Pensionär, nyss pensionär!

Onsdagar börjar alltid med ett softpass på Friskis & Svettis i Ystad. Min träningskompis Åse rattar lugnt genom det fagraste av alla fagra landskap. Vi konstaterar att rapsen snart har blommat färdigt, det gula skiftar över i moget rapsgrönt.
Jag berättar att jag senare på dagen ska köra och hämta mitt yngsta barnbarn Victor efter skolan. Vi ska gå och se en utställning på Duncers kulturhus i Helsingborg. Hela utställningen bygger på Sven Nordqvists välkända och ofta innehållsrikt myllriga bilder och texter om Pettson & Co.  Här kommer en bildsvit från en riktigt trevlig utställning med möjlighet att använda många sinnen.
Det fanns mycket att titta och lyssna på, böcker att läsa, pussel att lägga, mucklor att leta efter…och igenkännandets glädje var stor! Vi kom dit vid tvåtiden och det var nästan bara vi just då. Vi hade gott om svängrum!

Hörlurarna gav möjlighet att stanna upp och lyssna hur Sven Nordqvist pratade med och berättade om sina figurer och vad han själv tyckte var roligast att göra. Man kunde också sätta igång berättandet i hörlurarna om en speciell miljö som fanns i just det rummet och gå runt och känna och pilla på sakerna för det var alldeles tillåtet. En stor projektion av hur Sven N. tecknade visades på ett arbetsbord. Han berättade också på ett fint sätt om sig själv och hur han tänkte. Det uppskattades mycket av oss – både farmor och barnbarn!

Här ovan ser det nästan, men bara nästan, ut som Sven Nordqvist sitter i knät på V.

Om någon miljö sa den snart åttaårige gossen: – Det här är roligt för de små barnen!

Det fanns en låda med utklädningskläder och korgar och lådor med böcker att läsa lite varstans! Det var verkligen en rolig och pillvänlig utställning! En stor vägg med flyttbara bokstäver gav oss möjlighet att låta figurerna tala i pratbubblor. Sven Nordqvists första bok var en bok om bokstäver. En kreativ man som skapat så mycket glädje är värd en sån här utställning där man känner igen figurer och miljöer och där även en farmor tillåts att leka ”köra buss” och just den här bussen gick till INTILLSTAN! Det fanns ingen buss som gick HEM! Så dit fick ta oss själva…

Mer barnkultur åt alla!/A

Halv åtta går jag ut i morgonrocken och med kameran i högsta hugg! Ljuset är underbart och det är nästan stilla. Måste njuta medan jag finns!

Jag går runt och på fåglarna som sjunger och allting är helt makalöst vackert.

När man behöver göra det, som både människor och djur måste, så slår man sig ner i detta rum. Jag reflekterar över vår snart 20-åriga tvättmaskin. Vilken pärla och hur länge kan en Husqvarna Mästertvätt 1040 fungera? Vi köpte huset 1995 och det första dryga året och byggde vi om kök och badrum. Med små medel och på liten yta blev det en hel del specifika lösningar…snedväggslösningen t.ex. Sätter igång att städa badrum och gästtoalett som jag struntade i att städa förra veckan när trädgården kallade på mig! Så, fint igen!

Har ingen bil idag men dagen är avsatt till njutbart trädgårdsarbete och behöver jag något akut så cyklar jag fyra kilometer till närmaste affär! Morgondagen har jag planerat med min äldsta syster. Vi ska fira hennes svärmor som fyllt 95! På onsdag, hurra,  kör jag till Helsingborg och hämtar mitt yngsta barnbarn efter skolan. Vi ska på en rolig utställning!

Tar på mig shorts och linne, det är högsommarvärme! Hämtar halmhatten med vida brätten. En hudläkare på radion berättar om en ny typ av hudcancer som har ökat i Sverige. Han avråder från att vara i solen under middagstid – jag hämtar en tunn skjorta. Jag blir relativt lätt brun och gillar det men man ska lyssna på sakkunskapen utan att vara irrationellt rädd! Drar, gräver och hackar ogräs och röjer bland oklippta buskar i en stor rabatt och njuter, jo, njuter verkligen av allt. Sätter mig med kaffe i hörnan vid växthuset och tänker att vissa dagar är bättre än andra. Det blir kväll sådana dagar också!
Jag hoppas att din dag var bra!/A

 

En gång i månaden har vi stickcafé i den gamla skolan i en av de små byarna nära där jag bor! Där träffar jag många textilkunniga och trevliga kvinnor från omgivningen och stickar, ja, jo, så klart pratar vi och fikar också. Ett socialt nätverk nära där man bor är perfekt.
Initiativtagare till stickcaféet är Lotta W. som har stickbloggen Garnhumlan!  Där får man massor med tips och idéer!
Det här är Lottas strumplåda – en utmaning från en annan stickblogg som går ut på att sticka ett par sockor i månaden under ett år…
– En dag utan stickning är en förspilld dag, säger Lotta med ett skratt. Hon har alltid flera olika spännande projekt på gång! Så var det för mig en gång i tiden.

Jag har stickat en hel del under olika perioder i livet. När mina barn var små, i början av 70-talet, stickade jag jämt och gjorde modeller efter eget huvud och sålde några i en liten butik i Gamla Stan i Stockholm. Främst samlade jag på färgglada nystan i bomullsgarn och några år senare följde man diagram på det som kallades hönsestrikk och kom från Danmark. Jag stickade mönsterpartier men små figurer och motiv i rad efter rad. När man förstod hur det fungerade så var det lätt och roligt att skapa egna mönsterfigurer på koftor och tröjor.
På en rundsticka stickade jag en mycket färgglad knälång, lite böljande kjol som jag hade en röd anorak och näbbstövlar till…Vid ett besök i Köpenhamn i adventstid hade jag de där kläderna i hönsestrikkmönster på mig och en man med stort rött skägg sprack upp i ett jätteleende på säkert 1oo meters håll. Han höll ögonen stadigt på mig och när vi möttes så uttryckte han att jag hade lyst upp hela hans dag. Se det var en komplimang!
Tyvärr vet jag inte vart den där kjolen tog vägen och inte har jag någon bild på den. Det hade ju varit skoj att se så här långt efteråt!
Vanten som Lotta visar upp här nere är inte hönsestrikk utan ett mer avancerat mönster men höns är det!

Någonstans på vägen mellan för länge sedan och nu så försvann min sticklust. Jag sörjde det inte heller eftersom andra saker har upptagit mitt intresse. Nu har lusten till stickning kommit tillbaka och ett och annat litet arbete har jag åstadkommit men det är som med läsning av litteratur…medan andra läser tre-fyra böcker så läser jag en bok. Medan andra stickar sjal, babykofta, stor tröja och avancerat mönstrade vantar så stickar jag en liten enkel grej. Men jag är så glad att jag har hittat tillbaka…med övning så kommer nog färdigheten tillbaka – bara huvudet räcker till och det gör det ju eftersom alla är så uppmuntrande och i synnerhet Lotta som alltid hittar lösningen på problem som uppstår.

Till det sista stickcaféet den här terminen kom Lotta iklädd sockor i spetsmönster, mössa med spetsstickad kant och en kofta med spetsmönster ( se ett par bilder uppåt). Det var  pedagogiskt tänkt och inspirerande genomfört inför nästa termin då hennes förslag är att vi ska jobba med spetsstickning. Var och en kan under sommaren fundera på vad man skulle vilja sticka med spetsmönster när hösten kommer. De flesta nickade bifallande, tror jag. Men man måste ju inte lyssna på ”fröken” utan kan sticka precis vad man vill.

Just nu håller de flesta av oss på med så kallade mysteriemössor. Mysteriet är att man sas stickar mot ett okänt mål. Vi har fått stickmönster och diagram bit för bit och det är fascinerande att de blir så olika beroende på garn- och färgval och egna tillagda eller fråndragna idéer. Karin stickar bara i grönt och svart med prickar i rött, Ulla-Karin håller sig till vitt, aprikos, ljusbrunt…

De påbörjade, halvfärdiga och nästan färdiga mössorna visades upp i gruppen i all sin prakt med och utan brister!  Jag stickar i två sorters garner och har fem färger och lär mig mycket på vägen. Hur det blir på slutet är en annan fråga.

Ibland har vi varit på studiebesök eller så har någon sett eller läst något som vi delger varandra. Den här gången var det Lotta och Paula som hade växtfärgat en massa garner; använt avokadokärnor, granatäppleskal, daggkåpa, kirskål, gurkmeja, gul och röd lök att färga med. Paula berättade att de också experimenterat med att gör färgbaden i olika sorters kärl. Det blev skillnad på färgerna om det var samma växt/frukt som använts men kärlen olika, de prövade kärl av järn, aluminium och rostfritt!
Så spännande och intressant!
Allt var vackert utlagt på ett bord till en fin utställning bara för oss. Tack, vilka gåvor!
Tack, också alla rara stickerskor för att jag får vara med i er krets! Lotta avtackades för terminen och presenter hade Eva ordnat så fint och Åse hade pillat räkor och gjort smaskiga mackor till alla! Ni förstår att det är lätt att trivas med sådana människor!/A

 

 

 

 

 

Det som skulle skrivas i mitten av veckan blev söndag förmiddag…hur gick det till? Jo, jag hade det roligt o trevligt.

Här kommer de kvistiga växterna och faktiskt svaren direkt!

Första kvisten

Sydboken är ett gracilt och luftigt träd med små blad. Trädet blommar i maj och doften får mig att tänka på kanel och vanilj, det är underbart att vara i närheten då doften sprider sig!  Okunniga jag frågade på en nu nerlagt plantskola efter ett träd som tålde blåst och var vackert…planterade det 2004 och nu är det ca sju meter högt. Jag skrev någonstans 5 meter men då protesterade min man. Sånt ser han bättre än jag. Hemvist, för trädet inte mannen, är Sydamerika och det växer i skogar i Andernas bergssluttningar.
Här är den vanligast i flerstammig form än som träd. Jag rekommenderar trädet!

 

Andra växten med kvistar

2002 planerade jag Schuberthäggen och den är intressant för den behåller den röda färgen sommaren igenom. Vårutspringet är grönt och inte så spännande men när den övergår till rött och behåller den färgen så blir det något annat. Ett litet och lättplacerat träd är det.

Tredje kvisten

Den rödbladiga hasselbusken är väldigt mörk o bladverket vackert, speciellt när regnet gett den en dusch!  Jag planterade en tämligen liten buske 2000, den har tuffat på och blivit en riktigt stor och med sekatörens nätta klipp en vackert formad  buske. Mot slutet av sommaren övergår det röda till lite rödgrönt…

Fjärde kvisten

Enligt litteraturen så ska den blomma med röda små blommor på bar kvist på vintern. Jag har aldrig sett det men vilken fantastisk växt! Vanessa är en stamform av papegojbuske och ganska ovanlig har jag förstått. Underbart vårutspring, som på bilden ovan, och höstfärgerna är slående och enastående. Titta på bilderna här nere!

Femte kvisten

Samma år som jag planterade den rödbladiga häggen så planterades också katsuran. Den står nog lite för torrt och jag får stödvattna den vissa långa torrperioder men vår lera håller ändå fukt ganska länge. På bilden ovan syns det vackra bladutspringet. Vårt exemplar växer lite fult och jag tror den har det lite för väderutsatt helt enkelt. Jag gillar katsuran trots det. Pepparkaksträd säger somliga – här tror jag att vinden för bort de dofterna.

Sjätte växten med kvistar

En blommande flerstammig pimpernöt hade jag sett i en besöksträdgård och blivit kär i. Barkens smalstrimmiga utseende, de många klasarna vita blommor och berättelsen om de roliga  små påsliknande knytena med frön grep mig och jag skaffade en mindre planta för tolv år sedan. Ytterligare en favorit alltså! Dock vet jag inte om det är en Kaukasisk pimpernöt, S.colchica, eller den som heter S.pinnata. Jag köpte det som pinnata men…Pinnata betyder fjäderliknande och jag är inte bra på att reda ut vilken sort det är. Tänker på hela växtens sätt att skicka upp stammarna, någon som vet?

Sjunde kvisten

Den här busken har haft ett hårt liv eftersom den flera gånger, under sina första år, betades ner av de vackra odjuren som flockvis flyter fram över åkrar mellan skogsdungar och trädgårdar. Jag blev lite ledsen varje gång men nu har den fått vara ifred i flera år och tack vare att jag har mer tid hemma nu så…peppar, peppar!
Nu är busken tio år gammal och den har utvecklats så fint. Här ovan är vårens finaste kvist! Visst kan man gå flera varv och bara GLO!? Seiun Kaku får mycket fina höstfärger och det är extra plus.
Idag såg den lite frusen ut då jag gick ut och tog en snabbrunda med kameran. Det är småkyligt och jag tycker att den liksom har dragit ihop sig lite, brrr, sa vi nog båda.

En trädgård utan vackra träd och buskar känns ödslig och tom. Träd och buskar kan vi njuta av året runt om du som jag tittar på former och bark, lövsprickningen och höstfärgerna! Men nu, nu njuter vi av den allra vackraste tiden!

Den japanska lönnen ‘Seiun Kaku’ här nere har något jag älskar att titta på…nämligen de nya grenarna som också har skönhetsvärde hos många träd och buskar.

Ha det fint!/A

kan ju vara sådana här: Vad heter följande sju växter med sina vetenskapliga namn?

Eller frågan kanske blir lättare om man frågar så här: Känner du igen de sju växterna här ovan? Har alla träd och buskar svenska namn? Vad kallar du alltså dessa växter?

Eller så här; du behöver kanske se lite mer för att kunna det rätta svaret…
senare i veckan gör jag en extra blogg, med fler bilder, för er nyfikna.
Du som tror att du vet eller vill gissa svaren kan väl skriva dem i en kommentar!

En helt annan sorts kvistig fråga är denna: Hur ska undertecknad klara sig en lååång tid utan närkontakt med yngsta barnbarnet? Hans föräldrar flyttar långt bort, väldigt långt bort för jobb och ett annat liv under minst ett år och de hävdar att de absolut ska ta med sig åttaåringen till fjärran land!
Nu blir det till att spara pengar till långresa och att hålla kontakt på Skype eller liknande!
Du som har varit med om något liknande kan väl skriva några förstående och kloka ord till mig…

Jag försöker se ljust på detta men det känns faktiskt riktigt jobbigt – men som tur är finns det större, ja, unga vuxna barnbarn och ett litet barnbarnsbarn att trösta sig med!

En sista kvistig fråga ställer jag i tankarna till Syed Latif med tanke på utvisningen av honom! Jag känner honom inte nära men har träffat honom några gånger på det språkcafé i Skurup som han var med och startade!
Kortfattat så lämnar han Sverige med en stoiskhet som verkligen är beundranvärd!
Vi är många som har skrivit under en petition, gått till politiker, vi har delat uppgifter på FB och på andra sätt och berättat om hans fall. Vi har sett hur informationen efter hand har blivit spridd i olika medier.
Ingenting har hjälpt honom och i morgon bitti, tisdag 10 maj, är det dags för honom att lämna vårt land och åka hem till Bangladesh. Sex års vistelse, en akademisk examen, jobb, egen bostad och en massa besvikna och sorgsna vänner och bekanta lämnar han ofrivilligt bakom sig!
Människan vill ha sin framtidstro kvar…kan du…kan vi?
Den kvistigaste av alla dessa frågor kan jag inte ens formulera ordentligt!/A

 

Dagsfärska bilder från trädgården får illustrera inlägget och förklaringen kommer sist.
Just nu känns så gott som allting utomhus alldeles färskt, nytt fräscht och ibland även skört. Man kan inte kliva överallt och får var försiktig då det rensas i rabatterna så att inga stjälkar eller knoppar bryts.

Min man hävdar att en tidning måste vara dagsfärsk och finnas till frukosten – annars får det vara. När jag var liten hade vi bara kvällstidningen Aftonbladet och den kom sent på eftermiddagen. Där kunde jag hitta små suspekta bilder på halvnakna kvinnor och underliga annonser jag inte förstod. Nu mer är det allt färre som läser morgontidningar och Aftonbladet konkurrerar med sig själv genom att ha rörliga och färska nyheter på nätet.

Just nu har vi bara en så kallad helgprenumeration på en morgontidning. Det betyder att det kan läsas färsk morgontidning även här ute på landet  på fre-, lör- och söndagar. Härliga tider med utdragna frukostar och kulturbilaga och andra bilagor som läses mer eller mindre noga!  Nätets nyheter tycker jag ger mindre och prasslet av sidorna är så hemtrevligt bekanta ihop med kaffe- och tesörplet. När vi, nu mer, då och då är utan morgontidning lyssnar jag på de dagsfärska nyheterna i utmärkta P1. Nyhetssnabba radion är ju ändå mitt universitet och min sällskapshund!

 

Pressad apelsinjuice ska också vara dagsfärsk och helst alldeles nygjord! Jag är lite lat och äter hellre hela frukter än gör juice av dem men bjuds det på färskpressat så njuter jag!

 

 

 

 

 

På min barndomsgata i kungliga hufvudstaden bodde vi precis bredvid en liten mjölkaffär med dagsfärsk mjölk, andra mejeriprodukter och ett par sorters nybakat bröd. Man kunde köpa ett färskt vitt långfranska med eller utan vallmofrön, då kallades det för bergis, eller en alldeles mjuk, brun och söt limpa. Ville vi ha fler sorter kunde man gå till bageriet en liten bit längre bort på gatan. Ärligt talat så var brödsorterna ändå ganska få och tråkiga jämfört med dagens stora utbud. Tänk på alla surdegsbröd som har kommit och andra typer av frörika och grova bröd som har berikat brödkulturen flera hundra procent.
Det var inte ofta min mamma bakade men när man fick ljumma bitar av skrädakakor med smältande smör så var det fest och man var himmelskt lycklig.

Nu har jag kunnat börjat skörda dagsfärska bladgrönsaker och persilja som jag odlar i köket under en växtlampa men snart, snart blir det mer dagsfärskt att ta in till köket. Sallader, örter, tomater…och vad jag nu mer får för mig att odla i år på en ganska liten yta.
Jag önskar att jag hade anlagt en köksträdgård för länge sedan men nu drömmer jag för bara andra eller tredje året i rad återigen om att ha en. Drömma kan även en pensionär behöva göra..

Dagsfärska bilder är inte så dumma de heller. Idag, den andra maj, fyller en kär vän år och jag gick ut i den underbara morgonsolen, i en alldeles inte lika underbar morgonrock, med min riktiga kamera i högsta hugg för att ta dagsfärska bilder på vad min vän skulle se om hon vore här idag!
Det var då jag kom på rubriken DAGSFÄRSKT som ledde associationerna och pladdret i det här inlägget. Men då hade  min man ännu inte kommit hem från jobbet. Han som hämtade spade och fortsatte mitt dagsverke i flödande sen eftermiddagssol! I morgon är det tisdag och det finns varken dagsfärsk tidning eller nybakat bröd men jag tror att vi vaknar till en lika fin dag som idag då mycket roligt blev gjort!/A

Mars och april är snart till ända och varje år är det samma sorts dramatik som uppstår. Utgången är känd men samma pirrande oro och förväntan uppfyller hela kroppen. Hur kan detta gråa, bruna och trötta bli något rikt levande och få färg? Allt ser så dött ut!
Hur ska jag  hinna hacka, rensa, gräva, grodda, rycka, klippa, hugga, flytta, sätta och så allt som behövs? Men vem säger egentligen att jag MÅSTE? Jag har ingen Luther eller någon gammal översittare eller sträng trädgårdsmästare på axeln – inte vad jag vet i alla fall.
Jag gör vad jag vill och orkar!
På något konstifikt vis så går det! Det är till och med njutbart och mycket roligt under tiden. Kanske sänker jag nivån år för år utan att egentligen reflektera över det.
Mars är julrosornas högtid och de olika sorterna knoppas och blommar efterhand. En STOR favorit så här års! De trivs här i skånska lerjorden och verkar inte alls behöva den surjord som jag trodde förr! Varifrån kommer den idén?

För många år sedan köpte jag en liten frösådd svavelpion, det fanns inget löfte om en svavelgul blomma…jag misstänker att den blir köttfärgad men o så roligt att den vill blomma! En endaste knopp kan ge mycket förväntan. Jag skällde på den förra året och varnade med pekfingret sträckt i luften; blomma… och om du inte blommar så gräver jag upp dig! Den hörde tydligen på vad jag varnade för. Äntligen, äntligen en knopp!

Den rara praktikan som jag har tryckt på en handduk säger om mars; man ska klippa, rensa och gödsla, vattna vintergrönt och beskär äpple och päron. Det mesta är gjort utom att gödsla…men det ska jag göra! Snart…om inte i morgon så dagen efter…i bästa fall!
För april gäller det att man ska luckra jorden, förså och sätta potatis. Har försått lite örter, har satt potatis på groddning men varit dålig på att luckra jorden. Ändå tror jag att det är bland det viktigaste…mycket tungt är det, mina vänner, med lerjord! Därför borde jag bli bättre på detta! Jag tar hjälp till det jobbet, måste om jag ska orka!

Det knoppas och färger kommer till, grönskan ökar och blad skjuter sina spetsar upp ut jorden! Det doftar mörkt och mullrikt, jorden andas långsamt ut vintern och mildare dofter utvecklas. Man blir varm inombords trots att april 2016 är kall och solfattig.

Aprilvädret och precis så opålitligt som det sägs! Utsikten mot väster är alltid intressant för där kommer molnen seglandes från Danmark, Nordsjön och ännu längre bort från Atlanten. Det blåser väldigt ofta här och det är inte lätt att vänja sig MEN allt annat uppväger vinden, tro det eller ej!

Närheten till havet har vissa nackdelar men o, så många fler fördelar. September är en sommarmånad hos oss och ni ser hur långt det har kommit redan i mars och april! Aprikosblommor och persikoblommor har snart blommat över och narcissernas tid är snart förbi men så mycket mer väntar oss i maj och…

det är lätt att glömma att allt har sin tid. Nu är det några dagar kvar i april och jag tänker hinna gödsla och luckra och framför allt NJUTA! Gör det du också! Med eller utan trädgård så njuter man av ljuset och allt fint som komma skall!/A

Nu och då flyter ihop, Mrs Sweets och Mr Sweets separata och ingående funderingar om livet, lycka och kaos, då och nu, korsar livets alla skeden och allt, från jordens tillblivelse till affären där en viss kostym blev inköpt och se att nu är nu men också då på samma gång. Enligt Mr Sweet är den alldeles för hjälpsamma och drömmande fru Sweet fruktansvärt ful, eller har i alla fall blivit med sina enorma överarmar, hon som kom med en bananbåt från något soligt ställe har, ur sin livmoder, lyckats föda fram den vackraste av döttrar till honom men ur samma livmoder kom också den vederstyggligaste av alla söner. Mrs Sweet älskar sina båda barn men gillar inte att hennes man liksom lägger beslag på den vackra Persephone. Han stoppar dottern i sin ficka och låter henne inte komma ur hans grepp, han har redan tänkt ut en framtid för henne, hon har ju precis såna fingrar som är gjorda för en lyra och pianospel. Sonen Heracles, som häpnadsväckande nog kan hantera vilken boll som helst, vill Mr Sweet däremot gärna döda, kanske på samma sätt som han ingående fantiserar om olika sätt att döda sin fru och dela på kroppen och begrava kroppsdelarna på skilda ställen bortanför stan i bergen. Mr Sweet har nämligen blivit kär i en vacker och mycket yngre kvinna.

Låter det bekant på något sätt men helt snurrigt? Jag har för min del aldrig läst något liknande! Texten vindlar  i krumelurer och ibland finurliga upprepningar och det kan kännas ovisst vem det är som tänker men associationerna är många och ibland slipper ett skratt ut ur ens mun för att man i nästa ögonblick sätter Mr eller Mrs Sweets fantastiskt väl beskrivna tankar i halsen!
Se lätt och svårt, nu och då på samma gång och bara med ett vattenfall eller en fransk maträtt som en fransk kvinna aldrig skulle laga eller ett passionerat trädgårdsintresse eller små plastleksaker från en hamburgerkedja som mellanassociationer!
Vilken egensinnig text och litterär upplevelse!

I förra veckan hade lilla bokklubben möte hemma hos mig. Vi började med ett bubblande varmt massagebad utomhus medan en sen eftermiddagssol slösade sitt aprilljus över oss. Jag bjöd på en matig fisksoppa efter badet och så kom vi då till den ganska tunna boken Se Nu Då av Jamaica Kincaid en pseudonym för Eileen Potter Richardson. Författaren bor i Vermont, USA, och innehar en professorstjänst i Kalifornien. Hon är född samma år som jag men har, trots sin ålder, endast givit ut ett tiotal böcker.

För mig var det här en riktig läsupplevelse och det tyckte alla fyra i bokklubben. I samma stund jag hade läst sista ordet visste jag att det här är en bok att läsa om!
Förra boken vi läste, Ljuset vi inte ser, var en härlig läsupplevelse men det var inte så mycket att fundera  på. Se Nu Då var absolut inte svårläst men de vindlande associativa meningarna krävde emellanåt en omläsning; hängde jag med, vad var det som egentligen hände, vad menar författaren med att Mr Sweet…?
Det är då det är så skönt med bokklubben, man får dryfta alla frågor, lyfta upp det man inte förstod, läsa citat och stycken ur boken för varandra. Man ger och tar och blir rik!
Det finns mycket att säga men nu vill jag lämna till dig att upptäcka det här författarskapet om du inte redan är bekant med det. Friskt, poetiskt, drastiskt men faktiskt också brutalt!

Läs den i små doser – men det kan bli svårt att hejda sig!

Till nästa möte ska vi läsa italienska Elena Ferrante (också en pseudonym) och den första volymen av fyra som heter Min fantastiska väninna.
Medan Se Nu Då verkar tämligen okänd har Ferrantes bok gjort ett segertåg över hela världen.  Skriver om den så småningom!
Ta det lite litterärt! /A

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej, vad veckorna rusar på, det är måndag igen och då är det halvfastedag enligt 5:2-dieten. Min man och jag har använt oss av metoden, ganska stadigt, sedan någon gång i slutet av januari. Jag kan tillåta mig att slarva lite mer än min man som håller halvfastedagarna i ett järnhårt grepp. Inget slarv där inte! I alla fall inte under de två dagar i veckan som det gäller!
Ibland är det fest och kalas, konferenser, utflykter och träffar som gör att både matlagningen och ätandet måste ändras på något sätt. Jag behöver inte gå ner så mycket i vikt men gillar att känna mig lättare och om man mår bättre i längden så är det verkligen ett stort plus. Kroppen klarar bra att inte äta eller äta mindre då och då. Vi måste inte stoppa i oss något hela tiden…det har ju helt enkelt inte alltid funnits mat fast suget  gör sig påmint med sitt begär.

Den här metoden, för att hålla sin vikt eller gå ner i vikt, såg vi presenteras i ett TV-program för några år sedan. Det var engelsmannen och läkaren Michael Mosley som i en dokumentär ”Eat, fast, and live longer” följdes av ett TV-team när han själv testade hur metoden med halvfasta fungerade. Både Michael Mosley och hans medhjälpare Mimi Spencer har skrivit böcker att hitta fakta och inspiration i. Jag gillar evidensbaserade metoder och det gör tydligen både Mosley och Spencer och fördjupar sig i 5:2.

Mimi Spencer skriver i kokboken att Michael blev av med nio kilos kroppsfett OCH att hans blodfetter ” förbättrades bortom all igenkänning” han klarar sig sedan med att alltid ta trappor i stället för hiss och leva efter 6:1-diet.. hihi, jag tar alltid trappan upp till sovrum och min datorhörna, här på landsbygden har man inte så många trappor att ta hjälp av!

Själv har jag haft högt blodtryck och en liten propp i hjärnan – som bokstavligen la in mig på sjukhus och har gjort att vänstersidan är lite, men märkbart, svagare än högersidan! Jag gör vad jag tycker är rimligt med träning, mat och kontroll av hälsan. Jag mår ju bra nu!

Jag köpte Mosleys bok med massor av fakta, motivation, några få recept och kaloritabell redan 2013 men den fick vila till sig lite i hyllan innan vi seriöst började att följa råd och recept. Spencers bok med bra och goda recept har vi skaffat senare. Kanske hittar man mycket på nätet också men jag gillar att hålla en bok i handen!

Jag har minskat ca fem kilo sedan vi började och min man, som inte väger sig, kan dra in livremmen flera hål jämfört med i januari!
Hur lyckas man? Jo, två dagar i veckan äter jag endast 500 kalorier och för en man är det 600 kalorier som gäller. De övriga dagarna kan man i princip äta som vanligt.Totalt sett har vi minskat intaget av snabba kolhydrater även de andra dagarna men vi är inga asketer precis. Jag älskar bröd men äter det mer sällan nu, mindre mängd av vardera ris, pasta och potatis.
För att kunna följa metoden behöver man alltså skaffa sig lite kunskaper om hur många kalorier olika matprodukter innehåller samt ha tillgång till en hushållsvåg. Åtminstone i början när man inte har en aning om vad och hur mycket man kan äta en 2-dag. Mosleys kaloritabell innehåller en del konstigheter som jag tror har med engelsk mathållning att göra – men den är ändå mycket användbar! Till exempel får man veta att 100 gram glaserade körsbär innehåller 313 kalorier. Glaserade körsbär, tja, ingår det i ditt skafferi kanske? Användbart i det här hushållet är i alla fall att veta att 100 gram saltade jordnötter innehåller 621 kalorier! Men, äsch, det visste vi ju så klart redan, just 621 kalorier!

En 2-dag dag äter vi oftast bara lunch och middag. Till frukost dricker vi bara te och därefter kan det bli en prövning – i alla fall de första gångerna. Man blir sugen och hungrig och det gäller att stålsätta sig. Jag tror att det är svårare för mig som oftare är hemma än för den som är på sitt arbete hela dagen!
Tänk själv när det överblivna påskgodiset börjar ropa pockande på dig från sitt undangömda ställe – i burken – på andra hyllan – i nedre mittersta skåpet!
Men efter några ganska prövande halvfastedagar har man vant sig och det blir bättre och lunchsalladen, eller vad man äter, smakar absolut mumsfillibabba! Andra luncher kan vara omeletter med några räkor eller…mycket grönt, soppor, gröt…
Både Michael och Mimi  föreslår i sin bok att man äter frukost och middag. MM har en del förslag på det med bilder och hur många kalorier dagens måltider ger. Men då får man ju inte lassa mer på tallriken än bilderna visar…

Idag äter jag endast små söta goda tomater, några morotsstavar och dricker gott nymalt kaffe till lunch medan min man äter sallad som han handlar från en salladsvagn på torget. Ikväll blir det ugnsbakad lax med stekt grönkål och solrosfrön. Mmm, jag lovar att det kommer att smaka gott! Portionen är inte så stor men man njuter intensivt av det goda på tallriken!
I morgon äter vi som vanligt igen och på onsdag eller torsdag blir det nästa halvfastedag! Aldrig någonsin sitter vi och suger på bara en citron, men citron i vattnet till måltiderna är så gott, särskilt de egenodlade!

Kanske blev du inspirerad eller avskräckt, vad vet jag?/A

Underbara dagar har passerat med gemenskap och solsken! Trädgårdsarbete skönt ackompanjerat av fågelsång, jordens dofter och svällande knoppar. Det väcker längtan! Längtan efter knoppar som brister och tulpaner och stänglar och humlor och hängen och dofter och ännu mer och ännu mer! Vi är på väg! A