Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


15 kommentarer

Vänner i en evighet

På höstterminen i årskurs tre, i Nya Maria på Ringvägen i Stockholm, träffades vi. Jag hade varit ny i klassen tvåan och nu var Lotta ny i trean. Nya Maria var alls inte ny. Någonstans på skolans vackra tegelfasad står det 1908 och vi började i tredje klass 1958 och nu är det 2018.
Ända sen jag var liten har jag älskat flätor och till klassen kom samma höst Ann-Louise med flätor och så mörkhåriga Lotta. Jag stirrade bara på de blanka flätorna och tänkte att den flickan ska jag leka med. Inte visste jag att det var Lotta som skulle bli min allra bästa vän och att vi två skulle ha så fantastiskt mycket roligt ihop.

20180823 Vänner i 60 år Och nu har vi varit vänner i hela 60 år! Se så det har gått för oss! Vi klär varandra, tycker jag. Tidigt upptäckte vi det kreativa skapandet och var nyfikna av oss. Vi skrev sjörövarberättelser när vi var elva-tolv år, letade upp segelfartygens beteckningar, antal master, allmän båtkunskap och andra sjörelaterade fakta på Sjöhistoriska muséet.
Vi var ofta hemma hos Lotta för där fanns det flera rum och två skrivmaskiner. Där fick jag upp ögonen för konst, textilier och vackra gamla möbler.
Muséer, böcker och bibliotek gillade vi och att åka längdskidor tillsammans på vintern. Fast det gjorde vi kanske inte så många gånger egentligen. Jag minns bara glädjen, sol på vit snö och apelsinvitaminkicken.

Vi var mer storstadsflickor som gick på modevisning av tonårskläder på NK men sen ganska snart efteråt bytte vi stil och ville inte längre se ut som prydliga flickor.
En period, när vi var tonåringar, gick vi omkring med orangea eller lila ben, vi letade efter gladfärgade strumpbyxor överallt. Då var de mycket sällsynta.
Ofta lyssnade vi på musik tillsammans och på radio förstås, skrattade åt Mosebacke Monarki och skrev själva roliga texter och hade en dagbok, som vi kallade Esselte. Där skrev vi växelvis och klistrade in Esseltes veckopeng, kvitton från en spårvagnsresa  eller en biobiljett.
Vi  förflyttade oss till fots över stan för att få dricka te i ett gammalt källarvalv i Gamla Stan eller på ett tehus i Kungsan. Lotta ärvde till och med en gång en pojkvän av mig. Han var väl inte så mycket att ha men han hade en väldigt trevlig syster som gick på Konstfack…  och Konstfack drömdes det om och en av oss kom senare att gå där och det var inte jag! Vi hade börjat i samma latinklass på gymnasiet, jag hoppade av i andra ring men Lotta blev A-student! Jag satt på flaket när hon lyckligt tog studenten och jag var så glad att jag hade sluppit undan.  Så gick några år…

När vi var 25 år hade både Lotta och jag fått barn, och då när vuxenlivet hade pågått några år köpte vi, tillsammans med några kompisar, ett gammalt nerlagt ålderdomshem i Närke. Vi bildade storfamilj och levde ihop på landet i det stora röda trähuset i 10 år! Men det är en helt annan historia som absolut någon gång måste få en egen berättelse.

Lottas och mina 60 år som vänner innehåller mycket kreativitet och glädje men också en del sorg och bara några små skavsår. Varken Lotta eller jag ältar saker. Om något har irriterat så har vi lämnat det för att det ska multna ner i ett hörn och bli som kompost – trädgårdsintresserade som vi är, sedan rätt länge, båda två.
60 år ville vi fira genom vara tillsammans några dagar. Geografiskt avstånd behöver inte skilja vänner åt. Man vet var man har varandra ändå. Jag tog tåget till Hallsberg och här kommer en enkel berättelse om våra sköna dagar tillsammans. Nu har du skärmtid, Lotta!

Pricken tyckte givetvis att det var hem till henne jag kom! Jag vaknade med en kompis under täcket redan första morgonen! Hon och jag diskuterade, flera gånger, vilka promenader vi skulle ta när hon själv  besöker oss i Skåne i slutet av oktober!

Där i huset i Vretstorp finns det mycket jag känner igen ända sedan storfamiljen i Viby. Till exempel det lilla rara broderiet från köket i Lottas egna lägenhet i Stockholm. Slitaget och färgerna i trappan är så vackra att renovering förbjudes! De egenodlade persikorna, Frost, var gudomliga, söta och saftiga! Vi åt dem på längden och tvären och alldeles utan att tröttna!

Den djupt berörande och nu 20 år gamla fotoutställningen Ecce Homo, skapad av Elisabeth Ohlson Wallin, såg vi i den pyttiga konsthallen som ligger alldeles intill det nybyggda biblioteket och Sjöängsskolan i Askersund.
Medan vi promenerade, bland de gamla trähusen, talade vi om minnen från gamla Askersunds trikå, de julaftonsbetonade utförsäljningarna av vackra och mysiga kläder till barnen och oss själva…plysch och silkepläterad bomull – vilken lycka!
Nu mer är vi tanter, med fulla garderober, som kan gå på mysiga fik, sitta länge och äta hur stora budapestrullar som helst…och det gjorde vi på Garvaregården.

En solig dag gjorde Lotta en fantastisk sallad med mycket grönt och frukt från trädgården och tsatsiki. Till den användes hemodlad gurka, en stor, lite taggig  gurka med härlig smak. Lunchdessert: PERSIKOPAJ!
Två gamla goda vänner, Eva och Rut, hade vi bett komma på lunch i växthuset. Det var fyra år sedan vi senast träffades hemma hos Rut.  Ibland har man bara lust att uppleva stunden utan att dokumentera. Det blev mycket pratat under de där härliga eftermiddagstimmarna. Det allmänna läget, hälsan, gemensamma minnen, vad som hänt med våra barn och oss själva. Skratt och allvar.  Ja, ni förstår!

Från Linne och Lump i Laxå blev det många foton i mobilen. De hade gjort riktigt många estetiska exponeringar av möblerna som fanns i den stora lokalen. Lotta som samlar på keramiska ytterkrukor var hej och du med ägaren.

När vi bodde i storfamiljen körde vi, många gånger varje sommar, till en liten skogssjö och badade. Samma dag jag skulle åka hem hade jag önskat mig ett dopp just där i Gallabergssjön. Molnen hopade sig på himlen och luften var inte så varm men så gott det var med fikalunch efter doppet. Lotta simmade lite mer så att jag kunde dokumentera. Jag lovar att jag både var med dit och badade; doppade mig hastigt … simmade några tag, lite svalt men så underbart, stortån sa att det var så där cirka 17 grader!

På eftermiddagen kramades vi och sa: Ses i oktober! Så åkte jag hem alldeles ovetandes om att jag hade världens tågstrul framför mig.

Du kan strunta i att läsa det här! Försenat byteståg redan i Mjölby. På grund av brand i tåg, sas det. Senare: Brand bredvid tåg. Ännu senare: Elfel och… ingen klar bild. Malmö C i kaos med svettiga värdar som försökte hjälpa stressade resenärer. Vi som skulle vidare till Ystad/Simrishamn sprang fram och tillbaka med väskor, kassar och byngel mellan två, långt från varandra liggande, perronger. Många gånger sprang vi från perrong 2b, upp i rulltrappan, genom ett hav av människor i vänthallen uppe och se ut på perrong 8a. Sedan ropades det ut något och vi skulle tillbaka genom vänthallen, ner för rulltrappan och…ja,  som i Tati-filmen Semestersabotören, tror jag det var.

Jag är en väldigt förstående människa, jag förstår att det kan bli galet när tekniken, logistiken eller personer inte fungerar, men här begrep jag faktiskt inte riktigt vad som hände. Hela systemet brakade visst ihop. Det fanns tåg men ingen tågförare. Motsägande uppgifter på skyltar och i högtalare. Dörrar som öppnades och lät oss gå på tåget vid ett tillfälle men för att sedan ganska snart bli avvisade av besvärad tågpersonal.

Till slut fick jag be min man köra ända till Malmö för att hämta mig. Då stod allt helt still och många var uppjagade, arga och hungriga. Själv skulle jag ha satt mig till bords åtta och nu blev det halv elva istället. Nattsupé med min man är visserligen inte helt fel! Men.

Tack, Lotta, för allt och håller du inte med om någonting så får du ringa Anklagningen på 3¤7#8£\99{ och fråga efter Felsökningen och trycka ut en  Anmärkningsblankett inom 22 sekunder. Kommer du ihåg häftet ”Infall, anfall och avfall”? Det var väl ungefär så där vi höll på…
Kram till alla som orkade ända hit!/Agneta

 


7 kommentarer

Finfin söndagsutflykt

Plötsligt sjunker temperaturen rejält om nätterna men sommaren är kvar.  Trädgården är en djungel, huset ostädat, kylskåpet tomt, strykhögen ligger still där den ligger och inga gäster är kvar och vi båda är hemma samtidigt.

Under frukosten säger vi: Söndagsutflyktsväder!

Medan jag mest tänkte på detta:20180826 Forsakar kvadrat … så tänkte min käre man mest på det här:IMG_20180826_125635862

I New York Times hade vi läst om… nä, det hade vi inte, men vi visste att NYT hade skrivit om paret som driver verksamheten Kafé Kagan och ligger ihop med byggnadsvårdsaffären Färg från förr. Stället ligger mellan Vollsjö och Degeberga på Linderödsåsens östra sluttningar.  Vi kombinerade våra önskemål och solen sken på vår färd. Landskapet och vi njöt söndagsfriden under solen medan vägarna blev allt mindre.
Till slut vindlade den smala grusvägen mellan två stenmurar och där mötte vi en bil som backade snällt så att vi kunde slinka förbi med högra hjulparet ute i terrängen. Men det gick fint och strax var vi framme och nästan först på den lilla parkeringen.

Vi kunde mycket väl ha valt att fika utomhus men vi valde en plats, som vi tyckte var fin, i det härliga ‘vardagsrummet’ där det fanns mycket ögongodis . Titta på duken!

IMG_20180826_121709983

Söndagsfika med kaffe i kanna, riktigt smakrik morotskaka, yoghurt och röda vinbär.

Här får det plats många men vi hade härligheten själva, senare kom det fler gäster.

Gott i munnen och som sagt gott för ögat. På väg in hade vi passerat en avdelning med herrkläder precis i rätt stil för M. Där blev vi sedan en lååång stund. En sån stund som inte känns långsam utan bara rolig för att man upptäcker mer och mer. Här köptes tre randiga skjortor och en rutig tweedväst och till mig en skön rödrutig flanellnattskjorta.

Mycket nöjda med det trevliga bemötandet, fikat och inköpen tackade vi för oss.
Vi kommer absolut att söka oss tillbaka till Kagarps Boställe 8130, för så heter fastigheten, det är inte ofta man upplever något så charmigt och roligt!

Så lockade Forsakar med sin bokskogsklädda ravin och strömmande vatten. Skånes högsta vattenfall är en fis i mossen jämfört med vilket vattenfall som helst.  Efter den torra sommaren var det rätt lite vatten i fallet, nästan bara en rännil. Men det är underbart vackert hela vägen runt den 40 meter djupa ravinen. Det är synd om den som inte rakt av bara älskar ljuset och det bokskogsgröna.
Carl von Linné var här på sin Skånska resa och jag tror han njöt på samma sätt som vi!

Stigen gick delvis över knotiga rötter och var ibland både smal och kunde luta mot branterna. Ingenting för den som har barnvagn eller sitter i rullstol. Men som sagt grönskan, ljuset  och topografin lockar. Vi blev helt svettiga och när vi kom ner var vi törstiga och hungriga. Vi hade slarvigt nog glömt ta med vattenflaska. Hitta hit om du har möjlighet – men ta vatten med dig!
Det stilla vattnet längst ner porlade så fint. Lyssna…

Idag är det måndag, det blåser och regnar om vart annat. Det är vardag igen, så skönt att ha fått påfyllning i den inre skattkammaren! /Agneta

 

 

 

 


6 kommentarer

Undvik att bli faktaresistent (2)

Vårt samhälle är komplext och omfattande men också spännande och intressant. Just nu, inför valet om några veckor, tycker jag att samhället och debatterna är infekterat av en massa ovederhäftigt tyckande och människor slänger runt siffror och påståenden för att liksom ge stöd för sitt tyckande. Ja, det där är ju mänskligt men tänk, tänk om det du påstår är helt galet och det du säger faktiskt är helt fel! Som Jan Björklund sa så säkert igår i en skoldebatt på TV: Betygen togs bort från mellanstadiet på 80-talet.
Fel, fel, fel, det var redan på 70-talet betygen på mellanstadiet försvann. Å, det är ju bara en liten sak säger du, tja, men fel var det!

Våra ‘vänner’ bakterierna blir allt mer resistenta mot antibiotika. Deras system vänjer sig vid antibiotikan och våra kroppar drabbas om det inte finns något att sätta in i stället.
Jag ser en fara i att människor litar på vad de har hört istället för att ta reda på hur det faktiskt ligger till. Man blir resistent mot fakta som motsäger det man själv tror sig veta.

Därför lägger jag in Staffan Landin här med fakta om löneskillnader och våld och brott. Han jobbar med data och statistik och att förklara dessa. Som tredje inlägg kommer en annan sorts presentation.

 

Inför valet spottar också politiker ur sig en massa siffror och fakta som passar deras syfte på något sätt. Det kan vara i smått som stort. Det kan hända att jag beundrar deras förmåga att ha så mycket i huvudet och samtidigt kunna förmedla och argumentera snyggt för sin sak. Ibland blir jag arg för att de står och ljuger oss väljare rakt i ansiktet. Lika ledsen blir jag när jag läser många SD-mäns syn på oss kvinnor. Den människosyn som speglas i debatter på t. ex. FB är ibland vedervärdig när det är SD-män eller de ännu mer till höger som beskriver hur vi kvinnor är. De fattar ju inget alls!

Aftonbladets TV, som jag för övrigt inte brukar följa, bjöd in Staffan Landin för att förklara en undersökning om vad väljare trodde angående hur det står till i samhället idag. Lyssna på vad Staffan säger och hur han säger det!
Nyheter är ofta svarta och ruskiga och vi är benägna att fastna för det. Se och bilda dig egna uppfattningar.

Den som vill ha ett mänskligt samhälle, fortsatt välfärd och att jämlikhet ska råda måste absolut utesluta SD och våldsbenägna grupper som röstalternativ. Det är min åsikt!/A

 

 

 

 

 

 

 

 

 


4 kommentarer

Undvik att bli faktaresistent! (1)

Alternativa fakta …de orden mötte jag första gången när Donald Trump precis hade blivit president. Den nyblivne presidenten uttryckte sin glädje över den stora, stora mängden människor som kommit för att vara med när han blev invigd i presidentämbetet. Det hade aldrig någonsin varit så många människor som följt en presidentinvigning på plats i Washington.
Det man kunde se från TV-utsändningen var ganska stora och tomma markytor som berättade något helt annat. Men då förklarade en republikansk taleskvinna att Trump hade alternativa fakta…
Jag blev helt chockad, och många med mig. Här står en president och ljuger och taleskvinnan som arbetar för honom tittar rakt in i kameran och förklarar att det här är Trumps alternativa fakta. Så hade vi fått det serverat!

Idag talar vi kanske mer om fake news som blåser påhittade skräcknyheter in människors filterbubblor. Allting är så illa ställt i vårt land… man tänker och tycker som vännerna och man sprider felaktigheter och förvrider sanningar. Sån information skapar rädsla och otrygghet så klart!

Vi kan tycka olika men fakta är ändå fakta. En meter ÄR en meter. 100 % av människorna lever tills de dör. Någon som tycker något annat?
Vi kan ju inte gå till val på låtsasfakta, vad somliga politiker ljuger ihop eller på vad farbror Gunnar berättar. Nu gäller det att söka fakta som kommer ur faktum och inte bara är vad någon tror eller tycker!

Hans Rosling, läkare och bildningsentreprenör, som säkert många känner till, arbetade för att göra t. ex hälsostatistik tydlig och greppbar. Hans arbete har jag uppskattat och beundrat väldigt mycket. De pedagogiska presentationerna byggde på riktiga fakta, inga påhittade sifferövningar, fick oss att inse att allt som hände på planeten inte var nattsvart. Vår vilja att göra något bra för mänskligheten ökar med sån information.

På nätet hittade jag Staffan Landin som föreläser och jobbar med att förklara statistiska fakta. Här är en kort presentation:

Här nere publiceras Staffan Landins faktapresentationer, uppdelade i några inlägg, ganska tätt nu. Staffan är klipsk, lite rolig och talar riktigt snabbt så man kan behöva titta och lyssna flera gånger. Jag börjar med tre SÅ HÄR ÄR DET: Fattigpensionärer, Arbetslösheten och Invandring. I ett sista inlägg, som kommer om några dagar, finns en lite längre faktapresentation som också innehåller en undersökning. Den visar vad väljare från olika partier tror är de rätta påståendena om olika valfrågor. T.ex. som denna: minskar eller ökar arbetslösheten? Det är så oerhört intressant!

 

 

Inför valet publicerar många tidningar intressanta fakta eftersom många lever i en filterbubbla där man bara tycker saker utan att faktiskt VETA hur det ligger till.
Man får läsa många tidningar gratis på nätet ända fram till valet nu.
Det finns goda skäl att hålla sig underrättad i valtider, skrev en vän på FB , det tycker jag hon har rätt i!/Agneta

(Tänker hon aldrig mer skriva om trädgård, tänker ni. Varför är det inga solnedgångar eller några rosor i bild? Ska hon bli så här tråkig i fortsättningen så… Jodå och nädå, men nu är det här väldigt viktigt och egentligen inte tråkigt alls!)

20180802 Höbollar 2 En bild från nyskördade och torra åkrar i augusti 2018 kan ju ändå vara på sin plats.!A

 


12 kommentarer

Promenad till havet

Tisdag sjunde augusti. Det är så varmt, så bedövande varmt! Jag bestämmer mig för att ta en promenad ner till havet.
Motivationsbilden i mitt inre, där jag är på väg ut i vattnet, får mig att njuta redan av tanken på att gå. Trots den stekande solen och trots att min lata sida viskar ett försåtligt nej! Vattnets dragningskraft är starkare.
20180807 Simmar ut

Fågelvägen är det max 3 kilometer men jag är ingen fågel och måste ta de backiga grusvägarna till fots. För nu har jag bestämt mig! Klämmer en frottéhandduk under amen och hämtar solhatten. I pyttelilla ryggan har jag lite vatten, några morötter och ett moget Transparent Blanche från trädgården. Jo, och så mobilen så att jag kan ringa efter hämtning vid stranden när min man ändå kör från jobbet. Att promenera hem uppför alla backarna skulle göra mig så svettig och det sköna badet helt ogjort.

Vår närmaste by heter Sjörup och från vårt ställe ser vi både havet och den gamla 1100-tals-kyrkan i Sjörup. Jag går drygt en kilometer innan jag passerar vägen in till kyrkan på sin vackert belägna plats. Snart viker jag in på grusvägen ner mot Mossbystrand. Tittar lite på husen och trädgårdarna längs vägen men mest ser jag framåt. Många bilar kör alldeles för nära vägkanten där jag går. Obehagligt och störande. Vägen är smal men det är sällan några möten… varför då köra så nära? Jag vinkar tack till den bilist som ändå kör ut lite.

Nya inhägnader är uppsatta runt en stor outnyttjad bit mark som ibland är en grund våtmark men nu ligger stentorr. Med alla rapporter om dåligt bete blir jag glad och glömmer bilarna. Jag ser inga djur men lite längre bort står ett par hästar och trycker i den enda skuggan i hagen. De har hittat något att mumsa på. Ät, pållar, tugga i er så länge det finns något att beta av! Funderar på morötterna i ryggan men de har vänt rumporna mot vägen.
20180807 Hästar söker skuggaI slutet av byn delar vägen en gammal trädgård från huset som den hör till. När jag än passerar kikar jag in i trädgården men jag har aldrig sett några människor där. Det ser så torrt ut med gula löv på marken men de gamla buxbomshäckarna är klippta.

Vägen slingrar och är lite berg-och-dal-bane-lik i det öppna backiga landskapet. Först så går det upp så går det ner så går det upp, sen så går det ner och… Är det någon som minns den sången? Jag sjunger inom mig men kommer ändå inte på vad det är för något. Jag stannar på en utsiktspunkt och pustar i värmen. Kommer på att jag skulle kunna låta dig följa med mig en bit av promenaden. Fiskar upp mobilen och tar en liten video. Det är rätt störande vind och nog tycker jag att jag låter fånig, men okej, jag är väl lite fånig, men det kan man väl få vara!

Nu bär det mest nerför till Kustvägen och sen bara ytterligare en liten bit. Mina snälla fötter går men mitt surben, där jag dras med fula åderbråck, bråkar lite i värmen. Jag har sett tecken på nya bråck framme på skenbenet och foten. Inte så kul bara det inte börjar värka hela tiden. Jag rättar till solhatten och riktar blicken framåt.

Men här låter jag för larvig. Lyssna inte eller lyssna lite snällt med ett halvt öra…

Havsbrus eller bilar som susar förbi? Det är frågan. Här på Sydkusten finns det många och långa sandstränder. Ibland finns det såna här små stigar ner från vägen men på några ställen är stränderna breda och stora. Vid Mossbystrand finns det fika och mat, glasskiosk, gungor, grillplatser och parkeringsplatser.

Jag väljer att gå ner vid rökeriet där det är lite smalare strand och något färre människor. Jag kisar sydväst mot solen bortåt Abbekås och ser att mängder med badgäster i alla åldrar, färgnyanser och format njuter av sol och vatten längs med hela långa stranden. Jag kan inte låta bli att undra om någon tänker på den förfärliga torkan mer än jag. Man kan tänka och bada samtidigt förstås!

20180807 Vink från mig Jag går i. Fötterna sjunker ner och rullar lite på småskravlet som lagt sig precis i vattenbrynet. Brrr, alltid samma sak; det känns lite för kallt, så några instabila steg ut på sandbotten, vattnet känns behagligare och i nästa vågrullning tar jag några simtag utåt.  Vänder mig om och vinkar till min trygghet, min vän och käresta som har kommit! Så bra har jag det!/Agneta

 

 

 

 

.

 


9 kommentarer

Skattjakt nr 3

För tredje året i rad så blev det en sorts skattjakt för mitt yngsta barnbarn i anslutning till hans tionde födelsedag. Skattjakterna har varit olika och årets variant blev helt annorlunda.
Till den åttonde födelsedagen gjorde jag den första skattjakten som blev en total överraskning. Då gällde det att leta efter kuvert med ledtrådar och speciella uppgifter att uppfylla. Här är en sån uppgift från 2016.

SONY DSC

Flaggstångens omkrets skulle mätas med en talmeter. Kompass fick användas till någon uppgift och halvvägs fanns det något gott att hämta i ”onyttiga skåpet”!  Till den andra skattjakten hade jag hängt små färgglada påsar i trädgården. Bilden här är från 2017.

IMG_8117
Påsarna skulle hämtas i en viss ordning efter beskrivning hur den aktuella påsen såg ut. Sedan skulle saker i påsarna mätas och vägas. Det blev matematiska omvandlingar och i sista påsen fanns endast ett meddelande: Victor behöver ett nytt sällskapsspel! Och så åkte vi och köpte ett spel som födelsedagsbarnet själv valde.

Födelsedagsbarnet hade givetvis önskat sig en skattjakt och istället för en inslagen present en upplevelse i födelsedagspresent. Inget paket alltså… (men ett litet ett fanns det ändå).
Till årets skattjakt hade jag tänkt ut något annorlunda. Det byggde på att jag visste hur kul vi har tillsammans när vi lagar mat… men helt lyckat blev det inte. Efteråt har jag tänkt att det blev för likt sånt vi alltid gör tillsammans. Att jag kanske skulle ha hittat på något helt annat… Jag beskriver det ändå här för tanken var inte dum i alla fall.

Skattjakten började med att jag skickade ett antal foton till hans mobil, jo, han har en egen nu. Det var mest närbilder från platser både inne och ute här hos oss. Victor kunde titta på bilderna i förväg och börja tänka ut vad fotot visade. Här är några exempel:

Vid ungefär hälften av platserna hade jag gömt en plastficka (om det skulle regna – jag kunde ju inte veta att det skulle bli den torraste sommaren i mannaminne) med ett kuvert i. Man kunde leta precis i vilken ordning man ville, plastfickorna samlades sedan på köksbordet. Det var ganska lätt för V att se var de olika fotona var tagna och första uppgiften gick galant.

Ett kuvert i plastfickan innehöll ett antal ord. Orden var ingredienser till olika rätter. Första uppgiften var att läsa orden och ta bort något som absolut inte kunde ingå i en maträtt: som 5 rökta tuggben, 1 dl daggmaskar. Sedan skulle orden sorteras så att de på något sätt kunde höra ihop och bli en rätt. Receptet till en tårta kunde snabbt pusslas ihop och genast satte vi fart och började med de goda tårtbottnarna.

Tårtreceptet var ur Coops recepttidning Mer Smak. Det blev verkligen en otroligt saftig och god tårta. De sista bitarna kunde avnjutas till 100 % även några dagar efteråt.
Sedan lagade vi de andra rätterna under kommande dagar. Här är receptet på tårtan:

IMG_20180806_231957571

Ännu har det inte blivit någon upplevelsepresent. Jag har kommit med ett par förslag men den karamellen får vi nog suga på ett tag till för att se vad som kan smaka bra! Födelsedagen firades i midsommartid då söta nävor och den underbara rosen Nostaligie lyste intensivt i rabatten. /Agneta20180624 Nostaligie o nävor


13 kommentarer

Till synes obetydliga saker

En dag, ganska nyligen, skulle jag ta bort en uniformsklädd och medaljförsedd man som ville bli vän med mig på FB. Då hände detta: Jag tittade upp från processen med pekfingret redo att neka vänskap.
Det ska man absolut inte göra! Ha pekfingret i luften så där, menar jag. Dumma mig, nä, man ska inte titta upp och samtala med någon, med pekfingret i luften ovanför mobilen med ett pyttelitet avstånd mellan att acceptera och neka. På något sätt så blev pekfingret utan styrning och… Snabbt som sjutton hade jag plötsligt en karl, förmodligen med fejkad identitet, i mobilen som frågade på engelska hur jag mådde… Hade väl inte han med att göra! Han är förstås raderad nu och alla de andra gubbarna som frågat efter vänskap i strid ström – jag tror det är samma människa som vill reta mig… Bild på trevlig gubbe med hund, flintskallig man med litet barn, fryntlig man bland mahognymöbler, äldre man i ljus kostym, några i uniformer…PUST.
IMG_20180515_184216470

För några dagar sedan tänkte jag på sången om kungens lilla piga som vi sjöng i skolan när jag var barn. Ni vet den som börjar I kungens granna slotts stora, stora, stora kök där fann en liten, liten, liten piga…  Om du inte alls känner igen sången så är du förmodligen yngre än jag eller så har du gått i skola i ett annat land.

IMG_20180724_223849208

Vårt hus är ganska litet och det skulle bara snabbstädas och jag hade inte alls lika mycket att stå i som den stackars lilla pigan. Ändå tror jag att vi har något gemensamt hon och jag!
Jag hämtade dammsugaren i vårt trekantiga städskåp. Dammsög snabbt bottenvåningen och så gästrummet lite mer noga. När jag kom till vinterträdgården såg jag mängder av uttorkade insekter på fönsterbrädena. Jag tog av munstycket och förde röret, fullt insug, runt krukorna för att få med alla flugor och kryp som dött av värmeslag.
Under en liten sekund så såg jag bort mot dörren som stod öppen mot trädgården, en katt gick förbi där ute, och jag höjde tydligen röret lite för högt upp. Jag hörde ett FFFLLLäRRRP och där hängde en liten pelargon med sin första blomma rakt in i dammsugarröret. Jorden som följt med upp ur krukan låg nu fiftyfifty på fönsterbänken och golvet. Väl utspritt och fördelat…
Kungens lilla piga var ju på ett strålande humör och tydligen så även jag. Ett gapskratt undslapp mig, vad skönt att kunna skratta åt sig själv!
Ett gott råd: Om du nödvändigtvis måste dammsuga pelargonerna ska du se till att du har vattnat dem i förväg! Fuktig jord håller plantan kvar i krukan. Minska också på sugkraften så funkar det galant!

En av sommarens varma dagar gick vi en skön promenad längs med havet och såg det här trevliga meddelandet! Varsågoda! Sitt ner och njut av vår fina utsikt. Fantastiskt gulligt och vänligt av soffägarna…men sittandes såg man inte särskilt mycket av havet. Men tanken var god och man hörde ju vågskvalpet tydligt.

IMG_20180723_122121368

Vännerna hade sin hund med sig  och så kom vi fram till den här skylten utmed samma väg. Ett budskap som man nog har försökt göra mjukare.
En rad associationer sattes igång och jag minns bara några få…
20180723 Skylt om hundrastning

Öppna gärna dagis men inte vid vår gata! Klart de flyr kriget men de ska inte bo här! Gärna behandlingshem men inte här hos oss!

En man som just hade lärt sig lite svenska, öppnade ett enkelt gatukök. Det var en bedrift bara det! När han hade haft öppet några dagar så kändes det bra och ibland fick han hjälp av kunderna med ord och uttal. Allt flöt på och trots att han inte förstod allt så fungerade det.
Så kom det en ny kund och framförde sin beställning:
-En varmkorv med bröd, tack!
-Vill du ha senap?
Mycket lite.
Kunden fick vänta en liten stund för nu hade gatuköksägaren bryderi. Han förstod inte riktigt den där motsägelsen men tog fasta på det första ordet mycket och lade på ordentligt med senap på korven.
Kunden tittade på sin korv och den tjocka strängen senap och fick sen en djup rynka mellan ögonen.

-Eeeh, är inte det här lite mycket?
-?

IMG_20180724_111440410

Så där är det med vårt språk. Man kan lägga fokus på olika ställen och nyansera men inte förrän man förstår vad man gör eller hör går det bra!
Min ordföljd är en följd av ord som nu tar slut i värmen! /Agneta