Min käre man fyllde jämnt sista januari och nu, ett halvår senare, öppnade han ännu en present. Det var hos vännerna Bitte och Walle i Nyköping. Och presenten var tre fullspäckade ‘Festdagar för Mats’ i Nyköping. Vilka generösa och omtänksamma vänner! Vi var mållösa och tänk jag fick hänga med – vilken tur! Här följer en del av programinnehållet i bilder. Vi som har haft ganska uselt sommarväder i Skåne njöt verkligen av mestadels soliga dagar och Nyköpings fina omgivningar. Dagarna började med frukost i den här prunkande täppan där ett rogivande vatten porlade ur en sten!
Första förmiddagen packades en fikakorg och så åkte vi ut mot Döhälla. Där fanns förr en fin badplats men bottnar grundar upp vartefter och vassruggarna blir tätare. Det är ändå en vacker plats intill farleden mot Nyköping.
Därefter blev jag överlycklig när vi besökte Linuddens Trädgård. Jubilaren tyckte också att det var ett intressant ställe! Besök det om du gillar växter och vistas i trakterna!
Just den dagen var det italienska matvagnar i stan. Vi smakade på utbudet och åt sen god lunch vid långbord. Vi missade veteranbilar på besök men inte årets nyskrivna version av Gästabudet i Nyköping. Den hette Anno 1317 och vi gillade den alla fyra. Man flirtade med nutiden och berättade om gästabudet ur ett mer kvinnligt perspektiv. I pausen hade vi italiensk picknick på vallarna. Sen cyklade vi glada hem genom staden i kvällsljuset.
Nästa dag började förstås med frukost i den ljuvliga täppan. Vår värd Walle kan oerhört mycket om fåglar och skärgårdsliv så allt som är värt att veta får man sig till livs under till exempel en bilfärd från A till B. En kringelikrokrunda i fagra omgivningar förde oss till Svärdsklova krog. En mycket god skinnbakad gös och en smarrig efterrätt intogs i den vackra skärgårdsmiljön. Detta var den ultimata sommardagen!
En kväll var vi i Svärta kyrka och lyssnade på Eva Tjörnebo som tolkade folkvisor och Viskompaniet. Duktiga musiker men tyvärr, tyvärr var ljudåtergivningen inte så bra.
Under alla Mats’ festdagar i Nyköping fanns det egentid för vila, litteratur eller om så önskades sportprogram på TV. Allt hade våra värdar tänkt på. Jag passade på att fotografera en del med min nya mobil… som denna fina clematis.
Vi kan ju inbilla oss att Bitte och Walle hade beställt besöket av veteranbåtar för vår skull men vi råkade nog bara sitta och fika med utsikt över Mellanfjärden när alla båtar i ett långt följe kom utifrån skärgården och vi blev nyfikna förstås. Senare på dagen besökte vi hamnen för att prata med riktiga entusiaster och titta på deras skötebarn. Här kan man prata om kulturskatter som vårdas ömt av sina ägare.
Här ovan är en annan kulturskatt: ångslupen Munther. Vi följde med på en tur i Hallbosjön. Det var tre sköna gubbar som tog hand om oss tolv passagerare. Maskinisten hade varit där i två timmar för att få upp ångan.
Torkan i området har gjort att vattennivån har sjunkit en meter och båten kan inte längre ta sig i sjösystemet till Yngaren eftersom det har blivit för grunt på några ställen. Vi såg häger, fiskgjusar, tärnor och vackra små öar med rundslipade hällar.
60,5 – åringen hälsar, bockar och tackar så mycket än en gång: Det var alldeles för mycket!
Jag instämmer men tyckte att det var precis lagom! Nä, men… Alltså jag menar… ni fattar! Det var ju så bra avvägt som en minisemester med natur och kultur som förtecken! Vi fick ju t.o.m. en termos med gott kaffe och hembakad med oss i bilen./Agneta