Nu ska jag snart åka hem med min riktiga matte och husse. Det ska bli roligt att komma hem för borta bra men hemma bäst! Min bonusmatte BM har gjort sitt bästa (små bitar med godis, klapp och kel, sovplats i hennes säng) för att jag ska trivas och jag gillar även bonushusse BH, som jag kröp ner under täcket hos, alla tiders! Jag har gillat att kuta min BH till mötes när han kommer hem från jobbet! Sen full karriär direkt till matskålen… för då är maten plötsligt lite godare. Det är ju lite konstigt – men så funkar jag!

Jag kan tänka mig att komma tillbaka hit om det blir något mer tillfälle! Jag måste också ge en eloge till BMs vän Lotta W som klippte mina klor två gånger. Jag brukar vara lite stingslig, när det kommer kloklippning på tal, men det gick som smort! Här nere kommer några olika promenadmiljöer. De första bilderna är när vi gick vilse i skogen nära byn Ensligheten men som ni förstår så hittade vi ut igen. Sen är det bilder från Ystad Sandskog där det finns så många fina badhytter och sommarhus. I Svaneholmsskogen var det himla blött och jag försökte dra BM tillbaka till bilen men tyvärr är hon lite, men bara lite, starkare än jag. Det där hände flera gånger men på det stora hela så var det härliga promenader allihop! Jag sov i alla fall riktigt gott efteråt. Vi var på en massa andra fina ställen också men håll till godo med dessa bilder och kanske ses vi igen. Nospuss!/P

SONY DSC

SONY DSC

Jag har varit på väg att ge upp det här med trädgården men tror att jag har ångrat mig! Jag fantiserar lite om att anlägga en  grusträdgård, fortsätta flytta om växter och kanske att odla lite mer ätbart! Snart är allt inburet och klart. Från slutet av oktober får vi vila.

Pelargoner har vi ute, på verandan, i växthuset och andra platser och en del av dem får övervintra inomhus. Det är inte idealiskt men det går. Jag vattnar lite sparsamt men många blommar ett bra tag till. Här har några hamnat i vårt sovrumsfönster mot sydväst.

Här kommer ett hösttäcke, ett litet lapptäcke, från trädgården så här mitt i oktober.

Hamamelis mollis m fl

Innergården från vinterträdgården

Ormhassel med nötter

Rostvinet på bilhuset

Euonymus alatus ‘Compacta’

Innergården mest grön uppifrån

Parrotia persica ‘Vanessa. stamform

Grön Viburnum davidii, höstfärgad Gillenia trifoliata DSC

Corylus avellana ‘Contorta’ , ormhassel

Klicka på bilderna så får du i bästa fall veta vad du tittar på! Här nere avslutar jag med några bilder tagna inifrån huset. Höstens framfart kan vara fin inifrån om det ruskar ute!

Fin höst alla trädgårdsvänner!/A

girighet eftersom det är grunden till mycket av problemen i samhället och världen – men så vill jag egentligen inte börja min blogg! Nu känns det som om jag måste det.
Jag skulle t o m kunna säga att jag hatar den girighet som leder till mänskligt moraliskt förfall och därmed vidare till kriminalitet, miljöförstöring, polarisering mellan de som har och de som inte har ekonomiska förutsättningar att leva värdigt. Detta är ingen genomtänkt och fin analys men det är ändå så det känns inuti. Jag vill vara försiktig med hur jag använder vissa ord.

Jag har svårt med att så många nu för tiden säger att de känner HAT mot en massa harmlösa saker och oskyldiga människor; som till exempel Bert-Åkes dansorkester, frälsningsarmén, att skala apelsiner, tandläkaren, slipsar, Pelle Svanslös, foträta skor, tiggarna,  folkmusik, saltlakrits,  de som är födda Värnamo, dadaismen eller att skriva tre punkter i slutet av en mening…

Det missbrukas ord och dess valörer och jag är säkert inte oskyldig men kan vi inte bli mer försiktiga och återhållsamma?
Ordet HATA blir  ju helt urvattnat och utslitet om man verkligen skulle behöva ett tydligt och starkt ord! Det verkar tyvärr vara likadant på många ställen här i världen. Är inte det där fördumning? Liksom mycket annat som hamnar på sandlådenivå. Jag orkar snart inte höra våra svenska politiker heller men – nej, det där ska jag inte grotta ner mig i just nu!

Jag ryser när jag hör Donald Trump uttrycka sig om hur han som president tänker ”ordna upp saker och ting”. Det är kusligt och att lyssna på så kallade diskussioner mellan de två amerikanska presidentkandidaterna väcker antipati hos mig. Vilket mardrömsval för de amerikaner som vill leva i en medveten och förnuftig demokrati. Måtte det bli så att TRUMP förlorar tack vare sina dumheter!

En annan sak när jag ändå är på det här spåret: Vi har lärt oss att vara kritiska och att allt ska vara transparent men räcker det med att klaga och dra fram skiten och bara titta på den  – UTAN att själv göra något? Måste man inte försöka vända på stenar, tvätta byken, rensa avloppet och börja bygga upp istället för att ständigt bara riva ner – annars går vi under av allt klagande!
Vår värld är tillräckligt komplicerad i sig på grund av olika konflikter!
Vad gör då jag? Jag klagar just nu på … äh, det begrep du väl!?
Tur att han lyssnar på mig min tystlåtne danske vän./A

Söndag. Växlande väder idag och jag har jag fått springa fritt omkring i hela trädgården utan koppel.Det är härligt att vara ute! Lite blommor är det kvar i rabatterna men jag är mer intresserad av att sniffa mig fram! Jag undersöker varje vrå i min egen takt och hittar många mysiga stigar och snår. Hurra, så härligt, nu är de nog säkra på att jag inte sticker iväg. På eftermiddagen hade vi gäster här och då fånade jag mig lite så de trodde faktiskt att jag var valp. Jag bet alldeles vilt i en kudde till exempel och hoppade runt i min korg. När gästerna gick så var det dags att sova. Två nätter i rad har jag valt att hoppa upp i sängen där uppe på kvällen. Jag börjar alltså känna mig allt mer hemma, men ändå…jag har ylat lite för att få mer uppmärksamhet. Jag har faktiskt tyckt lite synd om mig själv. Särskilt bonusmatte blir lite påverkad av det där ljudet, he, he!

Måndag. Igår blev det ingen lång promenad så idag skulle vi gå en promenad på förmiddagen men som det regnade. Bonusmatte sa att naturen  i sig var vackrare än en kultiverad trädgård. Det där resonemanget hängde jag inte med i. Jag försökte vända om flera gånger men det lyckades inte, nu lyssnade hon inte alls på mig.

Jag är glad att vi gick ändå för det var en härligt frisk promenad. Den ska vi nog göra om i fint väder någon dag, tyckte jag att bonusmatte sa till mig.

Vi lämnade stigen vid bäcken som förresten kallas för Kärleksstigen och rinner ut i havet, nej, stigen rinner inte ut i havet – det gör bäcken!. Jag tyckte bara det var våta löv och kladdigt där. Det lilla slottet heter Charlottenlund och i den gula stugan  kunde lantarbetarna på slottet lämna sina barn medan de arbetade. Min promenadkompis sa att hon skulle ta reda på hur det var med det där! Kultur och historia är ju rätt intressant, tycker jag nog.
Nu vill jag sova så nospuss allihop!/P

Det är inte alls dumt att vara utlånad som hund! Jag gillar de nya utomhusstråken här. De gamla där hemma är så välbekanta allihop, ja, jag känner ju nästan igen precis alla lukter!
Havet här gillar jag verkligen att titta på! Man får huka sig lite bakom sanddynerna bara.

Min bonusmatte tror att jag skulle kunna bli intresserad och läser ordet högt flera gånger. HUNDBADPLATS, läser hon.  Jag skakar i kroppen bara jag tänker på det! Man ser på den bilden med skylten, där hunden är i vattnet, att jag med kroppsspråket tydligt avvisar förslaget. Inte en sån här ruskigt blåsig dag i alla fall.

Efter en lång stund vid havet börjar vi promenera tillbaka och går förbi så vackra vyer. Jo, en hund upptäcker annat också – när det ligger något mojsigt i gräset, gropar och gångar, dofter efter diverse djur, eller något som prasslar i buskarna. Det är härligt och jag glömmer blåsten och jag skvätter mest hela tiden. Det måste märkas att jag har varit här!

Fina minnen sparar jag på, de tar jag fram och nosar rätt på när det är lite trist!
Nospussar och tjingeling!/P

Jag är lite omtumlad men rätt nöjd ändå för sån är jag. Nu har jag lagt mig i min korg och tänker vila ett tag. För en stund sen var jag ute i solen. Så många nya goda dofter och spännande ställen att undersöka. Här finns det finfina ställen att bajsa på!

I söndags förstod jag att något var på gång. Det var väskor och prylar överallt där hemma. Jag hoppades verkligen att vi skulle åka hit, här är det bra och människorna i huset är bäst! Jag får en munsbit bredvid ibland – men inte alltid och det är ju för att jag ska hålla vikten, jag försöker acceptera det… jag får jobba lite på det om jag säger så!
De som bor här busar lagom mycket med mig även om hon kan bli fjantig ibland så är hon riktigt bra! Han är också bra för i morse bar han upp mig i sängen på ovanvåningen. Jag får tydligen sova där också om jag vill. Det ska jag nog pröva ikväll!
Här finns många bra promenader att ta och jag gillar att kuta runt i den stora trädgården. Jag har varit här flera gånger och hälsat på. Det är fritt och spännande med alla de där intressanta lukterna som finns överallt utomhus.

I måndags var matte och husse nästan lite onödiga faktiskt, de släpade ut mig fast det regnade och blåste. Jag gillar aldrig sånt väder men man måste ju lätta på blåsan och så där. Sen for vi in till den lilla stan och gjorde en massa tråkiga ärenden in och ut ur butiker.Jag fick ju aldrig gå in och på ett ställe luktade det så himla gott av kanelbullar. De tror att jag inte fattar det ordet men det gör jag visst. När vi kom hem så kom det en fin människa hit. Hon kom för min skull, låg på knä och pratade med mig och fiskade upp små  godbitar, tre blev det, och jag kände att hon luktade som hund och vän på en gång.

 I morse när jag vaknade så var husse och matte lite röriga, de for omkring och plockade med en massa saker. En kort tur ut för min del och sedan borrade jag ner mig i sängen under täcket. Där var det fortfarande varmt och gott och jag blev kvar en god stund. Hörde att något var på gång, gick och la mig på en post med dörren ut i sikte. Jag höjde knappt ögonbrynen när de alla lämnade huset utan letade upp ett mjukt ställe och bäddade in mig.
Nu förstår jag inte läget helt och fullt. Bilen med min hundbur står kvar här utanför men min matte och husse har tagit alla väskor och är inte längre här. Men jag är kvar och jag är väldans bra på att vänta! Jag har gjort det förr på andra ställen och de har alltid kommit.
Hon som bor här tog ut mig på en solskenspromenad. Jag stod högst på den lilla vägen med nosen mot vinden och tittade på utsikten. Sen fick jag själv bestämma stigar och vägar och sniffa mig fram precis som jag ville! När jag var nöjd vände jag och gick bestämt hemåt och väl hemma vid huset visade jag att jag ville in. Här ska jag minsann stanna och ha det bra tills dess att matte och husse kommer tillbaka! / Nospuss från Pricken!