En gång i månaden har vi stickcafé i den gamla skolan i en av de små byarna nära där jag bor! Där träffar jag många textilkunniga och trevliga kvinnor från omgivningen och stickar, ja, jo, så klart pratar vi och fikar också. Ett socialt nätverk nära där man bor är perfekt.
Initiativtagare till stickcaféet är Lotta W. som har stickbloggen Garnhumlan!  Där får man massor med tips och idéer!
Det här är Lottas strumplåda – en utmaning från en annan stickblogg som går ut på att sticka ett par sockor i månaden under ett år…
– En dag utan stickning är en förspilld dag, säger Lotta med ett skratt. Hon har alltid flera olika spännande projekt på gång! Så var det för mig en gång i tiden.

Jag har stickat en hel del under olika perioder i livet. När mina barn var små, i början av 70-talet, stickade jag jämt och gjorde modeller efter eget huvud och sålde några i en liten butik i Gamla Stan i Stockholm. Främst samlade jag på färgglada nystan i bomullsgarn och några år senare följde man diagram på det som kallades hönsestrikk och kom från Danmark. Jag stickade mönsterpartier men små figurer och motiv i rad efter rad. När man förstod hur det fungerade så var det lätt och roligt att skapa egna mönsterfigurer på koftor och tröjor.
På en rundsticka stickade jag en mycket färgglad knälång, lite böljande kjol som jag hade en röd anorak och näbbstövlar till…Vid ett besök i Köpenhamn i adventstid hade jag de där kläderna i hönsestrikkmönster på mig och en man med stort rött skägg sprack upp i ett jätteleende på säkert 1oo meters håll. Han höll ögonen stadigt på mig och när vi möttes så uttryckte han att jag hade lyst upp hela hans dag. Se det var en komplimang!
Tyvärr vet jag inte vart den där kjolen tog vägen och inte har jag någon bild på den. Det hade ju varit skoj att se så här långt efteråt!
Vanten som Lotta visar upp här nere är inte hönsestrikk utan ett mer avancerat mönster men höns är det!

Någonstans på vägen mellan för länge sedan och nu så försvann min sticklust. Jag sörjde det inte heller eftersom andra saker har upptagit mitt intresse. Nu har lusten till stickning kommit tillbaka och ett och annat litet arbete har jag åstadkommit men det är som med läsning av litteratur…medan andra läser tre-fyra böcker så läser jag en bok. Medan andra stickar sjal, babykofta, stor tröja och avancerat mönstrade vantar så stickar jag en liten enkel grej. Men jag är så glad att jag har hittat tillbaka…med övning så kommer nog färdigheten tillbaka – bara huvudet räcker till och det gör det ju eftersom alla är så uppmuntrande och i synnerhet Lotta som alltid hittar lösningen på problem som uppstår.

Till det sista stickcaféet den här terminen kom Lotta iklädd sockor i spetsmönster, mössa med spetsstickad kant och en kofta med spetsmönster ( se ett par bilder uppåt). Det var  pedagogiskt tänkt och inspirerande genomfört inför nästa termin då hennes förslag är att vi ska jobba med spetsstickning. Var och en kan under sommaren fundera på vad man skulle vilja sticka med spetsmönster när hösten kommer. De flesta nickade bifallande, tror jag. Men man måste ju inte lyssna på ”fröken” utan kan sticka precis vad man vill.

Just nu håller de flesta av oss på med så kallade mysteriemössor. Mysteriet är att man sas stickar mot ett okänt mål. Vi har fått stickmönster och diagram bit för bit och det är fascinerande att de blir så olika beroende på garn- och färgval och egna tillagda eller fråndragna idéer. Karin stickar bara i grönt och svart med prickar i rött, Ulla-Karin håller sig till vitt, aprikos, ljusbrunt…

De påbörjade, halvfärdiga och nästan färdiga mössorna visades upp i gruppen i all sin prakt med och utan brister!  Jag stickar i två sorters garner och har fem färger och lär mig mycket på vägen. Hur det blir på slutet är en annan fråga.

Ibland har vi varit på studiebesök eller så har någon sett eller läst något som vi delger varandra. Den här gången var det Lotta och Paula som hade växtfärgat en massa garner; använt avokadokärnor, granatäppleskal, daggkåpa, kirskål, gurkmeja, gul och röd lök att färga med. Paula berättade att de också experimenterat med att gör färgbaden i olika sorters kärl. Det blev skillnad på färgerna om det var samma växt/frukt som använts men kärlen olika, de prövade kärl av järn, aluminium och rostfritt!
Så spännande och intressant!
Allt var vackert utlagt på ett bord till en fin utställning bara för oss. Tack, vilka gåvor!
Tack, också alla rara stickerskor för att jag får vara med i er krets! Lotta avtackades för terminen och presenter hade Eva ordnat så fint och Åse hade pillat räkor och gjort smaskiga mackor till alla! Ni förstår att det är lätt att trivas med sådana människor!/A