Pensionär, nyss pensionär!

När jag skriver om vårt hem måste jag bli lite kaxig och tala om att det faktiskt är fint hemma hos oss. Jag önskar givetvis att alla har ett hem att trivas i! Det är där det finns saker och ting som man fått eller skaffat sig själv. Hemmen ska ju spegla den som bor där. Är man sparsmakad, har det glest och luftigt med få detaljer så kan det vara ett mycket tilltalande hem ändå. Men VI skulle kanske inte trivas där och hem som ser ut som en hotellobby faller inte oss på läppen men var och en sjunger efter sin pipa!
Som ung köpte jag roliga saker som inte kostade så mycket, portmonnän tillät endast små utsvävningar. Något som jag har kvar är korkgubbarna som jag köpte 1972 i en liten butik i Örebro. Nu mer har har gubbarna fått andra uppgifter än att pryda vinflaskor. De lockar fortfarande fram smil efter mer än 50 år.

Jag gillar att sätta fart med något oväntat i en blomkruka. En liten söt pojke håller i hatten på tredje fotot, han var antik men halvtrasig när jag köpte honom billigt som tonåring. De vita figurerna bor i jorden och är mytiska tänker jag. Jag flyttar gärna runt olika småsaker annars blir man hemmablind och ser ingenting.

Under de senaste åren har jag köpt ett par nya vaser men oftast har vi blommor i kannor eller olika glas. Den här grågröna har för tillfället fastnat inne i Lillkyrka där färgtemat är olika röda toner. Skåpet med stenskivan har jag ritat för tidskrifter. I vasen är det en bukett ramslök som är både vackert att titta på och gott att göra soppa på. På nästa bild står den i samma rum några meter bort på soffbordet. Vasen är snygg även utan växter eller med bara en kvist.

Den här glasvasen med en lös metallfot fick jag i present för många år sen. Den står nästan alltid just på den där platsen i vår matsal. I glasvasen är det en julbukett med liljor och på nästa foto en vacker skruvpil. På vårvintern kan man komma över dem i blomsterhandeln. Titta gärna på den fina ljushållaren av en gammal skåpdörr, en bit kakelugnslucka och smide, det kommer mer om den i ett annat sammanhang.

Philippe Starck, den produktiva franska designern, har gjort den humoristiska flugsmällan med ansiktet. Vem som har skapat handen som liksom kommer ut ur väggen är okänt. I handen ligger alltid något!

I det här köksfönstret ser det olika ut från tid till tid. Vi har en trevlig samling med tekannor och ibland får en hamna i fokus på fönsterbänken. Här tillsammans med en uppochnervänd tekopp med fat. Ovanpå en mindre kruka som på så vis exponeras mer av det upphöjda läget. Ni som har följt inläggen är bekanta med lampan och gardinen. Gardinstången är ett smidesarbete med vågade avslut så fint, klicka upp fotot.

Malmövasen finns alltid sen flera år på vårt dubbelhandfat i badrummet. Jag plockar grönt och blommor ute eller inne till den och likaså till Lilla galleriet, gästtoan, och nu mer en liten glasvas eftersom jag lyckades tappa porslinspojken så den delvis gick sönder. Det finns det som är värre och pojken är delvis hopklistrad och hamnar säkert i en blomkruka en vacker dag!

Lev väl och blomstra!/Agneta

– Du, Agneta, jag förstår inte hur ert hus hänger ihop! Så sa en vän! Det kan hända att jag inte visar allt rakt av men om jag möter upp på entrétrappan kan jag visa er in och förklara lite hur en del av vårt hem också kan beskrivas! Räkna med att fotona är tagna vid helt olika tillfällen bli inte förvirrade bara häng med! Välkomna in och väl inne är det visst jul… ni känner kanske igen hallen där den vise mannen nu står vid ingången. Tredje fotot: Till höger kan du hänga av dig jackan bakom draperiet och dörren leder in till badrummet. Sen hamnar ni mitt i en ombyggnadsfas från 1995-96 där spis och kylskåp flyttades runt några gånger. Vi hade bytt till nya fönster och målat på utsidan men inne var de fortfarande omålade. Fönstret med pelargoner på det gamla fotot är precis samma fönster som det med ett tänt stearinljus i badrumsfönstret för duschmys – badlakanet hänger på sin krok väntar. Klicka på bilderna så ser du mer och allt gör sig bättre på en större skärm!

Var inte blyga kom fram till matplatsen och gå in i köket till höger och ni är genast i vårt lilla L-formade kök. Det minsta fönstret i köket är det med kaffekannelampan, vi råkade gå förbi en affär med rätt många knasiga grejer och den roliga lampan blev vår. En broderad duk fick ett nytt passande liv som gardin.

Diskbänken flyttade vi hit efter att ha rivit en vägg och tagit bort en liten hall med en trappstege till ovanvåningen. Vattenkokaren är dansk design från Bodum och liknar ingen annan vattenkokare. Varje gång jag fyller den med vatten får jag associationer till en en gammal barnbok som hette Kastrullresan . Familjen reste runt och försökte leva på pappans kastrulltillverkning det gick sisådär, tror jag.

Se, vi har välkommet besök i köket, barnbarnet Victor har varit med i köket sen han var liten, jodå, fast inte natt och dag precis. Det är tre år mellan fotona och Victor är tolv år och bakar frukostbullar till nästa dag. Den rullbara huggkubben är sänkt några centimeter så den går att rulla in under arbetsskivan bortom spisen och blir på så vis mycket användbar.
Salladskungen är nio år och är fortfarande en hejare på att välja och använda knivar! Man kan titta över hans axel och få syn på hyllan där köket slutar, på andra sidan om den väggen finns det kaklade duschutrymmet.

På fotot här nedanför har jag bjudit er att sitta i vår soffa och ta en kopp kaffe, ta en kaka till och titta bort mot köket. Ytorna är små men nu vet ni hur det ser ut från entrén och hit. Ni känner igen den långa bokhyllan under taket och köksbordet som man lätt ser från hallen.
Bordet ritade vi efter inspiration från en gammal gård på Gotland. Det är delbart och har två iläggsskivor men dem har vi inte haft i sen vi byggde vår matsal. Den vackra kaminen har sin egen historia som vi sparar till en annan gång. Och visst är ett hem med vita väggar färglöst och jättetrist!

Kul att ni kom och besökte oss, lev väl, vi ses snart igen!/Agneta

Det var en gång en gång och den gången var sandad, tja, så där lekte vi med ord när vi var små.
Från början var det en grusgång mellan bostaden och fähuset. När vi så fick tankar på att göra fähuset beboeligt för andra än en ko, en gris och kanske några höns så ingick det att förena de två husen. Vi behövde helt enkelt lite mer bostadsyta. Våra roligaste och bästa stunder med huset har varit när vi har planerat de olika projekten. Först tänks det en massa, vi byter tankar, skissar, funderar, diskuterar det praktiska och estetiska, kostnader, ändrar, tar fram mm-papper och så vidare. Viktigt och noga kan vi sen gå vidare efter våra förutsättningar. Vi offrade grusgången mellan husen och på så vis blev vi av med ett draghål. Nu är det en teglad terrass i vinkeln mellan huskropparna.
Pardörrens mått fanns bara i snickarens händer inget vi kunde köpa på byggvaruhuset. Det ”luftiga” tofsdraperiet är köpt på IKEA en ung försäljare från Mellanöstern hade tagit in några exemplar. Den vävda biten passade precis där. Fotot är taget rakt från dörröppningen till lilla galleriet. Andra fotot är från gästsängen rakt genom huset. Mot vardagsrummet har gästerna en skjutdörr att dra för och i vintras satte vi upp ett tillfälligt vinterdraperi som man skymtar. Fram till det lilla sluttande planet är det granitkeramik sen är det trägolv. Taklampan på bilden är gjord i Frankrike i järn och handblåst glas av en man från Marocko .

Lilla galleriet är vår andra toalett som vi till slut kom fram till att vi måste få till så nödvändigt ibland. Det är väldigt uppskattat av gäster att ha en egen kupé sas. När det kommer gäster ordnar jag med buketter, det finns alltid något i trädgården eller i krukväxterna som kan sättas i en liten vas. Femte fotot: Vi ritade de enkla skåpen och med en skifferskiva mellan över- och underskåp blev det mycket bra. I underskåpet finns en liten varmvattenberedare till handfatet.

Här har vi granitkeramik bakom handfatet, från golv till tak men bara där och resten av väggarna är vitputsade. På ett stort loppis på Öland köpte vi riktigt bra tavlor med ram för ca 50:- stycket. För att studera konsten här får man komma hit och sitta ner, man finner ett oljetryck, några akvareller, ett träsnitt och så finns två broderier där det äldsta är 52 år. Det broderade jag med sytråd och satte broderiet på dörren till lägenheten på Björngårdsgatan 2 B i Stockholm. Nu sitter det här på dörren till Lilla galleriet man kan ana det på fjärde fotot.

Lev väl och allt gott!/Agneta

Om man tänker på hur ytligt mycket har blivit i vår tid så vill jag påstå att ytan ändå är viktig. Nej, jag tänker inte på makeup, jag tänker på inredning, hållbarhet och intryck som olika material utstrålar. När vi skulle renovera och ställa i ordning vårt hus tog det flera år, en idé förverkligar inte sig själv och allt kostar pengar. Vi visste från början att vi inte behövde leta efter pråliga uttryck till huset och inte heller det dämpat lyxiga tilltalar oss. Putsade vita väggar och vackra fönster, husets ögon, det var sånt vi talade om då för snart 30 år sedan. Vi kände oss fria från att vara trogna gamla ideal eller snäva in på att allt måste vara från/se ut som ett visst årtionde – det var befriande!
Tvärtom strävade vi efter att göra det bästa av vår lilla lerhydda, jo, huset är byggt av fattigmanstegel. Det vill säga obränt tegel, det är två parallella väggar med lertegel och en luftspalt mellan väggarna. Utanpå är det slätputs men insidan hade alla möjliga material i väggarna, det var gips, målade eller tapetserade spånskivor, en murad mellanvägg, lappat och lagat som det var inomhus.

Vi beställde nya fönster och först efter lite krångel blev de som vi ville med profiler som bjöd in ljuset. Till fönsterbänkar valde vi skiffersten, Kan vara lite knöligt ibland men alltid vackert, var kortsida på fönsterbänkarna är in fogade i väggarna som vi vinklat inåt för ljusets skull. Jag säger vi för idéer och beslut var alltid gemensamma men en egen putsblandning med ”puts-och-murbruk-plus-klinkerfästmassa” var det min Mats som kom på! Allt håller fortfarande och inget har vi ångrat.

Vi har trägolv i huvuddelen av gamla huset men i köket har vi italiensk terracotta. Restlager och italiensk fattigmansläggning passade oss perfekt. Titta på övergången mellan trä och terracotta, nivån är exakt densamma! Jaså? Borde jag ha snyggat köket innan? Det duger så här och vi gillar det fortfarande!

I vinterträdgården sammanfördes några av våra tankar med puts, sten och trä. Keramikgranit har vi lagt där och även i rummet inåt huset, lillkyrka. Golven hör ihop men genom att lägga stenar på olika sätt så växlar intrycket. Stegen går upp till ett sovloft.

Lev väl och snart kommer det mer!/Agneta

Var gör man av alla böcker när man flyttar och ska börja om på en mindre boyta? Böcker har alltid varit en viktig del i mitt liv och sen jag var ung har jag drömt om att ha bokhyllor längs med taket. Här i huset förverkligade vi mina fantasier av ren nödvändighet. Vi fick hjälp av den pålitlige och skicklige snickaren att göra hyllor efter våra speciella önskemål, vi målade alla hyllor i en slags rödbrun färg! Kanske inte direkt engelskt rött men åt det hållet. Den färgen är nu en av våra basfärger. Vita väggar var en självklarhet i lilla huset med låg takhöjd, färg satte vi på annat i stället. Våra gamla bokhyllor gav vi bort.
Jag använde nyss tumstocken och hyllorna i gamla husdelen mäter drygt 22 m. Då är hyllorna på båda sidor i trappen med i beräkningen. Viktigt: vi behövde ingen golvyta öht! Lamporna får ett eget inlägg.

Här överst är två foton som visar det mesta av längsta hylldelen, 6,75 m. På nedervåningens hyllor har vi den mesta skönlitteraturen. Det tredje fotot är från hyllorna som vetter mot trappen. Hyllans baksida är insidan på garderober och där vi första åren hade en gästsäng. På andra trappsidans hyllor finns mitt skrivbord, se fjärde fotot. Snickaren fräste spår och gjorde den snygga stolpen enligt våra önskemål. Genom ett halvt snurr på arbetsstolen från skrivbordet når jag min dator. Det femte fotot: En god vän gjorde för många år sedan ett textilt litet ”fotografi” av mig. Nu mer står det på hyllan vid skrivbordet, jag hittade en fin träram i våra egna gömmor. Vi har fina hantverk och annat som goda vänner har gjort, det kommer ett inlägg om det så småningom, jag vill fråga om de vill ha sina namn i texten.

Den fina boktavlan har en bekant tillverkat men jag köpte den på Hamnmagasinet i Smygehuk om jag inte minns fel. Klicka gärna upp fotona så syns fler detaljer. Dubbeldörren som man ser till höger på samma foto går till matsalen, under senaste vintern hade vi mest stängt där för att spara el.
Har ni sett lådor som ser ut som böcker? De finns i många storlekar och olika omslag, de är fina att ha till alla fjärrkontroller och sådant. En upp och nervänd lampa från ett loppis monterades in i en sån låda som ser ut som en bok om London, den blev perfekt till husets längsta bokhylla.

Lev väl tills vi ses igen!/Agneta

Med åren har vi utökat boytan och det är praktiskt att benämna rummen på olika sätt. En plats i huset, som man ser direkt från lilla hallen, har faktiskt inget särskilt namn, det är köksbordet intill fönstret som vetter ut mot en del av vår trädgård här dold i snö och kvällsmörker. Klicka gärna upp fotot. Till höger finns köket i en vinkel och det är tydligen frukostdags, vi har tom tagit den blå spisen i anspråk till buffén. Spisen (och kylskåpet) i samma blå färg fungerar utmärkt efter så där 26 år! De blå köksluckorna i ask är tillverkade av Ballingslöv, handtagen är gjorda efter en 30-talsmodell. Det kommer mer om köket senare.

2005 blev vinterträdgården färdig för inflyttning, klicka gärna upp fotot.
Här skulle mitt växt- och trädgårdsintresse kunna växa och blomstra. Idag ser det inte ut som då. Några böcker har jag inte kvar där eftersom vi håller max 12 plusgrader på vintrarna och det mår inga böcker bra av. Här förvaras två stora kamelior och många krukväxter under senhöst och vinter men på somrarna händer det att gäster får sova här istället. Man kommer till vinterträdgården genom ett större rum som vi kallar för lillkyrka. Vi är inte religiösa men det blev högt i tak när vi rev innandömet i det som förr var det gamla fähuset. Det röda glaset sitter i dörren mellan de två rummen. I andra änden av rummet finns ett sovloft med stege upp, vinterträdgården och lillkyrka kommer att få mer plats i kommande inlägg.

Fähuset var separerat från bostaden och här behövdes en övergång och en gästtoalett. Ibland tänker jag på gästtoaletten som lilla galleriet. Nu kan man gå inomhus utan att blåsa bort i det där dragiga gattet. Det är ett spännande moment när man gör hål i en yttervägg och förenar två huskroppar. Många diskussioner och kloka beslut ledde till en bra lösning för att jämka ihop golvhöjderna. Min händige man visade gång efter annan hur bra han var på att jobba med olika material och att alltid få bra finish på sina arbeten. Jag har ju idéer och lösningar men hans arbete hade jag aldrig kunnat utföra!

Många gånger de första 8-9 åren hade vi gäster som nästan fick sitta i knät på varandra och äta. Efter att jag noga hade funderat på en lösning, som jag var tyst med i ett par år, byggde vi till matsalen. Det kostar på att bygga och inte bara för plånboken.
På några ställen i huset har vi dörrar, som just de i matsalen med rött glas som en detalj, vi ritade och tog mått men en skicklig hantverkare tillverkade dem. När näktergalen sjunger är det underbart att sitta där i kvällningen med dörrarna öppna ut mot sommaren.
Det gamla Värmlandsskåpet, bordet och ullmattan är sånt som jag hade med mig i boet. Till vänster på fotot syns lite av en hantverkstillverkad dubbeldörr som oftast står uppslagen mot matsalen. Där dörren är fanns ett fönster från början. Ett trappsteg ner i matsalen har vi ett vackert stengolv och i övergången där ytterväggen fanns ligger ett skiffersteg. Skiffer tycker vi är vackert och därför finns det på flera sätt och ställen i vårt hem.

Lev väl och välkomna tillbaka om ni trivs här!/Agneta

Vår hall har verkligen sina begränsningar men när vi kom hit var vi tvungna att vara påhittiga och söka lösningar som inte var för kostsamma. Vi hade bara bott ihop i en andrahandslägenhet och förstod nog inte riktigt hur bra vi skulle komma att komplettera varandra när vi började renovera och inreda vårt lilla hus, ca 10m x 5m, som var byggt i lertegel med putsad fasad. Lertegel är obränt tegel som de fattiga byggde sina hus av. Renoveringsjobbet med syllar och bjälkar, golv och innertak, kök och badrum lämnar vi därhän just nu och önskar er välkomna in i huset!

Den röda mattan i vår hall markerar var man tar av sig ytterkläder och skor. Min mans skicklighet att mäta, såga, skära och foga ihop olika material framgick mer och mer för mig. Skarven mellan torkmattan och trägolvet gör en elegant böj och talar för sig! Den första kokosmattan var av samma kvalitet men brun och efter 15 års trampande med leriga kängor, våta stövlar och grusiga dojor bytte vi till en röd kokosmatta.
När man ser brittiska hem på film så finns det sällan någonstans att hänga av sig ytterkläderna. Man viker ihop även blöta jackor och kastar dem över vilken stoppad möbel som helst. Halsdukar och mössor hamnar i en annan hög, man blir förbluffad. Vi letade lösningar för att slippa ha det så.
När vi öppnade den gamla igenslagna entrén och hade fått trappan på plats så byggde vi in en nersågad byrå för förvaring. Vi bytte bort mässingshandtag och valde enkla järnringar istället. Inget som stack ut passade där. Byrån var grönbetsad och av stadig furu vid inköpet 1969.
Bakom mig där jag står och fotograferar hängs ytterkläderna på galgar bakom ett broderat draperi.
Den svarta stolen heter Piano Chair, formgiven 1955 av den danske arkitekten Vilhelm Wohlert, som också skapat Louisiana Museum i Humlebäck, och när vi kom över den svarta stolen gav vi bort pallen vi hade haft där. Det hänger en tofs och dinglar där i trappen en likadan finns ovanför trappen till alla barns förtjusning. Trappljuset tänds och släcks på så vis. Dock håller inte snöret för några Tarzansvingar.

Det trevliga lilla skåpet på väggen med alla porslinslådor är indiskt men köpt i Nora under en semester i trakten. Efter en liten operation kunde det hängas på väggen och blev perfekt till mina genom åren samlade örhängen. Men se, när man står där i hallen ser man köksbordet – bredare är inte huset än några steg! Fotot är några år gammalt, det ser jag på en del detaljer och så kan det bli i kommande inlägg. Vi är absolut inte för att göra om hela tiden oavsett vilka tider vi lever i. Våra behov är i grunden ändå desamma och allt måste inte vara fläckfritt eller följa trender – det får andra hålla på med.
En höstkväll speglades kvällsljuset från en solnedgång så fint mot väggen, jag tycker det är enkelt och vackert att kunna uppskatta sånt!

Lev väl!/Agneta

Nja, läs om ordet – inte elektriskt utan eklektiskt – och ursäkta om vi underskattade Dig men vi är vana vid att folk höjer på ögonbrynen eller rynkar på pannan när vi försöker förklara vår inredningsfilosofi. Många som har varit här har tyckt om vårt hem och flera har sagt: ”Ta hem en inredningstidning!” Ta hem, hmm! Då tänker vi omedelbart att det förmodligen blir faktafel på något sätt eller att man förvanskar verkligheten. Vi kanske inte visar allt men lite efter hand ha olika tema i inläggen. Fotona är gamla och nyare och de flesta är tagna med en vanlig mobil.

Om vi säger att vi har ett eklektiskt hem så betyder det att vi helt enkelt inte har någon specifik stil. Det i sin tur betyder inte att vi struntar i hur det ser ut. Vi är noga med känslan, det måste finnas en viss harmoni eller vara trivsamt men även finnas en gnutta humor i inredningen. När vi under årens lopp har inrett vårt hem har vi sammanfört olika idéer och stilar. Inget är oss främmande men givetvis finns massor av möbler och ting som inte alls är intressanta eller passar hemma hos oss. Det är betydelsefullt hur man sätter samman saker. Det är ofta de små detaljerna som gör det. Från början hade vi usel ekonomi och saker från ett halvt hem men vi hade fantasi, arbetsvilja och lösningar på problem, det fanns gemensamma inre resurser som vi ännu inte visste om. Då och då kommer jag att berätta om hur vi löste problem och valde saker och ting.

År 2023 har vi bott i 28 år på vår skånska kulle med utsikt mot Östersjön. Det är cirka 28 km till horisonten där hav och himmel möts! Det var utsikten som fick oss på fall – huset var litet och ruckligt men beboeligt och taket var tätt!

Lev väl!/Agneta

Det här är egentligen ett inlägg från juli 2016, då höll vi på med ett stort projekt som gjorde att vi hade valt att vara hemma hela semestern. Trädgården och våra gästande familjer och vänner är annars alltid ett tungt vägande skäl att hålla sig hemma.
Varför ska man alls lämna hemmet och Skåne när det är som bäst?

Förresten hur är det nu…har jag också semester samtidigt som min yrkesarbetande man? (Så skrev jag då, nu mer är vi båda pensionärer och har väl alltid semester tillsammans eller hur man kan uttrycka det hela). Kan man hitta ett begrepp eller uttryck för semester mitt i pensionärslivet.  Kom gärna med något roligt förslag!  Friherre och friherrinna är väl okej men…

Mitt i sommaren 2016 for vi i alla fall iväg till Malmö för att leta ett ytmaterial till en lång bänk; klinker, kakel, mosaik eller något sådant. Några öppna ställen hittade vi, trots semesterstängt här och där, och fick på så vis ett hum om utbudet. Vår egen idé tvingades till sophögen på grund av att vi måste ha ett material som tål frost och dessutom har ett utseende vi gillar. Man måste ju väga allt mot vartannat! Utseendet, funktionen och kostnaden. Efter några andra ärenden åkte vi hem med lite luddiga idéer och på väg hem stannade vi för fikapaus.

Vid Börringe kloster nära Sturupsrondellen på E65 låg då 2016 ett ställe med café, en liten ekologisk shop och konstutställning. Anita på Börringe kloster finns fortfarande kvar men tyvärr inga konstutställningar längre. Utställningen enligt annonspelaren var alldeles utmärkt, hade vi haft pengar hade vi gärna köpt någon skulptur av Magnus Ringborg.
Det är mysigt med utflykter ”hemomkring” också och det här stället är ungefär halvvägs mellan Malmö och vårt hem. Konsten är som sagt, trist nog borta, men maten som serveras på Anitas är alldeles utmärkt!

Miljön är fin både ute och inne och allt smakade oss!

Den här trevliga inredningsaffären låg på andra sidan en häck. Vi har inte kontrollerat, men om butiken fanns kvar borde det stå någon skylt om det… det måste vi undersöka nästa gång vi stannar vid Anitas.

På småvägar i det kuperade och lummiga landskapet kör vi ofta – istället för att alltid ta samma vägar mellan vårt hem och platser vi ska besöka. Efter snart 28 år i Sydskåne är jag fortfarande häpen över hur vackert och omväxlande omgivningarna är här! Jag saknar helt förmåga att bli uttråkad av vacker natur och fin miljö! Sommargrönska på er!/Agneta

En dag i juni kan utsikten från ovanvåningen mot Östersjön se ut så här. Här kan man vila ögonen och få kraft av naturen.

Ett par hundra meter framför vårt hus finns en liten dalgång: med ett vackert ord en däld. I tre års tid har jag dokumenterat däldens sträckning mellan en grusväg och en radiomast. Här böljar det yttre backlandskapet i några kilometer ner mot havet och bildar smärre dalgångar som fångar upp himlen och vädret i sin skål. Jodå, det var vinter också under de tre åren men nu vill jag bara tänka på den gröna tiden. Oftast stannade jag bilen när jag ändå passerade, en annan gång var jag på promenad eller så cyklade jag dit på några få minuter.

Nära oss har vi ingen vild natur här är den sedan årtusenden tämjd och van att ge av sitt överflöd. Grödan kan vara raps, sockerbetor, vete, korn och havre. Emellanåt vit- eller rödklöver men i år har någon sagt att runt hela vårt ställe ska det bli krysantemum. Det är knappt vi vågar tro på det…ett blommande hav! Vi får se så småningom och må tiden gå långsamt nu!

Lev väl och blomstra!/Agneta