Pensionär, nyss pensionär!

Min käre man har i år blivit varse att man inte kan fly från sin jämna födelsedag. Först blir man firad på den plats man har flytt till. Efteråt, i mer än ett halvår, blir man i alla fall uppmärksammad på olika finurliga sätt av goda vänner. Några vänner kom t.ex. vid ett tillfälle hem till oss med en stor låda med goda viner, några andra bjöd på festdagar i Nyköping och så var det då våra vänner Lena och Hasse. De ville också fira Mats och de konfererade med mig.  Jag trodde att jag visste allt men se det gjorde jag inte.  En tur med Flotten i Malmö, sa de, och det blev det ju! Följ med här vet ja’! Det var i sköna maj.

Flotten hämtar passagerarna här mitt i centrala Malmö. De unga kvinnorna som åkt på flotten före oss sjöng och dansade medan den la till. Vi kom ju i feststämning direkt!

Från Lund dök Margareta och Alf upp, de som redan hade firat Mats med fina viner… men vad kul! Det var en extra överraskning.  Hasse öppnade bubbel och Lena dokumenterade. Ja, jag med förstås. Jag var ju glad över att få uppleva den mysiga stunden och flotten hade vi inte åkt med tidigare.
Jag tycker M också ser mycket nöjd ut!

Solen sken och det kom raskt en duk på bordet, pajer, dryck och en fin skål med sallad.

Bilderna här nere är före vår utsökta måltid med efterrätt  och allt. Ingenting saknades! För resten av långbordet är det ett foto  på ett annat sällskap och efter deras måltid.

Regementsgatan i kvällsljus och vi i kanalen – fast vi är PÅ flotten får man väl säga. Jag tror att det hade varit olidligt kallt i vattnet.

Staden blir så annorlunda ur ett nytt perspektiv. Under den första biten av kanalen har vi en del av stenstaden till vänster och den gamla vackra kyrkogården till höger.

Här nere syns Turning torso i fjärran på en av bilderna och så är det tid för kastanjerna att blomma! Så skålar vi med jubilaren, äter och vrider våra huvuden fram och tillbaka. Kungsparken och Slottsparken skiljs åt av kanalen här.

Ombord fanns också en gitarrspelande trubadur som underhöll med sommarvisor på ett eller annat sätt under en stor den av färden som blev något lite kyligare vartefter.

Flottfärden hade en stunds paus vid bryggan nedanför kasinot i Kungsparken. Då kunde, den som behövde, uppsöka en bekvämlighetsinrättning! Man hann också ta en liten runda till fots. Då hittade vi en ljuvligt komponerad rabatt runt den fina fontänen i närheten. Den beundrade vi. Malmö har flera stora och vackra parker. Flotten stävade sedan tillbaka till startplatsen. En lugn och mysig upplevelse är precis vad det var!
Innan vi sedan blev hemskjutsade av Hasse och Lena så gick vi till Bullens och drack en öl. Livet på sjön är hårt och havsluften gör att… ja, kanalen går ju ut till Öresund som är en del av havet – alla hav faktiskt. Men det är nog bäst att Flotten i Malmö håller till i kända vatten!
Tusen tack säger vi båda till er H+L+A+M!
Jag återkommer med några fler utflykter! Häng med!/Agneta

Jag vet att sommaren inte är över men jag vet också att det skvalpar omkring en massa trevliga sommarminnen i mobilen och kanske också i kameran. Jag samlar några såna enstaka bilder här i ett inlägg i väntan på att skrivlust ska infinna sig. Man blir bedövad och bedrövad i en tid när känslostörda idioter runt om i världen tar sig frihet att döda oskyldiga människor. Då kan kanske lite vackert för ögat eller annat lustbetonat får bli ett litet, ack så litet, men dock ett slags plåster….

Bilderna kommer huller om buller och utan struktur.

Jag gick över till grannen och insåg att jag sällan ser vårt hus från det här hållet! I juli tog vi ner vår gamla rostiga flaggstång, icke utan en del funderingar, här är alltså en bild på vårt hus och ställe från tiden före flaggstångsfällningen alltså; TFF! Återkommer!/Agneta

Det gäller att ständigt utveckla sina kökskunskaper, det vet ju du redan, Victor. I vårt pensionatskök eller om det är ett hotell vi har… så måste man kunna mycket! Nu kan du verkligen hantera en vass kniv och hacka vad som helst till pyttesmå bitar. En bit ner här växlar du att hålla kniven i både vänstra och högra handen. Du är tvåhänt, säger du fast med ett mycket finare ord …är det ambidextreuse, du säger?
Nåja, du avstår gärna från att hacka gul lök. Men innan du avstår eller säger nej, tack, så försöker eller smakar du. Det blir plus i kanten för det. Du har smakat dig fram till att mörk choklad är godare än ljus och att parmesanost är gott på mycket. Jag håller helt och hållet med dig!

Vi har ju i flera år skojat och haft ett låtsas-matlagningsprogram där kamera och mikrofon sitter ungefär där eluttaget vid kokboksstället sitter . Ibland kommer någon annan och tittar när du och jag ”proffspratar” om maten.
Jag tror att vi ser ganska knasiga ut när vi står där med en massa ingredienser och grytor. Vi glor in i en kontakt och håller låda om maten vi är i färd med att laga. Men vi har ju kul när vi bollar programledarrollen mellan oss. På en av bilderna syns den där kontakten som vi vänder oss mot och talar så trevligt och proffsigt om knep i köket.

Redan i mitten av juni kom du och din familj från Thailand till Sverige på er semester.  Din pappa jobbar ju där ett par år nu så du må tro att jag längtar mycket efter dig, efter er! Tyvärr fick ni inte uppleva den sommar ni hade längtat efter. Men det blev roligt ändå. Du och jag hann ju laga ganska mycket mat tillsammans i alla fall.
Under en eller ett par månader varje år så brukar det komma många gäster som stannar hos oss ett dygn eller två eller fler. I år har vi nått ”all time high” med 120 gästnätter! Det blir många frukostar det som ska serveras. Här ovan en liten frukost för fyra! Du är inte så förtjust i att äta frukost men du kanske blir så småningom! Bufféfrukost är praktiskt i alla väder. Alla äter det den vill och väljer sittplats där det känns bäst. Ute eller inne.

Däremot gillar du grillat och så blev nog ‘Knockad potatis” din favorit. Vi åt det flera gånger och nu vet du hur man gör: Förkokar potatis, häller bort vattnet när den fortfarande är lite hård, låter dem svalna lite, slår till med något platt och lite tungt så potatisarna spricker upp lite. Så ner med dem i en långpanna med smör, salt och vitlök. Ganska hög värme och låt dem få lite färg, så klart! Persilja gör sig fint när det är klart, nästan all egenodlad persilja gick åt under den stora invasionen i somras. Nu börjar den återhämta sig!

Kan jag få saltet? Måste jag äta svamp? Det visste du redan att det inte var en favorit! Medan vi gjorde potatisen och lite andra tillbehör i köket så fixade grillmästaren Keo allt på grillen.  Fenomenalt gott blev det!

I ett pensionatskök så är det bra att ha en sorts liten assistent. Jag har ju en så varför skulle inte du ha en? Så det fick du pröva när vi bakade havrekakor utan gluten. (De som blev så himla goda)! Degrullen skulle vara 20 cm lång och ligga i kylen en timme. Fram med tumstocken för att mäta korrekt… Du gissade att du hade gjort rullen 20 cm och det var helt rätt.
Sista dagen kom fortare än jag kunde fatta!
– Jag vill gärna ta en bild på dig utan att du jobbar med något, sa jag, när du tittar rakt in i kameran!  – Javisst, sa du och satte servetten i halsringningen… och så utan!

Så kom sista måltiden tillsammans och ni önskade spagetti och köttfärssås. En klassiker i många svenska kök. Och bordet dukas ofta av dig och parmesankvarnen ska fram på bordet så klart. Den river bra men fyyy så hård en långlagrad bit parmesan kan vara.

Många måltider avslutades med någon form av glass och eller jordgubbar. Vad vi har i den gamla lilla skålen bortanför jordgubbarna det vet du, Victor. Så som det innehållet är tycker jag att du är också, både inuti och utanpå! Bara så du vet det och då menar jag inte ONYTTIG! ; )

Nu undrar någon annan: Men var är alla som det skrivs om. Jag hade bestämt mig för att INTE fota så mycket utan bara vara i upplevelsen men jag ville skriva om oss Victor och lite från våra köksäventyr. / Kram från farmor

P.S. Senare tänker jag berätta lite om barnbarnsbarnets dop, om lite utflykter och annat som fått sommaren att glimra lite trots det ovanligt trista vädret i juni och juli 2017./A

Min käre man fyllde jämnt sista januari och nu, ett halvår senare, öppnade han ännu en present.  Det var hos vännerna Bitte och Walle i Nyköping. Och presenten var tre fullspäckade ‘Festdagar för Mats’ i Nyköping. Vilka generösa och omtänksamma vänner! Vi var mållösa och tänk jag fick hänga med – vilken tur! Här följer en del av programinnehållet i bilder. Vi som har haft ganska uselt sommarväder i Skåne njöt verkligen av mestadels soliga dagar och Nyköpings fina omgivningar. Dagarna började med frukost i den här prunkande täppan där ett rogivande vatten porlade ur en sten!

Första förmiddagen packades en fikakorg och så åkte vi ut mot Döhälla. Där fanns förr en fin badplats men bottnar grundar upp vartefter och vassruggarna blir tätare. Det är ändå en vacker plats intill farleden mot Nyköping.

Därefter blev jag överlycklig när vi besökte Linuddens Trädgård. Jubilaren tyckte också att det var ett intressant ställe! Besök det om du gillar växter och vistas i trakterna!

Just den dagen var det italienska matvagnar i stan. Vi smakade på utbudet och åt sen god lunch vid långbord.  Vi missade veteranbilar på besök men inte årets nyskrivna version av Gästabudet i Nyköping. Den hette Anno 1317 och vi gillade den alla fyra. Man flirtade med nutiden och berättade om gästabudet ur ett mer kvinnligt perspektiv. I pausen hade vi italiensk picknick på vallarna. Sen cyklade vi glada hem genom staden i kvällsljuset.

Nästa dag började förstås med frukost i den ljuvliga täppan. Vår värd Walle kan oerhört mycket om fåglar och skärgårdsliv så allt som är värt att veta får man sig till livs under till exempel en bilfärd från A till B. En kringelikrokrunda i fagra omgivningar förde oss till Svärdsklova krog. En mycket god skinnbakad gös och en smarrig efterrätt intogs i den vackra skärgårdsmiljön. Detta var den ultimata sommardagen!

En kväll var vi i Svärta kyrka och lyssnade på Eva Tjörnebo som tolkade folkvisor och Viskompaniet. Duktiga musiker men tyvärr, tyvärr var ljudåtergivningen inte så bra.

Under alla Mats’ festdagar i Nyköping fanns det egentid för vila, litteratur eller om så önskades sportprogram på TV. Allt hade våra värdar tänkt på. Jag passade på att fotografera en del med min nya mobil… som denna fina clematis.

HB4116

Vi kan ju inbilla oss att Bitte och Walle hade beställt besöket av veteranbåtar för vår skull men vi råkade nog  bara sitta och fika med utsikt över Mellanfjärden när alla båtar i ett långt följe kom utifrån skärgården och vi blev nyfikna förstås. Senare på dagen besökte vi hamnen för att prata med riktiga entusiaster och titta på deras skötebarn. Här kan man prata om kulturskatter som vårdas ömt av sina ägare.

Här ovan är en annan kulturskatt: ångslupen Munther. Vi följde med på en tur i Hallbosjön. Det var tre sköna gubbar som tog hand om oss tolv passagerare. Maskinisten hade varit där i två timmar för att få upp ångan.
Torkan i området har gjort att vattennivån har sjunkit en meter och båten kan inte längre ta sig i sjösystemet till Yngaren eftersom det har blivit för grunt på några ställen. Vi såg häger, fiskgjusar, tärnor och vackra små öar med rundslipade hällar.

60,5 – åringen hälsar, bockar och tackar så mycket än en gång: Det var alldeles för mycket!
Jag instämmer men tyckte att det var precis lagom! Nä, men… Alltså jag menar… ni fattar! Det var ju så bra avvägt som en minisemester med natur och kultur som förtecken! Vi fick ju t.o.m. en termos med gott kaffe och hembakad med oss i bilen./Agneta

Jag har alltid haft bry med katastroftänk som spelar upp hur värsta scenariot kan se ut när man gör något. Jag kan i förväg känna andras smärta om de skulle skada sig och det är jobbigt som bara den. Under  barnens uppväxt har de hört mig vara orolig för farliga situationer… håll i dig där, se upp för hörnan på bordet, klättra inte för högt… Trots detta har de blivit två mycket lugna personer.
Är jag ute och cyklar så tänker jag alltid någon gång i en nerförsbacke hur det skulle kunna bli om kedjan skulle hoppa av. I bilen har jag värsta fantasier om hur bilisten som ligger bakom mig kommer att kasta sig ut i en vansinnesomkörning. Det blir masskrock eller att jag kommer först till den svåra olycksplatsen.

Då kan ni tänka vilket bry jag har haft nu när vi skulle ta ner vår gamla flaggstång. Vi och vi, min man och min son skulle utföra fällandet. Jag behövde bara hålla mig undan men jag måste ju försäkra mig om att de hade tänkt på allt som skulle kunna hända om de inte var försiktiga! Farorna finns där ; vinkelslip, tyngden, fysiska lagar som styr skeendet… Nåja, jag blev inte förvisad från trädgården i lördags då fällningen skulle ske.

Flaggstången stod på plats när vi köpte huset för 22 år sedan.
En före detta bensinmackstång i järn som börjat rosta och antingen behövde renoveras eller tas bort. I alla år har jag tyckt att den har förfulat den del av trädgården där den stod. Det är ju där jag har planterat rosbuskar, fina träd och anlagt rabatter. Flaggstången var absolut okej att ha vimpel i för att se vindriktningen men nu valde vi att ta bort den.

HB4116

HB4116

Under åren har vi diskuterat hur stången skulle kunna fällas utan att förstöra hus, växter eller andra byggnader. Huset har byggts ut, trädgården har anlagts och, tja, stången var ca 11 m hög och fruktansvärt tung.

Nu fälldes den i delar åt håll som gav minst skada. Jag var mest orolig att min man eller min son skulle skada sig och med min livliga fantasi så skulle flaggstången slå tillbaka på något sätt. Den uppförde sig emellertid fint och gjorde exakt som flaggstångsfällarna hade planerat. Fästa ett rep uppe på stången. Dra repet åt rätt fallhåll. Fästa repet runt en stadig pil och vincha hem med en talja när vinkelslipen jobbat sig genom så mycket stång som behövdes… Många moment blev det.

HB4116

HB4116

HB4116

HB4116

HB4116

HB4116

Platsen blev vackrare, trädgården framträder mer helt och inte kluvet som tidigare. Nu kan jag hitta bättre fotovinklar till mina trädgårdsbilder!

HB4116

HB4116

(Tack för hjälpen Andreas! Du gjorde mycket för oss under er semester här hos oss. Vedklyvningen och flaggstångsfällningen tänker jag främst på! Victor, det blir ett senare inlägg med bilder från ‘Victors och farmors pensionatskök’! )

Trots mitt katastroftänkande så har det inte hindrat mig så mycket i livet. Men det är klart; jag vill absolut inte lära mig dyka och är inte heller pigg på fallskärmshoppning eller att simma med hajar. Är du?
Det var tur att inte den här föll i någons huvud 😉

Flaggstångsknoppen tycker jag är riktigt fin så den dyker säkert upp i trädgården någonstans!/ A

Jag har en ny mobil och när jag var på cykeltur en dag började jag undersöka hur den fungerar rent fototekniskt. Spännande att lära sig något nytt men sånt tar tid för mig. Nu mer måste jag göra saker flera gånger innan det funkar. Här blir det fotografering rakt av utan några finesser.
Min cykel måste rulla har jag ju sagt, och den blir lite tjurig om jag inte underhåller rullningen, ser till att däcken har luft, laddar batteriet och styr ut på vägarna. Vårt hus ligger 68 m ö h och när man står vid det sydvästra hörnet är det 28 km ut till horisonten. Där möter himlen Östersjön och ofta stävar stora båtar öster eller västerut. Den utsikten vänder jag ryggen och cyklar iväg på vår lilla väg med grässträng i mitten. Vi bor vid näst sista huset och för att komma till havet måste vi först göra en liten svängom i motsatt riktning. Men vad gör det …när som sädesfälten böja sig för vinden…!

Åkerkanterna har i alla år varit odlade ända ut mot vägarna och vi har pratat om det tråkiga med att mångfalden är borta från vägrenarna. I år är de så vackra med blomsterbårder. Enligt vad jag har hört så erhåller bönderna endast EU-bidrag om de de lämnar en viss procentdel av arealen för mångfald. I gammal litteratur kallas Skåne för Sveriges kornbod. Här ovan är det korn som böjer sig för vinden eller för den fina fransen av blommor.

Kustnära går en cykelled utmed hela Sydkusten. Det är lika vackert året runt men bara så här års känner man doften av nyslaget gräs när man cyklar förbi. När vinden piskar snö i ansiktet och havet dånar in mot stenar och sand så undviker cyklisten att ge sig ut!

Luftledningar finns kvar på några få platser och här sträcker de ut sig diagonalt över ett stort fält med blommande vitklöver. Odlad för att berika jorden och bli nerplöjd, nja, jag menar inte luftledningarna utan vitklövern förstås.

Bilden skulle må fint om den blev lite beskuren så att det blev mer blomma och mindre grönt. Kanske kan man göra det redan i mobilen innan man tar ”knäpper” bilden. Får kika på det! Den tar i alla fall en skarp närbild på blomma med blomfluga – en ska inte klaga! Jag tror jag kommer att bli mycket nöjd när jag har lärt mig alla finesser. Jag har också en lyxmojäng som man kan docka till mobilen för att få zoom med mera. Den får jag presentera en annan gång.

En mycket stor åker, nära vårt ställe, kommer snart att blomma vackert vitt och intensivt gult av den här sortens blommor, kranskrage, Chrysantemum coronarium. Tack, FB-vänner som gav mig alla möjliga intressanta ledtrådar.
I Wikipedia står det att man odlar den i Sverige för snittblommor och som grönsak. Min sonhustru från Laos sa direkt, när hon såg den, att den är ätbar och god. En FB-vän sa att hennes agronomstuderande son trodde att det var odlat för frönas skull – export till Kina. Därför blir jag extra nyfiken på orsak till odlingen. Jag ska fråga markägaren när jag träffar honom. Kanske är det något DU vet och kan upplysa mig om!
Fina sommargröna hälsningar till alla er!/A

Vid frukosten ute på verandan föreslog min käre man en cykeltur i det fina vädret. Eftersom vi har några ärenden i Ystad idag så tog vi beslutet att det får bli målet för vår första gemensamma cykeltur i sommar. Jag rebloggar ett inlägg som jag skrev  för tre år sedan. Efter det tror jag ni förstår hur glad jag känner mig inför en cykeltur längs den underbara kustvägen till och från Ystad. Nu blir det cykelsommarnjutning! Vassego’!

En cykel måste rulla! (1)  Det finns en gammal bild på mig när jag är ungefär sju år. Bakom mig står min mellansyster som är fem år äldre än jag. Fotot är taget i Småland där vi var hos hennes sommarföräldrar och jag hade min röda cykel med mig. Den hängdes på bussen och fick följa med på den långa resan från Stockholm via Norrköping och till Virbo kvarn, tror jag det hette, och sedan samma resa fast åt andra hållet hem igen. Bilden är svartvit men cykeln var vackert röd. Den där cykeln var för stor eller så var jag för liten. Den skulle räcka länge och var köpt begagnad och i början kunde jag inte sitta och cykla utan fick stå upp. Tja, detta var på 50-talet och även en begagnad cykel kostade mycket pengar och man fick nöja sig… Jag nöjde mig inte, nej tvärt om; jag var överlycklig över cykeln och hade den sedan i många, många år.

Nu, nästan sextio år senare, har jag en elcykel som hjälper mig att kunna cykla både långt och kort i det här backiga och blåsiga landskapet som vi bor i. Jag är lika lycklig över den här cykeln faktiskt som över min första cykel. Cykelturerna hade alldeles glesnat och min gamla cykel stod mest lutad mot en vägg och fick till slut vänta på cyklisten alldeles för länge mellan gångerna. Det var innan jag skaffade den här modellen som har växlar och som jag kan reglera hur mycket hjälp från batteriet jag vill ha. Man kan inte sitta och bara åka, nänä, man måste trampa hela tiden men ta stöd av batteriet när vinden eller backarna gör livet surt.
En natt, när elcyklarna var nya, hade vi varit på fest en knapp mil bort och då hände följande; I ett långt svagt uppförslut såg jag en ung man knega uppför backen med gungande rörelser ganska långt före oss. Jag cyklade före min man men ökade hjälpen på batteriet och trampade på. Snart cyklade jag lätt förbi den unge mannen som såg en aning rödsvettig och förvånad ut när tanten gled om honom med lätta tramp och glad min. Min man kom efter och informerade om att vi hade investerat i elcyklar nyligen.
– Ja, jag tänkte väl…pustade den mycket yngre mannen en aning stukad.

För några dagar sedan var vi på Ven och…ja, cyklade! Fast på hyrcyklar. Ven är en fantastisk sommarö och så fin att cykla på. Ingen trafik att tala om och många smala cykelstigar att välja på och alla bjuder på de skönaste utsikter man kan tänka sig. Blå linfält, sädesfält i gult, havet och många fina hus. Problemet är att matställena ligger tätt men ön är liten så intaget blir större än uttaget kan man väl säga utan att ljuga.
Det här var en gåva till en god vän som fick det i 60-årspresent. En övernattning på ett alldeles utmärkt B&B ingick förstås och det bästa av allt: Vi hade sagolik tur med vädret.

Precis för en vecka sedan så var vi i Ystad på morgonen och vinkade av ett par vänner som transporterat sina cyklar från hemstaden Nyköping till Ystad för att starta en 250 mil lång cykeltur till Haparanda.
Jag överräckte en cykelbrosch som ska följa med på deras cykling och så blev det kramar och lycka-till-rop. Tänk vad en idé och mycket jäklaranamma kan leda till!
De har under våren tränat styrka och cykling med och utan packning och räknar med 10 mil om dagen i 25 dagar. Max en månad ska turen ta med några vilodagar.
Den där morgonen i Ystad var först grå och kall och 100 meter efter start fick de dra på sig alla sina regnkläder.
Efter starten körde vi sedan till Hammars backar där de höga kullarna och himlen får ett speciellt ljus från havet. Vi väntade bekvämt vid bilen på cyklisterna och solen sken igen, två glada cyklister gled lätt fram på cykelvägen. Vi tog några bilder också med deras padda på vilken de dokumenterar cyklingen. Vill någon följa deras tur så ska jag länka till bloggen de skriver för att man ska kunna följa deras äventyr.

Deras cyklar ska nu rulla vidare varje dag i ca tre veckor till, 10 mil om dagen… Vår lyxcykling på Ven var en riktig lättviktare i jämförelse men vår upplevelse var alldeles, alldeles underbar!
Jag för min del tar min älskade cykel när jag vill och låter den rulla så länge den och jag orkar! Att höra däcken mot vägen och njuta av omgivningen är frihet och lyckokänsla!

Tillägg 6 juli 2017: Mina vänner har numer cyklat runt hela Sveriges kust. Etapp två började en annan sommar med sämre väder vid norska gränsen och slutade här i Ystad. Jag cyklade med på turen härifrån till Ystad… på min elcykel förstås!
Gillar du att cykla?/A

Här slutar trädgården vid vår underbara utsikt mot Östersjön. Bonden lämnade ett hörn för mångfald här. Blåklint, baldersbrå och vallmo i mängder till midsommarfesten!

Med hänsyn till några gäster visar vi inte när alla satt och åt vid det långa bordet på verandan. Det var sedvanlig sillunch, med allt, och en mer asiatisk grillkväll. Kaffe och jordgubbstårta avslutade båda måltiderna. Är det fest så är det!  På midsommaraftonen började det regna när sillunchen nästan var över. Sedan skvalade det tyvärr mest hela resten av dagen och kvällen. Det blev trevligt ändå med så många glada barn och vuxna.
Men vi gjorde blomsterkransarna efteråt, Victor och jag. Den lilla stången började luta i blåsten och markerade att midsommaren 2017 dessutom var lite blåsig och kall. Ändå försöker vi fånga värmen med murar och hus. Ibland letar vinden sig in trots allt.

Utmärkt trevlig hjälpreda i trädgården och växthuset! Carl Victor på sommarlov i Sverige! Här ovan visar han olika irisar från Tomas Tamberg, Berlin.

Lian Tai, en bamsig kinesisk pion jämfört med min handflata. Här nere är det fina  Paeonia lactiflora ‘Sorbet’ som jag köpte från Borealis innan firman tyvärr lades ner!

Vi håller på att skapa ett mikroklimat högst uppe på tomten. Nio sådana glasade partier mot Östersjön, den gamla kyrkan och åkrarna tillåter utsikt. I vårt granna öppna landskap tar vindarna, som bekant, fart och här uppe fångar vi så mycket värme vi kan!

Här uppe är de sötaste knoppar man kan tänka och när de slår ut är det en vit, tätt fylld ros med med rosaröda fläckar och kanter. Det är Leda en damascenaros som doftar fint.

Och ovan så finns det rosor jag inte minns namnet på men de gör mig lika glad ändå!

Det här är i alla fall John Davies i skymningen. Nävornas tid är inne och kantar alla rabatter här. Snart klipper jag ner dem och sedan kommer de igen ett par veckor senare.

En hejdlös grönska, vackra irisar och skön bark att gå på!

Jag har spelat ett nytt sorts Monopol med min son och sonson. Vi satt på verandan i kvällssolen och bekantade oss med nymodigheterna! Man har så klart bankkort och en kortläsare som hjälper till med de ekonomiska transaktionerna. Det var kul men inte helt lätt för en tankspridd farmor – typ! Vi försökte spela med två spelare, det var sisådär.

Här kommer några avslutande bilder först en svagt grålila rugosaros som heter Schneekoppe, alltså snökullar. Den doftar milt ljuvligt och blommar lääänge.

Här nere är tre vackra skägglösa irisar som jag hämtade hos Tambergs i Berlin för ett par år sedan. Nu i slutet av juni har de flesta tyvärr blommat över. Var har jag namnlistan?

SONY DSC

En slutbild av trädgården här hemma och så lille barnbarnsbarnet August som föddes den 4 juni. Den dagen fyllde hans pappa 30 år så det var väl en fin födelsedagspresent!?

Vi ses väl igen?/A

Förra året när Victor fyllde  åtta år så gjorde jag en skattjakt till honom. Då gällde det att hitta kuvert, läsa lappar med instruktioner, göra praktiska uppgifter och svara på frågor som jag hade förberett. Det var en total överraskning för V.
I år var det ett önskemål från den blivande nioåringen att få gå på skattjakt på födelsedagen igen. Jag tänkte till och gjorde det lite annorlunda jämfört med förra året. Jag skriver hur den var upplagd om någon blir inspirerad att göra något snarlikt.
Här kommer en  liten bildkavalkad från årets lyckade skattjakt. Jag hade förberett det hela genom att hänga ut åtta olika påsar i trädgården men det hela började i vårt uterum som vi kallar för Kråkvinkeln.

I ett kuvert fanns det två bilder som var sönderklippta till pusselbitar. Dessa skulle pusslas ihop och tejpas så att det gick att vända och läsa instruktioner på baksidan. Där fick Victor veta hur första påsen skulle se ut. Nu gällde det att springa ut i trädgården och hitta just den påsen. Om han såg någon annan påse var det inte tillåtet att plocka ner den. När rätt påse var funnen och inhämtad fick den inte öppnas. Nu skulle påse med innehåll vägas. Det fanns två olika vågar att väga på.
En hushållsvåg och en brevvåg  som visade samma resultat. Bra vågar alltså! Den här lilla påsen vägde 29 gram med sitt innehåll. Här blev det ju en del vågtekniska frågor att diskutera och vikterna i sig.
Så var det dags att läsa beskrivningen av nästa påse, hämta den och sen in i Kråkvinkeln och väga. Till sist  var alla påsarna vägda med sina innehåll.

Äntligen var det dags att öppna påsarna med diverse små presenter. I den sista påsen var det ett litet kort där det stod: Victor behöver ett nytt sällskapsspel och ingredienser till en födelsedagstårta! Det var den nionde presenten… Vi skojade om hur jobbigt det skulle bli för mig att fixa en skattjakt med presenter när han fyller 37…
Men den här skattjakten var inte slut än. Nu hade den elaka farmodern hittat på att födelsedagsbarnet skulle väga presenterna och skriva in i tabellen. Sedan efterfrågades skillnaden i vikt mellan påsar med presenter och bara presenterna. Här blev det ganska mycket matematik och tal om gram, hekto och kilo. På sommarlovet och allting …men gossen klagade inte!

Varken hans mamma, pappa eller jag klagade. Sommaren har ju just börjat och det enda man kan klaga på är det konstiga men ändå på något sätt fina vädret.

Nioåringen befriade träd och buskar från påsar och presenter. På ett sätt blev det då en sorts skattlös trädgård fast med en nöjd pojke! Pionen Coral Charm anser i alla fall jag vara en riktig skatt, liksom pojken förstås!/A

Lille August, en vecka gammal, kom på besök. Naturligtvis inte ensam, hans mamma, mitt barnbarn lokföraren, skulle inte sätta honom ensam på ett tåg, även om hon gillar att köra dem. Hon tog helt enkelt sin dotter lilla L. sin bror och sin nyfödde son med sig i bilen och körde hit. Jag beundrar henne mycket! Gossen förlöstes med kejsarsnitt och hon gör detta efter en vecka. Tar hand om, är vänlig, bryr sig om och hinner ägna sig åt sitt äldsta barn också… vi försökte väl avlasta henne så mycket det gick. En sjudagarsbebis sover, som tur är, ganska mycket!
Och jag kände mig helt överväldigad när jag fick hålla den lille plutten.

 Bara mor- och farföräldrar förstår hur detta känns! Att hålla en nyfödd i sin famn är fröjdefullt! En ny generation i familjen är lycka. Han är lik sin far, sin morbror och nog såg jag hans mammas fint formade mun. Vartefter ser vi vilka drag som formar hans utseende och vem han liknar mest. Det brukar ju bero på vem som tittar. Nu har han brunrött hår och ögon som djupa brunnar…

Jag saknar, svenska språket saknar, ett bra ord för vem jag är i förhållande till lille August som är mitt andra barnbarnsbarn. Jag vill säga att jag är morfarsmor eftersom min son är morfar till den nyfödde gossen. Ologisk nog så kallas jag för farmor Agneta eftersom jag är farmor till Augusts mamma och till hennes båda bröder. Men, men det lilla barnet HAR ju en egen riktig farmor, farmor Monica… så jag säger ändå att jag är morfarsmor för att markera generationerna också.
När August och jag lärt känna varandra vet vi hur som helst vilka vi är – båda två!

I måndags träffades vi alla för att på tisdagen ta emot Augusts morfar med familj som skulle komma hem på semester efter ett första år med jobb i Thailand. Det skriver jag snart om i nästa inlägg.

Så underbart att ha förmånen att få leva och uppleva detta!/A