höstat färdigt var vi i Stockholm i nästan en vecka och när vi kom hem så mottogs vi som ovan! Den största kamelian hade redan börjat sin blomning! Två blommor hade slagit ut och nu undrar vi hur länge blomningen kommer att fortgå denna gång. Förra året var blomningen riktigt långvarig, minst fyra månader!
IMG_20181113_112810796
Höstningen är över men inte själva hösten. Det är fortfarande mycket grönt kvar ute och enstaka stoiska rosor fortsätter att blomma lite glest.
Acer palatum ‘Seiun Kaku’ börjar troget skifta så här års. Andra buskar har redan tappat sina blad och idag regnar det på jord och växter allt förbereds för övervintring och vår. Visst är det fantastiskt!
Alla helgons dag idag, en fin tradition att tända ljus och lyktor för de döda man tänker på. Vi bor långt från våra men tänker på dem ändå när vi tänder ljus i kvällningen.

Fin höst alla!/Agneta