Jag är lite omtumlad men rätt nöjd ändå för sån är jag. Nu har jag lagt mig i min korg och tänker vila ett tag. För en stund sen var jag ute i solen. Så många nya goda dofter och spännande ställen att undersöka. Här finns det finfina ställen att bajsa på!

I söndags förstod jag att något var på gång. Det var väskor och prylar överallt där hemma. Jag hoppades verkligen att vi skulle åka hit, här är det bra och människorna i huset är bäst! Jag får en munsbit bredvid ibland – men inte alltid och det är ju för att jag ska hålla vikten, jag försöker acceptera det… jag får jobba lite på det om jag säger så!
De som bor här busar lagom mycket med mig även om hon kan bli fjantig ibland så är hon riktigt bra! Han är också bra för i morse bar han upp mig i sängen på ovanvåningen. Jag får tydligen sova där också om jag vill. Det ska jag nog pröva ikväll!
Här finns många bra promenader att ta och jag gillar att kuta runt i den stora trädgården. Jag har varit här flera gånger och hälsat på. Det är fritt och spännande med alla de där intressanta lukterna som finns överallt utomhus.

I måndags var matte och husse nästan lite onödiga faktiskt, de släpade ut mig fast det regnade och blåste. Jag gillar aldrig sånt väder men man måste ju lätta på blåsan och så där. Sen for vi in till den lilla stan och gjorde en massa tråkiga ärenden in och ut ur butiker.Jag fick ju aldrig gå in och på ett ställe luktade det så himla gott av kanelbullar. De tror att jag inte fattar det ordet men det gör jag visst. När vi kom hem så kom det en fin människa hit. Hon kom för min skull, låg på knä och pratade med mig och fiskade upp små  godbitar, tre blev det, och jag kände att hon luktade som hund och vän på en gång.

 I morse när jag vaknade så var husse och matte lite röriga, de for omkring och plockade med en massa saker. En kort tur ut för min del och sedan borrade jag ner mig i sängen under täcket. Där var det fortfarande varmt och gott och jag blev kvar en god stund. Hörde att något var på gång, gick och la mig på en post med dörren ut i sikte. Jag höjde knappt ögonbrynen när de alla lämnade huset utan letade upp ett mjukt ställe och bäddade in mig.
Nu förstår jag inte läget helt och fullt. Bilen med min hundbur står kvar här utanför men min matte och husse har tagit alla väskor och är inte längre här. Men jag är kvar och jag är väldans bra på att vänta! Jag har gjort det förr på andra ställen och de har alltid kommit.
Hon som bor här tog ut mig på en solskenspromenad. Jag stod högst på den lilla vägen med nosen mot vinden och tittade på utsikten. Sen fick jag själv bestämma stigar och vägar och sniffa mig fram precis som jag ville! När jag var nöjd vände jag och gick bestämt hemåt och väl hemma vid huset visade jag att jag ville in. Här ska jag minsann stanna och ha det bra tills dess att matte och husse kommer tillbaka! / Nospuss från Pricken!