Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!

Mitt textila intresse (2) och stickcaféet

13 kommentarer

En gång i månaden har vi stickcafé i den gamla skolan i en av de små byarna nära där jag bor! Där träffar jag många textilkunniga och trevliga kvinnor från omgivningen och stickar, ja, jo, så klart pratar vi och fikar också. Ett socialt nätverk nära där man bor är perfekt.
Initiativtagare till stickcaféet är Lotta W. som har stickbloggen Garnhumlan!  Där får man massor med tips och idéer!
Det här är Lottas strumplåda – en utmaning från en annan stickblogg som går ut på att sticka ett par sockor i månaden under ett år…
– En dag utan stickning är en förspilld dag, säger Lotta med ett skratt. Hon har alltid flera olika spännande projekt på gång! Så var det för mig en gång i tiden.

Lottas socklåda

Jag har stickat en hel del under olika perioder i livet. När mina barn var små, i början av 70-talet, stickade jag jämt och gjorde modeller efter eget huvud och sålde några i en liten butik i Gamla Stan i Stockholm. Främst samlade jag på färgglada nystan i bomullsgarn och några år senare följde man diagram på det som kallades hönsestrikk och kom från Danmark. Jag stickade mönsterpartier men små figurer och motiv i rad efter rad. När man förstod hur det fungerade så var det lätt och roligt att skapa egna mönsterfigurer på koftor och tröjor.
På en rundsticka stickade jag en mycket färgglad knälång, lite böljande kjol som jag hade en röd anorak och näbbstövlar till…Vid ett besök i Köpenhamn i adventstid hade jag de där kläderna i hönsestrikkmönster på mig och en man med stort rött skägg sprack upp i ett jätteleende på säkert 1oo meters håll. Han höll ögonen stadigt på mig och när vi möttes så uttryckte han att jag hade lyst upp hela hans dag. Se det var en komplimang!
Tyvärr vet jag inte vart den där kjolen tog vägen och inte har jag någon bild på den. Det hade ju varit skoj att se så här långt efteråt!
Vanten som Lotta visar upp här nere är inte hönsestrikk utan ett mer avancerat mönster men höns är det!

Någonstans på vägen mellan för länge sedan och nu så försvann min sticklust. Jag sörjde det inte heller eftersom andra saker har upptagit mitt intresse. Nu har lusten till stickning kommit tillbaka och ett och annat litet arbete har jag åstadkommit men det är som med läsning av litteratur…medan andra läser tre-fyra böcker så läser jag en bok. Medan andra stickar sjal, babykofta, stor tröja och avancerat mönstrade vantar så stickar jag en liten enkel grej. Men jag är så glad att jag har hittat tillbaka…med övning så kommer nog färdigheten tillbaka – bara huvudet räcker till och det gör det ju eftersom alla är så uppmuntrande och i synnerhet Lotta som alltid hittar lösningen på problem som uppstår.

Till det sista stickcaféet den här terminen kom Lotta iklädd sockor i spetsmönster, mössa med spetsstickad kant och en kofta med spetsmönster ( se ett par bilder uppåt). Det var  pedagogiskt tänkt och inspirerande genomfört inför nästa termin då hennes förslag är att vi ska jobba med spetsstickning. Var och en kan under sommaren fundera på vad man skulle vilja sticka med spetsmönster när hösten kommer. De flesta nickade bifallande, tror jag. Men man måste ju inte lyssna på ”fröken” utan kan sticka precis vad man vill.


Just nu håller de flesta av oss på med så kallade mysteriemössor. Mysteriet är att man sas stickar mot ett okänt mål. Vi har fått stickmönster och diagram bit för bit och det är fascinerande att de blir så olika beroende på garn- och färgval och egna tillagda eller fråndragna idéer. Karin stickar bara i grönt och svart med prickar i rött, Ulla-Karin håller sig till vitt, aprikos, ljusbrunt…

De påbörjade, halvfärdiga och nästan färdiga mössorna visades upp i gruppen i all sin prakt med och utan brister!  Jag stickar i två sorters garner och har fem färger och lär mig mycket på vägen. Hur det blir på slutet är en annan fråga.

Ibland har vi varit på studiebesök eller så har någon sett eller läst något som vi delger varandra. Den här gången var det Lotta och Paula som hade växtfärgat en massa garner; använt avokadokärnor, granatäppleskal, daggkåpa, kirskål, gurkmeja, gul och röd lök att färga med. Paula berättade att de också experimenterat med att gör färgbaden i olika sorters kärl. Det blev skillnad på färgerna om det var samma växt/frukt som använts men kärlen olika, de prövade kärl av järn, aluminium och rostfritt!
Så spännande och intressant!
Allt var vackert utlagt på ett bord till en fin utställning bara för oss. Tack, vilka gåvor!
Tack, också alla rara stickerskor för att jag får vara med i er krets! Lotta avtackades för terminen och presenter hade Eva ordnat så fint och Åse hade pillat räkor och gjort smaskiga mackor till alla! Ni förstår att det är lätt att trivas med sådana människor!/A

 

 

 

 

 

13 thoughts on “Mitt textila intresse (2) och stickcaféet

  1. Visst har vi det mysigt på vårt stickcafé! Och det är så härligt att få ta del av alla projekt som växer fram. Jag önskar bara att det fanns mer tid att sticka – det är ju så himla kul!!!!

    • Det där med tiden är intressant för om man har roligt och gör trevliga och intressanta saker så går tiden så fort, så fort! Så försöker man stoppa in ännu fler saker man vill göra och då uppstår tidsbrist. Jag hoppar över måstesaker, du vet, måste städa, måste…

      • Det är ju det här med att jobba……….

      • Det här svaret är till din andra kommentar:
        Ja, visst ja, det hade jag helt glömt bort…nej inte då! Men träffar som de med stickerskorna vill man inte avstå även om man jobbar, det förstår jag av din närvaro där. Jag hade gärna varit med i lördags och bytt växter hemma hos dig men vi var på middag i Malmö och blev kvar över natten. Jag hoppas att ni hade det trevligt och att du fick något nytt som du gärna ville ha!

      • Svar på ditt andra svar!!!
        Tyvärr kom det inte så många på växtbytardagen. Men vi som var där hade trevligt och några växter fick jag, dock inget nytt. Men det hittar alltid plats i någon tom plats i rabatten.
        Det där med stickningen är lite väderbaserat. Inte sitter jag inne och stickar om det är trädgårdsväder. Jobbar man dessutom tar man tillvara varje tillfälle till trädgårdsstund!

  2. Så fina mönster och så mycket gemenskap. Stickade när jag var yngre men inte på de senare 30 åren. Men jag behövde en handleds-mudd till jobbet i vintras för det blir lite kallt med handleden mot skrivbordet så jag stickade en enkel mudd då. Sonen kommenterade förvånat att jag kunde sticka, det var väl bara sådant man gjorde på slöjden.
    Kram Helene

    • Egentligen är det konstigt att det finns strömmar som tycker att slöjd skall bort från skolans kursplan. Helt fel, hävdar jag, ett viktigt ämne där alla möjliga färdigheter tränas – du vet det där med handen, hjärtat, hjärnan i förening. Jag var inte jätteförtjust i slöjden men fick med mig en massa grundkunskaper som jag sedan haft nytta av. Textilslöjdlärarna jobbar helt annorlunda idag, det vet jag eftersom jag känner några stycken.
      Flera av kvinnorna som kommer till stickträffarna en gång i månaden är också med i Lattan, vävföreningen i samma gamla skola. Så det textila intresset är stort men medelåldern är hög och man undrar om vävning ska dö ut. Stickning upplever en hausse nu och det är ju lättare att pyssla med var som helst. Vävningen kräver lite mer och inget man kan bära med sig i en lite projektpåse till ett café, en väns soffhörn, skuggan under ett träd eller var man nu vill sitta och sticka.
      Kram Agneta

  3. Jag blir riktigt avundsjuk på ert mysiga stickkafe’ och era roliga projekt. Själv har jag också deltagit i ett sådant men lite mindre ambitiöst. Både med stickning och sömnad men tyvärr blir det ingen fortsättning på det.
    Men jag har med ovana, fast så småningom allt säkrare händer stickat en liten babykofta och mösssa, till ”Birger” (arbetsnamn). Precis som när jag lärde mig sticka i tvåan så stickade jag först för löst… Minns de röda yllevantarna, en stor och en liten…

    • Jag tror att Lotta W. är en av de positiva skälen till att detta stickegille, som hon vill kalla det, har det så bra och är så utvecklande. Hon är mån om att det ska hända nya saker, stickas nya tekniker osv mest hela tiden! En kreativ person som tar ansvar helt enkelt.
      Lotta du stickar och jag vet att du kan mycket. Glömmer aldrig dina olika tekniklappar som du gjorde på konstfack, eller?
      Birger… ja, det är grundläggande…!

      • Tänk att du kommer ihåg mina gamla tekniklappar! Det var tack vare en klasskamrat på konstfack, hon hittade en amerikansk stickbok och började sticka upp de olika mönstren. Och jag hängde på! Roligt och faktiskt inte alls svårt. Undrar om man kan få tag på den boken…
        Och Birger (grundläggande… fniss) är verkligen bara ett arbetsnamn, säger dom nu när jag börjar vänja mig! Varför inte?

  4. Klart jag minns saker som jag beundrade o gillade! Stickade du något plagg i någon av de olika mönstren?
    Angående namn så vänjer man sig och gillar det mesta när personen finns där! Jag kände en skäggig Birger en gång men kommer inte ihåg så mycket mer än det var en trevlig kille med lite ovanligt namn.

  5. Så roligt! Vi är på väg att flytta till Österlen och då skulle jag gärna besöka stickcaféet 🙂
    Har varit på något liknande här i London. Garnaffären Loop har stickkvällar då man sitter och stickar och pratar och fikar. Alltid väldigt inspirerande http://www.loopknittingshop.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s