Nu och då flyter ihop, Mrs Sweets och Mr Sweets separata och ingående funderingar om livet, lycka och kaos, då och nu, korsar livets alla skeden och allt, från jordens tillblivelse till affären där en viss kostym blev inköpt och se att nu är nu men också då på samma gång. Enligt Mr Sweet är den alldeles för hjälpsamma och drömmande fru Sweet fruktansvärt ful, eller har i alla fall blivit med sina enorma överarmar, hon som kom med en bananbåt från något soligt ställe har, ur sin livmoder, lyckats föda fram den vackraste av döttrar till honom men ur samma livmoder kom också den vederstyggligaste av alla söner. Mrs Sweet älskar sina båda barn men gillar inte att hennes man liksom lägger beslag på den vackra Persephone. Han stoppar dottern i sin ficka och låter henne inte komma ur hans grepp, han har redan tänkt ut en framtid för henne, hon har ju precis såna fingrar som är gjorda för en lyra och pianospel. Sonen Heracles, som häpnadsväckande nog kan hantera vilken boll som helst, vill Mr Sweet däremot gärna döda, kanske på samma sätt som han ingående fantiserar om olika sätt att döda sin fru och dela på kroppen och begrava kroppsdelarna på skilda ställen bortanför stan i bergen. Mr Sweet har nämligen blivit kär i en vacker och mycket yngre kvinna.

Låter det bekant på något sätt men helt snurrigt? Jag har för min del aldrig läst något liknande! Texten vindlar  i krumelurer och ibland finurliga upprepningar och det kan kännas ovisst vem det är som tänker men associationerna är många och ibland slipper ett skratt ut ur ens mun för att man i nästa ögonblick sätter Mr eller Mrs Sweets fantastiskt väl beskrivna tankar i halsen!
Se lätt och svårt, nu och då på samma gång och bara med ett vattenfall eller en fransk maträtt som en fransk kvinna aldrig skulle laga eller ett passionerat trädgårdsintresse eller små plastleksaker från en hamburgerkedja som mellanassociationer!
Vilken egensinnig text och litterär upplevelse!

I förra veckan hade lilla bokklubben möte hemma hos mig. Vi började med ett bubblande varmt massagebad utomhus medan en sen eftermiddagssol slösade sitt aprilljus över oss. Jag bjöd på en matig fisksoppa efter badet och så kom vi då till den ganska tunna boken Se Nu Då av Jamaica Kincaid en pseudonym för Eileen Potter Richardson. Författaren bor i Vermont, USA, och innehar en professorstjänst i Kalifornien. Hon är född samma år som jag men har, trots sin ålder, endast givit ut ett tiotal böcker.

För mig var det här en riktig läsupplevelse och det tyckte alla fyra i bokklubben. I samma stund jag hade läst sista ordet visste jag att det här är en bok att läsa om!
Förra boken vi läste, Ljuset vi inte ser, var en härlig läsupplevelse men det var inte så mycket att fundera  på. Se Nu Då var absolut inte svårläst men de vindlande associativa meningarna krävde emellanåt en omläsning; hängde jag med, vad var det som egentligen hände, vad menar författaren med att Mr Sweet…?
Det är då det är så skönt med bokklubben, man får dryfta alla frågor, lyfta upp det man inte förstod, läsa citat och stycken ur boken för varandra. Man ger och tar och blir rik!
Det finns mycket att säga men nu vill jag lämna till dig att upptäcka det här författarskapet om du inte redan är bekant med det. Friskt, poetiskt, drastiskt men faktiskt också brutalt!

Läs den i små doser – men det kan bli svårt att hejda sig!

Till nästa möte ska vi läsa italienska Elena Ferrante (också en pseudonym) och den första volymen av fyra som heter Min fantastiska väninna.
Medan Se Nu Då verkar tämligen okänd har Ferrantes bok gjort ett segertåg över hela världen.  Skriver om den så småningom!
Ta det lite litterärt! /A